Inget internet

De är svårt att uppdatera utan internet. Men just nu är jag hos mina föräldrar så passar på att använda deras! Tänkte ger er en snabb uppdatering sen sista inlägget.

• Chefen ringde tillbaka på fredagen och då hördes hon gladare. Tror hon blev lite förvånad av min fråga om att bli förflyttad. Jag hade mejlat henne på måndags kvällen sen för att förklara, för kändes som de behövdes. Och nu när hon ringde så hördes det bättre.
• Jag ska börja dreja nästa vecka på en kort kurs på 6 veckor. Men det låter kanske lagom för att se om jag vill fortsätta med det. 
• Kuratorn och läkaren är överens om att jag inte borde gå tillbaka och jobba med barn just nu. Så en omplacering är det bästa. Tycker detta känns bra, för jag tror inte det kommer fungera att jag börjar jobba med barn igen just nu. Även om jag saknar det. Ska boka tid till läkaren nästa vecka så vi kan diskutera hur jag ska göra. Vet ju inte ens om det går att omplacera mig, på chefen verkar det som det inte går. Så vi får se, blir säkert möte med försäkringskassan, chefen, läkaren och kanske kuratorn.  Men det tar vi nästa vecka. 
• I söndags träffade jag kusinens lilla son, i måndags träffade jag syrrans son och i tisdags träffade jag kusinens son igen. Det gick ganska bra, mådde inte så dåligt de dagarna. Men de fick jag igen under onsdagen. För då var jag trött, hängig och psykiskt utmattad. Ville bara sitta i soffan och må dåligt. sammanlagt på tre dagar kanske jag träffade dem 6 timmar.. ett barn i taget... sen var hela onsdagen dålig... Tänk då 19 barn om dagen (min avdelning, sen träffar man alla andra barn från de andra avdelningarna med under dagen) som ska ha min uppmärksamhet i 8 timmar. Detta är dömt att misslyckas.... 
• I lördags var vi bjudna på födelsedags kalas med kaffe och kaka. Jag hade inte ätit lunch för vi hade inte så mycket tid innan vi skulle vara på kalaset. Tänkte först handla pommes frites på max på Emporia, men där var enormt mycket folk och jag fick nästan panik så bestämde att vi körde där ifrån. Så killen fick äta på subway så tänkte jag att jag får äta några kakor sen.... När vi sen knackar på till kalaset, så blir han som håller i det väldigt paff att vi ska komma. Jag hade tryckt i att vi kom på FB och därför svarade vi inte på sms. Men hade hade inte kollat vem som tryckt i utan bara hur många som kom... Så det fanns inga kakor till mig... Var faktiskt väldigt besviken.... Men de bad så hemskt mycket om ursäkt...
• Min böcker jag skickade in till ett förlag har jag fått svar på. De tänker inte ge ut dem. Var inte förvånad, men de var värt ett försök!
• Jag måste sluta säga att jag ska vara nyttig för de håller inte. Tror jag ska använda mig av att jag ska vara nyttigare i stället. För när jag förbjuder det så äter jag det mer... Så nä jag har inte ätit så bra som jag skulle och choklad har det blivit en del. Men de är i alla fall på rätt väg! 
• Nu ska jag gå och skriva några Cv till några jobb jag hittat! 

Höres när jag har internet igen!

My dream....

Chefen

Har nu pratat med chefen... Gick så där... Bytts inom förvaltningen kunde jag göra men de gör ju ingen nytta de är ju förskoleförvaltningen jag tillhör. Byta förvaltning helt kunde hon inte svara på de var förstort... Hon undrade om vi inte läkaren och jag pratat om att börja jobba 2 h om dagen. Men förklarade att risken är att jag i stället blir sjukskriven igen ganska fort.... Så nu ska vi ordna möte med läkare, försäkringskassan och chef.... Ser inte fram i mot detta.... Måste nog trolla fram ett nytt jobb... Omgående... 

Läkaren

Kort uppdatering!
Läkaren ringde och höll med att jag inte borde gå tillbaka till mitt jobb på förskolan. Han tyckte de var en bra ide med omplacering. Så nu ska jag ringa chefen och se vad hon säger.... Så får vi se vad som händer...

Inget internet/omplacering

Har en hel del att skriva men då vi (jag) använt upp internet för denna månaden så kan jag inte gå in och blogga så mycket. Lite kort så har jag pratat med kuratorn och hon är tveksam om jag är redo att arbeta med barn snart. De är jag med... Så ska ha tele samtal med min läkare i morgon för att diskutera detta och om det kanske är så att jag borde be om omplacering till ett annat arbete i kummunen. Får se vad han säger och sen får jag väl ringa min chef... Tycker detta är ett väldigt jobbigt beslut att ta då jag älskar mitt jobb och trivs med det.(självklart är det stressigt och tungt och allt sånt, men de är jag) Men jag klarar inte av kontakten med barn just nu... Så känns som jag måste välja mellan att trivas på jobb men må väldigt dåligt av det och må dåligt hemma hela tiden. Eller halv trivas på jobbet men må bra hemma... Tycker de är jätte jobbigt... Men risken är att jag blir sjukskriven igen om jag inte försöker byta jobb... Usch jobbigt... Kanske inte ens finns möjlighet att byta i kummunen så jag måste börja jobba med barn igen... Jag har ingen aning... Mår skit över detta men hoppas få någon klarhet i det i morgon. Nu börjar jag få ont i tummarn av att skriva på mobilen!
Hoppas på att uppdatera snart!

Forever <3<3<3

Längtan

Igår kom min syster och hennes son hit för en promenad. Efter promenaden stannade de kvar på middag. De var jätte mysigt, killen laga middag och jag gosade med sötnosen och syrran läste. Vid ett tillfälle höll killen sötnosen och han tittade glatt på när killen gjorde mat. De såg så underbart ut... Sån lycka min kille utstrålade och en sån familjekänsla jag fick... Det är så vi skulle ha haft det.... sötnos som är överallt och ingen stans och vill vara med i allt... Vi som gosar, visar och lär.... en familj... De såg så underbart ut.... Men vi har inte detta, vi har ingen familj... vi har inget barn som vill ha vår uppmärksamhet hela tiden, som försöker lära sig stå och som blir arg när han inte får dra ner mina blommor... Vi har inte detta... vi har ingen familj... vi har inget barn.. vi har bara en dröm som vi inte vet om den kommer bli sann...

With tears in my eyes...

Att be om hjälp

Sitter du och väntar på det där pluset på stickan var månad, men som aldrig kommer? De gjorde vi med och vi gör det fortfarande, men nu får vi i alla fall hjälp. Jag kan inte de nya reglerna lika bra som de gamla, men om ni uppfyller kriterierna för att få hjälp så be om den...
Vi gjorde inte det direkt, ärligt talat bad vi inte riktigt om hjälp sen heller vi mer landade där.
De var så att jag slutade på mina p-piller i april 2011. Inom ett år trodde vi att vi skulle vara gravida, men månad efter månad gick när den där förbaskade mensen kom. Många teststickor användes men aldrig ett plus. Men i stället för att be om hjälp så hittar man på all möjliga ursäkter som till exempel vi missade rätt dag denna månaden, (killen jobba kväll och jag sov oftast när han kom hem eftersom jag började kl 7 var morgon), vi har ju knappt setts denna månaden, nä vi har nog varit för stressade denna månaden, nä de har nog, nä vi har nog, nä nä nä.... Alla möjliga ursäkter kom man på... hormonerna från p-pillerna har nog inte hunnit gå ur kroppen och allt sånt...
Men med tiden började jag också få mer stickningar, huggningar och låsningar i äggstockarna... Jag fatta ju att något inte var rätt och till sist bad jag om hjälp för mina smärtor. Detta var i februari (tror jag) 2013... Nästan 2 år efter vi började försöka. Jag fick remis till Cura kliniken i Malmö och efter en tids väntan var det äntligen min tur att gå ditt. Väl där träffade jag en läkare som gjorde ett ultraljud och sa att allt såg bra ut. Jag blev glad och väldigt lättad för jag hade varit så orolig att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Men precis när jag skulle gå fick jag en postitlapp från han där det stod endometrios på (hade aldrig hört talas om det innan), han sa att jag kunde ha det och att jag skulle googla på det. Okej tänkte jag, inget farligt då ju, han sa ju att allt var bra... Väl i bilen var jag glad som in i och lättad. Men tog fram mobilen och googlade på endometrios... När jag började läsa så började jag storgråta.... Orden som jag läste var att man kunde bli barnlös..... Jag var förkrossad och helt förstörd. (killen var med mig som tur var, annars hade jag nog aldrig tagit mig samman). Arg som ett bi, ringde jag upp läkaren när jag lugnat mig lite. Han tycket jag var fjantig, han hade ju inte sagt att jag hade det, bara att jag kanske hade det. Jag ansåg att man inte kunde göra så. Men till sist sa han att om vi inte hade blivit gravida till jul kunde vi ringa då så skulle vi få hjälp. Han ansåg inte att vi hade försök länge nog för att få hjälp. Vid detta laget hade vi försök över 2 år...
Aldrig att jag tänkte ringa dem igen!
Men vi avvaktade tills sommaren så jag började få mer ont i äggstockarna och valde att ringa min VC igen. Då säger hon jag pratar med att jag han på Cura hade ställt diagnosen endometrios på mig, stod i mina papper. Jag började stört gråta i luren för de var inte vad han sagt till mig. Hon i luren blev nog ganska förvånad över min reaktion. Hon sa till mig att hon förstod att jag inte fått veta detta och hon bokade in mig på en tid till en läkare. Jag förklarade hur han på Cura hade betet sig och hon förstod att jag var upprörd.
När det väl var dags för min tid på VC så förklarade läkaren att ingen diagnos var ställd på mig utan att Cura läkaren bara hade misstänkt att jag har endometrios. Blev lite lättad i alla fall. Men jag fick en remis till KK i Malmö för att få en diagnos. Den 17/9-2013 fick jag äntligen en tid och det konstaterades PCO men de kunde inte se någon endometrios. Läkaren sa även till mig att vi måste få hjälp för att få barn för de klarar vi inte själv... Mitt liv rasade där.... Vi fick själva kontakta någon för att få hjälp för att få barn...
Två veckor senare ringde en läkare från KK och frågade om vi ville bli vidare skickade till RMC för att få hjälp att skaffa barn för han hade sätt att vi hade försökt länge. Med glädje sa jag ja! Han sa även att en PCO diagnos inte var fastställd fören blodprov var tagna!? Nähä... Åter till att veta noll....
Vi fick sen hem papper för blodprover att lämna och när det var gjort fick vi hem papper på att det är tre månader väntetid... Men till sist kom kallelsen till oss! Vi hade tid den 24/2-2014 (ett år efter jag bad om hjälp för mina smärtor). Väl där fick jag veta att jag visst det hade PCO det syntes klart och tydligt på ultraljudet... jag fick också veta att jag med största sannolikhet har endometrios utifrån mina symtomer och att det är svårt att fastställa utan man har gjort en titthålsoperation vilket de inte gör om man försöker få barn....  
Jag var förkrossad när jag gick där i från... Men vi skulle i alla fall få hjälp nu, först insemination som vi sen inte fick göra. Utan de blev IVF.. Men allt detta om varför vi inte fick göra insemination och att det blev IVF vet ni redan så behöver inte skriva det igen.

Om ni sitter där hemma med alla dess ursäkter som jag hade i början och ni har försökt själv men det går inte, så be om hjälp. Ja, ni kom kommer få en tuff kamp framför er men ni kanske också lyckas få barnet ni kämpar för. Läkarvården tar tid och de är vänttider överallt så sitt inte och vänta utan be om hjälp.  
Jag har fått höra många gånger att jag/vi är unga så vi behöver inte stressa för det kommer säkert sen. Vi har gått om tid att få barn på oss och massa sånt. Ja, jag/vi är unga men det gör inte vår kamp på 4½ år något lättare. De tar inte bort all smärta av att vara barnlösa från oss och de gör det inte lättare för oss att få barn heller... Det ända som är bra det är att vi kan få hjälp inom vården ganska många år till innan de sätter stop för oss. Men ärligt talat så kommer inte jag orka denna kampen i 15 år till eller vad gränsen är. För oss började den för ganska länge sen nu och de har varit 4½ med tårar, känslan av att vara värdelös för att man inte kan få barn, falska leenden för att dölja sin smärta, bråk, sorg och så mycket mer. Bara för att man är ung gör det inte kampen lättare. Jag har fått höra att vi är unga så åk utomlands så ska vi se att det fixar sig! 1, vi kan inte bara fixa vårt problem. (tro fan vi hade gjort det då) 2, vet inte hur en utlandssemester ska ge mig ett barn. 3, hur vet du att det skulle fixa sig?
Allas kamp är olika och lika mycket värd! Sen om du är ung eller inte gör inte saken lättare...
Jag kan önska att vi skulle bett om hjälp tidigare, men det gör ingen skillnad för oss nu. Men om du sitter där hemma och vill ha barn men inte lyckas, så vänta inte längre utan be om hjälp! Sen om du är ung eller inte, det spelar ingen roll det är er kamp, ingen annans.

Långt och rörigt inlägg.
Undrar du något? Mejla mig på somenros1@gmail.com

Kampen som du aldrig blir av med!

Vi börjar om

Jag behöver börja om känner jag. Som jag sagt innan har jag tappat bort mig själv i denna barnlöshets röran. Så nu ska de blir ändring på de! Jag älskar att pyssla, dekorera och typ allt som man använder händerna till. Men jag har som sagt lagt allt på hyllan, gör inte ens fina ljusfat längre. Gjorde alltid det för. Men när jag var hos kuratorn förra gången så gav hon mig lite tips på saker jag kunde ta och göra. En av de sakerna var att dreja. Jag gjorde det några gånger när jag var liten och jag tyckte verkligen om det. Var inte bra på det men de var kul. Så nu är jag på jakt efter någon sån kurs. Någon som har någon tips var det finns någonstans?
Jag kom även att tänka på klättring här om dagen. Jag älskar att klättra och jag skulle behöva röra på mig lite... Någon som vet var man kan klättra någonstans? Ska googla lite mer på det sen så får vi se vad jag hittar. Sen ska jag bara se till att ta mig dit med! Men det tar vi då!
Jag har även börjat leta nya jobb, för jag vet att detta inte går i längden för mig att jobba med barn när jag är barnlös.... Att träffa en av barnen från förskolan i fredags gjorde det ännu tydligare för mig. Så har ni några tips på jobb till mig så bara säg till! Jag tar i mot alla tips jag kan få!


Är det något du undrar över men som du inte vill skriva till mig i bloggen? Så fall skicka ett mejl till mig.
somenros1@gmail.com

Inte som jag tänkt!

Vakande och mådde inte så bra, var trött, kände mig sliten, hade mensvärk (väldigt lite jämfört med förr, fantastiskt! inte behövt ta Alvedon på hela dagen!!) och svin ont i halsen.  Tänkte ligga i soffan och må dåligt hela dagen... Men de varade inte länge. Mormor och Morfar ringde och sa de kom och två min senare stod de i dörren. De hade med sig saker för att fixa avloppet med. Efter mycket slit (från morfar och min mosters kille) så kunde de konstatera att felet inte var inne i våra rör. Vid detta laget var här total stop över allt. Men vi fick tag på kommunen som skickade hit folk att fixa det. Men de var på annat ärende först så vi fick vänta några timmar. Väldigt tur att min moster bor mitt i mot så man hade någonstans att gå på toaletten!
Till sist kom de och fixade stopet och morfar hade rätt stoppet satt i röret ute på gatan. Tyvärr var det hos oss det påverkade mest! Men nu är det äntligen fixat! Sen var de bara all städning i badrummet efter allt arbete kvar...
Kan ju lugnt säga att jag är och var ganska slut sen....

Men tror inte ni gick in här för att läsa om mina avloppsproblem!

Så från de ena till det andra!
Som jag skrev igår har jag inte hållit mig nyttig som jag tänkte. Men från och med måndag är det ändring på det! För denna månaden som kommer är det dags för oss att försöka bli gravida på egen hand och då tänker jag minsann göra allt i min makt för att det ska fungera!! Så bara de godis som är öppnat får ätas och inget nytt köps. Inte heller någon skräp mat! Så nu håller jag tummar och tår på att örterna fungerar!!!!!!

Fredag....

Ingen feber idag! Yay! Men har svin ont i halsen och fått vita prickar där... Så fick snällt ringa läkare som bad mig komma in. Någon form av virus har jag fått, men eftersom min feber är borta så var jag på bättringsväg och fick ingen antibiotika. Är inte halsen bättre till början av nästa vecka så skulle jag komma in igen.

För ca en vecka sen sa jag till killen att jag känner på mig att jag kommer få feber under tiden vi bor här. Jag har väldigt sällan feber, inte ens när jag är förkyld brukar jag ha feber. och se jag fick feber...

Samma sak hände idag. I bilen till läkaren kände jag på mig att jag skulle träffa något barn från förskolan jag jobbar på i väntrummet. Jag kom att tänka på två av barnen på min avdelning men jag kände på mig att det var just det ena barnet som jag skulle träffa och inte det andra.... När jag kommer till väntrummet och tagit en nummerlapp och satt mig ner så inser jag att just det barnet och barnets förälder satt framför mig... Lite små läskigt måste jag ändå säga....

De var i alla fall tufft att träffa dem, även om de var trevligt i sig men ändå. Jag kände mig så ledsen, en sån saknad... Ville bara gråta... Inte värdens bästa ide där direkt....

Från A till Z? Ja, för nu bytta jag samtalsämne! Jag är sjuk och smittar, killen var inte hemma och då väljer avloppet i stugan att få fnatt!!!! Det bubblar och kommer upp vatten! Ringde min mormor och morfar som äger stugan som fick komma hit... Vi hitta inget fel och ingen vet var stoppet i avloppen sitter.... Det lättade i alla fall, så vi kan använda toaletten igen! Morfar tror inte de är vårt fel utan att det ligger i kommunens rör. Det var ju skönt att höra, för jag vet inte var stoppet skulle sitta, för här var inte stopp någonstans och allt fungerade bra sen gick det åt skogen....  Går inte riktigt som jag vill... Skulle egentligen haft en kul kväll men tjejkompisarna, i stället sitter och här med halsont och hoppas att jag inte smittat mormor och morfar...

Känner mig gråtfärdig efter en jobbig dag och min hals känns värre. Så nu ska jag nog gå och krypa ner och försöka sova....

God natt från mej.

Med tårar i ögonen

Igår satt killen och jag och pratade och diskuterade julklappar till kusinbarn på min sida. Samtalet gled då in på att vi kunde ge en specifik julklapp till hans kusin barn. En någorlunda korrekt mening han sa var: De blir ju bra nu till nummer två. (inte exakt men något i still med det)
Jag började tänka och fattade noll, vadå nummer två? då slog det mig... de väntar ju barn... De är fortfarande väldigt tidigt och vi fick veta ganska fort eftersom vi pratat mycket och de vet hur vi kämpar med att få ett barn och de har kämpat med att få sitt andra efter upprepande missfall. I vilket fall som helst så började jag stor gråta. Jag hade glömt, antagligen förtryckt det inom mig, att hon var gravid. Jag visste det ju egentligen... Jag blev så ledsen och nedstämd att höra det så jag bara gråt.... Jag är glad för dem, men de känns tungt för oss....

Sjuk

Har fått mer ont i mina handleder på senare tid. Har haft ont från och till i flera år, men nu har de börjat göra ont mer. Kan de ha med endon att göra? Eller jag kanske bara har dåliga handleder. I vilket fall som helst så hade jag himla ont i de igår, försökte slå hål på papper med en hålslagare och de var inte lätt.... Sen började det göra mer ont och sprida sig till armarna och ner i fingrarna... sen började jag få ont i lederna vid fötterna... Då insåg jag att jag nog började få feber... Hatar feber... Har det väldigt sällan, men gillar det inte... Men jo då hade 37,3 vilket är början på feber för mig. Till slut gjorde hela kroppen ont och alla leder... Steg sen till 38,5 kl 2 i natt... Hade svårt att sova och vakande hela tiden. Fick snällt ställa in mötet hos Wallmarks idag... Fick även ringt och avbokat min kurator tid i morgon. För även om febern är mellan 37 och 37,5 sen jag gick upp så har jag väldigt inte i kroppen och lederna. Tänker inte köra i 45 min och känna så här. Till sist tog jag Alvedon eftersom jag började få en hemsk huvudvärk, tänkte att det hjälpte mot febern och ledvärken med. Men nä... Huvudvärken är bättre, febern håller sig på 37,1 och mina leder gör fortfarande ont... Tack för den!

Killen ska fiska i helgen och blev lagom glad att jag blev sjuk för jag har blivit sjuk var gång innan han ska fiska och sen har han varit sjuk under fisket för jag har smittat han.. Hoppas han slipper bli sjuk denna gången! 

Jag skulle ha gäster hela helgen så jag hoppas verkligen att jag mår bra till fredag! 

Sms:ade en kollega som bytt jobb och frågade hur de var med henne. Hon ringde upp och vi talade en stund. Kul att höra hur de var med henne! 

Nu ska jag återgå till att se film... 

Tatueringar

Jag hade faktiskt tid i fredags för att tatuera mig. Men ville inte skriva ut det fören de var gjort.  Har inte hunnit med att lägga upp bilder på de eftersom jag inte kan lägga upp bilder via mobilen av någon konstig anledning. Men nu sitter jag vid datorn så nu ska ni få se dem! De två hjärtana som står för våra tvillingarna sitter på utsidan på högerarm. Vilket även gjorde det väldigt svårt att fota dem själva. De är mycket finnare i verkligheten än på bilden. Jag är hel nöjd med dem!
Sen tatuerade jag även Forever på insidan av vänster arm. Denna har jag villat göra länge men inte vågat under tiden vi gjorde IVF så nu blev den med gjort. Den står för så mycket så jag orkar inte skriva in det! Men här kommer bilderna på tatueringarna!

Till nästa sak jag glömt att skriva om! Jag skulle ju vara nyttig! Ja... de höll jag inte... Ska ge det ett nytt försök snart! Bara varit lite för mycket just nu....

En sak till! Min svanskota som blivit så mycket bättre har blivit sämre igen... Sen förra fredagen när jag bar saker eftersom vi flyttade så har de bara blivit sämre... Suck! Jag som var så glad de blev bättre... Men ska till Wallmarks i morgon så får se vad de säger!


<3<3<3

Ibland går det snabbt!

Har bestämt mig för att tatuera mig nu. Ville bara vänta och se vad de på örtmedicinerna sa så att de är okej att göra de fast man är under behandling. Så jag mejlade dem igår. Fick svar idag och han svarade så här: Visst får du det...bara den är fin!

Tyckte det svaret var lite kul. I vilket fall som helst har jag nu bokat tid! Så spännande! Ska även göra en annan samtidigt som jag villat göra länge nu! Tror jag har skrivet om de i ett inlägg för länge sen! Så nu blir det äntligen av! Det kommer upp bild när de är gjorda! Tiden får ni inte veta utan de får bli en överraskning!

Solen lyser ute och kilen kommer hem tidigare (som det ser ut nu). Känns som en bra fredag! Sen ska vi hämta en tvättmaskin som syrran är snäll och lånar ut till oss. Sen blir det förhoppningsvis hemma gjord pizza i kväll! Mums!

I morgon är de visningshus och sen bio! Vi går sällan på bio så det ska bli kul! Hoppas bara min mage är snäll med, då den inte verkar gilla de nya örterna jag kokade igår... Fast den har väl inte gillat någon av örterna jag fått!? Men snart kanske....
Sen på söndag är de ytterligare en husvisning och sen är de tacomys med familjen hos mamma och pappa. Synd min ena bror och hans flickvän inte kan komma, men jag förstår de. De har en bra bit att köra! Men tråkigt hade varit kul att träffa de och vi hade varit hela familjen samlad! De blir sällan vi får i hopp alla samtidigt tyvärr....


Önskar alla en trevlig helg!

Till alla kämpare! 

Ni är guld värda! Många kramar! <3