Flytt

Efter en mysig helg med gåsmiddag och firande av kusin så har jag packat en del idag. För imorgon får vi lägenheten! Så den närmaste veckan kommer jag inte skriva direkt eftersom vi flyttar och jag ska i väg onsdag, torsdag och fredag... Blev mycket samtidigt som vi flyttar! Men de ska bli skönt!

Har även hämtat en lånebil idag då vår fortfarande inte är klar... Beräknas få den nästa vecka i stället... Skulle fått den förra veckan... Så nu fick vi ha lånebil så länge. De är ju bra i alla fall för från och med i morgon och hela veckan så behöver vi två bilar för att få veckan att gå ihop... 

Nu ska jag gå och packa lite till! 

Lägenhet

Som sagt så var jag och skrev på papperna för lägenheten och på tisdag får vi nycklarna. Även om vi inte har hittat eller fått någon av de husen vi budat på så känns det skönt att få flytta till eget igen. Med våra saker och där vi kan bo tills vi hittar något. Nu får det ta den tid det tar, vi hittar något när vi gör. Det känns väldigt bra med lägenheten än så länge men så klart saknar jag att inte få min trädgård och mitt hus. Men det kommer en dag, sen om de är nästa år eller några år framåt så kommer det.

Skulle packat lite av de saker vi har här i stugan idag, men killen kom hem tidigt då han känner sig förkyld. Så det blev inte mycket med det, istället blev det massa tv tittande. Men nu har han gått och lagt sig så här sitter jag och tänker.

På bordet precis bredvid datorn ligger en bild på mig och min syster son. En helt fantastisk bild. Kommer jag ha en sån bild med mig och mitt barn? Jag vet inte eftersom jag inte vet om jag kommer ha barn... Kan jag leva ett liv utan barn? Utan killens och mitt barn? Vårt barn? Ett barn som gör oss till den där familjen som jag alltid villat ha? nä.... antagligen inte...
Tills den dagen kommer då vi får vårt barn, ska jag då ge min kärlek till andras barn så länge? Ska jag hjälpa andra barn att må bra tills jag kan få möjligheten att göra de för mina barn? Ärligt talat så kommer jag aldrig må riktigt bra igen, jag kommer väl må bättre och sämre i perioder igen. Men riktigt bra det tror jag blir svårt. Självklart kommer jag må bra/bättre när vi får barn. Men sorgen, smärtan och allt vi gått igenom har ju satt sina ärr...
Utan min sjukskrivning och att få prata med kuratorn hade jag varit djupt deprimerad idag. Detta är jag tydligt medveten om.

Nu när jag ska tillbaka till arbetslivet igen, kan jag inte riktigt välja rätt väg. Jag vet att det blir tufft att jobba med barn igen, men desto bättre jag mår så inser jag också att det är där jag hör hemma. Det är de jag kan och det är de jag är bra på. Samtidigt vet jag att det inte blir lätt, för som sagt ser jag ju var dag vad jag inte kan få... Men där kan jag i alla fall göra en skillnad för barnen. Jag kan finns där för dem.
Om jag väljer ett kontorsjobb så vet jag att jag inte kommer må bra av det heller, för jag hör inte hemma där. Jag kan vara snabb på datorer och sånt. Men det är inte jag och min dyslexi gör det inte lättare. När jag hade 20 veckors praktik på kundservice så kände jag alltid att jag inte passa in och när jag kom hem var jag psykiskt trött och kände mig hela tiden nerstämd. När jag var där så kändes det som jag skulle somna så fort jag inte hade något att göra. Så jag vet hur det blir om jag får ett kontorsjobb, jag kommer bli nedstämd och känna att jag inte passar riktigt in (den tror jag i alla fall) och inte får någon glädje under dagen. Men samtidigt kommer jag inte se vad jag inte kan få var dag.
Väljer jag att jobba på förskola var dag så kommer jag se glädje i andras ögon var dag och jag kommer få ha glada stunder. Men samtidigt kommer jag se vad jag inte kan få och bli nedstämd av de istället. Så vilken av de två dörrarna väljer man? Vilken nedstämdhet ska jag välja?
Jag tror som sagt att det blir svårt att jobba med barn igen, men jag har svårt att få bort tanken att det är där jag ska vara... Samtidigt kan jag inte släppa tanken att jag borde hitta något annat, för mitt eget bästa i längden... Jag behöver råd, även om jag vet att det är mitt beslut i slutändan. Vad hade ni gjort?

Nu ska jag skaka av mig detta och tänka på att vi faktiskt ska flytta snart och njuta av att faktiskt få vara hemma och må som jag i stunden mår.

Vi som kämpar, kämpar inte bara mot vårt "hinder/problem" utan alla de andra saker som blir en följd av de vi kämpar för med. Alla de saker som får stå på paus eller helt enkelt låta bli för vårt liv tar en annan vända än vi tänkte. 

Jag förväntade mig inte att livet skulle bli lätt...
Men jag förväntade mig inte att det skulle bli så här....

1 år....

Idag är det exakt ett år sen vi fick missfall... De är tungt och sorgligt....
Tänk att det redan har gått ett år sen jag kände att något var fel och sprang in på toaletten och insåg att mitt liv ramlade ihop där och då... Undrar var detta året tagit vägen? Den är som i en dimma som aldrig hänt....
I kväll ska vi tända två ljus för våra tvillingar <3 Bild kommer om någon dag på de.
Jag tycker det är viktigt att inte försöka glömma det, för det är faktiskt våra barn. Vi fick aldrig hålla dem, eller krama dem, eller pussa dem... De blev bara 8 veckor gamla inom mig.... Men de var fortfarande någon vi hade skapat, någon som skulle bli våra barn. Vi fick aldrig känna känslan av att ha de nära, vi fick bara 8 veckor av glädje och förväntad på att vi skulle bli föräldrar. Men de finns alltid kvar i våra hjärtan <3<3<3

Vi fick inte behålla er... Men ni finns alltid kvar hos oss! Vi älskar er!!<3<3<3
Med tankar och kärlek från er Mamma och Pappa<3

Lite glada saker!

Killen ringde i morse och berättade att han inte blir förflyttad i december! Detta på grund ut av att han har uppehållstjänst och inte vill jobba över julen! Så de fick inte schemat att gå ihop. Så tidigast januari om han blir flyttad! Väldigt glad för detta!!!

Kort efter att han ringt så ringde de från lägenheten vi tittade på igår. Vi får den!!!! Så ska dit och skriva kontrakt senare idag!! Känns väldigt skönt!!!!!! De trodde vi knappt! Tur man blev medlem på den hemsidan! Går så där 3-5 år snabbare att få en lägenhet med de! Den var fin och ljus, nyare kök och badrum. Det fanns diskmaskin och en hel frys och en hel kyl! Ja, detta kan nog bli bra tills vi hittar hus!

Lite glädje!

Ett och annat

Ja, det har hänt lite sen förra tisdagen när jag skrev men inte allt för mycket. Men en positiv sak är att vi har fått lägenhetsvisning. Blev medlem på hemsidan förra helgen och på onsdagen fick vi veta att vi skulle få visning. Så jag ska dit på visning i morgon! Tyvärr ska killen på utbildning just den dagen så han kan inte följa med...
Chansen är inte så stor att vi får lägenheten eftersom vi bara varit medlemmar i lite mer än en vecka. Det är dessutom fler som ska på visningen i morgon. Så kan tänka mig att så gott som alla på visningen går förre oss... Men det är i alla fall bra och kul att vi har blivit kallade! Blev överraskade och väldigt glada!

Fick förresten veta i veckan att killens ena kusin är gravid... Så nu har han två kusiner som ska ha barn nästa år... Det är barn nummer två för båda...
Utöver de så är vänner tills han kusin också gravida (med sitt första) och de är alltid med när något firars där. Så träffar de några gånger om året.... Så tre bebisar på killens sida i april/maj nästa år..

Här har vi bara huvudvärk och rygg/nackvärk.... Men i morgon är i alla fall sista tiden till kuratorn. Skulle varit förra veckan men hon fick ställa in den så den blir i morgon i stället.

I fredags var vi bjudna till en kompis. Tyvärr hade killen redan tackat ja till att jobba extra så fick gå själv. Hon hade bjudit folk som vi umgicks med i årskurs 7-9. Trevligt att träffa de, även om jag aldrig stod många av de så nära. Killen och jag hade bestämt innan att berätta om vår barnlöshet om det kom upp. Vilket det gjorde dels för de vet jag vilat ha barn tidigt och sen för en av de har blivit förälder och hade sitt barn med och en annan väntade barn. Så jag berättade och de verkade förstående. Var även noga med att poängtera att jag inte skäms över det men att de inte gärna får berätta det för andra. Om de pratar med varandra om det bryr jag mig inte om men att de inte berättar för folk jag inte sagt det till. Så att jag inte får höra omvägar historier som inte stämmer sen. Så vi får väl se om det stannar hos de jag sagt det till eller om de kommer omvägen tillbaka.

Nu måste jag gå och packa varma kläder till killen då vi ska åka och byta däck när jag hämtat han vid tåget. Vintern knackade ju på dörren i helgen. Idag tog jag på mig min vinterjacka! Kallt med minusgrader och att köra med sommardäck var inte populärt hos mig kan jag säga! Så nu ska vinterdäcken på!

Vågar man tro på framtiden?

Att försöka bli gravid på naturlig väg...

Jag valde att hoppa över att skriva om denna biten under månaden som gick för jag ville ha det privat. Då jag vet min familj läser bloggen. Men då det inte gick så väljer jag att skriva ut det.

Under månaden som gått (mellan min mens) så försökte vi naturlig väg att få barn. Det var dags att försöka efter att gått på örterna i tre månader. Till en början med så fick jag veta vilka 4 dagar killen och jag skulle ha sex på för att det skulle fungera. Vi skulle alltså försöka pricka min ägglossning. Vi vet inte om vi prickade den eller inte... Men jag hade i alla fall väldigt ont (som jag har skrivet under månaden). Endo ger ju inte bara smärta vid mens utan ger oftast smärtor vid sex... det kanske inte kommer upp när man pratar om endo direkt, sex är ju privat. Men det är i alla fall så det är. Ibland går det bättre och ibland sämre. Efter som jag hade mer ont denna månaden så var det så klart sämre. Sen hade jag även väldigt ont resten av månaden med, hade ju svårt att gå någon dag för det gjorde så ont.... Jag tror min endo just nu är inne i en dålig fas eller vad det nu är. För jag känner det mer och mer... Men nu åter går vi till försöket.
När jag sen var inne på Wallmarks så lyssnade han på min puls och han kunde känna små pärlor (jag kan inte riktigt förklara det) och om man har de så kan man vara gravid. Har man inte de så är man inte det. Han sa till mig att det inte var en garanti på att jag var gravid men att det fanns en möjlighet och att det även kunde vara därför jag fått mer ont. Han satte i alla fall nålar utifrån att jag skulle vara gravid. Gärna för mig! Han frågade mig även om jag kände mig som jag gjorde förra gången jag var gravid. Men det gjorde jag inte, men det är svårt att jämföra eftersom jag var fullproppad med hormoner sist...  I vilket fall som helt kände jag mig inte gravid, men man vill ju inte ge upp hoppet. Så de blev en del teststicker... Men alla var negativa.... Tyvärr kom min mens sen...  Om jag hade ägglossning där vi försökte så var min mens sen med några dagar...  och det gjorde hemskt ont och det kändes som om jag skulle gå sönder när den kom. Det är sällan tårarna rinner när jag har mens och Alvedon i kroppen men denna gången gjorde det... Killen pratade med Wallmarks när han hämtade örter och han sa att det kan vara så att jag blev "gravid" men att embryot inte fastnade och att det var därför jag hade så ont och om mensen var sen så kan det varit därför.
Men det är bara spekulationer och vi vet inte. Men man mår så klart väldigt dåligt över det och det känns väldigt tufft...
Han sa till mig när jag var där inne att jag inte fick låta det knäcka mig om jag inte blev gravid men det var okej att må dåligt. Använde inte exakt de orden men i det stora hela var det det han menade. Jag är knäckt, men inte så knäckt. De är tufft, men jag ger inte upp...
Det var jobbigt när mensen kom och det kommer inte bli lättare....
Vi kommer inte försöka denna månaden av olika anledningar. Jag kommer inte heller skriva ut vilka månader vi försöker och vilka månader vi inte försöker i framtiden. Men ni får veta i efterhand hur det går.

Ett liv fullt av motgångar...

Att känna...

Idag och natten till idag har jag funderat mycket över mitt liv och hur jag mår. Jag mår inte så bra som jag vill ge skenet av. Men vem vill inte må bra liksom? Jag kom fram till en tydlig sak inatt och det är att jag inte kan känna mig riktigt glad, lycklig eller någon av de positiva känslorna. Jag känner mig bara arg, ledsen, irriterad och rastlös. Det är väldigt frustrerande och jag vill inte ha det så här... Men jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det....

Så jag har som sagt funderat mycket på mitt liv och vad jag vill och inte vill. Problemet är jag att inte kommer på så mycket. Jag vet i alla fall att det inte blev som jag tänkt mig och då menar jag att det inte ens är i närheten av vad jag tänkt mig. Hur anpassar man sig till ett liv man inte tänkt ha? Hur anpassar man sig till alla hinder som slängs framför en utan att där är några medgångar? Jag vet faktiskt inte, jag försöker verkligen klura ut det. Det är inte så lätt att släppa sina drömmar och ställa in sig på något nytt bara för att livet valde att det var en annan väg man skulle ta. Det sägs att när en dörr stängs så öppnas två nya... Så var är mina två nya dörrar? Jag hittar de inte... 

I used to smile

and if I had a problem, I always solved it

but now I don't know anymore

Helgen!

Egentligen skulle vi till min bror och hans flickvän denna helgen och hälsa på. De bor en bit här ifrån så vi skulle vara där hela helgen. Har sätt fram i mot detta och få se hur de bor och hur de har det. Men tyvärr har hans flickvän blivit sjuk så vi fick ställa in det. Det är ju sånt som händer men de är tråkigt ändå. Men hon får krya på sig så får vi åka upp dit en annan helg!
I stället få vi väl ta det lugnt och gå på lite husvisningar.

Jag var på keramikkursen igår vilket känns i ryggen idag. Men de var kul, men så mycket att komma ihåg... Fick testa att dreja lite snabbt denna gången, de var kul men inte det lättaste. Fast samtidigt han jag bara göra det i ca 15 min, sen var det dags att stänga ner. Så nästa vecka så får vi se om det går bättre!

Arg, ledsen och besviken!

Killen byta jobb dels för att slippa jobba kvällar och helger. Men nu måste han byta skola som han jobbar på bara för att en på en annan skolan ska bli upplärd av killens köksmästare. Så nu ska han jobba kvällar och helger från och med den 30/11..... Från början skulle det börja gälla redan idag, men då det faktiskt är 2 veckor innan man måste få veta om schemat ska ändras så flyttade de fram det. Killen fick veta det i tisdags att det kanske skulle ske. Killen har även uppehållstjänst vilket betyder att han är ledig över julen. Men den skolan han ska till nu har inte det, så de vet inte om han måste gå in och jobba över sin ledighet i jul eller inte. Så han kanske måste jobba jul och nyår!! Han ska bara vara på den skolan till jullovet men det kan bli förlängt till mars... Ska det vara så här kunde han lika bra ha stanna på sitt gamla jobb och fått bättre betalat. Sjukt dåligt..... Så mycket inplanerat som blir förstört nu.....

Överanalyserat!

Som sagt hade jag överanalyserat varför mina kolleger inte svarade! Fick svar av den ena i onsdag, att hon saknade mig och att hon kunde ringa på kvällen. Nu glömde hon ringa så hon gjorde det igår på sin rast! De var kul att prata med henne och höra hur det var. Tyvärr skulle hon inte på julfesten men det var en hel del andra som skulle. Så jag går också dit. Men jag kunde följa med henne och några andra ut och äta en annan dag om jag ville det. Så de tackade jag ja till! Ska bli kul att träffa alla igen! Även om jag inte vet hur det blir med jobbet för mig så är de mina kolleger än så länge! 

AJ!

I tisdags blev ju värken bättre efter att sovit en stund med två Alvedon. Så jag tog inte fler sen för de kändes bra, det fick jag ångra.... Senare på kvällen började det göra så ont på höger sida så jag var gråtfärdig. Samtidigt skulle jag köra och hämta killen vid tåget... Att använda höger ben gjorde inte saken lättare, så fort jag flyttade eller rörde den så gjorde det ondare. Det kom liksom i stötar av smärta hela tiden. Så när killen hoppade in i bilen så fick han köra. I vanliga fall när jag har mensvärk så gör det ont runt hela magen/äggstockarna med mer. Det gör även ont uppåt och ner mot benen. Men denna gången gjorde det bara fruktansvärt ont på höger sida och lite små ont på vänster. Tog två Alvedon innan jag körde för att hämta killen men de började inte värka fören ca 2½ senare... Sen när de gick ut ur kroppen så vaknade jag (nästan precis lyckats somna) av att det började göra ont igen. Så snabbt med Alvedon igen och sen somna om... Ingen aning varför de var så konstigt denna gången, men jag står gärna över det nästa gång!

Värk...

Min mensvärk kom igång idag när jag satt i bilen till kuratorn... Väldigt glad att de är bättre än de var förr och inte gör lika ont! Men i bilen hem gjorde det ganska ont... så det blev faktiskt två Alvedon och en värmedyna när jag kom hem. Märks jag har haft ondare i äggstockar eller var de nu är denna månaden. Där jag hade ont på höger sida innan i månaden, kändes det ungefär som ett stort sår... la mig och sov en timme på soffan. De behövdes! Dels för jag bara sov sammanlagt 3 h i natt/morse och sen för jag blir så trött av att få min mens. Men måste vara lite pigg i kväll för ska hämta killen vid tåget.
Har märkt att jag alltid natten innan jag får min mens har svårt att sova. Kroppen och huvudet känns så konstigt... Fler än jag som har upplevt det så?

I kväll kl 20:00 på tv 2 ska det handla om adoption. Min morbror hade sagt det till min mormor som sen ringde mig och sa det. Hela min släkt är involverad i vår barnlängtan! Ingen aning om det är ett bra program men jag tänkte titta på det.

Men nu ska jag ta och äta lite mat innan Alvedonen släpper...

Tankspridd

Kan inte sova, mina tankar håller mig uppe. Kan inte koppla av. Mina funderingar går till om jag ska gå på julfesten med jobbet. Min chef sa till mig om den när vi pratade i fredags. Det hade varit trevligt att träffa mina kolleger och även bra om jag ska börja jobba där igen nästa år. Men jag vet inte vem som ska dit eller om någon av de ska gå ditt överhuvudtaget... Pratade med en av de kollegerna jag skulle börjat jobba med nu eftersommaren. Men hon skulle inte dit och verkade väldigt kall mot mig i sina texter (skrev över FB tillsammans). Kan bara vara jag som tolkar det så visserligen, jag är bra på att överanalysera ibland... Men hur som helst så kändes det så. Fick sms från en kollega förra veckan att hon saknade mig, jag blev väldigt glad för jag saknar henne med och undrat varför hon inte hört av sig. Men hon ville inte störa mig men nu valde hon att skicka ändå. Självklart svarade jag att jag saknade henne med. Men sen skickade jag till henne i fredags om hon ville ta en fika någon dag, hon hade missat att svara så hon gjorde det i söndags. Det gjorde hon gärna och skulle höra av sig när hon kan. Frågade även då om hon skulle till julfesten, men hon har inte svarat på mitt sms... Så skickade innan idag till min kollega jag jobba med förra terminen och frågade om hon skulle ditt. Men jag har inte fått svar från henne heller... Trist! Antingen ska ingen dit eller så vill ingen ha mig där... Okej så känns det, men antagligen har de inte hunnit svara bara... De får till onsdag sen mejlar jag chefen att jag inte kommer. 

Chefen frågade om jag ville komma och hälsa på någon dag, men hon sa direkt själv att det kanske inte är en sån bra ide. Vilket jag inte tycker, men jag har funderat på det några gånger. Men kom fram till i helgen att jag behöver hämta mina vinterkläder ändå, så det får blir ett besök innan vintern. Antagligen både bra och dåligt, men jag lär i alla fall få se hur det känns att träffa alla.... Får väl se vad kuratorn säger om iden att hälsa på jobbet... Men jag behöver verkligen mina vinter kläder... Känns extremt onödigt att köpa nya skor och termobyxor när jag har riktigt bra på jobbet! 

Men nu ska jag släppa mitt jobb (i alla fall försöka) och gå och lägga mig..

I drömmarnas land kan allt vara bra...

November och December

Ja, vi är nu inne i november... Den 25 november är det ett år sen vi fick missfall... Något som jag har börjat tänka mer på de senaste dagarna nu när vi är inne i november... Tufft att ta till sig....
Men inte nog med det, i affärerna börjas det nu tas fram julsaker. Jag älskar julen och tycker de ska bli jätte kul med all julpyssel, har flera saker i huvudet jag vill göra, all julstök med julbak och julpyntning. Men... Förra julen var en katastrof för oss... Minns knappt själva julen. Jag minns bara läkarbesök, ont, rädsla för att stört blöda med mer och sen skrapningen... Så nu när julen kommer fram och gör sig påminda så gör även minnena de....
De är inte lätt allt de här... Jag vet att många av er kämpande har liknande saker som påminner om något som hänt. Smärtan inom en gör sig påmind och man kan inte göra mer än att acceptera den....



For all those fighters <3

Sagor

Eftersom jag nu ska vara hemma i tre månader tänker jag försöka göra något vettigt av det. Jag ska försöka skriva ner några sagor jag har tänkt på länge men aldrig skriver ner och sen ska jag skicka in de. Kan ju inte få mer än ett nä, eller hur? Jag kanske suger på att skriva sagor, inte vet jag. Men jag kan ju göra ett försök i alla fall. 

Tandläkare och Drejning

Igår skulle jag till tandläkaren för att laga ytterligare en tand. (Jag vet att mina tänder inte är de bästa.) Men denna gången blev det en del komplikationer... Den där bedövningen vägrade ta... Efter att fått två bedövningssprutor så byta de till en annan sort och gav mig min tredje spruta. Började få hjärtklappningar och skakade en del. Tydligen var där adrenalin i den. Men de hjälpte inte heller... Spruta nummer fyra gav de direkt i tandköttet precis runt tanden, det hjälpte inte..... De fick kallat på en till tandläkare. Som tyckte de var konstigt (som om inte vi andra tyckte de redan!?) att jag var avdomnad i halva ansiktet och ner i halsen men inte precis runt tanden. För de var faktiskt samma nerv, så fungerade inte det så var något fel. Nähä!?? Men han gav mig en sån bedövningsspruta med adrenalin i på samma ställe som de satt de andra sprutorna. Äntligen så tog bedövningen! Det tog 5 bedövningssprutor och 40 min för att bara lyckas bedöva min tand... Tiden jag hade för lagningen var 40 min. Var lite sen för att möta syrran sen. Hon var snäll och kom in och gick med mig i stan så jag slapp va själv tills det var dags för drejning senare.
När bedövningen äntligen släppte sen hade jag så ont så jag hade lust att gråta. Fick gå och handla Alvedon för att klara av de.

Men sen blev det dags för drejning. Det var kul och de ska bli roligt att gå på. Tyvärr får jag jätte ont i ryggen av det, så när halva tiden gått, hade jag svin ont.... Hon som håller i det har själv en sjukdom i ryggen så hon förstod och jag ska få använda hennes special byggda drejskiva sen, så jag inte förstör ryggen. Snällt! Vi var fyra nybörjare och några gamla. Läraren var bra och väldigt enkel i sitt sätt. Skönt!

Sjukskrivning

Varit hos läkaren idag. Jag behövde knappt säga något, han sa nästan direkt att jag blev sjukskriven i tre månader till. Jag ska inte gå och jobba med barn just nu! Han tyckte även att jag borde fundera på att ta mediciner. Men respekterar att jag inte vill. Han är väldigt bra och förstående och tycker absolut att jag ska vara sjukskriven. Ingen diskussion om arbetsträning eller något sånt. Väldigt bra!
Men tyvärr betyder detta att jag blir utförsäkrad innan jag hinner börja jobba. Så jag frågade om jag fick avbryta min sjukskrivning den 29/12 när jag blir utförsäkrad då vår ekonomi inte går ihop utan att jag har någon inkomst. Men det fick jag inte, han förstår att det blir svårt för oss men jag måste se efter min hälsa först, den är viktigast sa han. De har han ju rätt i. Så nu mår jag skit för att vår ekonomi faller ihop i januari på grund av mig. Tycker de är jätte bra att läkaren ser att jag inte mår bra och att jag inte ska jobba med barn.  Även att jag inte jag behöver tjata mig till en sjukskrivning. Men denna gången landar jag tyvärr i klistret... Så nu söker jag jobb som in i så att jag kan börja jobba efter att min sjukskrivning går ut! Tar i mot alla tips jag kan få! Men de ska inte vara jobb där jag har kontakt med barn!!

När verkligheten krockar med livet.

Artikel för all som gör provrörsbefruktning

Min Mormor är insatt i att vi inte kan få barn och är snäll och klipper ut allt hon läser om IVF, Pco och endometrios. Här är en artikel som hon gav oss för någon vecka sedan. Jag hade ingen aning om detta....

Giftermål och bröllop

En av mina närmaste vänner ska gifta sig! Jag är så glad för hennes skull! Det ska bli jättekul! Men (alltid ett MEN) jag vill med gifta mig... Handla en underbar klänning, välja ut en fantastisk ring (vet visserligen vilken jag tror jag vill ha redan), bjuda gäster, ha fest, säga ja till den man älskar, men mest av allt få se vacker ut och känna sig riktigt älskad... Underbart!
Vet inte om vi kommer gifta oss någon gång.... Vi kan inte ens spara pengar till om vi vill gifta oss för vi måste spara pengar till barn!? De är bara fel... ingen ska behöva spara pengar till att "köpa" möjligheten att få barn.... Men så är det tyvärr.....

Men nu kommer ett ointressant inlägg hur jag skulle kunna tänka mig att mitt bröllop såg ut!

Det ska vara utomhus och vi ska gifta oss under en sån här båge som man ser i filmer, som ska vara täckt av rosor. Vet inte vilka rosor men de får jag komma på senare. Jag ska ha en fantastisk klänning och jag ska känna mig riktigt vacker. Solen ska lysa och det ska vara ett sommarbröllop och det ska vara massa av blommor som blommar. Kilen ska ha extra fina kläder och förhoppningsvis ska han stråla av lycka när han ser mig.
Till mat ska vi ha smörgåstårta (vet de inte är en vanlig tradition) och alla ska själv få ta sin mat själv, ingen servering vid borden. Kan där i mot ha folk som ställer fram och plockar undan. Tårtan ska vara vit och i tre våningar och den ska ha en vacker röd ros högst upp. Även den ätbar. Till nattamat ska det vara korv med bröd. Barn ska få vara välkomna och det ska vara valfri klädsel (ej vitt).
Jag vill att kvällen ska vara mer som en fest än ett traditionellt bröllop. Alla har väl olika uppfattningar vad traditionellt bröllop är . Men för mig är det kyrkobröllop, trerättersmiddag, sen lite dans och musik och tårta. Stora delar av kvällen är stilla sittandes och stelt. Så uppfattar jag ett traditionellt bröllop. Allt ska vara dyrt och fint. För mig går det bra med pappersdukar och vita servetter från IKEA. Kan ju lugnt säga att killen och jag har väldigt olika uppfattningar av hur ett bröllop ska se ut... Han ser ett bröllop som det traditionella som jag beskriv medan jag inte alls vill ha det så! Vilken tur vi inte ska planera ett kanske....
Det viktigaste för mig är att jag känner mig vacker i klänningen, ringarna är fina och att vi är lyckliga. Men men man kan inte få allt här i världen... De är vi smärtsamt medvetna om!!!

Ont

Till en början med har jag internet igen!

Men det var inte det jag skulle skriva om. Jag har sen jag slutade på p-piller (om inte tidigare) haft ont vid höger äggstock från och till. Känns som om där sitter en knuta som trycker mot äggstocken och i bland känns det som det trycker mot min blåsa. Ja, vet inte riktigt exakt men på höger sida i alla fall. Det har känts från och till men aldrig varat mer än kanske 2-3 dagar. Men den senaste 1½ veckan har den känts av jätte mycket. Det har även gjort väldigt ont. I tisdags hade jag så ont från och till när jag var ute och gick med min kusin så vi fick stanna i mellan åt. Dagen efter kändes det bättre och sen dess har det inte känt så mycket. Men om jag anstränger mig så kan det kännas mer i mellan åt. Någon som känner igen detta? Väldigt irriterande måste jag ju säga...
Har även haft mer ont i äggstockar/livmoder denna månaden... Men bytta örter nu så det kanske hjälper. Inte så ont att jag måste ta Alvedon eller så men, det har känts mer... Väldigt svårt att förklara. Har blivit lite bättre i alla fall. Kanske jag har haft en "normal" ägglossning och det som påverkat att det gjort mer ont! Jag hoppas i alla fall att det är de! Så fall är det okej att det gör ont. Så länge det fungerar! Lär väl aldrig få veta vad det är som gör ont. Men så länge det inte gör ondare eller är skadligt eller i vägen för bebisar så kan jag leva med det!

Förresten så har en av tjejerna som är med i IVF träffarna (hon som håller i de faktiskt!) äntligen fått en diagnos för sina smärtor! Hon har, precis som hon trodde, Endometrios. Väldigt glad att du äntligen har fått en diagnos och att operationen gick bra! Krya på dig!


Längtan och att inte ge upp...