När andra ser på en ser de bara vilket underbart liv man
har. Inga bekymmer och inga problem. Men tittar du närmare ser du alltid att så
inte är fallet.
Jag är en glad person av mig och har alltid varit. Alla tror
mitt liv är lätt, det är perfekt. Ingen ser de jag ser, alla ser att jag har en
underbar pojkvän, en underbar lägenhet, en perfekt bil och studerar för att få
ett bra yrke.
Ja, jag har allt detta och det är jag underbart tacksam för.
Men ingen ser det jag kämpar med, ingen ser mina problem med min celiaki (glutenintolerans)
och laktosintolerans. Ingen ser mina vitamin problem, ingen ser hur mycket
problem jag har med min rygg. Ingen ser hur jag fick kämpa för att få hjälp att
konstaterat att jag är gluten. Ingen ser hur dåligt jag mådde och att jag var
på väg att gå in i väggen. Ingen ser och de jag berättar det för förstår inte
riktigt. Man måste själv uppleva det för att förstå helt.
Ingen förstår hur jag rivs i sönder inifrån nu när jag
väntar på en undersökning för att få veta om jag har den sjukdomen eller ej.
Alla som vet kan se mina tårar, alla som vet kan trösta och ge mig tips, men
ingen kan förstå hur jag mår, det går inte ens kan bearbeta eftersom jag inte
vet om jag har sjukdomen eller ej. Jag vet inte om mina drömmar är krossade
eller ej, jag vet inte och det driver en till vansinne.
Jag vill inte att någon ska tycka synd om mig. Jag är den
jag är och ni är de ni är. Vi lever olika liv och tur är väl det. Vad tråkigt
om allas liv såg lika dana ut. Det finns många som har det så mycket värre än
mig.
Men med denna blogg kommer jag skriva om mitt liv, bra som
dåligt. I många fall kommer det inte stå vad det handlar om utan mer som dikter
av känslor.
Jag är tacksamför att jag utöver mina ”sjukdomar” eller hur
man ska beskriva det, har en underbar familj som alltid finns där för mig och stöttar
mig i allt här i livet. Jag är även tacksam för att jag har en underbar fästman
som alltid finns där för mig.
Jag har dyslexi och det lär förekomma en del felstavningar i
min blogg, men sådant är livet.
Jag har ett ordspråk jag alltid använder mig av och jag
hoppas att jag alltid kommer fortsätta att använda det:
Lev livet leende!
