Helg!

Efter en hektisk vecka på jobb så har helgen nu även passerat. Eller ja vet inte om veckan egentligen var hektisk utan den var nog mer väldigt lång med tre sena dagar var av vi hade öppet hus först och sen två timmars möte efter det. Hade även sprängande huvudvärk och var tvungen att handla! Perfekt dag! Har inte riktigt orkat stressa runt som andra på jobb gör. Jag ser ingen mening med det, hinner jag inte något så hinner jag inte. Så är väl livet? Men i vilket fall som helst har det varit strålande sol nu i helgen och vi har haft över 30 grader på balkongen så jag har minsann tagit på mig bikinin och solat! Kan då tillägga att jag inte gillar att sola.. Men verkar fått lite färg! Inte så glad för att min hud mellan halsen och brösten typ (vet inte vad området heter) börjar klia så fort jag kommer ut i solen? Fick smörja det med solkräm efter en kvart i dag för var helt rödflammig och det kliade en himla massa. Men det försvann sen. Men så fort jag varit ute en liten stund så är jag rödflammig på hela kroppen som varit i solen!? Antar att jag inte ska sola kanske? Men jaja skönt var det i alla fall och vi har en fantastisk utsikt från balkongen som bara är att njuta av!

Något annat som hänt idag är att våra grannar flyttade.. Väldigt tråkigt, de var trevliga och det var bara att plinga på i fall det var något. De knackade på och sa hejdå när de körde. Vet inte varför (eller jo det gör jag nog) men det kändes som om jag blev lämnad kvar ensam när de körde. De har köpt hus och de har två barn. Jag vet varför jag kände mig ensam och kvar lämnad. Jag vill också bo i hus... och jag vill absolut ha barn... Det ena kan jag inte göra något åt som ni vet... Men hade det inte varit härligt med en trädgård? Jag älskar gräs och blommor. Jag hade vilat ha ett litet planteringsland med grönsaker, jordgubbar och annat gott. Jag älskar vår lägenhet, den är stor och ljus, vi har en stor balkong och en fantastisk utsikt över havet. Jag storm trivs verkligen här, men längtan för ett hus finns kvar ändå. 

Försökt känna mig lite mer bekväm i mig själv idag, svårt men jag försöker i alla fall. Livet är inte lätt och det kommer nog aldrig bli!

Sa ofta för: Lev Livet Leende! Känner att jag inte lever upp till det längre... Tyvärr... Men jag försöker! Jag försöker hitta en mening med allt men ärligt talat är det extremt svårt! Men kanske inte meningen att man ska veta meningen med allt heller? Fast sen är jag ganska envis när det kommer till mig själv och det måste mycket till innan jag ger upp! Så nä, jag får leta lite till helt enkelt! ;)

23 års kris!

Andra har 30, 40 eller 50 års kriser. Jag har 23 års kris!!
Ni tycker säkert jag är knäpp men jag menar allvar. Har känt mig jätte deppig sen jag fyllde år i onsdags. Känt som om inget är värt att stiga upp på morgonen för. Alla mina hopp och drömmar har blivit krossade. Jag kan inte ändra tillbaka tiden och jag vet att alla tycker jag är ung i nu och så vidare. Och ja visst de är jag men när du verkligen tro att dina drömmar ska slå in i den åldern du alltid velat men att det sen bara ställs på enda så spelar det ingen roll hur många som säger till en att man är ung i nu. För tiden har passerat! Jag känner mig tjock, ful och jag trivs inte alls i min kropp. Känner mig verken vacker eller snygg och jag hatar mycket med mig själv. Det spelar ingen roll vad andra säger för det är i slutendan hur jag känner som är viktigt för mig. Ingen kan förstå hur det har påverkat mig att få mina drömmar krossade, hur det har krossat mig. Saker kan visst de hända sen, men inte så som det var tänkt och lovat att det skulle. Allt vi gör har en följd, en konsekvens vi inte kan bli av med. Alla val vi gör följs av en kosekvens även andras val påverkar en så klart. Jag vill få tillbaka lusten att må bra igen. Men jag har ärligt talat inget att se fram i mot. Jag kan inte se fram i mot barn eftersom processen tar en evighet och vi har ingen aning om hur det kommer gå eller om det ens kommer fungera. Jag ser inte fram i mot sommaren för jag kan inte hitta något att se fram i mot. I bland känns allt bara så hopplöst. Jag känner mig så omständig, jobbig och krävande. Alltid är det något fel på mig, aldrig kan jag bara äta som alla andra. Jag lyckas fan inte ens bli gravid medans personer som inte önskar sig barn lyckas bli det. Man känner sig väldigt värdelös måste jag ju ta och säga! Ni som inte är i min situation kan aldrig förstå, men allt tär på en och att fylla år och inse att tiden för mina drömmar har "gått ut" fick nog min bägare att rinna över. Självklart finns det mer än vad som skrivs här. Jag har alltid varit en drömmare om framtiden. Men framtiden verkar så avlägsen och jag kan inte se de jag engång såg längre. Självklart önskar jag en framtid med lycka, glädje och familj. Men livet är inte en dans på röda rosor eller hur? Ord har tappat mening med tiden, ord som aldrig kan få tillbaka sin innebörd...

Jag bestämde mig igår för att försöka se framåt igen och ändra vissa saker i mitt liv så att jag kan försöka må bra igen och kanske en vacker dag känna mig fin i mig själv med. Men det är en lång process och som sagt kan jag inte få tillbaka vad som tagits ifrån mig... Saker som för evigt har lämnat ett ärr i mitt hjärta. Saker som för någon annan är inget, men som för mig är guld värt.

I hopp om framtiden! <3

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------


Var hos läkaren i förra veckan efter som jag var sjuk igen.. Hade fått ett virus och det enda jag kan göra är att väna ut det. Fick utskrivet hostmedicin, den var jag tacksam för!

Läkaren som tagit prover angående magsår ringde också förra veckan och jag har inget tecken på magsår!? Alla prover var bra så hon visste inte vad som är fel på mig. Så jag kommer få en remiss för att göra en gastroskopi för att se vad det är som irriterar min mage.

Påsken var trevlig och den firades först hon min mormor och morfar med släkten. Tackar för en väldig trevlig kväll där! Dagen efter firade vi med min pojkväns släkt, tack för en trevlig dag där med. Sen igår så tog vi och körde runder lite till olika affärer och vi fick köpt två blommor till balkongen. Jag fick även köpt två linnen och två BHar. Sen tog vi en tur ut och hälsade på pojkvännens kusin med familj. Söta kusinbarnet var ny vaket och inte riktigt med på noterna när vi kom. Men när vi skulle köra (5-10 min senare) så fick jag en stor kram och hon släppte inte så jag fick dra mig undan. Söta tös! De hade varit hos ett par vänner här om dagen och hon hade tyckt att en av de vuxna liknade mig så hon hade gått och kallat henne för mitt namn hela kvällen! Goding! Hon är döpt till ett namn jag egentligen hade tänkt döpa mitt barn till om det blev en flicka. Men jag får väl komma på en ett annat namn. Tydligen var gång de ska åka till deras mormor och morfar (min pojkväns faster) som bor grannar med mina svärföräldrar så frågar hon tydligen efter mig! Smälter lite när jag ser henne!

Men nu ska jag göra mig klar för att sova!
Livet är inte lätt och det förväntar jag mig inte heller att det ska vara. Men ibland känns det som inget är lätt eller bra, utan som man bara har ner gångar....

Älskling.... Tack för att du orkat med mig dessa deppiga dagar! <3<3<3

Regn

Regn! Det vräker ner där ute! Jag tycker verkligen om regn, okej inte alltid men ofta. Det är så uppfriskande och förnyande. Tänk er en varm sommardag och de börjar regna. Är det inte härligt att bara kunna gå ut då och njuta av regnet? Minns ni inte när ni var små och man lekte i regnet och brydde sig inte om att man var genom vått? Det var ju så kul ändå! Jag tycker fortfarande om känslan av att gå i regnet och bara låta alla bekymmer rinna av med regnet. Det är uppfriskande. Man behöver inte vara barn för att njuta av regnet. Jag minns för ett par år sen, kanske 4 år sen, när pojkvännen och jag sätt bio. Vi hade paraply med oss för när vi gick till bion såg det ut som om det skulle regna. När filmen sen var slut och vi gick ut så var det varmt och kvavt, regnet öste ner och det åskade så in i! Jag vägrade fälla upp paraplyet även om vi var i mitten av staden för jag har mer respekt för åskan än regnet. Så vi halv sprang mellan husen och tog skydd för regnet så gått det gick. Efter ett tag hoppade vi över att ta skydd och bara gick hem i ösregnet i stället. Vi hade jätte kul och det var en upplevelse som jag kommer ha med mig länge. Vi var genom blötta när vi kom hem, men gud vad kul vi hade! Så mitt förslag till er alla är: NJUT AV REGNE SÅ LÄNGE NI KAN! För de gör jag ;)


(skrevs söndagen den 13/4)

Snart 23 år!

På onsdag fyller jag 23 år. Tycker egentligen inte om att fylla år eftersom det känns som om jag missat att göra så mycket jag skulle ha gjort innan jag blev 21 år och ja de är 2 år sen snart.. Man kan inte vrida tillbaka klockan utan bara se framåt.. Men inget av de jag ville ha innan jag blev "äldre" har jag fått och inom rätt tids period för den delen. Det ända jag har fått är fler sjukdomar och problem. Visst har jag hunnit med en del men inte det jag ville hinna med... Jag vet att jag inte är "gammal" även om jag känner mig gammal. Jag har tid på mig att göra de saker jag vill men de saker jag ville ha gjort tidigare... mina "drömmar" de sakerna har jag tappat lite av lusten för att göra. Kanske man blir avtrubbad efter att man passerat sin önskade deadline.... Men jag har inte samma ork, lust och hopp för de sakerna längre. Nu siktar jag in mig på andra saker i stället saker som för mig förr inte betydde något. Som tillexempel vill jag gärna åka utomlands. Jag hade utan problem kunnat sätta mig på ett plan och åka iväg. Jag vet inte om det är mitt nya sätt att fly vardagen på eller om det faktiskt är något som har blivet min nya dröm... Att få se världen. Jag vill ha äventyr, jag vill ha kul! Jag antar att jag är trött på att sitta och vänta på att saker ska slå in och att drömmar ska bli verklighet. Jag antar att jag tappat lusten för det vardagliga...

Man borde njuta av att fylla år, men har svårt för det... känns som jag har tappat för mycket för att lyckas med det. Det jag önskar mig högst av allt i födelsedags present är att få bli frisk igen. Inte bara ifrån min förkylning utan ifrån allt.... Jag vill må bra igen som jag gjorde innan den första sjukdomen spred sig på. Jag vill kunna bli frisk och bestämma över mitt eget liv igen. Jag vill må bra igen....

Söndag!

Kan ju meddela att febern är borta och jag har lite lite lite bättre röst idag än igår. Men jag hostar mycket mer idag och jag håller på att kräkas av min underbara hosta! Näsan rinner fortfarande om inte mer än den gjorde igår. Blir inget jobb för mig i morgon och jag vill inte säga det men antagligen får jag ställa in det på tisdag. Skulle fira mig då... Men jag tror inte det blir jobb på tisdag heller och dessutom verkar pojkvännen ha blivet smittad av mig...

Men till något annat! Jag sover bokstavligt talat aldrig ensam! Visst somnar jag ofta själv men killen kommer alltid hem sen. Jag sov själv en gång i vår föra lägenhet när han var på svensexa, men det var på sommaren och inte så mörkt då. Men denna helgen har han varit och fiskat så jag har varit själv hela helgen! Jag är ganska rädd av mig när det kommer till att sova själv, har liksom aldrig behövt det. Har en storfamilj och alltid någon som varit hemma och sen flyttade jag direkt ihop med min pojkvän. Men det gick över all min förväntan faktiskt! Jag var inte rädd och allt har gått bra (om vi hoppar den biten om att jag har/är varit sjuk!)! Ganska stolt över mig själv faktiskt, fasat in för denna helgen länge och den gick bättre än jag trott. Vet inte om det är för att jag känner mig trygghär eller för att jag är "vuxen" nu. Men i vilket fall som helt så har det gått bra och han är på väg hem nu.

Vecka 15

Jo, veckan kom och gick lika fort igen...
Inte snällt... Var ju förkyld föra veckan och helgen men mådde bättre sen så jobbade igen i måndags. I onsdags hade jag små ont i halsen och visst har min näsa varit snuvig hela veckan men det är ju inget ovanligt. Men i torsdags kväll började jag få riktigt ont i halsen och min röst började försvinna. Men jag gick och jobbade i fredags ändå... Gick hem tidigare då jag verkligen inte mådde så bra. Nu sitter jag här hemma med huvudvärk, feber, rinnande näsa, halsont och ingen röst och en jävla hosta som nästan får en att kräkas. Tack så mycket!!! Hade varit kul att få vara frisk nu...  men nä inte jag, kör allt nu så jag slipper det resten av året eller? Just nu är jag okej, alvedonen gör nytta  och jag är för uttråkad för att sitta i soffan hela tiden men har ingen energi att göra något annat. Så nu sitter jag här och försöker få ner lite honungste för att se om min hals kan bli bättre....

Kan ju medla att ingen läkare har hört av sig om något över huvudtaget...Tråkigt vill ha svar på allt nu tack!!!!! Men jag väntar snällt lite till då...

Nu ska jag se om jag lyckas skriva ner berättelsen jag berättade för barnen i torsdag vid bordet på jobb... Den måste varit någorlunda bra för de bad mig berätta den igen direkt efter och de ville höra den igår igen. Så nu ska jag bara komma ihåg vad jag sa...

Men först får jag nog snyta mig för 3000 gången idag... Trevlig helg alla! Hoppas ni har det bättre än jag!

Livet

Jag kräktes aldrig igår, men kändes som om jag skulle göra det. Spenderade lite mer än en timme på toa golvet. Inte rättvis... inte druckit någon cola idag... Ska äta lite snart, har ingen lust till mat alls...

Hur vet man vad som är rätt och fel? Hur vet man vad framtiden har i tankarna? Hur vet man att de man känner och gör är rätt och inte fel? Mina tankar vandrar iväg lika fort som regnet kom och gick ifrån min fönsterruta.. Här sitter jag med tusen frågor och inga svar. Likt så som många andra. Känns som jag missat eller missar stora saker i mitt liv. Jag ser alltid framåt men glömmer ibland nuet. Har jag missat? Borde jag gjort? Gör man fel som väntar och tror att drömmar slår in.. Hur vet man att där man är nu är rätt och inte där man kunde varit? Hur vet man att det inte är grönare på andra sidan? Jag vill ha tusen råd men jag vill inte följa dem... Jag vill följa mina egna idéer och viljor. Men jag känner mig låst till vad jag inte vet och vad som kan hända och ske. uch! Jag blir snart 23år... och jag känner att jag inte har en blekaste aning var jag är på väg. Jag vet bara vad jag har missat och kanske aldrig får. Jag har tusen saker jag vill göra men jag är rädd att livet har andra planer. Man ska vara tacksam för vad man har i ställe för att vara ledsen för vad man inte har. Men man önskar alltid att man hade lite till...

Taskig!

Jag tog aldrig någon mer cola utan gjorde lite pommes då jag var hungrig... Nu sitter jag på toagolvet och väntar på att spy... Inte rättvist...

Trött!

Jag är tött! Jag är trött på min kropp! Jag är trött på vad den gör mot mig och hindrar mig att göra! En tår rullar ner för min kind när jag tänker på allt den hindrat mig från att göra och smärtan den har skapat mig. I många år hade jag huvudvärk, en huvudvärk som bara blev värre och värre. Den är bättre nu men den är kopplad till rygg och nacke som även den gör ont. Upprepande besök till kiropraktiker lindrar detta. Men allt jag hoppat över att göra och all Treo jag tagit för den jävla huvudvärken. Den där jävla magen som gjorde ett år till helvete av fruktansvärda magsmärter. En oro av att aldrig våga gå förlångt i från en toalett fall kramperna skulle börja. Oron siter kvar än idag fall maten man får i sig skulle råka innehålla gluten. Följderna den förde med sig med laktosintolerans och IBS. All vitaminer jag tagit för alla möjliga symtomer som tär på en som en följd av celiakin. De plågande åren av att försöka få barn, med en smärta som skär i äggstockarna. Oron att känna att något är fel. Glädjen och sorgen av att få veta att man har PCO och möjligen även endometrios. Hoppet att kunna få barn, men med en lång och plågsam väg dit. Men inte med säkerhet kan ja få det jag vill ha mest. Den frätande/svidande känslan jag haft i flera år mellan revbenen som ingen tagit på allvar. Som nu är värre än någonsin och som gör att jag kräks av viss mat. Irritationen och ilskan men mest av allt sorgen som stiger inom en, att ens egen kropp verkar gå emot en. Tröttheten över att inte få välja själv! Att behöva rätta sig efter ens kropp hela tiden! Inte kunna få de mitt hjärta önskar mest för att min kropp går i mott mig. Längtan och hoppet om mitt älskade barn. Trött! Trött! Trött! Jag sitter här med en svidande känsla och vet att jag inte borde ta en läsk ur kylen. Jag vet att jag antagligen lär vika mig dubbel av smärta sen och kräkas om jag gör det. Egentigen vill jag bara göra det ändå och gå i mot min kropp. Men jag vet att jag få lida om jag väljer att göra det. Drack 33cl cola igår utspritt under 5h och 33 cl cola idag utspritt under 4h. Det hjälpte inte. Min kost är redan begränsad och nu väljer min kropp att ta ifrån mig fler saker! Inte ens en kall cola kan jag njuta av när jag är sjuk... Till och med chokladet svider även om inte lika mycket...
Jag är trött på att inte få bestämma över mitt liv utan att min kropp bestämmer åt mig! Det sägs att man ska älska sin kropp, men hur ska jag kunna älska något som verkar göra allt för att gå i mot mig?

Läkaren

Killen fick tag på receptionen idag till läkaren och han fick veta att där är kö till att få "simmarna" kollade och att det kommer antagliten dröja innan vi får vårt svar. Vi vet att det kan ta tid... men vi hoppas på lite snabbare... på måndag är det sex veckor sen han lämnade in provet.... Men nu vet vi i alla fall att det är kö...

Vecka 13

Vi har inte fått tag på läkaren än angående "simmarna", Killen har försökt ringa flera gånger men något med växeln är fel och de jobbar för fullt på att lösa problemet. Så får väl vänta lite till på svaret...

Ringde läkaren i måndags angående min mage och de svarade mig att jag skulle ringa upp på tisdag för att få en akut tid. Så det gjorde jag, fick tid 11.15 så fick lämna jobbet, som tur var kunde det lösas med hjälp från övriga personal så jag kunde åka. Läkaren konstaterad Magsår/magkatarr eller vad det heter efter vad jag beskrev. Nu ska vi bara ta reda på vilken sort det är. Tydligen stod det mellan tre sorter, antingen de vanligaste där du helt enkelt har ett magsår. Eller så har jag fått en infektion som orsakar det (tror jag det var) eller så har jag fått en autoimmun sjukdom, som jag förstår det som skapar magsåret. (inte riktigt insatt i det). Den autoimmuna sjukdomen kan vara kopplad till min celiaki som också är en autoimmun sjukdom, vilket enkelt betyder att min kropp angriper sig själva.. Snäll kropp? Men i vilket fall som helt var jag tvungen att vara fastande för att ta några av proverna och jag var tvungen att lämna de på ett annat sjukhus eftersom min vårdcentral inte hade möjligheten att frysa vissa prov direkt som de tydligen skulle. Så igår innan jag började jobba (blev lite sen) så  var jag i väg och lämnade blodprov på ett sjukhus och sen på min vårdcentral och lämnade ett annat prov. Så nu hoppas jag att det går snabbt att få veta vilken sort det är så att jag kan bli av med det... Ska ärligt säga att jag inte blir jätte förvånad om det är den autoimmuna sorten jag har... bara för att liksom... vet att det är fler som inte blir förvånade... Men jag hoppas att det är den vanliga sorten så att jag snabbt kan bli av med det, vet att det kan komma ingen men ändå. Fick utskrivet tabletter att ta som dämpar/hjälper till eller något sånt så länge. Så jag började på de igår. Så nu håller jag tummarna att bli bra snart!

Idag är jag hemma och är sjuk... är dunder förkyld och mår inte så bra. Näsan rinner nonstop, ögonen har börjar rinna, hostan har lugnat sig lite (var värre igår) men vaknat 700 gånger i natt och hostat och behövt snyta mig. Huvudvärken har även hittat hit. Så jag kämpade på jobbet igår men insåg redan igår att jag inte borde jobba så sjukat mig idag och i morgon. Har en snäll pojkvän som körde och handlade choklad, glass, chokladsås, kakor och läsk till mig.(vet jag inte borde dricka läsk progrund av magsåret, men ändå liksom.... kanske kan ta en klunk i alla fall!)  Tusen tack hjärtat! <3

I söndags så var jag på akuten med min mamma i tre timmar. Vi trodde hon fått en blodpropp! Som tur var verkade det inte vara så utan hon har hade fått slemsäcksinflammation. Glad att det inte är/var en blodpropp. Krya på dig Mamma och ta det lugnt! <3<3

Nu ska jag nog återgå till att sita i soffan och snyta mig och min väldigt röda näsa! Trevlig dag alla!