Helgen!

I fredags ringde förskolan, jag jobbade på innan, kl 11 och min tanke var, vill de att jag ska jobba nu!? Men nä hon undrade om jag kunde jobba två veckor i januari. Visst kan jag de! Alla dagar utom tre för de dagarna ska jag ju vara på det andra jobbet. Men samanlagt har jag två veckors jobb i januari och det är inte så dåligt tycker jag!

På kvällen hade ytterligare en lagt upp på fb att de väntade barn.. Tårarna kom och ledsen blev jag... Försökte prata med min pojkvän på kvällen om hur dåligt jag mår och han var gullig och höll om mig och somnade sen.. visst han jobbat hela dagen (jobbat ca 12 timmar och skulle jobba dagen där på med) men jag behövde prata... men han är ju kille så vad hade jag förväntat mig eller?

I lördags var jag väldigt deprimerad och ville bara ligga kvar i sägen och gråta. Men skulle hjälpa min syster i huset de köpt så jag tog mig dit. Mådde fortfarande hemskt och kämpade med tårarna. Gjorde så gått jag kunde med att slipa färg men det satt som berg! Hoppas jag var till någon hjälp i alla fall! Efter halva tiden mådde jag lite bättre och det kändes skönt att arbeta! Damig och inte så fin satt jag mig sen i bilen för att köra hem då var allt tillbaka igen. Men jag hoppas jag var till någon hjälp för syrran i alla fall! Och hon ska ha tack för trevligt sällskap och för lunchen!

Jag ska vara helt ärlig nu, jag är väldigt deprimerad just nu. Ser inte glädje i något och orkar inte bry mig om så mycket heller. Tårarna kommer och går, jag har jätte svårt för att somna om kvällarna och väldigt svårt för att orka ta mig upp på morgonen. Igår somnade jag ganska snabbt, somnade vid halv 2 kanske men när min mormor ringde och väckte mig kl 10 fick jag knappt upp ögonen.  Försöker att ta mig upp innan tolv i alla fall om dagarna, brukar bli vid 11 tiden (om jag inte somnar om) när min pojkvän ringer i från jobbet. Julen är snart här och jag har ingen julstämning alls, inte ens julgodis är jag sugen på. Mat äter jag bara för att jag vet jag måste men hade jag utan problem kunnat hoppa den med. Men de ska jag inte göra. Läsk dricker jag (väldigt nyttigt) inte för att den är så jävla god utan mer för sockret gissar jag på. Gjorde rischoklad innan, väldigt gott men hade kunnat klara mig utan de. Men lär nog äta upp de innan killen kommer vid 10 tiden.. ska spara tre till han...
Ärligt talat hatar jag mitt liv i mellan åt.. Kändes tuffare att skriva det än att tänka det och säga det. I vilket fall som helst så känns det så i mellan åt. Jag vet jag har en underbarfamilj som bryr sig och en underbarpojkvän som gör sitt bästa för att förstå.. Men ändå känns det inte bra... Vet att jag inte hatar mitt liv innerst inne men jag hoppas ni förstår hur jag menar. Men ibland känns det så...
Känner mig så sjukt ensam... nä inte med att jag inte har folk runt om mig utan i situationen i sig. Ingen förstår vad jag går igenom och hur det känns.. jag begär så klart inte att någon ska det heller! Precis som jag inte kan förstå hur andra mår för vissa saker förväntar jag mig inte att andra ska förstår hur jag känner. Men man känner sig så ensam... Ingen att prata med som kan förstå mina känslor och hur tufft det är... Det är ju (vad vi vet) inte min pojkvän som där är något fel på tillexempel utan det är mig. Så han kan inte förstå hur jag känner mig... Jag känner att något är fel och läkare har sagt det till mig, de ska bara bestämma sig för vad som är fel känns det som, då de ändrar sig hela tiden... När jag berättat för klasskopisar, jobbkompisar, vänner och andra så får jag alltid höra (jag har hört det många gånger och inte bara från några) men sluta tänk på att du vill ha barn så släpper spärren så blir du med barn, om ni adopterar så släpper oftast spärren och då blir ni med barn.. Ja! ni har rätta all ihop. Men! Om det visar sig att jag måste ha läkare hjälp för att få barn så är det ingen spärr som ska släppa. Du trollar inte bort en sjukdom med att sluta tänka på den! Den är kvar ändå! Grattis till alla som inte har en sjukdom utan en spärr som sen släpper! vad skönt för er! Men förtillfället verkar det inte vara en spärr som är problemet här utan en sjukdom! Visar det sig att det inte är en sjukdom utan en spärr som är vårt problem så ska ni veta att jag är den första som kommer jubla! Men varför har jag då ont!? Det är min fråga!
Jag vet att all vill väl och det är jag tacksam för! Tro inget annat! Men jag behöver nu veta vad som är fel så jag kan gå vidare och bearbeta detta jävla skitet. Men det dröjer och jag känner att jag går på en räls och är väldigt frånvarande från mig själv. Svårt att försklara, men som om där är en väg mellan mig och allt annat..
Livet suger och jag känner mig ensam. Ändå försöker jag verkligen se det positiva i livet, jag försöker verkligen. Det som för mig är det mest positiva är att min familj är frisk och att min pojkvän är frisk. Det är jag glad och tacksam för! Älskar ju er och ni betyder allt för mig! <3

Blev ju lite längre inlägg än jag tänkte mig...
Men mår skit och här är bästa stället att få ur mig lite... tycker inte om att lasta andra med mina problem, men vet att jag tyvärr gör det. Förlåt för det<3

Nu ska jag skriva nyårslöften och de kommer inte ut här utan de är hemliga för alla utom mig så klart! Skriver aldrig nyårslöften, eftersom de aldrig hålls ändå! Men i år ska jag skriva några och verkligen försöka hålla de!

Sen ska jag dricka mer läsk och mysa upp mig i soffan med en film tror jag!

Om jag inte hinner skriva innan så GOD JUL!! <3 

19/12 Jobb och julbord!

Var och jobbade fyra timmar där jag hade min praktik innan, väldigt trevligt och det gick bra. De hade gemensam lunch den dagen och jag blev väldigt förvånad när det visade sig att de hade beställt mat till mig med! Väldigt gott var det och väldigt trevligt!
Efteråt var det julbord och jag var med bjuden! Vi blev indelade i grupper och skulle under tiden vi tog oss till resturangen fota en jul bild! Vi van inte tävlingen eftersom man sen i laget skulle skrika högst och de som skrek högst van! och det gjorde inte vi.. men vi var glada ändå!
Väl vid maten så skulle man säga till en av servitriserna om man var allergiker och det gjorde jag, det fanns gluten och laktosfritt men inte peppar och lök fritt... Så kocken skulle komma ut och visa vad jag kunde äta. Alla han sätta sig innan jag började ta mat... lagom pinsamt... men kocken var trevlig och jag kunde tydligen inte äta något av det varma så han fixade saffran risotto (heter det så!?) till mig! Väldigt snällt av han och de var väldigt trevliga! Härligt när de ser till att ordna till en fast att det blivet fel när de skickat in mina allergier! Väldigt bra personal och trevlig restaurang! Ett extra plus till den resturangen!
VD:n på företaget skulle dela ut "julgåva" eller liknaden och gissa om jag blev förvånad när hon läste upp namnen på kundtjänst och hon även läste upp mitt namn!? Min tanke var typ, va? jag? ska jag med gå upp!? helt förvirrad men glad! Hon hade tänkt på mig med! Väldigt snällt tyckte jag! Fick 450 kr i rikspresent kort! De kommer väl till användning, behöver nya kläder och min vinterskor råkade jag ta sönder helt igår!(de var kalla och läkte, men ändå). Tack så jätte mycket för presentkortet och för en väldigt trevlig fest!

Fick även tre dagars jobb i januari! Härligt!

18/12 Julmys!

I onsdags hade jag och min pojkvän julmys här hos oss med mina föräldrar mina två brödrar och den enas flickvän och min pojkväns föräldrar. Vi körde inte på julmat utan hade "taco" liknande mat som jag fått lära mig en kompis. Man använder rispappor i stället för tortilla bröd och man har kyckling, morötter och gurka i smala stavar, avokado, majs, sallad och andra grönsaker till om man vill ha det. Man dopar rispappret i vatten tills det är mjukt, sen läger man ner grönsakerna och kycklingen och sen viker man ihop det till ett "paket" och sen dopar man det i soja eller annan sås man vill ha. Det blir extremt gott! och det ger även väldigt många härliga skratt och diskussioner när man försöker lära andra att äta det!
Det blev en uppskattad och rolig middag och till efterätt bjöd vi på äpplepaj med vanilj glass och vanilj sås.
Vi körde även julklapps spelet som kan bli väldigt intensivt ibland! Min pojkvän slutade utan någon julklapp och jag fick fyra stycken!
Det blev en bra och trevlig kväll!

Dear Santa!

Dear Santa!

I wish for something different this year!
I don't wish for things and not even snow. I wish for something I know you can't give me, but i wish för it anyway. I wish that some hopes and dreams come true! Or at least to know so I can do something a but it.

Dear Santa i hope my wish come true.

Helgen!

I lördags blev jag och pojkvännen klippta! Det behövdes!! Efteråt blev det av mot mina föräldrar som hade julmingel! Det bjöds på julkakor, glögg och massa gott, men det bjöds även på en underbar julstämning och trevligt sällskap! Tack för en fantastisk kväll med allt den bjöd på! <3

Måste bra lägga in...Samtalen gick flera gånger mot barn hållet då vår kusins flickvän är gravid, en kompis till familjen är gravid, andra som syskonen eller kusinerna känner är gravida och flera på min fb är gravida. Så samtalen gick flera gånger in på det spåret och det är fullt försåtligt! Jag där i mot kämpade med att inte vissa hur dåligt jag mådde och gjorde det mesta för att inte tänka på det. Ett par gånger blev det för mycket så gick där ifrån. Ställde mig i köket och åt en pepparkaka en gång och då kom min mamma och kramade mig och sen kom även pappa och kramade mig. Jag har fantastiska föräldrar! hoppas de vet hur underbara de är! <3
Känns som alla är gravida eller snart ska börja försöka ha barn eller precis har fått barn. Jag vill inte att folk slutar parata om barn, det ska alla få göra så klart. Vill att andra ska få känna lyckan av att ha barn så klart och jag vill att det ska kunna prata öppet om det. Möjligen avviker jag när det blir för mycket för mig men sluta inte prata om barn för det. Förr var det inte så svårt att hålla masken, men nu kommer samtalen upp mer och mer då vi tjejer i släkten är i den åldern att börja funderna över barn och vänner runt om är ju i samma ålder och då blir det många som är gravida, eller fått barn eller funderar på det och det är inget konstigt med det! Men det är svårare att hålla masken nu när samtalet är uppe oftare än innan och innan var det nog jag som ofta tog upp och frågade om barn. Nu väljer jag helst att inte lägga mig i allt för mycket för tårarna bränner snabbt till bakom ögonlocken... Sen vet ju min familj och mina två kusiner nu om det så det känns mer okej att bli ledsen nu än innan. Sen har det även blivet värre för mig med smärtor och lite sånt och även att vi håller på att få hjälp men det tar så himla tid och det tar på en och allt detta ihop är för mycket för mig.
Tack mamma och pappa för att ni ställer upp så mycket för mig och för att ni alltid finns där för mig och att ni lyssnar på mina tårar som faller<3<3<3
Även tack mina två systrar som lyssnar och låter en vara ledsen men ändå pratar med en och om det<3<3<3
Även tack mina brödar som ger en extra kram då och då, det betyder mycket för mig<3<3<3
Kan ni förstå att jag har en fantastisk familj!? <3


Söndag!

I söndags firade jag min examen här hemma med släkten. Det bjöds på kycklingsallad och till efterrätt blev det kladdkaka, morotskaka och mjukpepparkaka som mamma hade med sig.
Jag fick massa underbara saker vackra skålar, jätte fina halsband, pengar, underbara blommor och mycket mer! Väldigt glad för allt jag fick och det känns som släkten känner en ganska väl. Sen hade de samspelat i lilla utan att prata med varandra, lite kul tyckte jag! Tack så jätte mycket för alla fina och underbara saker och blommor! <3
Mat blev det mycket över och kakor med! behöver inte göra någon mat idag inte!


Måndag!

Då var det måndag! Varit hos kiropraktikern och som vanligt är jag spänd överallt! mitt bäcken satt "fel""snett" eller vad man ska säga och det kunde vara därför jag har så ont i knät i mellan åt, så fick ny tid på torsdag morgon!
Nu ska jag snart äta frukost och sen ska jag söka jobb... sen när killen kommer hem ska vi i väg! Borde nog fixa diskamskinen där i mellan någonstans..  


Those tears i can't take a way...

Examinerad!

Jag har nu tagit examen!!

Fy fan vad skönt!! Ingen mer skola för tillfället! Känns helt underbart att vara klar! Lite svårt att ta in det men väldigt skönt att veta att nu är det ingen mer skola, inga mer uppgifter och inga mer klasskamrater som vägrar göra sin del av arbetet. Ingen mer lärare som inte svarar på ens mejl! Detta känns väldigt bra!
Nu kan jag kanske äntligen slappna av och smälta allt det andra i stället! Men nu ska det bli en myskväll i soffan med film, läsk, choklad och massa levande ljus!

Detta är bra!

Uppdatering!

Idag är det examen!!! Helt underbart att efter idag är jag klar!!! Kommer skriva mer när jag kommer hem!

Nu en uppdatering från de gångna dagarna!

Måndag!
Sista dagen i skolan och det var redovisning av examensarbetet. I det stora hela gick det bra, men när läraren (även vår handledare under arbetet) ställde en fråga höll jag på att explodera! Han hade sagt vi skulle ha det skrivet under den rubriken och nu satt han och sa att det var väldigt fel och mycket mer!? jag kokade men valde att hålla tyst och de andra löste det bra. Även en annan fråga han ställde gjorde mig arg! Han har varit vår handledare och han hade kunnat klämt ur sig det tidigare att vi missat en sak. Men nä måste ju göra det nu under redovisningen! Efter vi förklarat verkade han någorlunda nöjd! Men jag kokade som ett åskmoln, när vi var klara! Men vi verkar ha klarat det för han har inte sagt något mer om det!

Tisdag!

Morgonen började lite oroligt då det var sista dagen att lämna in betygen från praktiken och mina verkade inte ha kommit in. Efter en massa mejl så kom betygen in och jag kunde andas ut! Sen körde min pojkvän och jag och lämnade in min dator jag köpte i somras som inte fungerar som den ska... Hittar de inte felet är det jag som ska betala 800kr.... hoppas det hittar det! men med min vanliga tur gör de säker inte det! Men återstår att se!
Sen blev det en mysig dag på stan med lunch och sista julklapps handlingen. Försökte även hitta något för mig att ha på mig till examen, men det gick mindre bra. Började få väldigt ont i mitt knä, eller rättare sagt baksidan av knäet. Så slutade med att jag haltade fram, men det gick det med. Dagen avslutades sedan med en trevlig film och god mat! Det blev en riktig härlig mysdag!

Onsdag!

Mitt ben gjorde fortfarande ont och dagen bestod av att halta fram... min pojkväns pappa var här och hämtade vår stora byrå som jag tagit ner för att köra den till tippen. Vi fick inte in den i vår bil så han kom och hämtade det till oss. Släpade ner alla delar innan han kom och kan nog inte tycka att det hjälpte knäet direkt... Men men.. Blev sen en dag med att ta det lugnt och vila benet.


Torsdag

Då var vi framme till idag då! Mitt knä gör fortfarande ont och de blir att halta sig fram idag med, min pojkvän tror jag har skadat menisken, men det har jag bestämt att jag inte har! Kan inte komma på något jag gjort för att få ont. Hade ont för några veckor sen med men då försvann det så fort jag vilade eller när jag sov. Sen när jag varit hemma efter praktiken har jag inte känt av det alls, men nu när vi gått på stan var det tillbaka värre än innan. Säkert bara sträckt en muskel eller något, har det inte lagt sig till måndag har jag lovat min pojkvän att ringa läkaren..
Men nu ska jag göra mig klara för att ta examen! Sen är jag klar!!!!!!

Andra advent!

Kort beskrivning hur det löste sig igår. När den ena gruppmedlemen kom blev hon ganska arg. Hon är nyopererad i knäet, hennes man kom hem 0800 på morgonen efter att suttit fast i snön under natten, men han körde henne till oss ändå för att vi skulle kunna plugga och de bor en bit här i från. De gav sig ut på glas hal väg för att kunna kämpa med det sista med arbetet! Tror mig när jag säger att hon var arg när hon insåg att bara jag tänkt komma... Efter ett argt medelande på fb från henne dök där i mot en till upp. Vi gjorde vad vi kunde och diskuterade en del, men svårt när inte alla är på plats...  svårt att bestämma hur allt ska flytta på om folk inte kommer...

Jag har redovisat inför min soffa idag... tur den inte svara då allt bara grötar sig och jag är trött på mig själv och så många gånger har jag inte försökt! Ska gå igenom det en gång till sen och en gång för min pojkvän när han dyker upp i kväll/natt efter jobb. Sen får det gå som det går i morgon. Hatar verkligen att redovisa... hatar när alla tittar på en och tappar gärna hälften av texten då jag är så fokuserad på att det ska ta slut... Men som sagt det värsta som kan hända är ju att det går åt helvete! Så då är där ju inget att oroa sig för. Eller hur! Jag håller tummarna att vi blir godkända så att vi kan ta examen på torsdag och sen slippa denna underbara skola!...


Glad andra advent!

....

Stormen har satt sina spår! Min pojkvän hittade ett par träplattor från vår balkong nere på marken, vi bor på fjärde våningen! Vi har haft sten koll och flyttat alla som har haft möjligheten att blåsa ner, men tydligen missat några. Tur ingen blivet träffad!

Siter och väntar på övriga medlemar i gruppen till exmensarbetet. 12 skulle vi ses... 12.30 är den nu... vet en kör en lång sträcka för att ta sig hit och så som vägen är förstår man att det tar tid. En annan kommer tydligen inte nu heller och en annan kunde inte... och den tredje surar för något!? hallå!! nu har jag väntat och väntat och folk kommer inte! Jag exploderar snart för att folk inte kan höra av sig i tid! Blir vi inte godkända på måndag exploderar jag för jag vill bara vara klar med detta skitet nu! varför kan vi inte gör vad vi ska så att vi klarar det och sen kan vi i lugn och ro ta examen på torsdag! Jag håller tummar och tår och önskar i från djupet av mitt hjärta att vi klarar detta... pallar inte att behöva göra om examensarbetet. Det enda positiva är att vi inte kan sänka oss på måndag bara höja oss. Men eftersom vi inte vet om vi är godkända kanske det hade varit en bra ide att plugga så att vi kan göra vårt bästa och om inte annat så i alla fall bli godkända!!
Suck.. tror jag får ta det som det kommer men hade vart skönt att klara det så vi slipper göra om det... Men verkar inte vara så många som är intresserade av det....


Andra saker som gnager inom mig och en del  av mig har tappat hoppet på några saker. Har get upp om en hel del känner jag och jag väljer att inte tänka på andra saker för då får jag halvt panik. Vissa säger att det man inte vet han man inte ont av. Jag håller då inte med! Jag vill veta och jag vill veta nu..

Stormen beskrev mina känslor ganska bra, total kaos, vackert med snön, jävligt blåsigt, åska och ett yrväder. Total kaos precis som jag känner mig...

Vikarie

Blev väckt 08.11 av att mobilen ringde idag. Min tanke var, vem fan ringer mig?? Då är det mitt gamla jobb, förskolan jag jobbade på innan, som undrade om jag kunde jobba 9-14, jag sa så klart ja och slängde mig i duschen medan min pojkvän gjorde pannkakor, då jag inte hade någon färdig fryst mat att ta med och jag får ju inte mat på förskolan eftersom jag är allergisk.
Visst det var trevlig att vara inne och jobba och träffa alla igen. Men jag insåg också väldigt tydligt att jag gjorde rätt val som började plugga. Jag tycker om att jobba med barn det gör jag verkligen men inte så som förskolan ser ut idag. Jag orkar helt enkelt inte, mitt huvud dundrade som in i när jag åkte hem och min rygg värkte. Jag jobbade bara fem timmar och men det märktes väldigt snabbt... Jag hör inte hemma på förskola mer utan jag trivs bättre på kundservice. Jag har gjort mitt på förskola, i alla fall så som det ser ut nu. Man vet ju inte vad framtiden har att visa. Ska jobba i morgon med 08:45 till 17:00 lång tid... vill verkligen inte! Min pojkvän är ledig i morgon, enda dagen på hela veckan och vi skulle ta en mysig runda på stan, handla alla julklappar och bara va. Han jobbar väldigt mycket i december och de få dagar vi är hemma tillsammans så händer alltid något, vi ska bort eller ha gäster eller något som verkligen måste göras. Så i morgon skulle vi bara ta dagen som den kommer och njuta av den. Men kände mig tvungen att jobba, jag blir snart arbetslös och jag har fått min sista csn så varenda krona är välkommen. Men jag känner hur paniken kryper i mig och ångesten för i morgon. Jag vill verkligen inte.... Behövde bara få vara och umgås med min pojkvän.... behövde få vara utan stress några dagar... Blev i stället tvärt om...
Jag hoppas från djupet av mitt hjärta att jag slipper alla sjukdomar som går på alla förskolor just nu, absolut vinterkräksjukan som verkar gå nu. Min första tanke när jag hörde att de hade det på förskolan just nu var: VAD HAR JAG GET MIG IN I !!!?? Jag kan inte och får verkligen inte bli sjuk till nästa vecka!! En redovisning kvar och sen är det examination!! (om jag klarar redovisningen/examensarbetet då vill säga). Sen är jag klar!! snälla låt mig bli klar! Ska jag bli sjuk nu så kan jag bli det i morgon så jag hinner bli frisk till nästa vecka, annars snälla låt mig klara det!
Kan inte göra mycket mer än att hoppas att man inte blir sjuk.... men ändå...

Inget kan göra en gladare än ett barns leende!

!

Don't forget to see the good things too and not just the bad things!

Keep on fighting!

Lev livet leende! <3

Teardrops

Vissa stunder är det svårare än andra...
Smärtan är svår att förklara och känslan som bara växer att något börjar bli riktigt fel... Det är långt till vi får en tid... Men de senaste två veckorna har det blivet värre i vissa lägen... och jag får nog börja inse att visa saker kommer få vänta tills vi har fått hjälp... Problemet är att jag kan känna att det är något fel och det har känts vid två tillfällen riktigt mycket... Oron finns där samtidigt som jag har get upp att vara orolig för det tjänar inget till... Men snälla låt mig få en tid snart, jag är trött på ovisheten, inte bara när det gäller barn utan även vad det är som gör så ont och känns i bland som om det bara blir större och större... Kanske inte är något där, men något är det som gör ont som FAN i mellan åt... Jag hoppas innerligt att det inte är något farligt utan bara något som enkelt gåt att fixa...


My eyes have become to a waterfall...

De senaste dagarna!

Jag ska göra mitt bästa för att sammanfatta de senaste dagarna utan att det blir en roman!

Vi börjar med fredagen! Det var min sista dag på praktiken, 12 veckor har gått fort! Jag bjöd på morotskaka och kärleksmums! Fick väldigt mycket beröm för morotskakan, riktigt kul att höra att den var om tyckt! Kärleksmumsen var med goda, men inte så goda!

Fick en jätte vacker amaryllis och två biobiljetter! Bild på amaryllisen finns nedan. Tyckte det var väldigt snällt och jag blev väldigt glad för det!
Hade avstämning med min chef innan jag slutade och hon sa att om det hade funnits jobb hade hon inte tvekat att anställa mig. Fick även mycket beröm och det var kul att höra att man gjort ett bra jobb! Kommer utan tvekan att sakna dem alla! Väldigt bra personal och ett väldigt bra företag enligt mig! Kan inte säga mer än att jag är tacksam för att jag har fått möjligheten att vara på ett så bra ställe under mina 20 veckors sammanlagda praktik!

På fredag kvällen blev det av för att träffa ett par vänner som vi har tradition att ha julmys med innan jul! 29/11 var kanske lite tidigt men det var enda dagen alla kunde samtidigt innan jul. Men det var trevligt och julklappsspelet är som vanligt höjd punkten! Var lite tråkigt att det inte var koll på vad jag kunde och inte kunde äta och att det inte fanns efterrätt till mig. Fick laktosfri glass som legat i frysen i ca ett år, jag inte kunde äta den då den smakade väldigt underligt och hade konsistensen av gummi...

 

Lördagen blev det att träffa gruppen för examensarbetet, vi hade inte så mycket att göra men vi ordnade med de sista. Jag har varit väldigt tydlig till vår handledare att vi skulle göra det sista på lördagen och om vi skulle ändra något så behövde vi få information om det INNAN lördagen. Han svarade lördag kväll 20.30... Jag blev lagom arg (riktigt jävla förbannad!) då det fanns med lite han tyckte vi skulle ändra... jag satt och la till meningar och ändrade så att det skulle vara ”mer som han ville” i texten och la upp det på drive för att det andra skulle kunna rätta det och ge andra förslag. Ingen rättade eller kollade det av min gruppmedlemmar... frustrerande... Men den ena gruppmedlemen satt sedan på söndagen och la in allt rätt och ordnade det sista med radavstånd som hade ändrat tillbaka sig med mera. Hon la även till det jag skrivet då hon läste det och tyckte det var bra. Så idag har jag och några till varit i skolan och lämnat in arbetet! Självklart kommer då handledaren (även han vi lämnar in det till) och frågar om vi rättat stavfelen? Vilka stavfel??? då hade han sätt några stavfel men inte sagt något!! Vi skickade det till han så hjälpte han oss att rätta de ca 3 felen där var och sen får vi skrivet ut det och lämnat in det! Så nu är arbetet klart och inlämnat!! Vi fick ihop 15 sidor, medan minst två grupper fick ihop 20 sidor och sen hade de även bilagor!? Undrar vad de skrev om?? 10 sidor var det minsta man fick ha och det klarade vi och vår handledare har inte sagt att vi saknar massa och det är även han som sedan sätter betyget. Så om vi inte blir godkända så kommer jag bli riktigt arg! Kan inte påstå att han varit till så himla bra hjälp... tar 20 daga för att få svar på mejl.. har då skickat det tre gånger under den tiden... Så godkänner han oss inte så kan jag faktisk säga att det är hans fel då vi bett om hjälp men inte fått den. Men vi håller humöret uppe och jag tror det ska mycket till för att vi inte ska bli godkända! Så nu är det bara att vänta på att få ett betyg! På lördag ska gruppen ses för att gå igenom redovisningen på måndag, och sen efter det på måndag så är vi klar!!!!!!!! Så nu tänker jag hålla ”helg” till lördag! Så skönt att kunna släppa arbetet! Och möjligen se en film utan att man måste pausa för att göra något i arbetet!

Söndagen bestod av städade och julpyntning här hemma! Mellan detta så höll jag även på med examensarbetet så det blev avbrott från och till och tele samtal så att vi skulle få rätt på allt. Men väldigt mysigt blev det här hemma och jag ska fortsätta lite senare. Igår bakade jag och pojkvännen lussebullar, ischoklad och riskakor! Idag ska vi baka pepparkakor och självklart ska vi ha glasyr på! Annars blir det inte lika gott! Eller sockrigt... godis gris jag vet.. Det blev även tacos och en trevlig film igår!

Tyvärr är jag svin trött idag då jag har haft svårt att sova den senaste veckan, tror det varit en blandning av stress för arbetet och för att jag skulle sluta på praktiken. Men även för allt annat. Men arbetet är nu inne så man kanske kan somna innan ett i natt... imorgon ska jag ha sovmorgon!! så skönt det ska bli...

Men nu blev det en halv roman ändå.. sorry! Nu ska jag ta något att äta innan min mage kurrar i sönder och jag somnar!

Glad advent (en dag efter...)!

 

 

Är det bara jag?

Är det bara jag som tycker att det känns tabu att vara sjuk? Man ska inte prata om det och gör man det så är man konstig, utstöt och väldigt jobbig. Är det bara jag som känner så? Hur ofta hör du någon berätta att de är sjuka eller mår dåligt av något? Jag hör det nästan aldrig! Jag vet om att visa mår dåligt eller är sjuka men man får absolut inte pratas om det!
Men varför? Vi som mår dålig, är sjuka eller har allergier, är vi verkligen så jobbiga? Är det så tabu att må dåligt idag!?
Jag har INTE valt att bli gluten och jag har absolut INTE valt att ha problem att få barn! Gluten kan jag säga och måste säga när de kommer till mat. Men känslan av att vara besvärlig finns ju där ändå. Om inte när folk säker till en att man är jobbig eller man ser på deras ansiktsuttryck att man är besvärlig.
Men när det kommer till att ha problem att få barn så är det en helt annan fråga. Jag tyckte det var jätte jobbigt att berätta för min familj att vi har svårt att få barn. Inte för att jag har några problem med min familj, så fall tvärt om de finns där och stötar mig/oss genom allt! Tror inte man kan få bättre stöd från sin familj än jag har och jag tror inte många har en så underbar familj heller! <3 Kom ifrån ämnet, tillbaka till det! Det kändes jobbigt att säga det eftersom jag känner mig dålig, för att vi har svårt för att få barn. För att något är (som det ser ut än i alla fall) fel på mig. Jag kan inte få det bästa som går att önska sig! Det är fel på mig...
Det känns så fel att prata om det för man ska helst inte nämna att man har svårt att få barn. Herre gud du är ju jobbig då!
Berättade om en annan sak för några av våra vänner (de vet inget om barn) i våras. Inte en ända gång har de frågat hur jag mår. INTE en! Jag frågar alltid hur de mår och de berättar alltid när något är fel med dem och man ska alltid tycka synd om dem. Men mig frågar de inte hur det är med! Det jag berättade var också tabu och man ska hålla tyst om det för annars blir man ett problem. Jag blev ett större än jag redan var innan...
Berättade om barn för mina två närmaste vänner under sommaren. De tröstade och fanns där för mig. Vi ses inte ofta med jag vet att de alltid finns där för mig och de frågar alltid när vi ses och pratar hur det är med mig och om vi har fått veta något. De är ÄKTA vänskap!
Jag vet inte om jag skäms eller inte för att det är fel på mig, jag har ju inte själv valt det. Men jag skulle ALDRIG få för mig att berätta det för exempelvis min klass i skolan. Gud vilket samtalsämne jag hade blivet. Nä tack de står jag över! Jag skiter ärligt talat i vad de tycker, men det känns jobbigt att veta att jag är jobbigare än vad jag redan är med mina allergier med mera.
Borde man inte kunna prata öppet om sånt här? Om sjukdomar och andra saker? Livet är inte en dans på röda rosor även om internet, facebook, instagran och allt annat visar en bild av att livet är perfekt så är det inte det. Inte skriver jag ut på FB att jag inte mår bra. Enligt min FB ser det ut som jag har världens bästa liv utan några bekymmer. Vad har hänt i världen? Vi ska alla vara perfekta, se smala och vältränade ut. Vi ska gå på alla dieter som finns och samtidigt äta allt vi vill. Du ska sminka dig tills din hy är dränkt i smink och dina ögon har fått en ny glans. En docka är det bästa du kan se ut som, helt perfekt utan finnar och flammiga kinder. Glöm inte att du ska vara rik och ha en bra utbildning, dyra kläder, utlandssemester vart år gärna fler gånger om det går. Du ska bo i stan men leva på landet för att det är det bästa. Du ska lämna barnen på förskolan från morgon till kväll för du måste ju jobba heltid och gärna några timmar till för att vara bäst och nå din bästa lön och befordran. Samtidigt ska du vara hemma mer med barnen och umgås med dem och dessutom ska du gärna ha gäster hela tiden. Men glöm inte att du måste vara tillgänglig för jobbet hela dygnet, något kan ju gå fel eller hända och då måste du veta! Glöm inte heller FB, instagram och twitter eller vad allt heter, att du ska lägga upp och gilla hela tiden och inte missa något. Men du måste även ha tid över att ta det lugnt och vad du än gör stressa inte!
Och folk undrar varför fler och fler blir utbrända!? Tja, man undrar hur man ska hinna med allting.
Mitt liv är nog ganska utan för dagens samhälle. Jag är allt annat än perfekt, min hy är inte så snygg mitt hår och jag är totala ovänner. Min kropp... tja vi skippar det... Kläder, allt annat än dyra och inte det senast modet. FB med mera, jag är bara in för att vi pratar om skolan över FB. Tycker inte om att vara inne där annars. Barn har jag inga och jag vill absolut inte jobba heltid och tycker om att inte alltid ha gäster  på besök eller vara bortbjuden. Jag vill bo på landet där jag trivs och inte i storstan där man bara blir stressad. Jag lever nog inte upp till normerna men de är runt om en hela tiden och det finns ingen plats att må dåligt någonstans.
Jag önskar att man inte skulle behöva skämmas över att man har svårt att få barn eller att man har allergier. Men dagens samhälle tillåter inte det.
Desto fler jag har berättat för desto bättre har jag mått för det har varit lättare att slippa hålla allt inom sig. En förhoppning är att det någon gång ska vara okej att inte må bra och att man inte är perfekt och har drömlivet! Man ska inte behöva må dåligt för vad andra ska tycka men det är precis så vi lever idag!

Vad långt mitt inlägg blev, inte tanken! Men allt blir inte som man tänkt!

Livet!

Inget är som det ser ut. Är det inte så man brukar säga? Pratade med min mamma i tele för ett tag sen och berättade hur jag känner och mår, kan vara tydlig med att hälften av allt jag känner och hur ja egentligen mår inte står här i bloggen, hon sa till mig att jag är deprimerad... Mitt svar som var väldigt bra var: Jag vet.
Väldigt långt... Jag vet att jag är deprimerad och har vetat det ganska länge. Men det är svårt att komma upp igen och för tillfället är jag på botten. Om det fanns ord för hur jag känner och mår hade ni nog inte orkat läsa inlägget ens.
Min största dröm någonsin har alltid varit att få många barn och ha en stor familj. Jag skulle ha barn vid 20 års åldern och utan tvekan skulle jag ha barn innan jag var 22! Fyller snart 23.. inte än men snart...

Att få mattan iväg dragen under fötterna på en gör en ganska förtvivlad. Om du någon gång landar i samma sits förstår du vad jag menar.
Själv klart finns det andra saker man mår dålig över som inte står ut skrivet här men som också påverkar hur man mår. Men jag kan utan problem säga att detta med barn har tagit och tar i nu på mig väldigt hårt. I februari får vi förhoppningsvis tid för att få veta vad som är fel... ETT ÅR efter att jag bad om hjälp första gången, men lyssna på mig!? Varför de!? Skicka mig hit och dit och bry er inte om att svara ordentligt, post it lappar fungerar ju bra.. Eller inte... Tänk om jag fått hjälp när jag bad om det och om folk hade lyssnat och bryt sig då hade vi haft våra svar nu..
Konstigt man mår dåligt?

Bestämde mig här om dagen att släppa saker som har legat och gnaget väldigt länge hos mig. Tiden som gått kan jag inte få tillbaka, jag kan inte ha barn när jag är 20 för de är försenat. Det är dags att släppa det och att släppa andra önskningar och löften som inte gått igenom och som tagit hårt på en. Det är dags att gå vidare och leta efter nya hopp och drömmar. Kanske kanske kan jag sakta men säkert börja må bra igen och se något positivt igen, för just nu ser jag inte mycket av det. Men släpp de saker som inte går att göra om och sätt dig in i framtiden och skapa nya drömmar och förhoppningar. Ingen sa att livet skulle bli lätt och det är fan ta mig inte det heller!

Skolan!

Har en vecka kvar på praktiken!? Vad hände!? Tyckte jag precis började, undrar var tiden tog vägen? Tänkte när jag började att det skulle bli väldigt långa 12 veckor på praktiken. Men nu sitter jag här en vecka innan jag slutar och undrar vad som hände. Jag trivs jätte bra och vill inte sluta, hade mer än gärna haft jobb där. Trivs som fisken i vattnet! Men tyvärr på fredag är det att säga hej då och tacka för min tid där. Men fått fyra timmars jobb i december där så kommer tillbaka en kort runda i alla fall!

Vet ni vad?? Jag tar snart examen! Bara en vecka på praktiken kvar, inlämning av examensarbetet och redovisning av det och sen är jag klar!!! Examensarbetet börjar bli klart, fått det rättat i onsdags och vi vet nu vad som saknas. Ska träffa gruppen i morgon och skriva på det. Alla ska ha letat och funderat på saker till i morgon så att vi kan sammanställa det. Jag har en bok bredvid mig och de andra skulle jag ha hämta sen jag kom hem idag för att gå genom dem. Men ska först blogga klart och sen får jag väl hämta dem. Hoppas att det går bra i morgon och vi slipper tjafs! Alla vänder sig till mig då jag blivit ”ledaren” i gruppen. Jag har INTE utnämnt mig till det. Men någon måste väl vara den som styr och får de andra att följa efter och se till att de gör sin del. Sen är det ju viktigt att ha någon att hacka på och jag har blivit utnämnd till denna personen. Härligt! Eller inte... Men jobbet blir gjort och sen är vi KLARA!!!

Ladies Night!

För er som inte sätt de, ni har verkligen missat något! Det var väldigt bra och alla var jätte duktiga! Helt klart något jag vill göra om!
Innan vi åkte dit så kom mina två systrar, min mamma, min brors flickvän, min moster, mina två kusiner, min mormor och min morbrors fru hit. Så tio pers var vi här innan och hade det trevligt med en väldigt exklusiv middag! (burger king) Men i vilket fall som helst var det väldigt trevligt och jag hoppas alla hade lika trevligt som jag hade!
Vi hade väldigt bra platser och vi såg scenen suveränt bra! Men vi såg också ner till de som satt och åt och vid det ena bordet var det en kille som serverade och han bjöd verkligen på sig själv! Han var en del av showen tyckte vi! Han dansade medan han dukade av och damerna som satt vid bordet dansade med han och såg väldigt lyckliga ut! Han gjorde nog deras kväll!

Denna kvällen behövde jag! Det var trevlig sällskap med mycket skratt och det var en väldigt bra show!

Här är lite bilder!

Snabb uppdatering!

Snabb uppdatering!

Kommer skriva mer sen men hinner inte riktigt med, så det kommer i veckan, så nu blir det en snabbis version av vecka!

Van tävling på jobbet i torsdag! Fick present kort på 200 kr på espressohouse! Fick även beröm av chefen att jag är snabb i fingrarna och duktig! Alltid kul att höra! (sitter på kundservis och jobba med daterna hela tiden, fall ni undrade vad hon menade med fingrarna.)

Ladies night i fredags med Mamma, mina två systrar, min brors flickvän, min moster, mina två kusiner, min mormor och min morbrors fru. Blev en underbar kväll! Helt fantastiskt och jag hoppas vi ska dit igen! Tack Mamma för att du ville dit! Behövde detta. de var suveräna allihopa!

Idag mysdag med pojkvännen, bakat scones till frukost, bakar nu pizza och siraps limpa. Gått en lång promenad och sen blir det bingolotto! Väldigt mysig dag!

Grannen knakade på innan... de hade fått vår post så hon kom in och lämnade den. (min pojkvän och grannen heter likadant) Jag skiner upp och ser att vi fått vars ett brev från läkaren och blir jätte glad och öppnar det med förväntan!
Den var där i mot kortvarig... Brevet lödd i kortfattade mening så här: Kära par! Vi har ca tre månaders väntetid, ni kommer få tid skickad till er.

Jag bara känner hur all glädje lämnar mig.. Ungefär februari kommer vi få tid och då få veta vad som är fel och varför jag har så jävla ont... Jag ville verkligen veta innan jul... Kände hur jag bara sjönk och tårarna kom.. i februari är det ett år sen jag ringde och bad om hjälp för att jag hade ont...
Känner mig bara tom... varför ska jag aldrig få må bra? är det så mycket begärt att få veta vad som är fel...
En kort och mild beskrivning av hur jag mår och känner...


Detta var en kort beskrivning av veckan och jag hoppas jag hinner utveckla den mer! För er som inte var på ladies night, så gå ditt nästa år! Det är värt det!

Nu ska vi baka ut pizzan!

Vill!

Satt och lyssnade på en föreläsning på praktiken igår och plötsligt bara slog det mig! Detta vill jag göra!! Har tänkt och funderat på detta innan men, kom inte jätte mycket längre än så... Men jag vill verkligen detta... men vi får hur det blir... Måste bli bra på det först och hitta någon utbildning inom det... men vi får se vad tiden har att utvisa... andra saker som går förre!

Alla prover är inlämnade och lappen är skickad så nu väntar vi på att få en tid för vidare kontroll. Gud vad allt ska ta tid.. Men bara det blir bra i slutendan.. Mina förhoppningar är att få veta vad det är som är fel innan jul... Så vi får väl se om den önskan slår in!

4½ vecka till examen! 12 dagar kvar på praktiken, examensarbetet och två skolveckor! Sen är jag klar! Sen är jag arbetslös!? Det var ju inte bra!!

Ibland rinner bägaren över...
Man kastas hit och dit, man gör si och så, man gör saker för andra, man stressar och mycket mer. Men ibland blir det en droppe för mycket och då är det skönt att få ett utbrott. Även om jag känner mig ganska känslolös för tillfället och har gjort det ett bra tag...

Men vi får se, försöker att inte ge upp än! 

------------------------------------------------------------------------------

Fick hem boken Nytt bröd här om dagen. Har än så länge bara gjort ett bröd där ifrån men den är verkligen att rekommendera! Det blev väldigt gott och jag har saknat ett gott bröd! Min pojkvän blev även glad då han i vanliga fall blir dålig av det glutenfria mjölet. Men nu kunde han ta några skivor han med. Även han gillade brödet och det ser ut som vi kommer ha hemma backat bröd så ofta som möjligt nu! Väldigt bra! Gott och trevligt! 

Om jag väljer...

Om jag väljer att inte tänka på det så finns det inte..
Om jag väljer att inte prata om det så finns det inte...
Om jag väljer att inte bli påmind om det så finns det inte...
Om jag förtränger det så finns det inte...
Men djupt där inne, vet jag...

Mina tårar har fryst... bara för att kunna tina när fasaden spricker...

Såpbubblor

Vad såpbubblor är underbara. De är som ett hav av färger och en värld full av liv!

Uppdatering!

Jag hinner inte med! Uppdaterar dåligt...
Men så kan det vara och i bland orkar jag inte starta dator eller har inte lust till det. Kan tycka det är skönt när allt tekniskt är av och man bara kan känna hur lugnt allt är! hmm.. Hur kom jag in på detta? Aja! så kan det gå!

En kort beskrivning på hur jag mår:

Ungefär som en storm lugnt ena stunden och ett helvete nästa!

När någon...

När någon frågar hur jag mår...
Kommer en och annan tår..

Ett litet steg på vägen är nu taget...
Hopp och drömmar, förevigade dagar...

Nybakad frukost!

Blev ganska nöjd. Smakar okej varma i alla fall, tyvärr smakar Lailas mjöl igenom. Men de går att äta! :)

Brännande tårar...

Känns som väldigt många just nu blir gravida eller får barn... Jag är glad för deras skull, men var gång jag läser eller får höra det så bränner det bakom ögonlocken... Känns som alla andra får det vi försökt få i 2½ år nu. Det är jobbigt och det känns förjävligt rent ut sagt.. Jag vill bara försvinna och gömma mig i ett hål... Man kämpar men det går inte så bra... man skärmar av sig och önska man inte såg att andra får lyckan, lyckan som man önskar sig själv med...  Själv kämpar med att inte ge upp helt...

Helgen!

Det har varit en underbar helg!
Kusin tjejkväll på lördagen men god mat och trevligt sällskap!
Söndagen blev det Ullared med älsklingen! Den var en trevlig och mysig tur som verkligen behövdes. Tyvärr blev den dyr, men hade inte förväntat mig mycket annat!

Lördags kom diskussionen om barn upp... Mina ögon tårades och jag gjorde allt för att inte börja gråta, men när min syster tittade på mig kunde jag inte låta bli, det bara brast. Mina systrar har vetet det sen tidigare men inte mina kusiner. Men berättade det eftersom jag brast i gråt.
Jag försöker vara stark, jag försöker se framåt, jag försöker se att det ska lösa sig. Men det är svårt och ibland brister det. Jag är inte perfekt, men denna bördan hade jag klarat mig utan.

En tår faller ner för mig kind..
En tår fylld av känslor...
Känslor som måste ut...
Men som vägrar lämna mig...
En tår fylld med känslor som visar vem vi är...

Fick pappor om remisen till läkaren i måndags! Nu är vi på G! känns väldigt bra! Massa blodprov och annat som ska lämnas av oss båda och efter det så blir det ett gemensamt besök där de berättar vad de kommit fram till och vilken metod som behövs för att vi ska kunna få vårt efter längtade barn. (Log med hela ansiktet när jag skrev de sista fem orden, det brukar jag inte gör) <3

Du kan inte välja allt som händer i dit liv men det är du om väljer hur du ska hantera det!


Kokade potatis så att det skulle räcka till mig i kväll, älsklingen när han kommer hem och till mig i morgon på praktiken.... tappade alla utom två i vasken... Tack för det televerket!
Gud vad tiden går fort! I morgon har det gått sex veckor av min praktik tid, alltså halva tiden! undrar var all den tiden tog vägen :S

Om ca 8 veckor och en dag så tar jag examen!!! I tisdags var det exakt 2 månader kvar! Längtar!! Inte till att vara arbetslös, men till att vara klar med skolan!!

Just nu känns det bra<3

Nu!

Dags att ta tag i livet!

...

Like a shining star, that´s stuck in the dark...

Räls

Livet går på räls, samma rutin samma mönster, var tog glädje och nyfikenheten vägen? God morgon och god natt åter en  dag på rälsens spår...

Ett steg på vägen!

Blev jätte glad igår för läkaren ringde. Inte min läkare där i mot, utan en läkare från den kliniken där jag var och gjorde undersökningen den 17. Han undrade om jag och min pojkvän ville bli vidare skickade så att vi kunde få en grundlig undersökning för att se om vi kan få barn. Självklart ville vi de! Där får man då även hjälp att bli gravid sen när de har gjort undersökningarna. Jag blev jätte glad!! Fick där i mot veta att det inte är hundra att jag har PCO för att de var fler faktorer som räknas in än bara ultraljudet för att kunna fast ställa diagnosen. Mitt svar va jaha? Det sa hon att jag hade? Men nä de gick inte till så, men det var inga tecken på endometrios vad de hade kunnat se i alla fall. Men han hade sätt att jag hade fyllt i att jag har ont i äggstockarna och ringde därför för att se om vi ville bli vidare skickade.
Jobbigt att åter igen inte veta vad det är som är fel på en och rädslan att de ska hitta något som gör att vi inte alls kan bli med barn. Då går min värld under!!! Men otroligt härligt och skönt att jag/vi äntligen ska få blir ordentligt undersökta! Satt och log en bra stund sen kan jag ju säga! Blev riktigt glad för att han ringde!

Lycka!

Do it!

Take care of your life before its too late!

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

8

Satt och räknade här om dagen att det är sju saker fel på mig, har då räknat alla vitaminbrister som en. Måndagsexemplar! Japp, de var så vi kom in på det. Kom där i mot på igår att jag missat en sak. Så alltså 8 saker som är fel på mig!? Jo, men jag känner mig ganska normal!?

Som tur är inget av de livs farliga vilket jag är väldigt glad och tacksam för!

Undrar där i mot när läkaren ska höra av sig? Har tusen frågor och noll svar... ringde i måndags men de hade inte ens fått in informationen från läkaren som gjort undersökningen... Förhoppningsvis hör de av sig i början på nästa vecka.

Vi kom igång med examensarbetet idag, väldigt skönt att ha börjat och jag tror detta kan bli bra! Så länge vi får ett godkännande att vi får använda oss av detta så att vi kan börja.

Känner lite att jag är frånvarande ifrån mig själv. Kan man säga så? Känns som jag i mellan åt bara går på autopilot. Jag vågar inte tänka så mycket på Pco och framtiden. Känner mig lite

tom inför framtiden ärligt talat. Har svårt att se fram emot något, känns bara tomt när jag tänker på framtiden... Det är jobbigt och svårt, har alltid kunnat se fram i mot saker. Men jag ser inte fram i mot något.

Pojkvännen och jag diskuterade att åka till USA nästa höst om vi inte har fått barn tills dess... och om vi har pengar så klart. Att ha något att se fram i mot. Visst hade det varit kul, men tja de var allt typ.

I mellan åt känns allt bra och som jag/vi fixar detta. I nästa stund vill jag bara gråta. Jobbigast är det när folk runt om en pratar om barn, graviditet och frågar om det ändå inte är dags för oss snart. Samtidigt känner jag mig tom som om jag har get upp.

Ingen sa att livet skulle vara lätt...

Don't forget to smile, when you feeling down.

Helg!

Hur glad kan man egentligen bli för en bulle? Tja, jag blev i alla fall väldigt glad! Så fort det ska fikas så glöms jag... Men idag hade chefen köpt bulle till mig med! Tyckte det var riktigt snällt att hon kom ihåg med mig! Bullen var från espressohouse men märket var friends of Adam. Väldigt god var den!

Både soluppgång och solnedgång har varit otroligt vackra de senaste dagarna. Fantastiskt vackert att titta på!

Läste min mammas blogg innan och fick en himla nostalgi (heter det så?). Hon beskrev våra härliga fredags kvällar när vi var små med mat framför teven och vars en cola flaska med sugrör i och hela familjen var samlad. Det var härligt det! Lite komiskt för jag satt och berättade om dessa kvällar för min pojkvän här om dagen.

Nu ska jag sätta mig ner och läsa igenom till arbetet i morgon...ja, vi pluggar helger för att hinna med examensarbetet. Sen blir det film! Det är trots allt fredag!

Trevlig helg alla!

Måndagsexemplar!

Japp! Det är vad jag är, ett måndagsexemplar!
Alla kan ju inte vara fredagsexemplar, vad hade det varit för intressant med det?

Efter en vecka då livet inte sätt så ljust ut och jag har varit väldigt självkritisk (kommer jag fortsätta med) så känns det lite bättre nu. Det känns inte bra och jag kommer aldrig acceptera allt fullt ut. Men det känns lite bättre och jag har nog börjat acceptera vissa saker med mig själva som bara är som de är. Men nu vet jag i alla fall varför. Säger inte att jag gillar det för de alltså...

Men livet är inte lätt och kommer då aldrig bli! Det är kanske sant som det säg, ingen kan älska dig fören du älskar dig själva? Nja, de går vi inte in på.

Lagar mat och tittar ut över havet medan jag skriver, underbart vackert!
Mitt huvud och jag kommer inte riktigt överens, den har fått för sig att den ska göra väldans ont. Tror de är min rygg och nacke som har övertalat den...

Glöm inte att det är okej att vara ledsen då och då...
Kan man inte vara ledsen och må dåligt...
Kan man inte vara glad och må bra heller!

Månen...

Fullmånen lyser klart...
Lite mystiskt i denna mörka världen...

Vi ser dess skal...
Men vi ser inte vad som gömmer sig inåt i...
Du glimrar så fint...
En härlig natt...
Men vad är det du döljer...
I ditt vackra skimmer...

Alla dagar är inte...

Alla dagar är inte lyckliga och i bland är det skönt att bara få vara!

Har varit hemma i dag, har behövt det. Det kommer nog ta ett tag att smälta, men det har varit skönt att bara få vara. Regnet har smattrat mot ruterna idag, något som jag tycker är lugnande att höra. Har suttit och lyssnat på detta en stund idag och sätt hur det har droppat på vårt vita bord som står på balkongen. Tycker det är lugnande och avkopplande att både se och höra. Hösten är nu här och det börjar bli kallare. Jag hade hoppats på att regnet skulle smattrar mot rutorna nu när jag ska gå och lägga mig, men det ser inte så ut. Det känns mer okej att vara ledsen när det regnar än när solen lyser. Vet inte riktigt varför, men det känns bara så. Jag har en underbar utsikt från vår balkong, jag ser ut över havet och kan se den underbara solnedgången och himlen skifta färg desto längre ner solen går. Det är härligt att kunna sitta och njuta av utsikten när man behöver rensa tankarna.

Jag är glad att jag har något som inte alla har, jag har en underbar familj som stöttar mig i allt, jag har även en underbar pojkvän som allt finns där, jag har även fantastiska vänner som också finns där. Jag är tacksam att jag har detta stödet, vad skulle jag ha gjort utan alla er? <3

Pco...

Pco.... ordet har inte landat i min mun riktigt, det känns svårt och frånvarande....
Men det var det jag fick veta, jag har Pco... Skulle få mer info av min läkare sen när hon har fått svaren från den som gjorde undersökningen. Jag fick inte veta så mycket mer än att vi måste söka hjälp. Jag har googlat och försökt få mig en uppfattning av vad den betyder. Visst står det mycket och jag har fått svar på några frågor. Men jag har en del kvar. Hoppas min läkare kontaktar mig snart så jag kan få mer ingående info och var vi nu vänder oss för att få hjälp.

Det känns bra att äntligen få veta vad det är som är fel. Så jag/vi kan gå vidare och få hjälp, så att jag kan bearbeta det. Men det är tufft att få veta att det är något fel på en, något som påverkar min största önskan någonsin... önskan att få barn...

Jag är trött på sjukdomar, jag ät trött på att aldrig vara frisk och normal. Känns som det samlas hos mig. Varför? Är jag stark nog att hantera det? Nä, det är jag inte... Jag vill bara få vara frisk nu, inte höra att jag har fler sjukdomar, bara få vara frisk. Bara få va... Ingen borde få ha sjukdomar...

Ibland får vi inte de svaren vi hoppas på...

Ibland får vi inte de svaren vi hoppas på... Ändå är de bättre än vad det kunde varit...Nu vet jag i alla fall...Men det känns som det kommer att bli en väldigt lång höst och en väldigt lång och jobbig resa fram över...

Livet är inte en dans på röda rosor...

Livet är inte en dans på röda rosor. Allt jag vill göra är att skrika. Ingen förstår hur jag känner och mår. Alla säger: det kommer gå bra, tänk inte på det, det löser sig, det finns andra alternativ, det är inte hela världen. Men nä, för mig är det hela världen och jo en bit av mig dör om jag får de svaret jag är rädd för att få. Fysiskt finns jag här men psykiskt försvinner en bit av mig. Jag vet att alla bara vill stöta mig och vara till hjälp och det är jag tacksam för och det betyder mycket för mig. Men det är inte till hjälp att höra att det löser sig eller att jag inte ska tänka på det eller att det finns andra alternativ. För det är min högsta dröm som kanske slås i tusen bitar, en del av mig som aldrig blir den samma igen. Nä det löser inte sig! Ingen som inte har ståt i samma sits kan förstå hur det känns, hur paniken driver dig till vansinne, hur du trampar och trampar men aldrig kommer fram. Allt jag vill är att ha ett svar så jag kan gå vidare och bearbeta det. Får jag det svar jag är rädd för blir mitt liv aldrig det samma igen.

Jag är glad och tacksam för att jag har det stöd jag har det är jag verkligen<3

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Tro är inte det samma som tro...
Hoppas är inte samma som hoppas...
Tid är inte samma som tid...
En önskan är olika från person till person, men det är fortfarande en önskan! <3

Det sägs att en bild kan säga mer än tusen ord... Men det betyder inte att det som syns och sägs är sant!

Ge inte upp...
Även om det är svårt...

Livet är inte svart och vitt

Livet är inte svart och vitt...
Det är fyllt med nyanser i alla dess färger...

----------------------------------------------------------------
Laggar mat, fixar en grupp på FB, vattnar, tömmer och sätter in i diskmaskinen och lyssnar på musik. Här hinner vi med mycket på liten stund!
Hoppar ronder och sjunger samtidigt, ja just nu är jag glad! Underbart väder och ett toppen humör! :)

Tårar...

Tårarna strömmar ner för mina kinder...

Syrran har gett mig förslag på ett program att se och jag såg första avsnittet idag. Jag kan knappt beskriva vad jag känner, sorg, glädje, rädsla, lycka, olycka, panik och ångest. Mina tårar faller ner längst kinderna och min näsa bara rinner.

Jag längtar så tills jag vet. Snälla låt det bara bli den dagen! Jag skulle kunna sitta och böla hela dagarna, varför är livet inte rättvist? Varför ska allt ta sån tid?

Det är min värld,
Jag ser den genom mina ögon,
Men jag är inte där,

Jag är inte närvarande,
Jag ser det som i en dimma som bara flyter förbi,
Paniken ni inte ser,
Ångesten ni inte känner,
Rädslan som driver mig till vansinne,
Jag är här, men jag är inte här...

Sol, Höst och Arg

Solen strålar varmt och härligt där ute. Lite av sommaren verkar vara kvar i nu även om man kan känna hösten i vinden.

Var så arg efter tentan idag att jag hade kunnat springa en mil! (jag springer inte långt i vanliga fall…) Man kan inte säga att vissa saker inte kommer komma och att vi inte behöver bry oss om dem och sen ha med de på tentan! Man kan inte heller ha med saker som vi inte har gått igenom!!
Jag undrar när omtentan är…. Tror absolut att jag kommer behöva gå på den! Jag vill inte! Ville verkligen vara klar med tenterna nu! Men men inte mycket att göra förens resultatet kommer. Får försöka hålla tummarna även om det inte känns så lönt :P

Måste, ska bara...

Jag borde, men har ingen lust…
Jag ska bara, är något som kommer mycket i mellan…
Ögon som går i kors så fort jag tittar på papperna…
Folk anser att jag är ett stud som alltid kan allt till tentan…
I vanliga fall pluggar jag som in i även när lusten tagit slut…
Men denna gången går det verkligen inte…
Jag orkar inte ens vara nervös inför tentan i morgon…
Jag kan inte mycket till den och jag kommer ingen vart…
För mina tankar vandrar iväg…
Till någons stans där mina ord inte räcker till bara längtan att få ett svar finns till…

Underbart!

Underbara dag!

Här om dagen regnade det på ena sidan av lägenheten och på andra sidan sken solen. Det var en underbar och vacker blandning av naturens fenomen.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Inget kan göra en lyckligare än ett barns leende!

Never give up!

Never give up…

Ett ordspråk jag använder mig av mycket för tillfället.  Självklart är det stunder jag inte alls följer det och bara har lust att skita i allt. Men utan mot gångar vad skulle då livet vara för intressant? Men ändå önskar jag att vissa motgångar inte fanns!

Har funderat ett tag på att tatuera in Never give up! Men kan inte riktigt bestämma mig för var. Hmm det återstår att se!

 

Regn...

Regnet smattrar mot rutan…

En tår faller ner längst min kind…

Livet är inte lätt…

Med tusen frågor utan ett svar…

Hur bearbetar man något man inte vet svaret på än…

Hur går man framåt….

Tåren faller ner på min arm…

En tår full med frågor men inga svar…

En tår full av känslor av alla des slag… 

Min historia!

När andra ser på en ser de bara vilket underbart liv man har. Inga bekymmer och inga problem. Men tittar du närmare ser du alltid att så inte är fallet.

Jag är en glad person av mig och har alltid varit. Alla tror mitt liv är lätt, det är perfekt. Ingen ser de jag ser, alla ser att jag har en underbar pojkvän, en underbar lägenhet, en perfekt bil och studerar för att få ett bra yrke.

Ja, jag har allt detta och det är jag underbart tacksam för. Men ingen ser det jag kämpar med, ingen ser mina problem med min celiaki (glutenintolerans) och laktosintolerans. Ingen ser mina vitamin problem, ingen ser hur mycket problem jag har med min rygg. Ingen ser hur jag fick kämpa för att få hjälp att konstaterat att jag är gluten. Ingen ser hur dåligt jag mådde och att jag var på väg att gå in i väggen. Ingen ser och de jag berättar det för förstår inte riktigt. Man måste själv uppleva det för att förstå helt.

Ingen förstår hur jag rivs i sönder inifrån nu när jag väntar på en undersökning för att få veta om jag har den sjukdomen eller ej. Alla som vet kan se mina tårar, alla som vet kan trösta och ge mig tips, men ingen kan förstå hur jag mår, det går inte ens kan bearbeta eftersom jag inte vet om jag har sjukdomen eller ej. Jag vet inte om mina drömmar är krossade eller ej, jag vet inte och det driver en till vansinne.

Jag vill inte att någon ska tycka synd om mig. Jag är den jag är och ni är de ni är. Vi lever olika liv och tur är väl det. Vad tråkigt om allas liv såg lika dana ut. Det finns många som har det så mycket värre än mig.

Men med denna blogg kommer jag skriva om mitt liv, bra som dåligt. I många fall kommer det inte stå vad det handlar om utan mer som dikter av känslor.  

Jag är tacksamför att jag utöver mina ”sjukdomar” eller hur man ska beskriva det, har en underbar familj som alltid finns där för mig och stöttar mig i allt här i livet. Jag är även tacksam för att jag har en underbar fästman som alltid finns där för mig.

Jag har dyslexi och det lär förekomma en del felstavningar i min blogg, men sådant är livet.

Jag har ett ordspråk jag alltid använder mig av och jag hoppas att jag alltid kommer fortsätta att använda det:

Lev livet leende!