Glömde skriva vad de sa som ringde upp angående den allternativa behandlingen med akupunktur och örter. De ringde tillbaka den 14/7 och de har tyvärr 6-8 månaders vänte tid.. Blev besviken men visste nog innerst inne att det var lång vänte tid... Vi står i alla fall uppskrivna på kölistan så när det är vår tur så ringer de och då kunde vi bestämma oss för om vi ville testa behandlingen eller inte. Så vi får väl se när de ringer någon gång nästa år hur det går med IVF:en.
<3<3<3
måndag 28 juli 2014
Stockholm!
Varit i Stockholm med älsklingen i ett par dagar. Det var riktigt härligt och det var kul att göra något tillsammans i ett par dagar. Vi var på Vasamuseet, skansen, gröna lund, gamla stan och en tur på stan med. Vi hade strålande väder med klass 1 varning för värmen. Kan säga att det var väldigt varmt att gå runt! Men det var mysigt och trevligt. Hade lite svårt att hitta mat till mig och resturangens frukost som var gluten fri var väldigt dålig i mina ögon. Vi bodde på Scandic Hasselbacken... Men i vilket fall som helst så gick det på tv en av kvällarna ett program om IVF i från en klinik i England om jag inte har fel för mig. Vi missade några minuter i början men såg nästan hela programmet. Det var jätte intressant och han som höll i det hade väldigt bra saker att säga. Vi kände även att man vet lite nu vad som egentligen händer vid IVF och det känns bra. Har inte fått våran tid för första mötet än och det är lite tråkigt, men den kommer väl snart hoppas jag. Han som pratade sa: att många får höra när de har svårt att skaffa barn är att man ska sluta tänka på det och då kommer det gå. Men det fungerar inte, det är det första man tänker på när man vaknar och det sista man tänker på när man går och lägger sig. Så att säga så till någon hjälper inte överhuvud taget.
Tyckte det var jätte bra sagt av han. Jag rekommenderar alla att se det! Finns att se en dag till gratis på tv 4 play Tryck här så kommer du direkt till avsnittet.
När vi sen hade varit i Stockholm så körde vi till Ullared och sov där en natt och var sen och shoppade dagen där på. Väldigt trevligt och mysigt det med! Sen var det hem och få upp allt och äta och sen sova typ. Dagen där på skulle vi bort och sen sova hos mina föräldrar och sen bort igen dagen där på. Så sent igår kom vi hem och idag börjar killen att jobba....
Känns väldigt tyngt att han börjat jobba... hade gärna vilat att han stannade hemma en vecka till med mig. Men man kan ju inte få allt man önskar sig. Jag har semester en vecka till och det känns skönt men känns som jag börjar när som nu när han börjat jobba igen.
Men nu ska jag ringa MIO och fråga var våra nya delar till skänken är eftersom den var skadad som vi fick hem. Skulle ta en vecka och det har nu gått två..
Varma sommar hälsningar till er alla<3
Tyckte det var jätte bra sagt av han. Jag rekommenderar alla att se det! Finns att se en dag till gratis på tv 4 play Tryck här så kommer du direkt till avsnittet.
När vi sen hade varit i Stockholm så körde vi till Ullared och sov där en natt och var sen och shoppade dagen där på. Väldigt trevligt och mysigt det med! Sen var det hem och få upp allt och äta och sen sova typ. Dagen där på skulle vi bort och sen sova hos mina föräldrar och sen bort igen dagen där på. Så sent igår kom vi hem och idag börjar killen att jobba....
Känns väldigt tyngt att han börjat jobba... hade gärna vilat att han stannade hemma en vecka till med mig. Men man kan ju inte få allt man önskar sig. Jag har semester en vecka till och det känns skönt men känns som jag börjar när som nu när han börjat jobba igen.
Men nu ska jag ringa MIO och fråga var våra nya delar till skänken är eftersom den var skadad som vi fick hem. Skulle ta en vecka och det har nu gått två..
Varma sommar hälsningar till er alla<3
söndag 13 juli 2014
Tvångstankar och Danmark
Jag minns inte fall jag skrivigt att jag har vångstankar tidigare. I vilket fall som helst så kommer jag nu att berätta den korta versionen. Vad jag har förstått så kommer/utvecklas tvångstankar oftast av ett trauma och det var precis det som hände för mig. När jag var 8år gick min farbror bort i cancer... några veckor senare födes min lille bror. Jag var livrädd att min bror eller någon annan i min familj också skulle gå bort. Jag hade ju sätt att en närstående kunde ryckas bort från en. Så jag började utveckla tvångstankar. Bakterier var en av de som jag var mest rädd för eftersom du blir sjuk av bakterier och blir du sjuk kan du gå bort. Jag var 8 år så jag såg det ju som en 8 åring gör. De var mycket annat också men bakterier och att allt jag skulle göras 3, 5 eller 7 gånger och jag fick aldrig tänka en negativ tanke när jag gjorde det för då kunde någon dö eller bli sjuk. Tex, kunde jag släcka lampan och tända den ex antal gånger. Jag tvättade även nästan sönder mina händer och de blev lätt såriga. Jag var även en mästare på att dölja mina tvångstankar så min familj visste knappt om det. De visste små små bitar av det hela men inte i närheten av sanningen. Men när jag ar 14 år fick jag valet av minna föräldrar att gå till en psykolog och få hjälp eller klara av att sluta själv. Envis som jag är vägrade jag gå till en psykolog och lyckades faktiskt sluta helt och hållet själv. Väldigt duktig gjort av mig själv måste jag ju säga. Det är inte lätt det här och jag råder alla er som lider av tvångstankar att be om hjälp. Men i vilket fall som helst så slutade jag helt. När jag sen träffade min pojkvän så hade han också vissa tvångstankar, kan ju berätta att alla har vissa tvångstankar men vissa som tex jag, får värre eller större problem. I alla fall så kände jag igen mig i vissa saker även om han inte hade hälften av vad jag hade haft. Men tex kolla dörren ett par gånger eller spisen. Lätt för mig att börja med det också även om det bara var små saker så påverkar man varandra. Men det höll sig till att kolla spisen och dörren två gånger. Men sen så slutade jag på p-piller för att vi skulle kunna få barn. Ganska snabbt kom mina tvångstankar angående bakterier tillbaka inte för att jag ville utan för att jag var rädd att skada barnet om jag skulle bli gravid. Jag har även ganska livlig fantasi, vilket i dessa situationer inte är så speciellt bra. Så att gå på toaletten borta hatade jag av den risken att jag skulle bli gravid av någon som varit på toa innan mig. Alltså tex att de håligt ¨på "snorren" och sen tagit på pappret och sen torkade jag mig med det och blev då gravid. Jag vet egentligen att detta inte kan hända, men med tvångstankar så är det mesta en möjlighet. Detta är då en av många saker. Tycker tex inte om att byta sanitetsaker på offentliga toaletter av den orsaken och att det är smutsigt och att man är rädd att få upp smuts eller bakterier. Det finns ju inte alltid vask inne på toaletten på offentliga toaletter. Men i vilket fall som helst har jag verkligen kämpat med att försöka sluta med detta. Tror att jag inte blivet gravid alls även ökat min oro. Men för två år sen kanske bad jag om hjälp av en psykolog för att bli kvitt mina tvångstankar. Tyckte inte jag fick så mycket hjälp men hon kom i alla fall fram till att jag är arg för lite. Eller rättare sagt så får jag inte ur mig all min energi vilket leder till mina tvångstankar. Ingen aning om detta stämmer men jag fick i alla fall välja mellan att bli vidare skickad till något annat då hon inte kunde göra mer eller försöka sluta själv igen. Jag valde att försöka själv. Klart har det blivet bättre igen men de är inte borta. Men här om dagen var vi i Danmark med mina föräldrar, min ena bror och min ena syster med kille. Självklart hade jag mens när vi var där och var tvungen att bytta sanitets saker på de mindre fräscha toaletterna. För första gången på länge kändes det inte så jobbigt som det brukar. Klart det var jobbigt men inte alls som innan. Väldigt skön känsla! Jag älskar även karuseller och har gjort sen jag var liten. Extra mycket tycker jag om de som går fort och upp och ner. Men sen jag sluttade på p-pillerna så har jag varit rädd för att jag ska vara gravid och kunna skada barnet var gång jag åkt. Så jag har inte kunnat njuta av karusellerna de senaste åren. Men nu när vi var på Bakken så kunde jag verkligen njuta för på första gången på länge då visste jag till 100% att jag inte var gravid. Vad vi förstår det som(eftersom jag inte blir gravid) så måste vi ha hjälp för att kunna få barn. Så jag visste ju att jag inte var gravid och jag kunde för första gången på länge släppa mina "spärrar" och bara njuta av alla karuseller! Det var fantastiskt och mina föräldrar och min kille sa sen att jag såg ut som en överlycklig tonåring när jag åkte. Det kändes helt fantastisk! Är det någon gång jag ska kunna släppa mina tvångstankar så tror jag att det är nu och jag ska verkligen försöka. Har väldigt stort stöd från min kille som vet allt om mina tångstankar och det betyder mycket att ha någon att luta sig mot. Även mina föräldrar har på senare tid fått veta en hel del om hur det egentligen la till med mina tvångstankar. Har även stort stöd från de och det är jag enormt glad och tacksam för! Vet inte vad jag skulle göra utan alla närstående! <3
Det enda problemet med karusellerna nu i efterhand är att jag har mega ont i mina muskler och att jag hade migrän igår så ont jag hade. Tog till och med Treo innan jag gick och la mig igår för att den skulle försvinna och jag tar aldrig treo längre. Då är det illa! Men det var underbart att kunna njuta och känna sig så fri igen som jag gjorde när jag åkte karusellerna. Jag brukar säga: Att man aldrig blir för gammal för att ha kul! Håller fast vid det i nu.
Men i alla fall tack familjen för en underbar dag på blå planeten och bakken! Det var en välbehövd dag! <3<3<3
Kärlek till alla er som finns där för mig och alla mina problem! <3<3<3
Även kärlek till alla er som finns där för oss i vår kamp om att få barn<3<3<3
Det enda problemet med karusellerna nu i efterhand är att jag har mega ont i mina muskler och att jag hade migrän igår så ont jag hade. Tog till och med Treo innan jag gick och la mig igår för att den skulle försvinna och jag tar aldrig treo längre. Då är det illa! Men det var underbart att kunna njuta och känna sig så fri igen som jag gjorde när jag åkte karusellerna. Jag brukar säga: Att man aldrig blir för gammal för att ha kul! Håller fast vid det i nu.
Men i alla fall tack familjen för en underbar dag på blå planeten och bakken! Det var en välbehövd dag! <3<3<3
Kärlek till alla er som finns där för mig och alla mina problem! <3<3<3
Även kärlek till alla er som finns där för oss i vår kamp om att få barn<3<3<3
Flytt till hus...
När vi flyttade hit bestämde vi oss för att vi skulle flytta till hus om tre år. Vi har nu bott här i två år och innan sommaren pratade vi om att lägga ut lägenheten till salu i vinter/början på våren och sen börja kolla hus ordentligt. Men nu när allt har ändrats och vi ska börja med IVF så har vi börjat prata om vad vi ska göra. Så efter att ha pratat till två på natten här om dagen och verkligen diskuterat alla möjliga utvägar vi kan tänka oss så kom vi fram till en sak... Vi stannar här i ytligare tre år till... Tro mig när jag säger att detta beslutet inte var lätt att ta. Jag har länge viljat flytta till hus och ha en egen trädgård att njuta av. Jag verkligen längtar till jag har mitt eget hus, min egen trädgård, mitt eget trädgårdsland och förhoppningsvis en egen pool... Men eftersom vi behöver spara pengar till IVF så bestämde vi med tårar i ögonen och panik och ångest i rösten att vi stannar här i tre år till. Även om vi båda vet att detta beslutet är bäst för oss eftersom vi är i den situationen vi är, så är det väldigt jobbigt att veta att vi inte kommer flytta till hus inom en snar framtid. Det tar i mot att bara skriva ner det och jag känner hur tårarna bränner... Jag är en hus människa och inte en lägenhets människa. Men om jag måste välja mellan att kunna betala fler försök att få vårt efterlängtade barn och bo i hus, så tvekar jag inte en sekund på att bo kvar i lägenheten. Nu hoppas jag verkligen ifrån djupet av mitt hjärta att IVF:en fungerar! <3 Snälla, Snälla, Snälla låt det fungera! <3<3
Vi har diskuterat länge att köpa en skänk till vardagsrummet men valt att inte göra det eftersom vi kanske bara skulle bo här ett år till. Men nu när vi valt att stanna tre år till så kommer vi köpa en även om det kostar lite. Vi har två stycken det står mellan och vi ska kolla på ett ställe till i morgon. Vi har även valt att lägga ut lite pengar på mattor till lägenheten och kanske lite annat smått så att det verkligen blir ännu mer hemtrevligt än det redan är. Killen ville verkligen ha en trasmatta till köket att ha framför vasken eftersom golvet ofta blir blöt där. Jag vill ha något där men inte en trasmatta! Tycker verkligen inte om trasmattor, vet inte varför men gör verkligen inte det. Men vi kompromissade och han fick sin trasmatta. Hoppas vi får beställt en skänk snart med bara.
Vi har diskuterat länge att köpa en skänk till vardagsrummet men valt att inte göra det eftersom vi kanske bara skulle bo här ett år till. Men nu när vi valt att stanna tre år till så kommer vi köpa en även om det kostar lite. Vi har två stycken det står mellan och vi ska kolla på ett ställe till i morgon. Vi har även valt att lägga ut lite pengar på mattor till lägenheten och kanske lite annat smått så att det verkligen blir ännu mer hemtrevligt än det redan är. Killen ville verkligen ha en trasmatta till köket att ha framför vasken eftersom golvet ofta blir blöt där. Jag vill ha något där men inte en trasmatta! Tycker verkligen inte om trasmattor, vet inte varför men gör verkligen inte det. Men vi kompromissade och han fick sin trasmatta. Hoppas vi får beställt en skänk snart med bara.
tisdag 8 juli 2014
Jobbigt....
Glömde skriva i förra inlägget att vi har bestämt oss för att ställa in London resan vi skulle göra till hösten och USA resan vi skulle göra nästa år. Detta för att vi ska kunna spara pengarna till IVF:en. Visst vi vet inte om vi kommer behöva bekosta några själv, det kan ju gå på första försöken. Men det är inte säkert och därför vill vi ha lite pengar sparade så att vi kan betala direkt och fortsätta försöka, om det skulle komma till det. Istället för att ställa allt på vänt för att kunna spara ihop pengar....
Även våra planer till att flytta till hus inom en snar framtid står och gungar, eftersom vi är osäkra på vilket som blir billigast då vi vill lägga undan så mycket som möjligt. Vi vill inte använda alla våra pengar till kontantinsats till hus. Men samtidigt vill vi flytta till hus inom en snar framtid som det var tänkt när vi flyttade till denna lägenheten. Inte det att vi inte gillar vår nuvarande lägenhet, men vi hade planerat att bo här i tre år och sen flytta till hus och det känns som det inte kommer bli av nu...
Jag vet knappt var jag ska börja när jag skriver idag... Kan väl börja med att berätta att i lördags berättade jag för större delen av släkten att vi försöker få barn och att vi har problem med det. Alla verkade ta det okej och jag trodde inte att min mormor uppfattade vad jag egentligen berättade. Men hon ringde igår för att ge oss tips om allternativa vägar. Blev väldigt glad, för det betyder att hon tagit till sig vad jag sa och vill hjälpa.
Det var egentligen inte jobbigt att berätta. Kände mig så neutral och lite smått känslolös när jag berättade. Antagligen stängde jag mig för att inte bli ledsen... Kan verken säga bu eller bä om det känns bra att ha berättat, men kommer nog ha en annan förståelse från folk nu.
Min kusin som fick barn för ett par månader sen verkade tycka väldigt synd om oss och han berättade att han fick lite dåligt samvete när han tänkte på oss nu eftersom det gick på första försöket för dem. Berättade för han som jag säger till alla andra, jag är glad och tacksam för alla er som slipper det vi går igenom. Men jag är glad att alla tog åt sig de jag sa och lyssnade.
Om möjligheten kommer i morgon så ska vi börja berätta för killens släkt med, så att alla vet. Vi berättar inte för att folk ska tycka synd om oss. Utan vi berättar för att det är lättare att förklara varför vi inte har barn då och folk runt om oss börjar komma in i barn tankarna och det är lättare att förklarat innan än efter alla andra kommer och säger att de ska ha barn, varför inte vi har. Sen har hela/ större delar av min släkt alltid trott att det är jag som ska ha barn först, vilket även jag har trott. Men så kommer det inte att bli.
Jag kan även säga att jag inte skäms för att vi har problem, jag skäms inte för vad vi går igenom. Detta är någon som har drabbat oss så om vi vill det eller inte och vi vet att det finns många fler familjer runt om i Sverige och i världen som har samma problem. Detta är inget att skämmas över, men något väldigt jobbigt att gå igenom...
Igår var vi och lämnade våra blodprov som ska vara in skickade till läkarna innan vi ska dit. Sen var jag även hos kiropraktikern igår och hon berättade om allternativ hjälp vid infertilitet, så som en speciell kiropraktik (har hört det av fler). Hon skrev ner stället till mig och idag var vi inne och läste på hemsidan. Vi valde att mejla han för att se om han möjligen kan hjälpa oss att öka möjligheten att IVF:en ska fungera. Fick svar att han var på semester men tillbaka på måndag och undrade om han kunde ringa då för att talas vid. Så får se om han kan hjälp oss.
Är egentligen tveksam till att blanda behandlingar, men om jag förstod hemsidan rätt så använder han inget som ska påverka den andra behandlingen. Men vi får helt enkelt se när han ringer..
Måste bara få ur mig hur mycket jag hatar när folk säger till mig att om vi bara åker iväg eller slutar tänka på det så kommer vi få ett barn! En liten fråga... Hur i helvete tror ni det bara är att släppa att man inte kan få barn!!!?? Själv klart kommer det att gnaga i en dygnet runt, så klart jag kan glömma i bland och leva normalt! Men fan inte mer än en stund!! SLUTA säg att mig att stressa ner! Sluta säga till mig att släppa det så kommer det!!! Vi släppte det för i helvete i över ett år och tänkte ärligt inte på det så mycket. Men inte FAN kom där någon unge!!! Så sluta säga till oss att släppa det!!!!!! Det fungerar inte så för alla!!! JA för vissa fungerar det när de väljer att sluta försöka att det kommer ett underbart önskat barn. Men oftast för att de inte har några problem! Och vet ni vad?? DE HAR VI!!!!!!!!!! Kokar av ilska av allt detta tjatandet att vi ska släppa det och leva normalt så kommer det.... Om du inte varit här med min smärta och våra problem så säg för helvete inte till oss att släppa det då heller!
Sitter här och försöker få ur mig alla mina känslor medan min kille skriker till fotbollen... Men mina känslor är halvt instängda, kan få fram ilskan men inte sorgen jag känner i hela mig kropp... Är det något jag känner så är det den jävla mensvärken som driver en till vansinne... Just nu är den ok, men den gör ändå ont, men har haft mycket värre. När min mens kommer får jag smärtor som in i, jag blir även yr, illa mående och får ont i huvudet. Det ända jag vill är typ att krypa ihop. Tar två Alvedon var 4-6 timme de två första dagarna och försöker att ha koll så jag inte tar för många på ett dygn. Satt på balkongen innan och funderade på om det verkligen inte finns något starkare jag kan få och då var smärtan ändå inte lika farligt som den kan vara. Men de senaste månaderna känns det som om alvedonen inte hjälper lik mycket som den har gjort och även om jag har tagit dem så gör det jävligt ont. Kan väl säga att jag inte längtar till jag ska börja på hormonerna som jag har hört kan göra så sjukt ont i äggstockarna... om mensen ska göra så här ont... hur ont kommer då inte hormonerna göra?....
Jag vill bara gråta och få ut alla mina känslor men jag kan inte.. Känns som de har fastnat... Ingen förstår när jag säger att jag håller på att ge upp. Jag står på kanten, med ena foten på andra sidan. Jag vet inte var jag får energin att fortsätta gå med, men jag går väl på räls... Jag orkar bokstavligt talat inte mer... När ska något få gå bra för oss? När ska det sluta vara fel på mig? När? när? när? Det är jobbigt att kantas av prövningar hela tiden... min syster sa för ett tag sen att man inte får fler prövningar än man klarar av. Tyvärr, men jag tror jag har fått några prövningar förmycket då... Jag orkar inte mer, är trött på motgångar från kroppen, sjukhusen och allt annat. Kan inget fungera? Kan vi inte bara få ett underbart barn? Utan alla dessa bekymmer och problem? Vad har vi gjort för att få alla dessa prövningar?? Vet att andra har det värre, det gör jag verkligen, tycker så klart synd om alla de och hoppas och önskar de all lycka och välmening och väl mående. Men vi då? Vad har vi gjort för att få detta problem? Vad har jag gjort för att få alla mina problem?
Det är väldigt svårt att se framåt när ens kropp vägar låta en må bra....
Nä, jag orkar inte mycket mer, jag orkar inte mer problem.. jag orkar inte hålla skenet uppe hela tiden. Vet ni varför? För jag mår SKIT dåligt!! Ingen som inte går igenom de vi gör kan förstå. Men jag vill bara få må bra nu. Snälla snälla låt IVF:en fungera!! Är så trött på att behöva kämpa för att saker och ting ska fungera.. kan inget bara fungera?
Andra tar till droger och alkohol när de mår dåligt, jag tar till Coca-cola och choklad. Denna sommaren tänker jag äta vad jag vill hela sommaren så om det betyder 2 liter läsk var dag och 200 g choklad och Burger King. Tja, då får det göra det... Denna sommaren ska jag bara vara.... sova halva dagen eller va uppe halva natten, tja då får det bli så. Vi ska ju bara spara till IVF:en men vi har bestämt att denna sommar får saker kosta vad de kostar och vi får göra vad vi vill, även om det betyder att slösa pengar. För vi behöver få vara, bara få vara och njuta av sommaren i den mängd det går. Det är inte lätt att njuta när IVF och barnlöshet ligger över en. Men jag lovar mig själv och har lovat mig själv att verkligen försöka. Min kille tror att vi kommer få barn... så jag ska försöka hitta tillbaka till när jag med trodde det. För ja, min tro på det har börjat att frågasätts. Men det är inte så konstigt med allt vi går igenom. Men jag kommer alltid, även när jag säger att jag givit upp, önska och hoppas att vi ska få ett underbart och vackert barn tillsamas. Min önskan om ett barn och en familj med min kille kommer aldrig att lämna mig. Jag hoppas innerligt att den dagen inte är förlångt borta bara.
Jag älskar dig min pojkvän! <3
Tack till alla er som ställer upp för oss och finns där för oss! <3 Detta är inte lätt och vi är glada att vi har ert stöd.
Kommer säkert skriva snart igen, men om inte så önskar jag er en underbar sommar, för det tänker jag ha, för vet ni vad? Det är vi värda!! och det är ni med!
Glad sommar alla<3
Även våra planer till att flytta till hus inom en snar framtid står och gungar, eftersom vi är osäkra på vilket som blir billigast då vi vill lägga undan så mycket som möjligt. Vi vill inte använda alla våra pengar till kontantinsats till hus. Men samtidigt vill vi flytta till hus inom en snar framtid som det var tänkt när vi flyttade till denna lägenheten. Inte det att vi inte gillar vår nuvarande lägenhet, men vi hade planerat att bo här i tre år och sen flytta till hus och det känns som det inte kommer bli av nu...
Jag vet knappt var jag ska börja när jag skriver idag... Kan väl börja med att berätta att i lördags berättade jag för större delen av släkten att vi försöker få barn och att vi har problem med det. Alla verkade ta det okej och jag trodde inte att min mormor uppfattade vad jag egentligen berättade. Men hon ringde igår för att ge oss tips om allternativa vägar. Blev väldigt glad, för det betyder att hon tagit till sig vad jag sa och vill hjälpa.
Det var egentligen inte jobbigt att berätta. Kände mig så neutral och lite smått känslolös när jag berättade. Antagligen stängde jag mig för att inte bli ledsen... Kan verken säga bu eller bä om det känns bra att ha berättat, men kommer nog ha en annan förståelse från folk nu.
Min kusin som fick barn för ett par månader sen verkade tycka väldigt synd om oss och han berättade att han fick lite dåligt samvete när han tänkte på oss nu eftersom det gick på första försöket för dem. Berättade för han som jag säger till alla andra, jag är glad och tacksam för alla er som slipper det vi går igenom. Men jag är glad att alla tog åt sig de jag sa och lyssnade.
Om möjligheten kommer i morgon så ska vi börja berätta för killens släkt med, så att alla vet. Vi berättar inte för att folk ska tycka synd om oss. Utan vi berättar för att det är lättare att förklara varför vi inte har barn då och folk runt om oss börjar komma in i barn tankarna och det är lättare att förklarat innan än efter alla andra kommer och säger att de ska ha barn, varför inte vi har. Sen har hela/ större delar av min släkt alltid trott att det är jag som ska ha barn först, vilket även jag har trott. Men så kommer det inte att bli.
Jag kan även säga att jag inte skäms för att vi har problem, jag skäms inte för vad vi går igenom. Detta är någon som har drabbat oss så om vi vill det eller inte och vi vet att det finns många fler familjer runt om i Sverige och i världen som har samma problem. Detta är inget att skämmas över, men något väldigt jobbigt att gå igenom...
Igår var vi och lämnade våra blodprov som ska vara in skickade till läkarna innan vi ska dit. Sen var jag även hos kiropraktikern igår och hon berättade om allternativ hjälp vid infertilitet, så som en speciell kiropraktik (har hört det av fler). Hon skrev ner stället till mig och idag var vi inne och läste på hemsidan. Vi valde att mejla han för att se om han möjligen kan hjälpa oss att öka möjligheten att IVF:en ska fungera. Fick svar att han var på semester men tillbaka på måndag och undrade om han kunde ringa då för att talas vid. Så får se om han kan hjälp oss.
Är egentligen tveksam till att blanda behandlingar, men om jag förstod hemsidan rätt så använder han inget som ska påverka den andra behandlingen. Men vi får helt enkelt se när han ringer..
Måste bara få ur mig hur mycket jag hatar när folk säger till mig att om vi bara åker iväg eller slutar tänka på det så kommer vi få ett barn! En liten fråga... Hur i helvete tror ni det bara är att släppa att man inte kan få barn!!!?? Själv klart kommer det att gnaga i en dygnet runt, så klart jag kan glömma i bland och leva normalt! Men fan inte mer än en stund!! SLUTA säg att mig att stressa ner! Sluta säga till mig att släppa det så kommer det!!! Vi släppte det för i helvete i över ett år och tänkte ärligt inte på det så mycket. Men inte FAN kom där någon unge!!! Så sluta säga till oss att släppa det!!!!!! Det fungerar inte så för alla!!! JA för vissa fungerar det när de väljer att sluta försöka att det kommer ett underbart önskat barn. Men oftast för att de inte har några problem! Och vet ni vad?? DE HAR VI!!!!!!!!!! Kokar av ilska av allt detta tjatandet att vi ska släppa det och leva normalt så kommer det.... Om du inte varit här med min smärta och våra problem så säg för helvete inte till oss att släppa det då heller!
Sitter här och försöker få ur mig alla mina känslor medan min kille skriker till fotbollen... Men mina känslor är halvt instängda, kan få fram ilskan men inte sorgen jag känner i hela mig kropp... Är det något jag känner så är det den jävla mensvärken som driver en till vansinne... Just nu är den ok, men den gör ändå ont, men har haft mycket värre. När min mens kommer får jag smärtor som in i, jag blir även yr, illa mående och får ont i huvudet. Det ända jag vill är typ att krypa ihop. Tar två Alvedon var 4-6 timme de två första dagarna och försöker att ha koll så jag inte tar för många på ett dygn. Satt på balkongen innan och funderade på om det verkligen inte finns något starkare jag kan få och då var smärtan ändå inte lika farligt som den kan vara. Men de senaste månaderna känns det som om alvedonen inte hjälper lik mycket som den har gjort och även om jag har tagit dem så gör det jävligt ont. Kan väl säga att jag inte längtar till jag ska börja på hormonerna som jag har hört kan göra så sjukt ont i äggstockarna... om mensen ska göra så här ont... hur ont kommer då inte hormonerna göra?....
Jag vill bara gråta och få ut alla mina känslor men jag kan inte.. Känns som de har fastnat... Ingen förstår när jag säger att jag håller på att ge upp. Jag står på kanten, med ena foten på andra sidan. Jag vet inte var jag får energin att fortsätta gå med, men jag går väl på räls... Jag orkar bokstavligt talat inte mer... När ska något få gå bra för oss? När ska det sluta vara fel på mig? När? när? när? Det är jobbigt att kantas av prövningar hela tiden... min syster sa för ett tag sen att man inte får fler prövningar än man klarar av. Tyvärr, men jag tror jag har fått några prövningar förmycket då... Jag orkar inte mer, är trött på motgångar från kroppen, sjukhusen och allt annat. Kan inget fungera? Kan vi inte bara få ett underbart barn? Utan alla dessa bekymmer och problem? Vad har vi gjort för att få alla dessa prövningar?? Vet att andra har det värre, det gör jag verkligen, tycker så klart synd om alla de och hoppas och önskar de all lycka och välmening och väl mående. Men vi då? Vad har vi gjort för att få detta problem? Vad har jag gjort för att få alla mina problem?
Det är väldigt svårt att se framåt när ens kropp vägar låta en må bra....
Nä, jag orkar inte mycket mer, jag orkar inte mer problem.. jag orkar inte hålla skenet uppe hela tiden. Vet ni varför? För jag mår SKIT dåligt!! Ingen som inte går igenom de vi gör kan förstå. Men jag vill bara få må bra nu. Snälla snälla låt IVF:en fungera!! Är så trött på att behöva kämpa för att saker och ting ska fungera.. kan inget bara fungera?
Andra tar till droger och alkohol när de mår dåligt, jag tar till Coca-cola och choklad. Denna sommaren tänker jag äta vad jag vill hela sommaren så om det betyder 2 liter läsk var dag och 200 g choklad och Burger King. Tja, då får det göra det... Denna sommaren ska jag bara vara.... sova halva dagen eller va uppe halva natten, tja då får det bli så. Vi ska ju bara spara till IVF:en men vi har bestämt att denna sommar får saker kosta vad de kostar och vi får göra vad vi vill, även om det betyder att slösa pengar. För vi behöver få vara, bara få vara och njuta av sommaren i den mängd det går. Det är inte lätt att njuta när IVF och barnlöshet ligger över en. Men jag lovar mig själv och har lovat mig själv att verkligen försöka. Min kille tror att vi kommer få barn... så jag ska försöka hitta tillbaka till när jag med trodde det. För ja, min tro på det har börjat att frågasätts. Men det är inte så konstigt med allt vi går igenom. Men jag kommer alltid, även när jag säger att jag givit upp, önska och hoppas att vi ska få ett underbart och vackert barn tillsamas. Min önskan om ett barn och en familj med min kille kommer aldrig att lämna mig. Jag hoppas innerligt att den dagen inte är förlångt borta bara.
Jag älskar dig min pojkvän! <3
Tack till alla er som ställer upp för oss och finns där för oss! <3 Detta är inte lätt och vi är glada att vi har ert stöd.
Kommer säkert skriva snart igen, men om inte så önskar jag er en underbar sommar, för det tänker jag ha, för vet ni vad? Det är vi värda!! och det är ni med!
Glad sommar alla<3
lördag 5 juli 2014
var ska jag börja...
Ja, var ska jag börja?
I fyra månader har vi gått och väntat på svaret från provet killen lämnade för att se om det var bra för att använda vid en insemination. När vi ringt och frågat hur det går har vi bara fått svaret att det är lång kö. Men här om dagen ringde jag och pratade med en sköterska, hon tyckte också att det var konstigt att vi inte fått svar än och lovade att kolla upp det och höra av sig tillbaka. Några timmar senare ringde läkaren som jag har träffat... Svaret har kommit men inte till henne... det hade kommit till hennes kollega som var på semester och därför hade hon inte fått veta att det kommit. Hon bad så hemskt mycket om ursäkt. Sen sa hon att provet killen lämnat var precis under gränsen för att det skulle gå att använda till insemination. Jag blev väldigt chockad. Vi hade fått veta att alla hans prover var perfekta... Men tydligen var detta ett annat prov... Hon förklarade att det skulle kunna fungera men det var inte säkert eftersom ett visst antal "simmare" måste överleva centrifugeringen (tror det heter så). Provet var inte långt under gränsen utan precis under... Men i vilket fall som helst får vi inte göra insemination utan vi blir skickade direkt till IVF.... Mina tårar kom och jag blev förkrossad. Hon hörde på mig att jag inte tog det så bra och sa att jag lätt chockad. Jag förklarade för henne att nu har vi gått och trott i fyra månader att vi ska göra insemination och nu blir det inte av. Hon verkade förstå mig och var väldigt trevlig. Hon sa att inom en vecka ska vi fått hem papper till blod prov för att kolla att vi inte har några könssjukdomar och andra sjukdomar. (Dessa papper kom igår). Sen skulle vi även inom en vecka få hem kallelse till IVF kliniken. Det pappret kom idag, eller pappret om att det skulle komma en tid kom idag. Det är tre månaders vänte tid, men det sa hon till mig att tiden kommer vara i augusti eller september. Hon sa även att om inte fått papperna inom en vecka skulle vi ringa direkt till henne så skulle hon ordna det. Men de har kommit. Sen la vi på och jag satt och grät... höll tillbaka tårarna medan jag gick och sa till mina kolleger att jag kom tillbaka om en stund. Ringade sen killen som blev lika besviken som jag. Vi hade ju trott att vi skulle få göra en insemination, de hade inte sagt att detta provet inte var som de andra vi gjort och att vi kanske inte skulle kunna få göra inseminationen. Efter att vi pratat en stund la vi på ledsna båda två. Min kollega som själv gått igenom var enda process som finns för att få barn kom och pratad med mig en stund. Hon förstår vad vi går igenom och det är skönt att ha någon att ställa frågor till.
Berättade för de andra kollegerna med sen när ja kom tillbaka. Sen stängde jag in det inom mig och har nog fortfarande inte riktigt förstått vad som hänt och tillåtligt mig att ta in det. Vet att jag låste mig för att jag skulle klara av att jobba reste av dagen och torsdag och fredag. Men nu sitter jag här fredag kväll och känner att jag inte riktigt har "släpp in det" än... Även om jag vet det så känns det, tja.. fel, tråkigt, jobbigt och orättvist.
Vet att många ser det som "vad bra då kommer ni igång nu ju". Ja, jag förstår hur ni tänker, men för mig är detta en stor förslust. Nu har vi förlorat chansen att bli gravida med inseminaton och nu återstår bara IVF. Alltså har alla försök vi kunde fått där nu försvunnet.... NU har vi bara IVF kvar och vad jag kan förstå när jag googlar det, så har regionskåne något konstigt poäng system angående alla stegen och själva IVF:en. Eller ja något i den stilen. Man har 6 p och var gång man gör något så dras poäng. När du sen är på noll så får du betala allt själv... Kan vara så att jag har förstått det fel, läste inte så noga eftersom jag inte riktigt greppade vad det stod. Men i vilket fall som helst så har vi Kanske 2-3 gånger som vi kan få gratis, (hört andra ha 2-3 gånger gratis) men sen får vi bekosta det själv. Så om vi inte lyckas bli gravida på dessa försöken så känns det som vi är körda. Vad jag kunde hitta kostar det 20 000 kr till 35 000 kr att göra ETT IVF försök. Alltså om vi inte lyckas få barn på de gratis försöken så känns det som vi är helt körda. Känns hemsk att tänka att vi nu bara har ca 2 gånger på oss att får barn...
Kan inte riktigt smälta att vi har så lite försök.... känns som vi aldrig kommer få barn.....
I fyra månader har vi gått och väntat på svaret från provet killen lämnade för att se om det var bra för att använda vid en insemination. När vi ringt och frågat hur det går har vi bara fått svaret att det är lång kö. Men här om dagen ringde jag och pratade med en sköterska, hon tyckte också att det var konstigt att vi inte fått svar än och lovade att kolla upp det och höra av sig tillbaka. Några timmar senare ringde läkaren som jag har träffat... Svaret har kommit men inte till henne... det hade kommit till hennes kollega som var på semester och därför hade hon inte fått veta att det kommit. Hon bad så hemskt mycket om ursäkt. Sen sa hon att provet killen lämnat var precis under gränsen för att det skulle gå att använda till insemination. Jag blev väldigt chockad. Vi hade fått veta att alla hans prover var perfekta... Men tydligen var detta ett annat prov... Hon förklarade att det skulle kunna fungera men det var inte säkert eftersom ett visst antal "simmare" måste överleva centrifugeringen (tror det heter så). Provet var inte långt under gränsen utan precis under... Men i vilket fall som helst får vi inte göra insemination utan vi blir skickade direkt till IVF.... Mina tårar kom och jag blev förkrossad. Hon hörde på mig att jag inte tog det så bra och sa att jag lätt chockad. Jag förklarade för henne att nu har vi gått och trott i fyra månader att vi ska göra insemination och nu blir det inte av. Hon verkade förstå mig och var väldigt trevlig. Hon sa att inom en vecka ska vi fått hem papper till blod prov för att kolla att vi inte har några könssjukdomar och andra sjukdomar. (Dessa papper kom igår). Sen skulle vi även inom en vecka få hem kallelse till IVF kliniken. Det pappret kom idag, eller pappret om att det skulle komma en tid kom idag. Det är tre månaders vänte tid, men det sa hon till mig att tiden kommer vara i augusti eller september. Hon sa även att om inte fått papperna inom en vecka skulle vi ringa direkt till henne så skulle hon ordna det. Men de har kommit. Sen la vi på och jag satt och grät... höll tillbaka tårarna medan jag gick och sa till mina kolleger att jag kom tillbaka om en stund. Ringade sen killen som blev lika besviken som jag. Vi hade ju trott att vi skulle få göra en insemination, de hade inte sagt att detta provet inte var som de andra vi gjort och att vi kanske inte skulle kunna få göra inseminationen. Efter att vi pratat en stund la vi på ledsna båda två. Min kollega som själv gått igenom var enda process som finns för att få barn kom och pratad med mig en stund. Hon förstår vad vi går igenom och det är skönt att ha någon att ställa frågor till.
Berättade för de andra kollegerna med sen när ja kom tillbaka. Sen stängde jag in det inom mig och har nog fortfarande inte riktigt förstått vad som hänt och tillåtligt mig att ta in det. Vet att jag låste mig för att jag skulle klara av att jobba reste av dagen och torsdag och fredag. Men nu sitter jag här fredag kväll och känner att jag inte riktigt har "släpp in det" än... Även om jag vet det så känns det, tja.. fel, tråkigt, jobbigt och orättvist.
Vet att många ser det som "vad bra då kommer ni igång nu ju". Ja, jag förstår hur ni tänker, men för mig är detta en stor förslust. Nu har vi förlorat chansen att bli gravida med inseminaton och nu återstår bara IVF. Alltså har alla försök vi kunde fått där nu försvunnet.... NU har vi bara IVF kvar och vad jag kan förstå när jag googlar det, så har regionskåne något konstigt poäng system angående alla stegen och själva IVF:en. Eller ja något i den stilen. Man har 6 p och var gång man gör något så dras poäng. När du sen är på noll så får du betala allt själv... Kan vara så att jag har förstått det fel, läste inte så noga eftersom jag inte riktigt greppade vad det stod. Men i vilket fall som helst så har vi Kanske 2-3 gånger som vi kan få gratis, (hört andra ha 2-3 gånger gratis) men sen får vi bekosta det själv. Så om vi inte lyckas bli gravida på dessa försöken så känns det som vi är körda. Vad jag kunde hitta kostar det 20 000 kr till 35 000 kr att göra ETT IVF försök. Alltså om vi inte lyckas få barn på de gratis försöken så känns det som vi är helt körda. Känns hemsk att tänka att vi nu bara har ca 2 gånger på oss att får barn...
Kan inte riktigt smälta att vi har så lite försök.... känns som vi aldrig kommer få barn.....
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)