2014, året som gått.

2014 har varit ett år med mycket tårar och sorg. Det har varit tufft, ansträngande och krävande. Det har hänt mycket detta året. Vi har fått hjälp med vår barnlöshet, vi har vi har gjort ett IVF försök, vi blev gravida, vi fick missfall, vi har fått hinder med missfallet som inte kommit ut som det ska, fått veta att det skulle varit tvillingar, en närstående har gått bort, vi har haft det tufft på jobb,  vi har som ett par fått gå igenom mycket och jag har blivet deprimerad.

Som ni kan läsa har det varit en del tuffa saker som kanske inte hörs så jobbiga när man läser det så här. Men när man går in i ämnena var för sig och allt som de innebär så är de väldigt tuffa och jobbiga. Men vi har även haft en del bra saker som hänt detta året.

Vi har köpt nytt till lägenheten så den bli mer hemtrevlig, berättat för familj och vänner om vår kamp,  jag har fått jobb, fått veta att jag ska bli moster, fått svart på vitt vilka som är mina vänner, vart på semester i Stockholm och mycket mer.

Så hur tufft det än har varit så har det funnits små ljus glimtar längst vägen.

Om lite mer än sex timmar går vi in i 2015! Året kommer börja tufft med skrapning men jag hoppas att jag sen kan lägga det bakom mig och börja på ett nytt IVF försök. Jag har lite förväntningar på nästa år tillexempel hoppas jag så klart på att vi ska få bli gravida och få barn.
Jag har inga nyårslöften men jag har lite jag tänkte jag skulle försöka med nästa år. Jag ska inte ha godis och läsk på vardagar! Jag ska försöka se efter mitt eget bästa lite mer, jag ska kolla runt efter nya jobb och söka in till högskola, Jag ska försöka att äta bättre mat och inte så mycket kokt korv och hemma gjord hamburgare, jag ska försöka baka mer bröd, kanske beställa boxnings sätt, spara så mycket vi bara kan till IVF så inga onödiga köp, men mest av allt ska jag försöka må lite bättre.

Jag tackar för 2014 med tårar i ögonen. Jag önskar er alla ett Gott Nytt år och god fortsättning! Låt oss alla få ett barnrikt år 2015! <3<3<3

När det inte blir som man tänkt....

Ringde till sist i måndags och frågade hur jag skulle komma i kontakt med läkaren som jag haft dagen innan eftersom jag ville bli skrapad ändå. (har bestämt mig för det nu, kan inte hålla på så här.) Men tydligen var jag tvungen att komma dit igen och få en ny läkare och en ny bedömning för att kunna bli skrapad. Så igår (tisdag) satt vi i tre timmar på akuten igen... (borde få stamkort där snart!) fick träffat en läkaren och de skrapar inte samma dag och nu är det ju två röda dagar så fick tid kl 8 på fredag... Fick även göra nytt ultraljud eftersom jag blöder helatiden, även om det inte är så jätte mycket jämför med i lördags men ändå, detta för att se att det inte kommit ut under tiden. Men nä! Det ar kvar där inne... Så fort hon nämnde att det skulle blivit tvillingar fick jag tårar i ögonen... Känns tufft.....
Sen fick jag ta fler blodprov och få info om skrapingen. Man får ingen återkontroll, men om man har väldigt ont eller blöder rikliga blödningar över en vecka efter så ska man kontakta dem. Fick jag där i mot hög feber skulle jag komma in omgående. Mensen kommer sen i gång efter ca 4-6 veckor men kan dröja upp till ett halvår! Har den inte kommit efter ett halvår så ska man söka hjälp... Hoppas innerligt att den startar direkt efter 4-6 veckor så man kan få börja på nästa IVF. Men sen är ja rädd att vi måste vänta en mens eller fler för att låta kroppen läk nu efter skrapningen.. Kan tyvärr inte göra mer än att hoppas på det bästa antar jag...

När jag kom hem där ifrån igår hade jag väldans ont och tog en citodon... Hjälpte efter ett bra tag och mådde inte dåligt av den. Sen kom en vän till mig och hennes kille hit på mat och en trevlig kväll. Blev jätte trevligt och vi spelade risk som de hade med sig. Fick även en väldigt fin ljuslyckta av dem. Tack så mycket för denna kvällen! <3
Fick ta ytterligare en citodon sen på kvällen och då kunde jag känna att min reaktionsförmåga inte var riktigt som den skulle. Stack även till ovanför ögonen så var rädd att jag skulle få ont i huvudet. Men de gick bra till jag vaknade idag. Hade väldigt ont i huvudet! Vågade inte ta en citodon så tog en Voltaren, känns bättre men känner att huvudvärken ligger där hela tiden.

Skulle egentligen på nyårsfest i dag och sen sova hos mina föräldrar. Men jag vågar faktiskt inte åka dit, huvudet som är som det är i dag, rädd att de ska börja göra väldigt ont igen. Men sen värst av allt är fall det börjar stört blöda. Kan inte heller gå på toaletten hela tiden för att kolla. För i bland känns det verkligen som det kommer, men då har det bara kommit ett par droppar eller så. Sen är det en bit att köra så till sist bestämde jag mig för att stanna hemma. Det är de paret som var här igår som ja skulle till och de vet ju hur jag mår och går igenom så tror de förstår. Men ändå så himla tråkigt för jag hade verkligen sett fram i mot det idag...

För övrigt var vi ju och firade mina föräldrars silverbröllop  i måndags! Det var riktigt trevligt och mysigt! Och räkmackorna var enormt goda! Fick en med mig hem och den var extremt god att äta när man kom hem från läkarna. Hoppas ni fick en bra dag mamma och pappa! Ni ska veta att jag är väldigt glad och stolt att ni är mina föräldrar! Ni finns alltid där och stötar en även när det känns som livet går i sönder. Många karmar till er! <3<3<3

 

Kollega

Min kollega ringde precis. Hon slutar den 1/2.. Helt plösligt blev våren lite mörkare... Har känt på mig att hon har fått annat jobb... Hon kommer vara väldigt saknad! Vem ska nu glädja mina dagar på jobb och lyssna på mig och mina ivf och barnlöshets problem? Hur tråkigt ja än tycker det är så önskar jag henne all lycka på hennes nya jobb! Du kommer vara saknad! <3

Fortsättning

Igår var ja och tog blod prov som tänkt. Men fick även träffat en läkare och gjort ultraljud. Så här förklarade hon det på ett ungefär. De som har växt från livmodern är från första graviditeten. Där är ingen ny graviditet! Där var två hinnor/blåsor/säckar (eller vad det heter) och inte tre. Den tredje hade varit blod eller vätska. Hinnorna var tomma men om det hade varit en normalgarviditet hade det kanske varit tvillingar eftersom där var två.... Det hade inte kommit ut dagen innan som vi trott utan det var kvar... Så fick välja mellan att vänta och låta det komma av sig själv, ta tabletter (de vet ej om de hjälper) eller bli skrapad. När vi satt där kändes det okej att vänta och låta det komma va sig själv. Så fick ny tid den 12 och då ska vi se om allt är ute. Men jag har haft sen igår när vi var där, väldigt ont från och till i äggstockar/livmoder eller var det nu gör ont. I mellan åt känns det inte och i nästa vill jag bara ta värktabletter. Funderar på att ringa och be om skrapning ändå, för att gå och hela tiden ha ont och inte veta när man börjar stört blöda är väldigt krävande. Men är rädd för att bli skrapad eftersom jag är rädd att de ska förstöra min livmoder och att vi då inte ska kunna få barn. Men vet att många blir skrapade och får sen barn, men ändå. Känns samtidigt inte bra att vänta heller. Är väldigt kluven om hur jag ska göra. Har ju hållet på fram och tillbaka med missfall blödningar och oro och att inte veta sen den 25/11 och det börjar ta ganska mycket på en. Att ens värld hela tiden vänds upp och ner tar på en....
Fick utskrivet citodon för hon sa att när det väl kommer så kommer det antagligen göra extremt ont. Alla får inte extremt ont, men antagligen ungefär....

När jag bestämde mig för att ta ledigt hela julen så var det för att jag behövde vila upp mig. Jag behövde få träffa vänner och familj och njuta utan att ha förmycket med barn och sprutor i huvudet. Jag behövde få villa, se en film, äta godis, läsa en bok eller bara sitta och titta ut och njuta. Detta har ersätts av svårigheter att sova (hade det innan med, men inte lika mycket), konstant förvirrig och oro, läkarbesök efter läkarbesök, smärtor och tårar. Känner mig inte direkt uppvillad till att börja jobba igen om ca 9 dagar....

Tänkte jag skulle få in något positivt här med...
Den 30/12 har mormor och morfar 50 årig bröllopsdag! Så igår hade vi överraskningsfest för dem! De hade ingen aning om att hela släkten var hos min föräldrar för att fira dem! De hade blivet tillsagda att de skulle till pappas syster och äta. Så pappa körde och hämtade dem, men svängde hem till mina föräldrar i stället! Det blev enligt mig en lyckad fest och mina föräldrar hade dekorerat jätte fint i guld!

Idag är det där i mot dags för att fira silver bröllop! För idag har mina föräldrar 25 årig bröllopsdag! Så stort GRATTIS till er! <3 Önskar er många lyckliga år till! Ni är världens bästa föräldrar som alltid ställer upp för en! Glöm aldrig de!!!!!!!!! Många många kramar till er! <3<3<3<3

Vi ska ditt i kväll och äta räckmacka! Mums! <3

Nu ska jag gå och göra något vettigt... ska bara komma på något först!

I tysta ord...

I tysta ord ligger mer än man tror. Just nu känner jag mig tyst och stum... Började små blöda igår, men inget märkvärdigt. Hörde av mig till läkarna och jag behövde inte komma in fick då även veta att mina värden har sjunkit.. De har inte sjunkit till hälften som de brukar vid missfall sa hon, men de hade sjunkit....

Jag har känt på mig hela dagen idag att ja nog kommer börja blöda kraftigare snart... Vid ca 17:30 så började jag blöda rikligt, även massa klumpar har kommit ut... Än kommer det klumpar då och då, men inte alls som innan. Vågade knappt gå från toaletten för var gång jag gjorde, så "forsade" det...
Ringde läkarna igen, men hon sa att de inte kunde göra något, även om jag skulle göra ultraljud nu så hade de antagligen inte sätt så mycket eftersom de fortfarande kom ut saker. Så jag ska ta blodprov i morgon och ultraljud på måndag. Så länge jag inte börjar blöda mer eller får kraftigt ont i magen. Frågade henne i luren vad det var eftersom vi inte förstår, är de missfall? var jag gravid eller vad är de? Hennes svar var ungefär att ingen riktigt visste...
Hade varit så mycket lättare att hantera om man vetat vad det var. Nu har jag svårt att hantera det alls. Jag kan inte gråta, jag kan inte känna några känslor, ingen ting....
Har stängt av för att klara av detta. Vill bara veta vad det är som händer och vad det är för något. Sen vill jag bara få lägga detta bakom mig så jag kan gå vidare och få börja på nästa runda....
Känns så fel att inte ens läkarna kan svara på vad det är som händer med mig...

Vi skulle egentigen på 60 års kalas ikväll men fick stanna hemma...
Hoppas de har lugnat sig till i morgon för då ska vi fira mormor och morfars guldbröllop.

Ska även passa på att säga tack för en trevlig kväll igår ni som var här! Tackar så mycket för champagnen den var väldigt god! Rekommenderar den starkt! Kan ju även säga att den var alkohol fri för er som är som jag och inte gillar alkohol!

Nu ska jag gå och titta på medan killen gör chokladpuffar till mig!

Hoppas ni har en gladare dag än mig!

God jul och Info

Hoppas alla har haft en bra jul! Själv har jag inte riktigt kunna njuta som jag vill efter som tankarna rusa iväg till annat. Har idag tagit nytt blod prov och hon skulle ringa sen för att berätta om hormonerna har sjunkit eller inte. Väntar väldigt nervöst på det samtalet kan jag lugnt säga!! Har ju ingen aning om när de ringer....
För övrigt så har jag haft extremt ont i brösten i mellan åt för att i nästa stund knappt göra ont. Har haft små ont vid ryggslutet de andra dagarna men idag har det gjort mer ont. Kan vara för att jag inte sitter så rakt som jag borde. För övrigt känns det mycket i äggstockarna och underlivet idag så är extremt orolig att jag ska börja blöda...För så fall försvinner ju möjligheten att jag är gravid... Vet att chansen är liten att vi blivit spontangravida men jag kan ju inte låta bli att hoppas...

För övrigt är här 17,7 grader i vår lägenhet och de som håller i elementen har stängt så de kan inte hjälpa oss. Så min nya bästa vän är ett värmeelement vi var inne och köpte idag. Hoppas de blir lite varmare nu!!!!

I kväll kommer min bror och hans flickvän hit, ska bli trevligt, men har svårt att se fram i mot det eftersom jag väntar på samtalet. Hoppas det kommer snart så vi hinner smälta vad de säger innan de kommer....

Men nu får jag väl börja städa, så här ser någorlunda okej ut i kväll!

Jag önskar er en god fortsättaning och tack för alla julklappar! Jag är nöjd och glad för alla! <3

Uppdatering

Kan inte sova så tänkte att ja gör en kort uppdatering. Vid  21:00 i kväll ringde läkarna där vi var idag. Blev liv rädd att proverna var helskumma och att vi var tvungna att åka in akut. Men så var inte  fallet. Utan något hade blivit fel med blodproven. Så de måste tas om. Så i morgon (idag julafton ) så måste ja in och ta blodprov... Sen måste de andra två blodproven även de skjutas på en dag. Men men... Funderat lite i kväll på att ja fortfarande har hormonerna kvar kan ju förklara en del för mig. Tex brösten som gör ont, att ja Inte kan sova men är konstant trött, att ja är kissnödig hela tiden och gärna kväll och natt tid, vaknar mega hungrig, men har svårt att äta som ja brukar för de tar stop i halsen. Sen har de kliat på kroppen hels tiden när ja ska sova , får spel på de! Men eftersom hormonerna är kvar så förstår ja ju lite mer varför min kropp känns konstig.. Men nu ska jag försöka sova igen.

God jul!

Akuten och blodprov...

Inte så konstigt man mår som man gör när man inte ens lyckas få ett missfall som fungerar som det ska....

Det är så att jag har haft ont i brösten och de har känts ömma nu ett tag så igår bestämde vi oss för att ta ett av de billiga graviditetstesten idag på morgonen som vi har liggande här hemma. De blev en klar linje direkt och jag bara stirrade. VA!? var min tanke! Gick och hämtade två till och väckte killen. De andra två blev med positiva direkt! Totalt förvirrade bestämde vis oss för att köpa ett clearblue test så fort apoteket öppna. När vi sen testade det så stod det gravid 3+. Alltså att ja var  gravid några veckor in.... Skit skumt.. Fick tag på läkare och de tyckte vi skulle åka in till deras akutmottagning där vi var sist. Eftersom hormonerna kan vara kvar i kroppen upp till 3 veckor sa de men nu har de går mer. Idag är det 29 dagar sen vi fick missfall...

Väl där sen så får man ju snällt vänta, men till sist var de vår tur att göra ultraljud. Nu ska jag bara försöka förklara vad läkaren sa.... I min livmoder är där tre "blåsor" som växer. De fanns inte där på förra ultraljudet. Det är även därför ja plussar i nu. Vad hon kunde se så var alla tre tomma. Hon hade aldrig varit med om detta innan att det blivet så här... Så hon visste inte om jag skulle skrapas eller få tabletter. Så hon gick och pratade med en annan läkare så detta är vad de kom fram till. Jag fick ta blodprov idag för att mäta mina hormoner, ska ta nytt den 25/12 och sen en gång till den 27/12.  Detta för att kolla fall mina hormoner sjunker, ligger jämt eller höjs. Ligger de jämt eller sjunker så är det missfall. Men om det höjs så kan det vara så att det kommer börja växa i blåsorna men som de inte kan se än. (om vi förstod det hela rätt.) Sen på måndag nästa vecka så ska vi få en tid till en överläkare med bättre maskiner än vad hon hade som skulle göra om ultraljudet. Så de vet faktiskt inte vad de är som har hänt... De ända positiva är att det var väldigt trevliga och de tar en på allvar. De bad mig ringa vid minsta förändring, om jag börjar stört blöda, får jätte ont i magen eller bara känner mig konstig så att de hade koll på mig. Så det känns i alla fall skönt!

Men nu kommer detta ligga och gro hela julen... Har känt på mig hela tiden att det var en anledning till att jag skulle ta ledigt över julen... Men detta känns bara så tråkigt... Kunde vi inte bara få lägga detta bakom oss så vi kunde få se framåt? Inte detta vi vill tänka på under julen....

Men detta känns så typiskt mig... inte ens missfall verkar ja kunna få som alla andra...

Men jag önskar er alla en riktigt god jul i alla fall!!<3
 Tack familjen för igår! Det var en trevlig och mysig julstund! <3<3

Tankar

Hade en jätte massa tankar att skriva ner när jag hängde tvätt men nu är de som bort blåsta! Men ska göra ett försök ändå. Detta är tankar från hur jag mår och känner just nu i denna stund, inget som tyder på att ja tänker lika dant i morgon!

Som sagt är livet inte lätt och jag vet att jag har fått kämpa en del för att bara vara 23 år. Att redan ha varit på väg in i vägen tre gånger, fått celiaki, laktosintolerant, vitaminbrister, IBS, ryggproblem, tvångstankar, dyslexi, magbrock, pco, med stor sannolikhet endometrios och oförklarlig barnlöshet... Det är väl inte så konstigt att man mår skit rent ut sagt?!  Men jag har alltid lyckats kämpa mig vidare, jag har alltid lyckats klara av det. Säger inte att det varit lätt för det har det inte varit. Jag har förändrats, mitt liv har förändrats och mitt humör har förändrats. Jag vet att mitt liv aldrig kommer kunna bli som jag hoppats på för det är försent för det. Men jag hoppas att jag en dag ska kunna få vara lycklig och må bra. Att jag en dag ska ha en liten sötnos som kallar Mamma, när jag sitter och skriver eller vad jag gör. Min största dröm har alltid varit att få barn och det är tufft att se den tas i från en. Men jag är envis som en åsna och alltid varit, det är enda anledningen till att jag inte redan har gett upp.  Vill jag något som gäller mig själva och jag bestämmer mig för att klara det så brukar ja klara det med. Nu kan jag tyvärr inte själv fixa så att jag blir med barn. Men jag vill försöka hitta hoppet igen och tron på att jag en dag ska få bli mamma. Har sakta men säkert börjat inse att jag kanske inte blir mamma på det sättet jag alltid trott. Men jag antar att jag någon gång måste inse att det är okej för mig, även om tårarna kommer direkt.
Jag har lovat mig själv att nästa år dra ner på godis och läsk och försöka må bättre. Försöka vara mer positiv. Självklart kommer jag ha dagar då jag bara gråter och tycker att livet är värdelöst, men att jag även har dagar då livet är bra. Jag ska försöka vara mer positiv till jobbet eller rättare sagt till det på jobbet som får mig att må dåligt. De som får mig att må dåligt ska jag försöka glömma och bara låta vara. För jag orkar inte med det. Det gör mig för negativ mot mig själv. Sen ska jag söka in till högskolan till förskollärarutbildningen och beroende på barn situationen så börja där. Jag vill gärna bli en bättre pedagog, men inte för min egen skull utan för barnens skull. Jag vill kunna hjälpa alla att få en bra start i livet. Sen tror jag att det hade varit bra för mig att börja plugga även om man får ta csn lån, för i framtiden har jag lättare för fast jobb. Jag har en plan för nästa år som jag hoppas ska hjälpa mig på traven att må bra igen. För jag vill må bra, men mest av allt vill jag ha barn.
Igår var första gången på länge jag orkade göra något här hemma mer än sitta vid tv. Jag har länge vilat göra om i våra garderober och igår gjorde jag det. Det tog ett par timmar och killen har mängder av kläder att sortera som ligger i vardagsrummet. Men de blev bra i alla fall. Det kändes skönt att ha gjort något annat än bara se tv. Tror jag ska börja läsa en bok lite senare i kväll så att jag gör något ja inte gjort på ett tag. Jag vill må bra och små steg är bättre än inga steg.
Jag vet att jag är deprimerad, och jag har förstått att många som är i denna situationen med banlöshet börjar på antidepressiv medicin. Det är inte så konstigt för det är hemskt att behöva gå igenom. Men jag vill verkligen inte gå på tabletter och sånt. Jag vill verkligen inte det, jag har bestämt mig för att klara mig utan det. Kan inte säga hur det blir i framtiden, men jag hoppas verkligen att jag klarar mig från att behöva ta det. Det är inte de att jag tycker det är fel, utan jag har tagit så mycket huvudvärkstabletter och vitamintabletter och saker att jag inte vill ta mer än nödvändigt. Är trött på mediciner, och jag tar sprutor för att kunna få barn med mera och det räcker för mig just nu.
Som jag började med är inte livet lätt, men jag hoppas att den en dag blir lättare.

Julledig och ösregn!

Idag kl 14:00 "flyttade" jag ut från jobb! (ser ut som man flyttar när man tar med alla kläder och saker hem.) Men nu är jag julledig!! Underbara efterlängtade julledighet!!!!!!!!!!!!!

Tänker inte göra ett enda dugg här hemma mer än vad jag måste och i morgon ska jag sova hur länge jag vill (så vaknar säkert kl 8...) och sen ska jag bara göra vad jag känner för.

Precis när jag skulle börja skriva inlägget så började det ösregna. Det verkligen slog mot rutorna som om det var hagel. Tycker inte riktigt att det passar med regn nu... hade varit bättre med snö, utan halka så klart! Men annars är det mysigt!
Blev väldigt trött nu när jag skriver och mina ögon går i kors! Men ska inte sova än, måste äta något och jag är totalt ointresserad av mat... men får väl göra mat ändå..

Stressad

Att jag mår dåligt blir mer och mer påtaglit. Idag har jag varit hrlt slut, känt mig stressad hela dagen fast det har varit extremt lugnt nästan hela tiden på jobb. Slutade tidigt och kände hur trött ja var psykiskt. Så la mig på soffan, i vanliga fall hör jag inte klockan här hemma (möjligen om jag har mega huvudvärk) men idag så var den bara störig. Den tickade och tickade. Slutade med att ja la 1h och 15 min soffan och halvsov/tänkte. Men att jag störde mig på klockan var för mig ett stort tecken på hur dåligt jag mår egentligen. Pratat med killen lite igår och i söndags och även om han finns här för mig, så kan han inte ge mig de svararen och trösten ja behöver. De är inte hans fel men skulle behöva prata mer och få fler svar eller återkoppling från den ja pratar med. Vet att det finns folk att prata med och funderar på att ta kontakt med någon. Men jag skulle behöva mer av killen när vi pratar eftersom det är med han jag går igenom detta med och inte någon annan. Men sen förstår ja att det är svårt för han att diskutera som jag vill eftersom han bearbetar på ett annat sätt.
Men just nu vill jag bara lägga mig ner och gråta och sova och stanna kvar i sängen.
Pratade med kollegan om hur jag mår idag, hon har gått igenom de vi går igenom och förstår hur ja känner. Känns bra att ha henne att prata med också. 
Har även fått vårens schema idag och det ser hemskt ut... Har nog fått bland det sämsta schemat av alla. Har två väldigt sena dagar i veckan medan alla utom en annan (tror ja de är, inte kollat allas än) som också har två sena dagar, har bara en sen dag. Visst sen har vi rullande schema på fredagar och de är inte lika sena. Men känns väldigt tungt med de andra dagarna. Vet inte om ja ska klaga eller bara skita i de.... kanske är bra om ja börjar 9:00 två dagar i veckan eftersom ultraljuden görs på förmiddagen och de då är lättare att komma in senare än när man börjar 7:00. Ska räkna timmarna sen någon gång och sen får vi se helt enkel hur jag gör...

Livet och framtiden

Ska upp 04:45 men mår bara dåligt... Vill se fram i mot jul men känner bara en sån stress för allt som ska göras under juldagarna. Saker som jag i vanliga fall ser fram i mot. Jag tänker på nästa år och allt som jag vill och inte vill. Ska jag söka in till höstens termin eller stressa vidare på jobb? Vilket är bäst? Nu och i framtiden ? Kommer jag bli gravid nästa år? Om jag blir gravid vad händer då om jag ska plugga? Om jag inte blir det, hur ska vi få pengar till nya ivf? Om jag pluggar kan vi omöjligt betala ivf.... Ska jag börja träna nästa år och försöka må bättre? Skippa läsk med mera? Kommer jag orka med det? Vad ska jag träna så fall? Hemma eller på plats? Jag mår inte bra och just nu vill jag bara gråta.... Räknar ner dagarna till helgen då ja ska sova hur länge ja vill och ligga kvar i sägen om jag vill de... Just nu känns det som om ja tvingar mig upp i mot vind... Allt ja vill är att ligga kvar och få må skit... Men ligger ja kvar får jag huvudvärk...

Jag vill bara få må bra... Få vårt barn och få vara lyckliga... Men de är visst för mycket begärt....

Sverges hjältar

Ute blåser det storm! Här inne sitter ja och gråter till svergies hjältar! Tack gode gud för dessa hjältar! ❤

Inte okej!

Det är inte okej att man kommer hem för andra dagen i rad och det är 18 grader inne!!!!! Fryser ju häcken av mig!!!!!

Uppdatering

Varit för trött och slut när jag kommit hem från jobbet för att orka känna något... Pratade med min mamma i tele i säkert 2½ timme igår om allt och inget. Och det var skönt att prata av sig lite. Hon sa ett par saker som jag är väldigt medveten om. Ett var att jag nog är deprimerad... och det vet jag att jag är, bara tanken på att laga mat gör mig totalt slut i hjärnkontort. Fylla disken eller städa undan är bara störiga saker som jag vet ja måste ta hand om någon gång. Lättare att sitta framför tv för då slipper jag tänka... En annan sak hon sa är att jag döljer hur jag mår väldigt bra för omgivningen. Detta är något jag alltid varit bra på och hon sa att om jag inte skrivet här i bloggen hade de aldrig fått veta hur jag egentligen mår, och det stämmer nog. För jag vill inte vara alla andras problem men jag känner att jag blir det desto mer jag berättar, jag blir "jobbig" helt enkelt. De blickar som folk lätt ger (inte otrevliga blickar då!) som säger "ja vet inte vad jag ska säga, så ler i stället snett och sorgset åt dig". Förstår att folk är rädda för att såra mig. Men jag lovar att jag säger till när jag tycker det blir för jobbigt och att de som sägs sårar. Mamma sa även att jag inte behöver hålla upp denna försaden för dem och de håller jag nog med om. Men som jag sa så känns det mer som om jag är jobbig som sitter och gråter och tycker världen är värdelös mot en. Men de var skönt att ventilera i alla fall! Tack mamma<3

I veckan har allt gått i 300 på jobb, men det är väl så de är innan jul. Idag hade vi lucia firande och då fick vi en lådda av föräldrarna full med ost, knäckebröd, marmelad och annat smått och gott. Tyvärr är det enda ja kan äta i från lådan teet och marmeladen. Men de var tanken som räknas och jag tyckte det var väldigt trevligt!

Sen har jag tagit i kontakt med en IVF grupp som träffas en gång i månaden. Där pratar de (om jag har förstått det rätt) om IVF och deras historier. Nu ska de ses på söndag och då ska vi ha gäster. De ska visserligen ses tidigare på dagen, men jag känner att det blir för mycket att först vara där och sen ha gäster här. Så som jag mår just nu så fixar jag inte det. Men jag hoppas att jag kan gå på nästa det hade varit trevligt!

Här hemma har vi kollat runt på någon form av boxnings ställ som man inte behöver hänga upp i taket så att jag hade haft något att få ur mig min frustation i kroppen på. Men vi får se, de är dyra och klumpiga.

För ett tag sen sökte jag in till tre kurser på högskolan alla på distans. Jag fick svar igår och jag har kommit in på alla. Egentligen vill jag läsa 2 av kurserna väldigt mycket. Men eftersom det kommer bli en del sprutor och sånt till våren så känner jag att det blir förmycket. Jag är rädd att om jag börjar så kommer det bli förmycket för mig och jag kommer rakt upp och ner kollapsa. Känns inte som en bra ide att utsätta sig för. Jag har ju redan så mycket annat i huvudet ändå..

Men nu ska jag försöka slå in lite julklappar...

En helg i frustration

Denna helgen är ingen bra helg. Är ledsen, trött och ingen lust till något. Kan inte komma på en ända sak att se fram i mot... Igår skulle jag på 12 års kalas och hela dagen tänkte jag på om jag skulle klara av att hålla tårarna tillbaka. Hela släkten (den delen) vet att jag har fått missfall, tror jag i alla fall. Men alla vet vad vi går i genom. Sen är ju min syster gravid och har ca 8 veckor kvar tror ja det var. och min kusin är gravid och hon ska ha i mars. Så jag visste att det skulle bli massa bebis prat. Som jag sagt innan så tycker ja det är självklart att de ska få prata om det och de ska få njuta av det underbara som de går igenom. Jag höll tillbaka tårarna hela kvällen och hade de bara tårar i ögonen några få gånger. Min syster, snäll som hon är, bad om ursäkt för att de pratar så mycket om barn. Men hur ledsen jag än blir och hur många tårar jag än fäller, så vill jag att de ska kunna prata om det, även om jag är närvarande. För jag önskar de all lycka med sina graviditeter och jag vill att de ska njuta och prata om de så mycket de kan. För jag önskar ingen denna sorg och smärta som jag går igenom. Jag är glad för deras skulle och jag vet att de kommer bli underbara föräldrar. <3

Hela helgen har jag vetat det men valt att förtränga de men i bilen hem kunde jag inte längre. Jag har inte en enda sak att se fram i mot... Min syster är gravid, min kusin är gravid, min bror längtar tills han slutar skolan, min andra bror njuter av livet som student, min andra syster har precis nästan flyttat ihop med sin kille och de är nu i helgen klara med sitt nya kök, en av mina vänner planerar bröllop, min förra detta vän är gravid, två av mina förre detta vänner har köpt hus/ bygger hus. Kan komma med massa massa fler som har något att se fram i mot. Men vad har jag? Barn? Vet jag inte ens om vi kommer få barn, bröllop har jag givit upp om, hus kommer vi inte kunna köpa på flera år och massa mer. Så vad har jag att se fram i mot? Fler sprutor? Fler tårar? Vad har jag att se fram i mot? Då menar jag inte jobbet, eller julafton utan större saker, såna som sprider lycka för ens framtid. Jag kan inte komma på en ända jävla sak. Står och trampar på samma jävla ställe som jag har gjort så länge nu och jag kan inte göra ett ändå skit åt de! Hatar att hör att det är tur att vi är unga vi har många år på oss att få barn! JA!!!! Men när vi har försökt i ca 3 år och 8 månader! Så känns det inte som någon jävla tur!!!!  Jag orkar inte mer! Ute öser det ner och det blåser väldigt mycket och så känner jag mig inombords förutom att jag inte kan få ut all min frustration! Jag skulle vilja ha en boxningspåse eller vad det heter så jag kan slå på den och få ut all min frustration över att jag inte kan se något positivt i mitt liv längre.
För var jag alltid så glad och positiv till allt, men hur ska man kunna vara det när man inte ens kan få det man alltid önskat att man ska få, ett underbart barn? Hur ska man kunna vara positiv och bara fortsätta kämpa? För jag har inte en blekaste aning.

slut i huvudet!

Känner mig hel slut, men när jag går och lägger mig kan jag inte sova för ligger och tänker på jobb hela tiden... Känner mig stressad för allt och alla... Så klart är jag även stressad och ledsen över att mensen inte kommit... Så nu får vi vänta till nästa år... Skit jobbigt för hade verkligen vilat påbörja det nu direkt. Men samtidigt kanske det är bra så jag slipper oroa mig hela julen om jag är gravid eller inte och att ja måste ta sprutor och massa sånt. Behöver få vara ledig och bara bearbeta allting... Samtidigt är jag besviken för jag vill verkligen detta! Jag vill så sjukt gärna ha barn att jag automatiskt stänga av mina känslor för att de inte ska bli för mycket.. Jobbar ju med barn så är helatiden omringad av det ... På jobb kör ja bara på och tänker inte på mitt privat liv, om ja inte pratar med mina kolleger om de så klart.... Men på rasten känns det...

Sen är det ju bebi bom runt om en så man blir jo påmind där med... Sen tycker man så klart att allt påminner om det och att alla är gravid som man ser... och över allt finns affärer med barnsaker och allt sånt där.... Dessutom blir det ytterligare en jul utan barn... och ja ska vara ärlig, det känns inte som de blir något barn till nästa jul heller... jag hoppas så klart! Men det känns inte så...

Jag läser två bloggar som också går ingen IVF och den här envisa kampen, och en av de verkar gå på IVF-träffar med andra som har samma problem. Så funderar på om man ska kika runt och se om de finns något sånt i närheten av där vi bor så att man kan prata med andra som går igenom samma sak.
Tips och idéer någon?

Men nu ska jag äta något litet och sen sova...

My love <3

2:dec

Tröttheten söker mig, men ska föröka skriva ändå!

Som sagt är där ingen mens i sikte så de blir väl Januari eller Februari vi får börja... Funderar på att ringa läkarna och fråga om de kan kolla fall allt verkligen har "kommit ut". Känns så fel at säga så om ens barn... Men det är så att det i mellan åt gör ont i höger äggstock och även ibland i vänster. Jag är van att de känns och sticks och har sig, men detta är en annan känsla. Det brukar inte kännas så här, de gör inte ont så jag måste ta det lugnt eller sätta mig. Men de känns konstigt... Får se hur ja gör....

Känner ibland att jag är en mästare på att skärma av mig från "mig själv" på jobbet. Fick hålla småsyskon till våra barn på jobbet en liten stund idag. Kunde ganska snabbt känna hur jag avskärmade mig och inte våga tänka förmycket. Även om det fanns med hela tiden att jag kanske aldrig får en så vacker skapelse och att jag precis har förlorat en... Så tillät jag inte mig att känna för mycket, för jag tror ni alla förstår att jag hade börjat stört böla då... Men det känns i hjärtat att ovisheten om framtiden är stort....

Från det ena till det andra, så blir jag förlängd på jobb till den 30/6-15. Så om jag har förstått det rätt så kommer jag bli "lasad" i kommunen. Vilket betyder att jag sen har fast jobb! De känns i alla fall bra nu när vi försöker få barn.. Det verkar som jag får vara kvar på den avdelningen som jag har varit på nu. Det ändå jag kan komma på som jag absolut inte ser fram i mot är stressen som snurrar runder där. Men jag biter ihop och hoppas på det bästa....

Tillbaka på jobb

Känns okej att vara tillbaka även om de är jobbigt i mellan åt. Nu på rasten är nästan värst för då får jag möjligheten att tänka... De är jobbigt och känns svårt... Men alla är som tur snälla och förstående..  Hade hoppats få min mens idag för då hade vi hunnit börja innan jul... Men den verkar inte vara intresserad att komma...

Längtar till de är dags att gå och lägga mig. Känner mig väldigt slut... Men tänker så posetivt de går. Är ju trorts allt bara tre veckor kvar till julledigheten! Om mitt blir beviljat så klart.....

Får väl ringa chefen.... Ska ju ändå få veta om ja får stanna...

Men nu måste ja fortsätta jobba...