Så känner jag mig... tom.... Igår när jag kom hem från jobbet så kände jag mig så tom och slut så det ända jag gjorde var att se på tv. Tvingade mig själv att ta något att äta lite över 20:00. Jag orkade bara inte... Tystnaden för öronen här hemma var underbar och mörkret med. Var trött så det sökte mig igår, men ville vara vaken när killen kom hem, så gick inte och la mig. Sen när jag väl lagt mig så har jag sovit dåligt/oroligt hela natten. Igår var jag även slut i halsen, hade inte så ont i den men var hel slut i den. Näsan var torr och ögonen irriterade. Idag är jag små snuvig men inte så mycket som jag trodde. Kn inte denna jävla förkylningen som ligger och stör bara bryta ut ordentligt så den kan försvinna sen?????? Suck....
Ute skiner solen idag och jag skulle gärna ha gått ut och gått... men jag orkar inte. Ska försöka tvinga mig att baka ett bröd och kanske muffins till melodifestivalen i kväll. Men tanken på att överhuvudtaget göra något känns jobbigt.
Vi har alla svackor och just nu är jag nere i en... Livet känns tufft och orättvist.... Jag orkar inte bry mig om jobbet tillexempelviss och hur det blir med tjänsten och om jag blir flyttad till en annan förskola efter sommaren. Vem bryr sig? Killens två kolleger har sagt upp sig och även min kille är på jakt efter nytt jobb. Men verken han eller jag orkar bry oss om vad som händer där nu. Det blir som det blir helt enkelt.... Inte mycket att göra....
Från det ena till det andra! Idag har killen och jag 6½ år tillsammans! (egentligen den 30/2 men det finns ju inte så får bli idag) Känner mig gammal när jag tänker att vi varit ihop så länge... Tiden har gått fort! Mycket har hänt sen vi blev tillsammans och våra liv har förändrats ganska mycket. Förresten har vi även 5½ år som förlovade.
Grattis till oss älskling min <3
lördag 28 februari 2015
tisdag 24 februari 2015
Lycka, glädje och sorg.
Rubriken beskriver ungefär min helg i känslor.
I lördags var vi och träffade min syster son. Så sjukt söt! Jag visste att jag skulle börja gråta när jag höll han, hade känt det på mig hela tiden. Och mycket riktigt började jag stört böla när jag fick hålla han. Stackaren fick fullt av min tårar på sig! En underbar känsla att få hålla han, samtidigt så jobbigt. Redan i fredags kväll började jag känna hur jobbigt det skulle bli och i bilen dit var det väldigt jobbigt. Men jag fick hålla han en bra stund, även om han sov så gott som hela tiden. Han är så liten! Tre veckor var han i lördags!
Tycker verkligen inte om att gråta inför andra och absolut inte stört böla. Det var både syrran och hennes kille där, mina föräldrar, min mormor och morfar och syrrans killes bror. Så jag var ju inte själv direkt... Kommer nog bli fler... många fler tårar de närmaste tiden.....
Men i vilket fall så var det underbart att träffa han hur jobbigt det än var. Han är ju helt underbar den lilla sötnosen! Men det var en sak som gjorde mig väldigt ledsen, jag vet att det inte var illa menat och jag menar verkligen inte att göra någon ledsen eller illa till mods av att skriva detta. Men när jag fick höra kommentaren "de har de gjort bra" så brast jag inombords. Som sagt vet jag att det inte var menat dåligt till oss på något sätt eller viss. Men jag kände mig hemsk.... efter som vi inte kan "göra det bra"... Vi lyckas ju inte bli gravida... nä vi gör det inte bra... allt vi vill just nu är att ha barn... och sorgen över att vara barnlösa växer sig starkare för var dag som går.
När vi körde där ifrån vill jag gömma mig i ett mörkt rum och gråta, men vi körde raka vägen till kilens släkt där vi skulle äta middag. Där är ju killens kusin barn som också påminner om ens barnlöshet så klart. Visst är hon större, 2½ år, men namnet hon har var de vi tänkt ha om vi fick en flicka och sen är hon ju ett barn så klart. Fick anstränga mig allt vad jag kunde för att inte börja gråta under kvällen. De var inte lätt....
Väl hemma sen satt tårarna som fast frusna. Även om jag kände mig deppig och översvämmad av känslor så kunde jag inte gråta. Så när jag vakande i söndags var deppigheten kvar och hade någon börjat prata om barn med mig då, så hade jag nog rasat samman. Hade aldrig fixat att gå på den IVF träffen som jag ville på. Nu fick jag i efterhand veta att den blivet inställd, men jag hade aldrig klarat av att gå. Hade antagligen gråtigt mig igenom tiden.
I stället blev det en utflykt till Danmark med älsklingen. Självklart kunde jag inte koppla bort allt med barn när vi var där, och man blev ju lite nedstämd när man såg alla barn, barnvagnar och gravida med mera. Men jag hade en jätte mysig dag med killen och det kändes extremt skönt att komma i från vardagen lite. Att slippa tänka på allt här hemma. Sen tror jag det är bra för oss att komma iväg tillsammans och göra något, vi behöver det. I all denna kaos så behöver vi komma ihåg att vi är ett par med, vilket känns som det glöms i allt ibland. Så tack älskling för en mysig tur i Danmark! <3<3<3
I lördags var vi och träffade min syster son. Så sjukt söt! Jag visste att jag skulle börja gråta när jag höll han, hade känt det på mig hela tiden. Och mycket riktigt började jag stört böla när jag fick hålla han. Stackaren fick fullt av min tårar på sig! En underbar känsla att få hålla han, samtidigt så jobbigt. Redan i fredags kväll började jag känna hur jobbigt det skulle bli och i bilen dit var det väldigt jobbigt. Men jag fick hålla han en bra stund, även om han sov så gott som hela tiden. Han är så liten! Tre veckor var han i lördags!
Tycker verkligen inte om att gråta inför andra och absolut inte stört böla. Det var både syrran och hennes kille där, mina föräldrar, min mormor och morfar och syrrans killes bror. Så jag var ju inte själv direkt... Kommer nog bli fler... många fler tårar de närmaste tiden.....
Men i vilket fall så var det underbart att träffa han hur jobbigt det än var. Han är ju helt underbar den lilla sötnosen! Men det var en sak som gjorde mig väldigt ledsen, jag vet att det inte var illa menat och jag menar verkligen inte att göra någon ledsen eller illa till mods av att skriva detta. Men när jag fick höra kommentaren "de har de gjort bra" så brast jag inombords. Som sagt vet jag att det inte var menat dåligt till oss på något sätt eller viss. Men jag kände mig hemsk.... efter som vi inte kan "göra det bra"... Vi lyckas ju inte bli gravida... nä vi gör det inte bra... allt vi vill just nu är att ha barn... och sorgen över att vara barnlösa växer sig starkare för var dag som går.
När vi körde där ifrån vill jag gömma mig i ett mörkt rum och gråta, men vi körde raka vägen till kilens släkt där vi skulle äta middag. Där är ju killens kusin barn som också påminner om ens barnlöshet så klart. Visst är hon större, 2½ år, men namnet hon har var de vi tänkt ha om vi fick en flicka och sen är hon ju ett barn så klart. Fick anstränga mig allt vad jag kunde för att inte börja gråta under kvällen. De var inte lätt....
Väl hemma sen satt tårarna som fast frusna. Även om jag kände mig deppig och översvämmad av känslor så kunde jag inte gråta. Så när jag vakande i söndags var deppigheten kvar och hade någon börjat prata om barn med mig då, så hade jag nog rasat samman. Hade aldrig fixat att gå på den IVF träffen som jag ville på. Nu fick jag i efterhand veta att den blivet inställd, men jag hade aldrig klarat av att gå. Hade antagligen gråtigt mig igenom tiden.
I stället blev det en utflykt till Danmark med älsklingen. Självklart kunde jag inte koppla bort allt med barn när vi var där, och man blev ju lite nedstämd när man såg alla barn, barnvagnar och gravida med mera. Men jag hade en jätte mysig dag med killen och det kändes extremt skönt att komma i från vardagen lite. Att slippa tänka på allt här hemma. Sen tror jag det är bra för oss att komma iväg tillsammans och göra något, vi behöver det. I all denna kaos så behöver vi komma ihåg att vi är ett par med, vilket känns som det glöms i allt ibland. Så tack älskling för en mysig tur i Danmark! <3<3<3
fredag 20 februari 2015
Bilder
Här är bilder på armbandet jag beställde. Både framsidan och baksidan.
Vi var på stranden och gick i tisdags efter jobb. Jag älskar stranden, tycker ljudet av vågorna är avkopplande.
Tja, sen fick det bli en bild på en blomma här hemma med. Tänk så mycket ett par blommor kan liva upp lägenheten!
torsdag 19 februari 2015
Torsdag
Ni vet den där känslan att du bara inte orkar bry dig? Men du känner att du måste ändå? Tja, så känner jag nu! Jag har ju blivet fast anställt i kommunen, med företrädde på de området jag jobbar nu. Men nu är det så att det ligger ute tjänster för barnskötare och pedagoger hos oss. De ligger ute några dagar till. Nu är problemet så att om jag vill stanna så måste jag gå in och söka de här tjänsterna. Finns ingen garanti att jag får de, men om jag inte söker de så kommer ju någon annan att få tjänsterna och jag kommer bli flyttad nästa termin. Nu är problemet de att jag bara inte orkar bry mig om att söka.. Men så tänkte jag att det var bäst att göra det ändå så om jag orkar eller inte. Så tänkte göra det nu i kväll, men självklart så fungerar inte sidan! Så nu kommer jag inte ens in.... Suck! Jag som tänkte få skitet in skickat och få det gjort. De är så här att jag inte är så bra på att skriva CV... Men nu sitter man här i valet och kvalet så det är väl bara att skriva och hoppas på det bästa. Hade ju varit bra att stanna då min chef redan känner till att jag håller på med IVF och är förstående med det. Så ja får väl ta mig orken att göra det i morgon i stället....
På tal om morgon dagen så blev jag lagom besviken när killen insåg att han inte var ledig i morgon som han trott... Jag hade tänkt tacos och mys kväll hemma eller kanske bio som vi sällan ser nu för tiden. Men nä de blev inte som jag tänkt....
På lördag ska jag äntligen få gosa med bebis!!!!! okej, fick inte gosa för nära på han då jag är lite små snörvlig. Men jag få gosa i alla fall!! Längtar!!!
Sen på kvällen ska vi till killens släkt och äta middag!
Sen på söndag ska vi till Danmark om jag inte får tag på de där massage tiderna som jag verkligen behöver. Då tiderna bara finns torsdagar och söndagar så är de svårt att få tid. Jag jobbar sent på torsdagar så måste bli söndagar och killen jobbar var annan söndag (om han ej är inbeordrad för då jobbar han mer... vilket är lite väl ofta...) .... Ställde in tiden vi hade sist för att gå på IVF träff, men jag måste verkligen ha den nu. Min rygg känns inte bra och mer och mer huvudvärk gör sig på mind...... Sen den här Danmarks utflykten skulle vi nu ha gjort sen i julas, men eftersom jag antingen var på akuten eller va hemma med smärtor så fick den vänta och sen har vi inte haft tid eller möjlighet att åka. Så om det inte blir på söndag så vet jag inte när det blir av! Ska bli mysigt och trevligt! Men tyvärr missar jag IVF träffen som är då och det tycker jag är synd. Man får lära sig så mycket av att prata med andra som förstår och är i liknande situation själv. Men jag får satsa på mars träffen i stället.
Stör mig på mitt snörvlande. Har varit små förkyld nu i tre-fyra veckor, men jag mår ju bra i hela kroppen. Kan ha små ont i halsen i bland men inte mer än så. Inget jobbigt i sig. Det är bara det att näsan rinner lite. Problemet är att jag kan inte avgöra om jag har en förkylning i kroppen eller om det bara är för att det är kallt ute och jag lätt fryser på jobb och hemma. Sen att jag är trött hela tiden och jag vet att jag kan få små ont i halsen av det. Så vad är det? Förkylning eller mig kropps respons på att jag är trött och fryser hela tiden? Störigt att jag inte veta!
Suck klockan är lite över nio och jag känner mig mega trött....
Trötta styrke kramar till er alla <3
På tal om morgon dagen så blev jag lagom besviken när killen insåg att han inte var ledig i morgon som han trott... Jag hade tänkt tacos och mys kväll hemma eller kanske bio som vi sällan ser nu för tiden. Men nä de blev inte som jag tänkt....
På lördag ska jag äntligen få gosa med bebis!!!!! okej, fick inte gosa för nära på han då jag är lite små snörvlig. Men jag få gosa i alla fall!! Längtar!!!
Sen på kvällen ska vi till killens släkt och äta middag!
Sen på söndag ska vi till Danmark om jag inte får tag på de där massage tiderna som jag verkligen behöver. Då tiderna bara finns torsdagar och söndagar så är de svårt att få tid. Jag jobbar sent på torsdagar så måste bli söndagar och killen jobbar var annan söndag (om han ej är inbeordrad för då jobbar han mer... vilket är lite väl ofta...) .... Ställde in tiden vi hade sist för att gå på IVF träff, men jag måste verkligen ha den nu. Min rygg känns inte bra och mer och mer huvudvärk gör sig på mind...... Sen den här Danmarks utflykten skulle vi nu ha gjort sen i julas, men eftersom jag antingen var på akuten eller va hemma med smärtor så fick den vänta och sen har vi inte haft tid eller möjlighet att åka. Så om det inte blir på söndag så vet jag inte när det blir av! Ska bli mysigt och trevligt! Men tyvärr missar jag IVF träffen som är då och det tycker jag är synd. Man får lära sig så mycket av att prata med andra som förstår och är i liknande situation själv. Men jag får satsa på mars träffen i stället.
Stör mig på mitt snörvlande. Har varit små förkyld nu i tre-fyra veckor, men jag mår ju bra i hela kroppen. Kan ha små ont i halsen i bland men inte mer än så. Inget jobbigt i sig. Det är bara det att näsan rinner lite. Problemet är att jag kan inte avgöra om jag har en förkylning i kroppen eller om det bara är för att det är kallt ute och jag lätt fryser på jobb och hemma. Sen att jag är trött hela tiden och jag vet att jag kan få små ont i halsen av det. Så vad är det? Förkylning eller mig kropps respons på att jag är trött och fryser hela tiden? Störigt att jag inte veta!
Suck klockan är lite över nio och jag känner mig mega trött....
Trötta styrke kramar till er alla <3
onsdag 18 februari 2015
Lusten att gråta
Lusten att gråta bara kom över mig under min rast idag. Var inne och kollade FB gruppen och även om där inte stod något dåligt eller något jag behövde bli ledsen för så bara kände jag för att stört gråta. Nu kunde jag inte de, då jag blir väldigt röd i ansiktet när jag gråter och min rast snart var slut. Men behovet av att gråta är kvar, men nu kan jag inte längre....
Fick förresten mitt armband i måndags som jag beställde för ett tag sen. Väldigt fint, jag är hel nöjd!
Jag är trött och känner mig hel slut, så det får bli ett kort inlägg i dag.
Fick förresten mitt armband i måndags som jag beställde för ett tag sen. Väldigt fint, jag är hel nöjd!
Jag är trött och känner mig hel slut, så det får bli ett kort inlägg i dag.
söndag 15 februari 2015
Släppa saker
Jag har hela tiden en massa måsten efter mig som jag måste lära mig att släppa för att kunna leva i nuet. Antar att det blivet så för att orka med vardagen som barnlös och allt annat som går i mot en i livet. Men insåg idag att det håller mig tillbaka så mycket från verkligheten att jag oftast inte känner att jag kan njuta av livet heller. Visst det är inte lätt att njuta av livet i detta kämpandet. Men jag måste i alla fall försöka lite mer. Skrev ju igår om saker jag måste ändra för att må bättre och jag visste där var något jag glömt men kom inte på vad det var, men nu vet jag. Jag måste släppa det här med att utbilda mig till förskollärare. jag vill verkligen bli förskollärare och jag stör mig på mig själv att jag inte gjort det tidigare. Men samtidigt har jag fått så mycket erfarenhet av att jobba i stället som jag har mer nytta av när och om jag sen börja studera. Men just nu är det inte läge för mig att börja plugga. Jag vet jag har skrivet om detta innan, men tja... nu skriver jag om de igen!
Jag vill plugga på distans, jag vill plugga för att få bättre lön, lättare att få fast jobb, bättre kunskap med mer. Men om vi stannar upp en sekund och vänder på steken. Jag har just nu fast jobb, jag har en lön som är okej, jag är bra på mitt jobb (hörs ego, men jag upplever att jag är bra på mitt jobb i alla fall). Vi behöver pengar just nu, inte ett csn lån till. Varför går jag då och mår dåligt över att jag borde börja studera nu? Jag kan studera om 10-20 år. Men just nu behöver jag må bra, inte ha mer press på mig. Jag måste släppa detta, jag måste bli "fri" från min egen börda. Detta hördes djupt! Men jag behöver pengarna mer just nu än en utbildning. Jag ger mig inte så lätt, vilket med min dyslexi gör att jag pluggar mer än 100 % när jag studerar för att klara av och verkligen förstå det jag läser. Behöver jag ha det över mig just nu? När vi försöker få barn? Vad är viktigast, att kunna få barn själv eller blir bättre på att ta hand om/lära andras barn? Jag väljer att få egna barn! Inget är viktigare för mig just nu än att få egna barn så jag måste släppa detta. Jag tycker faktisk om att plugga, jag tycker det är kul att lära mig. Men förtillfället gör det mer skada än nytta. Så jag har nu boxat av mig min frustration på boxnings säcken en stund och insett att jag måste för min egen skull släppa detta. Skulle jag sen hitta en bra distansutbildning så kanske jag hoppar på den. Men de valet gör jag då. Just nu måste jag tillåta mig själv att må bra så jag kan bli mamma <3
Varje saga har ett slut
och jag hoppas att vårt har ett lyckligt <3
ps, hitta boken mina föräldrar gjort till mig med bilder på mina första år i livet. Jag hoppas innerligt att jag en dag får uppleva den lycka jag ser på dessa bilder. Jag har fått en underbar uppväxt och jag hoppas jag en dag själv får ge mina barn det. Det var tufft att se bilderna så klart, de påminner ju en om vad man kanske aldrig får.
Men jag hoppas nu och föralltid <3<3<3
Jag vill plugga på distans, jag vill plugga för att få bättre lön, lättare att få fast jobb, bättre kunskap med mer. Men om vi stannar upp en sekund och vänder på steken. Jag har just nu fast jobb, jag har en lön som är okej, jag är bra på mitt jobb (hörs ego, men jag upplever att jag är bra på mitt jobb i alla fall). Vi behöver pengar just nu, inte ett csn lån till. Varför går jag då och mår dåligt över att jag borde börja studera nu? Jag kan studera om 10-20 år. Men just nu behöver jag må bra, inte ha mer press på mig. Jag måste släppa detta, jag måste bli "fri" från min egen börda. Detta hördes djupt! Men jag behöver pengarna mer just nu än en utbildning. Jag ger mig inte så lätt, vilket med min dyslexi gör att jag pluggar mer än 100 % när jag studerar för att klara av och verkligen förstå det jag läser. Behöver jag ha det över mig just nu? När vi försöker få barn? Vad är viktigast, att kunna få barn själv eller blir bättre på att ta hand om/lära andras barn? Jag väljer att få egna barn! Inget är viktigare för mig just nu än att få egna barn så jag måste släppa detta. Jag tycker faktisk om att plugga, jag tycker det är kul att lära mig. Men förtillfället gör det mer skada än nytta. Så jag har nu boxat av mig min frustration på boxnings säcken en stund och insett att jag måste för min egen skull släppa detta. Skulle jag sen hitta en bra distansutbildning så kanske jag hoppar på den. Men de valet gör jag då. Just nu måste jag tillåta mig själv att må bra så jag kan bli mamma <3
Varje saga har ett slut
och jag hoppas att vårt har ett lyckligt <3
ps, hitta boken mina föräldrar gjort till mig med bilder på mina första år i livet. Jag hoppas innerligt att jag en dag får uppleva den lycka jag ser på dessa bilder. Jag har fått en underbar uppväxt och jag hoppas jag en dag själv får ge mina barn det. Det var tufft att se bilderna så klart, de påminner ju en om vad man kanske aldrig får.
Men jag hoppas nu och föralltid <3<3<3
lördag 14 februari 2015
Livet!
Nu är det dags för mig att förändra mitt liv! Jag ska boosta mig in för nästa IVF! Har ingen aning om det heter boosta, han uttalade det så när vi var på Wallmarks. Men om det stavas så vet jag inte så ni får ha överseende med det. Jag ska i alla fall försöka få min kropp att må bättre inför nästa IVF. Med start från och med måndag! Jag har börjat smått men fixar inte att hålla det. Så idag har jag bestämt mig för att jag ska fixa det nu! Jag vill maxa min chans att bli med barn och är detta vad jag ska göra så gör jag det! så från och med måndag så ska jag:
Har för mig att det var något till men det har jag glömt! Jag ska fixa detta för jag SKA bli med barn! Vi SKA bli föräldrar!!!!!
Jag börjar med detta på måndag, och än är det lördag så i kylen står läsk, på vasken står nybakad kladdkaka och i kylen står kola och stelnar. Det är faktiskt alla hjärtans dag! Har även bakat bröd, så något nyttigt har jag gjort i köket idag!
Men för att klara av min kommande månads utmaning till mig själv måste jag börja lite smått i helgen med att sortera bort saker som får mig att må dålig. Exempelvis ska jag läsa ut boken om skapande i förskolan så jag inte har den över mig sen. Har två böcker till jag gärna vill läsa om olika saker i förskolan. Men tyvärr tar de energi av mig och därför får de stå på paus nu. Att få barn kommer i första hand!!
Förresten kom jag på en sak. Jag fick veta att man oftast har värre mensvärk efter skrapning. Men min har faktisk varit lite mildare. Det var i natt som jag hade ganska ont i livmodern (tror det var den) för det gjorde inte så ont i äggstockarna som det brukar men mitt på magen gjorde det väldans ont. I vanliga fall brukar jag be killen ha sin hand på min mage när jag har mens eftersom han är så varm om händerna och det lindrar smärtan. Men det gjorde väldigt ont när han la handen på magen. Bara jag rörde mig, vände mig eller gick så gjorde det ont. Men nu känns det bättre i alla fall. Inte behövt ta lika mycket Alvedon som i vanliga fall.
Men nu måste jag gå och göra mat för min mage skriker på mat!
Den eviga kampen<3
- Inte äta godis (lite på helgen går bra om vi är bort bjudna, annars är det popcorn som gäller här hemma, han sa att choklad inte var så farligt. Men jag ska försöka att inte trycka i mig för mycket choklad har en tendens att göra det)
- Inte dricka läsk (är jag bort bjuden så går lite läsk bra)
- Inte dricka kall drycker tex. ta inte det kallaste vattnet i kranen (har jag börjat med)
- koka grönsaker till maten
- undvik kall mat
- dra ner på mjölkintaget
- gå en promenad på helgen (gärna i veckan med)
- inte ta med jobbet hem i huvudet
- sortera bort saker som är energitjuvar (tex sluta läsa böcker om pedagogik på fritiden)
Har för mig att det var något till men det har jag glömt! Jag ska fixa detta för jag SKA bli med barn! Vi SKA bli föräldrar!!!!!
Jag börjar med detta på måndag, och än är det lördag så i kylen står läsk, på vasken står nybakad kladdkaka och i kylen står kola och stelnar. Det är faktiskt alla hjärtans dag! Har även bakat bröd, så något nyttigt har jag gjort i köket idag!
Men för att klara av min kommande månads utmaning till mig själv måste jag börja lite smått i helgen med att sortera bort saker som får mig att må dålig. Exempelvis ska jag läsa ut boken om skapande i förskolan så jag inte har den över mig sen. Har två böcker till jag gärna vill läsa om olika saker i förskolan. Men tyvärr tar de energi av mig och därför får de stå på paus nu. Att få barn kommer i första hand!!
Förresten kom jag på en sak. Jag fick veta att man oftast har värre mensvärk efter skrapning. Men min har faktisk varit lite mildare. Det var i natt som jag hade ganska ont i livmodern (tror det var den) för det gjorde inte så ont i äggstockarna som det brukar men mitt på magen gjorde det väldans ont. I vanliga fall brukar jag be killen ha sin hand på min mage när jag har mens eftersom han är så varm om händerna och det lindrar smärtan. Men det gjorde väldigt ont när han la handen på magen. Bara jag rörde mig, vände mig eller gick så gjorde det ont. Men nu känns det bättre i alla fall. Inte behövt ta lika mycket Alvedon som i vanliga fall.
Men nu måste jag gå och göra mat för min mage skriker på mat!
Den eviga kampen<3
Glad alla hjärtans dag!
Jag önskar alla en glad alla hjärtans dag! Vi firade den i veckan eftersom killen jobbar idag. Men jag tänkte fira lite själv i kväll. Vill egentligen träffa sötnosen (systerns barn) idag men då näsan rinner, så blir det att stanna hemma och försöka få den att försvinna i stället!
Idag är en dag då man oftast ger varandra något. Vi har bestämt att inte ge varandra något verken alla hjärtansdag, julklapp eller födelsedagspresent. Allt jag behöver ge är min kärlek och de är inte så svårt! Älskade pojkvän, vi går varandra på nerverna i bland, men jag vet inte vad jag skulle göra utan dig! Min kärlek till dig är oändlig <3Älskar dig<3<3<3
Som sagt är idag en dag när många ger varandra saker, allt från rosor till reser. Folk sparar till hus, bilar, nytt kök, semester, resor och mycket annat. Jag vill med väldigt gärna köpa hus och ut och resa, men vi sparar till något jag vill ha mer. Vi är en av de familjerna som sparar till att få barn. Våra pengar sparas till att kunna köpa IVF när våra gratis försök är slut. Eller om gratis försöken fungerar så sparas det till syskon. Jag önskar mig inte så mycket här i livet längre, men är det något jag önskar mig väldigt mycket så är det ett barn. Att behöva spara till att få barn känns konstigt, men jag skulle kunna leva på bröd och vatten om det är det jag behöver göra för att få ett barn.
Våra liv är alla olika och när någon ser på mig ser de inte kampen som sliter mig i sönder. Men jag kan lova att jag känner den.
Jag hoppas att jag nästa år får fira alla hjärtans dag med mitt lilla barn i famnen <3<3<3
Idag är en dag då man oftast ger varandra något. Vi har bestämt att inte ge varandra något verken alla hjärtansdag, julklapp eller födelsedagspresent. Allt jag behöver ge är min kärlek och de är inte så svårt! Älskade pojkvän, vi går varandra på nerverna i bland, men jag vet inte vad jag skulle göra utan dig! Min kärlek till dig är oändlig <3Älskar dig<3<3<3
Som sagt är idag en dag när många ger varandra saker, allt från rosor till reser. Folk sparar till hus, bilar, nytt kök, semester, resor och mycket annat. Jag vill med väldigt gärna köpa hus och ut och resa, men vi sparar till något jag vill ha mer. Vi är en av de familjerna som sparar till att få barn. Våra pengar sparas till att kunna köpa IVF när våra gratis försök är slut. Eller om gratis försöken fungerar så sparas det till syskon. Jag önskar mig inte så mycket här i livet längre, men är det något jag önskar mig väldigt mycket så är det ett barn. Att behöva spara till att få barn känns konstigt, men jag skulle kunna leva på bröd och vatten om det är det jag behöver göra för att få ett barn.
Våra liv är alla olika och när någon ser på mig ser de inte kampen som sliter mig i sönder. Men jag kan lova att jag känner den.
Jag hoppas att jag nästa år får fira alla hjärtans dag med mitt lilla barn i famnen <3<3<3
fredag 13 februari 2015
MItt fel....
Hur smälter man att det är mitt "fel" att vi inte kan bli med barn? Visst, vi vet det inte med säkerhet men det verkar som det är så det ligger till. Men hur smälter man det? Hur går man vidare? Jag har inte tagit till mig det än... Jobbet har kommit i mellan. Kan inte vara ledsen på jobbet så det är bara att skärma av min verklighet. Men nu är det helg och jobbet stoppar inte mig längre. Men hur tar man till sig att det är ens fel att man inte kan få barn? Jag vill nog egentligen bara gömma mig i ett mörkt rum och stor gråta. Men jag kan inte, allt känns blockerat. Visst kan jag fälla en tår eller två nu när jag skriver. Men sorgen, paniken, argheten, frustrationen och alla andra känslor som gömmer sig djupt inom mig kommer inte fram. Kanske för om jag tar fram de blir det mer verkligt...
Ett liv utan barn är inget jag kan tänka mig....
Det smärtar att inte veta hur det kommer bli i framtiden. Jag kommer aldrig sluta drömma och hoppas, mirakel sker väl?
Det enda som är bra är att min mens kom idag, så om en månad hoppas jag att vi får börja med vårt andra IVF försök. Vår nästa chans att bli föräldrar <3
Ett liv utan barn är inget jag kan tänka mig....
Det smärtar att inte veta hur det kommer bli i framtiden. Jag kommer aldrig sluta drömma och hoppas, mirakel sker väl?
Det enda som är bra är att min mens kom idag, så om en månad hoppas jag att vi får börja med vårt andra IVF försök. Vår nästa chans att bli föräldrar <3
torsdag 12 februari 2015
Ni vet
Ni vet en sån stund när man bara känner sig vissen och tårarna rinner? En sån stund har jag nu...
tisdag 10 februari 2015
Wallmarks
Igår var vi på Wallmarks örtmedicin och akupunkturmottagning. Jag blev väldigt positivt överraskad av mötet igår. Carl som tog i mot oss var väldigt trevlig och gav mig mer information än vad mina läkare gjort. Blev arg och leden då jag känner att mina läkare dolt hur svårt det egentligen är för oss att få barn....
Jag ska ta det från början! Jag kommer glömma hälften av vad han sa antagligen för det var så mycket information. Men jag ska göra mitt bästa för att få med det mesta.
Han undrade om vi visste vad pco stod för och vad det gjorde. Lite visst vi ju men inte allt. Så han förklarade och ritade ner det till oss så att det var lättare att förstå. Till att börja med har mina läkare sagt att jag har ägglossning eftersom jag har mens. De har sagt till mig att jag inte kan ha mens om jag inte har haft ägglossning. Han bekräftade där i mot vad ja annat hela tiden och andra med pco har sagt. Du behöver inte ha ägglossning för att ha mens!!! Min läkare har snällt sagt att där är inget i vägen för oss, verkan min pco eller min möjliga endometrios! LÖGN! Till att börja med har jag tydligen inga ägglossningar mer än enstaka gånger. Då jag har många äggblåser/cyster som börjar producera ägg när det är dags för det. Sen ska tydligen kroppen känna av när det är en äggblåsa som är störst och då ska de andra sjunka tillbaka så att den ska fortsätta växa. Men min kropp har inte den regleringen så alla fortsätter växa vilket gör att de inte får plats eller vad det var. Vilket istället gör att ingen av de blir mogna och där med blir det ingen ägglosning.
Sen tydligen så ska man inte alltid ha flytningar... Vilket jag alltid har och alltid trott man ska ha.. Men nix.... Det är pco:n som lägger sig i det med vilket kan göra det svårare för sperman att ta sig fram. Han berättade även att man kan visst kan få positivt på ägglossningstestet, men om man testar hela månaden kanske man får positivt på tex tre olika tillfällen om man har pco... jag har ju slutat så fort den varit positiv... Där var säkert fler saker för pco:n men har glömt de nu...
Till endometriosen... den påverkar hormoner, tjocklek på det ställe som ägget ska fastna på (de som blöder ut var månad, totalt glömt namnet) och annat som jag just nu inte kommer på, fast de säger att den inte är i vägen. Han berättade även att endometrios är extremt svårt att se på ultraljud och så de kan inte säga med säkerhet att den inte är i vägen.... Ni börjar förstå min frustration?
Jag är inte klar än...
Han tyckte det var egendomligt att de körde igång direkt på IVF för oss eftersom vi är så unga utan att göra en fullständig kontroll på mig... Han menade på om de gjort det kanske vi hade kunnat få barn på naturlig väg även om det skulle dröja ett år extra på grund av utredningen. Han tyckte även det var egendomligt att de inte kollat om det är stop i äggledarna eftersom både pco och endometrios kan orsaka detta... Jag ville ju göra det men de gör ju inte det eftersom vi inte blev godkända för insemination. På tal om det så tyckte han det ar konstigt att killen fått toppbetyg på allt när det gäller hans sperma om han inte klarade centrifugeringen (vet ej om de är rätt stavat). Även om han var precis under så sa han att om allt är på topp skulle han ha klarat det.... Inte säkert, men antagligen.
Har jag då stopp i äggledarna och hans simmare inte är på toppform så är det en stor möjlighet att ägg och spermie aldrig möts även om jag skulle ha ägglossning.
För att inte vara något i vägen tycker jag det verkar vara mycket i vägen!!!
Sen undrade han om han fick känna på mina armar!? Konstigt tyckte jag, men han förklarade sen så klart. Han berättade att jag hade dålig yang (ingen aning om det stavas så!) energi. Jag hade exempelvis lite låg puls, (enligt läkarna är den bra, men är is kall om händer och fötter alltid!) sen beskrev han "symtomerna" på dålig energi. De var exempelvis trötthet, slöhet, orkeslöshet, lägre puls, tankarna flyger iväg lite, dåsig i huvudet och massa fler som jag inte mins. Han prickade alla mina symtomer.... Blev väldigt förvånad och både jag och kilen höll med om att det var jag i ett nötskal!
Han visste precis hur han skulle behandla mig och killen om vi väljer att ta hans hjälp. Men han ville inte göra det nu eftersom vi är inställda på att göra IVF i mars och han behöver tre månader på sig att få min kropp och bli bättre. Sen om vi skulle välja att gå dit senare så ville han se killens resultat så att han visste om han skulle kunna hjälpa han med. Det kändes jätte skönt tyckte vi eftersom vi är inställda på nästa ivf och är rädd att blanda i annat nu. Han tyckte att med allt jag har så var det väldigt bara att jag blev gravid på första försöket. Vi lyckades sist sa han och han vill inte ändra den förutsättningen till nästa försök. Sen sa han även att kroppen har nu varit gravid en gå och vet då hur den ska hantera att bli det igen.
Men för att själv förbättra min energi till nästa IVF så skulle jag undvika gluten och laktos, men det gjorde jag ju redan, men sen skulle jag inte dricka kallt och äta kalla rätter. Av den anledningen att min kropp har lite energi och när jag få i mig något kallt så tar min kropp all energi till att värma maten/drycken innan den kan ta energin ifrån den. Så exempelvis så ska jag dricka ljummet vatten i stället för kallt. Koka grönsaker i ställe för att äta de råa. Man blir även extra trött efter maten när man har dålig energi. Tja... jag håller ju på att somna var gång jag ätit. Har även sagt till killen innan att jag har svårt för att äta sallader eftersom jag dels känner mig hungrig efteråt och så fruktansvärt trött! Nu förstår jag ju varför.... En annan sak jag skulle var att sålla bort sånt som är energibovar, som kompisar, extra jobb med mer. Detta har jag redan börjat med så det känns skönt!
Vi var väldigt välkomna tillbaka om nästa försök inte fungerade. Han ville väldigt gärna även att vi hörde av oss och berättade hur nästa IVF går.
Min utvärdering av informationsmötet med han är: Utmärkt! Han sen en helhet och verkar veta vad han pratar om!
Sen vet jag ju inte om han metoder fungerar så klart. Men det verkar bra i alla fall.
Har nog glömt hälften av allt jag skulle skriva ner nu.
Känner verkligen att det är mitt fel att vi inte kan få barn...
Visste inte att de hade så stora konsekvenser på min kropp, varför har läkarna inte klämt ur sig detta? Känns som de kör den lätta vägen och skickar en direkt på IVF istället. Man har ju tre gratis och sen kostar det... (Även han sa att läkarna ibland verkar göra det lätta sättet och skicka en till IVF direkt... Men hade vi fått kollat allt med stopp och liknande hade vi kanske kunnat få barn på egenhand... även syskon...)
Tufft att veta att det är ens fel att man inte kan få barn... Är det något med min kropp som är rätt?
Min text blev en hel bok nästan! Sorry tack för att ni orkade läsa!
Kramar <3
Drömmen om mitt/vårt underbara barn! <3
Jag ska ta det från början! Jag kommer glömma hälften av vad han sa antagligen för det var så mycket information. Men jag ska göra mitt bästa för att få med det mesta.
Han undrade om vi visste vad pco stod för och vad det gjorde. Lite visst vi ju men inte allt. Så han förklarade och ritade ner det till oss så att det var lättare att förstå. Till att börja med har mina läkare sagt att jag har ägglossning eftersom jag har mens. De har sagt till mig att jag inte kan ha mens om jag inte har haft ägglossning. Han bekräftade där i mot vad ja annat hela tiden och andra med pco har sagt. Du behöver inte ha ägglossning för att ha mens!!! Min läkare har snällt sagt att där är inget i vägen för oss, verkan min pco eller min möjliga endometrios! LÖGN! Till att börja med har jag tydligen inga ägglossningar mer än enstaka gånger. Då jag har många äggblåser/cyster som börjar producera ägg när det är dags för det. Sen ska tydligen kroppen känna av när det är en äggblåsa som är störst och då ska de andra sjunka tillbaka så att den ska fortsätta växa. Men min kropp har inte den regleringen så alla fortsätter växa vilket gör att de inte får plats eller vad det var. Vilket istället gör att ingen av de blir mogna och där med blir det ingen ägglosning.
Sen tydligen så ska man inte alltid ha flytningar... Vilket jag alltid har och alltid trott man ska ha.. Men nix.... Det är pco:n som lägger sig i det med vilket kan göra det svårare för sperman att ta sig fram. Han berättade även att man kan visst kan få positivt på ägglossningstestet, men om man testar hela månaden kanske man får positivt på tex tre olika tillfällen om man har pco... jag har ju slutat så fort den varit positiv... Där var säkert fler saker för pco:n men har glömt de nu...
Till endometriosen... den påverkar hormoner, tjocklek på det ställe som ägget ska fastna på (de som blöder ut var månad, totalt glömt namnet) och annat som jag just nu inte kommer på, fast de säger att den inte är i vägen. Han berättade även att endometrios är extremt svårt att se på ultraljud och så de kan inte säga med säkerhet att den inte är i vägen.... Ni börjar förstå min frustration?
Jag är inte klar än...
Han tyckte det var egendomligt att de körde igång direkt på IVF för oss eftersom vi är så unga utan att göra en fullständig kontroll på mig... Han menade på om de gjort det kanske vi hade kunnat få barn på naturlig väg även om det skulle dröja ett år extra på grund av utredningen. Han tyckte även det var egendomligt att de inte kollat om det är stop i äggledarna eftersom både pco och endometrios kan orsaka detta... Jag ville ju göra det men de gör ju inte det eftersom vi inte blev godkända för insemination. På tal om det så tyckte han det ar konstigt att killen fått toppbetyg på allt när det gäller hans sperma om han inte klarade centrifugeringen (vet ej om de är rätt stavat). Även om han var precis under så sa han att om allt är på topp skulle han ha klarat det.... Inte säkert, men antagligen.
Har jag då stopp i äggledarna och hans simmare inte är på toppform så är det en stor möjlighet att ägg och spermie aldrig möts även om jag skulle ha ägglossning.
För att inte vara något i vägen tycker jag det verkar vara mycket i vägen!!!
Sen undrade han om han fick känna på mina armar!? Konstigt tyckte jag, men han förklarade sen så klart. Han berättade att jag hade dålig yang (ingen aning om det stavas så!) energi. Jag hade exempelvis lite låg puls, (enligt läkarna är den bra, men är is kall om händer och fötter alltid!) sen beskrev han "symtomerna" på dålig energi. De var exempelvis trötthet, slöhet, orkeslöshet, lägre puls, tankarna flyger iväg lite, dåsig i huvudet och massa fler som jag inte mins. Han prickade alla mina symtomer.... Blev väldigt förvånad och både jag och kilen höll med om att det var jag i ett nötskal!
Han visste precis hur han skulle behandla mig och killen om vi väljer att ta hans hjälp. Men han ville inte göra det nu eftersom vi är inställda på att göra IVF i mars och han behöver tre månader på sig att få min kropp och bli bättre. Sen om vi skulle välja att gå dit senare så ville han se killens resultat så att han visste om han skulle kunna hjälpa han med. Det kändes jätte skönt tyckte vi eftersom vi är inställda på nästa ivf och är rädd att blanda i annat nu. Han tyckte att med allt jag har så var det väldigt bara att jag blev gravid på första försöket. Vi lyckades sist sa han och han vill inte ändra den förutsättningen till nästa försök. Sen sa han även att kroppen har nu varit gravid en gå och vet då hur den ska hantera att bli det igen.
Men för att själv förbättra min energi till nästa IVF så skulle jag undvika gluten och laktos, men det gjorde jag ju redan, men sen skulle jag inte dricka kallt och äta kalla rätter. Av den anledningen att min kropp har lite energi och när jag få i mig något kallt så tar min kropp all energi till att värma maten/drycken innan den kan ta energin ifrån den. Så exempelvis så ska jag dricka ljummet vatten i stället för kallt. Koka grönsaker i ställe för att äta de råa. Man blir även extra trött efter maten när man har dålig energi. Tja... jag håller ju på att somna var gång jag ätit. Har även sagt till killen innan att jag har svårt för att äta sallader eftersom jag dels känner mig hungrig efteråt och så fruktansvärt trött! Nu förstår jag ju varför.... En annan sak jag skulle var att sålla bort sånt som är energibovar, som kompisar, extra jobb med mer. Detta har jag redan börjat med så det känns skönt!
Vi var väldigt välkomna tillbaka om nästa försök inte fungerade. Han ville väldigt gärna även att vi hörde av oss och berättade hur nästa IVF går.
Min utvärdering av informationsmötet med han är: Utmärkt! Han sen en helhet och verkar veta vad han pratar om!
Sen vet jag ju inte om han metoder fungerar så klart. Men det verkar bra i alla fall.
Har nog glömt hälften av allt jag skulle skriva ner nu.
Känner verkligen att det är mitt fel att vi inte kan få barn...
Visste inte att de hade så stora konsekvenser på min kropp, varför har läkarna inte klämt ur sig detta? Känns som de kör den lätta vägen och skickar en direkt på IVF istället. Man har ju tre gratis och sen kostar det... (Även han sa att läkarna ibland verkar göra det lätta sättet och skicka en till IVF direkt... Men hade vi fått kollat allt med stopp och liknande hade vi kanske kunnat få barn på egenhand... även syskon...)
Tufft att veta att det är ens fel att man inte kan få barn... Är det något med min kropp som är rätt?
Min text blev en hel bok nästan! Sorry tack för att ni orkade läsa!
Kramar <3
Drömmen om mitt/vårt underbara barn! <3
En helg i glädje och sorg
Det var ingen lätt helg med ett års kalas och bebishower. Men jag fixade det även om jag fällde några tårar i bilen på väg hem både under lördagen och söndagen. Sen är jag ju en sån att jag dras till barnen och det gällde under dessa två dagar med. Men det är inte barnen i sig som gör mig mest ledsen. (tolka mig rätt nu, barnen gör ju inte mig ledsen utan vår situation.) Utan det är pratet runt om, om graviditeter, födsel, namn, när det är nästas tur och allt det innebär. Vi är i den åldern som det är vanligt att skaffa barn... så det är inte så konstigt att det samtalas. Speciellt inte nu när syrran precis fått sin skatt och min kusin är höggravid. Men det är tufft och i lördags klämde jag killens hand ett par gånger för att inte börja gråta. Men som sagt livet är inte en dans på röda rosor... (sen borde inte det stickas ändå? Det är fullt med taggar på rosor?)
Men åter till ämnet!
Under söndagen fick jag väldigt kort träffa min systers barn! Fick bara röra foten på han men gud så söt han är! (det går sånt här virus, kommer inte på namnet, som är väldigt farligt för spädbarn så de har fått rekommendationer att inte träffa folk på två veckor. Och absolut inga förkylda. ) Längtar tills jag får hålla om han!! Så söt! Vi får träffa han i helgen men då måste min förkylning försvinna... Den verkar inte direkt ha brott... visst jag är inte något märkvärdigt förkyld. Trodde jag skulle bli dunder förkyld men det har inte inträffat. Så nu hoppas jag den far långt åt skogen så jag kan få träffa sötnosen!!
Livet som det borde vara... <3
Men åter till ämnet!
Under söndagen fick jag väldigt kort träffa min systers barn! Fick bara röra foten på han men gud så söt han är! (det går sånt här virus, kommer inte på namnet, som är väldigt farligt för spädbarn så de har fått rekommendationer att inte träffa folk på två veckor. Och absolut inga förkylda. ) Längtar tills jag får hålla om han!! Så söt! Vi får träffa han i helgen men då måste min förkylning försvinna... Den verkar inte direkt ha brott... visst jag är inte något märkvärdigt förkyld. Trodde jag skulle bli dunder förkyld men det har inte inträffat. Så nu hoppas jag den far långt åt skogen så jag kan få träffa sötnosen!!
Livet som det borde vara... <3
fredag 6 februari 2015
Fredag
Det är fredag kväll och här sitter jag! Killen skulle vara ledig och vi skulle ha en myskväll hemma... men han blev inbeordrad... tack för den.....
Idag har det varit en så där dag, förkyld och fick en väldigt irriterande huvudvärk innan idag. Lite bättre nu men den sitter kvar i nu tyvärr...
Men i alla fall så beställde jag igår ett armband från den här hemsidan http://www.mittnamnhalsband.se/
Jag vill ju egentligen tatuera in forever på armen men eftersom jag inte vågar nu under behandlingarna så valde jag att beställa ett armband med texten ingraverad i ett hjärta. Man kunde få båda sidorna graverade så på ena sidan står det forever och på andra längtan. Nu hoppas jag bara att det passar när det kommer hem. Håller tummarna för de!
För övrigt så är jag fortfarande hel slut men det löser väl sig...
Med hopp och längtan till oss ofrivilligt barnlösa <3
Idag har det varit en så där dag, förkyld och fick en väldigt irriterande huvudvärk innan idag. Lite bättre nu men den sitter kvar i nu tyvärr...
Men i alla fall så beställde jag igår ett armband från den här hemsidan http://www.mittnamnhalsband.se/
Jag vill ju egentligen tatuera in forever på armen men eftersom jag inte vågar nu under behandlingarna så valde jag att beställa ett armband med texten ingraverad i ett hjärta. Man kunde få båda sidorna graverade så på ena sidan står det forever och på andra längtan. Nu hoppas jag bara att det passar när det kommer hem. Håller tummarna för de!
För övrigt så är jag fortfarande hel slut men det löser väl sig...
Med hopp och längtan till oss ofrivilligt barnlösa <3
onsdag 4 februari 2015
vilka dagar!
Dessa tre dagarna har varit intensiva!
Till att börja med kunde jag inte somna natten mellan söndag och måndag. Till sist lyckades jag somna så fick sovit i 2 h 15 min... Var sjukt trött i måndags och självklart hade vi möte på jobbet på kvällen så det var en 12 timmars arbetsdag! Fick sovit några timmar till tisdagen, men sen skulle jag upp och öppna på jobbet så det var bara att stiga upp 04:45... GOD MORGON! var nästan värre med tröttheten i tisdags än i måndags.... Men i vilket fall som helst så åkte killen och jag efter jobb igår för att köpa present till bebisen. Hittade så sjukt söta kläder! Hoppas bara han hinner använda de innan det blir försmått :S Kändes helt okej att handla sakerna, kanske för att jag var så trött att jag hade kunnat somna stående i affären, eller för att jag tycker de är väldigt kul att ha blivit moster! Sen är han ju sjukt söt med så klart!
Den enda gången de har stuckit till var i hissen på vägen upp... Där är en spegel och jag höll kläderna i handen. Min tanke gick till att det kunde varit till vårt barn... fyra år av kämpande och fortfarande inget barn... Det känns så klart... Kollar jag på kläderna som ligger så fint här på bordet hemma och tillåter mig att känna efter så känns det lite tufft så klart. Som sagt det kunde ju ha varit till vårt barn... Men inte så mycket vi kan göra nu ändå... Min mens har inte kommit än och är inne på dag 34 från skrapningen... I vanliga fall brukar (senaste månaderna innan IVF:en ) den komma runt dag 32. Men än har den inte tittat in eller ut kanske? Började några månader innan IVF:en (inte alla månader men några) att få huvudvärk en till två dagar innan mensen, men det har jag inte heller fått... Börjar så klart fundera på om den kommer komma av sig själv eller inte... Har den inte kommit nästa fredag så ska jag ringa och be om hjälp. Tänker man efter så har jag inte haft en riktig mens sen i början av oktober, det är ett tag sen nu....
Men från det ena till det andra, så började jag få mega ont i halsen igår och hade frossa men ingen feber och idag rinner näsan.... Skulle inte förvåna mig för fem öre om jag åker på en dunder förkylning nu.. VILL INTE!! ORKAR INTE!! men inte mycket att göra väl... Ska den komma får den gärna göra det nu, visserligen ska vi bort både lördag och söndag. Men hellre sjuk i helgen och frisk på måndag så vi kan gå på mötet med de om akupunktur och örtmedicin som hjälp vid barnlöshet! Väntat 8 månader på tiden så skulle gärna inte vilja boka om den!
Sen så kanske man kan få träffa bebisen nästa helg så då vill jag extremt gärna vara frisk! Så röstar på att bli sjuk nu eller inte alls!!!!
Från det andra till det tredje! Berättade ju att de dragit förmycket skatt på mig och nu kan jag se den nya lönen med den rätta skatten... De har tagit 1500 kr förmycket i skatt på mig var månad! Jag räknar med att få tillbaka lite på skatten ärlig talat! Lite pengar att spara till IVF är inte fel!
Önskar alla en fortsatt trevlig vecka!
För framtiden <3
Till att börja med kunde jag inte somna natten mellan söndag och måndag. Till sist lyckades jag somna så fick sovit i 2 h 15 min... Var sjukt trött i måndags och självklart hade vi möte på jobbet på kvällen så det var en 12 timmars arbetsdag! Fick sovit några timmar till tisdagen, men sen skulle jag upp och öppna på jobbet så det var bara att stiga upp 04:45... GOD MORGON! var nästan värre med tröttheten i tisdags än i måndags.... Men i vilket fall som helst så åkte killen och jag efter jobb igår för att köpa present till bebisen. Hittade så sjukt söta kläder! Hoppas bara han hinner använda de innan det blir försmått :S Kändes helt okej att handla sakerna, kanske för att jag var så trött att jag hade kunnat somna stående i affären, eller för att jag tycker de är väldigt kul att ha blivit moster! Sen är han ju sjukt söt med så klart!
Den enda gången de har stuckit till var i hissen på vägen upp... Där är en spegel och jag höll kläderna i handen. Min tanke gick till att det kunde varit till vårt barn... fyra år av kämpande och fortfarande inget barn... Det känns så klart... Kollar jag på kläderna som ligger så fint här på bordet hemma och tillåter mig att känna efter så känns det lite tufft så klart. Som sagt det kunde ju ha varit till vårt barn... Men inte så mycket vi kan göra nu ändå... Min mens har inte kommit än och är inne på dag 34 från skrapningen... I vanliga fall brukar (senaste månaderna innan IVF:en ) den komma runt dag 32. Men än har den inte tittat in eller ut kanske? Började några månader innan IVF:en (inte alla månader men några) att få huvudvärk en till två dagar innan mensen, men det har jag inte heller fått... Börjar så klart fundera på om den kommer komma av sig själv eller inte... Har den inte kommit nästa fredag så ska jag ringa och be om hjälp. Tänker man efter så har jag inte haft en riktig mens sen i början av oktober, det är ett tag sen nu....
Men från det ena till det andra, så började jag få mega ont i halsen igår och hade frossa men ingen feber och idag rinner näsan.... Skulle inte förvåna mig för fem öre om jag åker på en dunder förkylning nu.. VILL INTE!! ORKAR INTE!! men inte mycket att göra väl... Ska den komma får den gärna göra det nu, visserligen ska vi bort både lördag och söndag. Men hellre sjuk i helgen och frisk på måndag så vi kan gå på mötet med de om akupunktur och örtmedicin som hjälp vid barnlöshet! Väntat 8 månader på tiden så skulle gärna inte vilja boka om den!
Sen så kanske man kan få träffa bebisen nästa helg så då vill jag extremt gärna vara frisk! Så röstar på att bli sjuk nu eller inte alls!!!!
Från det andra till det tredje! Berättade ju att de dragit förmycket skatt på mig och nu kan jag se den nya lönen med den rätta skatten... De har tagit 1500 kr förmycket i skatt på mig var månad! Jag räknar med att få tillbaka lite på skatten ärlig talat! Lite pengar att spara till IVF är inte fel!
Önskar alla en fortsatt trevlig vecka!
För framtiden <3
söndag 1 februari 2015
Moster!
Igår kväll/natt fick jag ett underbart sms med en bild på en underbart söt liten pojke! Jag har blivit moster!! Miljoner Grattis till min syster och hennes kille!!!! Så glad för er skull! Längtar tills jag får träffa sötnosen! Tittat på bilden några gånger idag och han är så söt! Grattis igen och önskar er all lycka!<3<3<3
----------
Igår innan jag fick veta att syrran var på bb så hade jag börjat fundera här hemma. På vår familj, killens och min. Började tänka att vi kommer bli en familj någon dag, kanske inte förens om 10 år eller kanske redan i slutet av året. Men vi kommer i alla fall få barn. Sen om det är biologiska eller inte det återstår helt enkelt att se. Men på ett eller annat sätt kommer vi få barn. Nä, det blir inte som jag tänkt mig, för då hade vi redan haft ett eller två barn. Men vi kommer bli en familj någon dag. Pratade om detta med killen när han kom hem, för jag ville höra hur han kände med det hela. Han höll med, på ett eller annat sätt blir vi en familj men vi vet inte när och vi vet inte hur. När han sa att även om vi lyckas få ett biologiskt barn till sist är det inget som hindrar oss från att adoptera ett syskon till barnet. När han sa det så kände jag att en spärr inom mig släppte. Tror jag har omedvetet oroat mig att killen inte skulle gilla om vi behöver adoptera, även om han sagt det är helt okej. Detta av olika anledningar som tillexempel att han är ensambarn och han vill så klart förra sitt arv vidare. Men han såg det som han gjorde det ändå, även om barnet var biologisk eller inte. Detta var så skönt att höra... omedvetet har det nog oroat mig utan anledning egentligen. Killen och jag har våra olikheter och våra problem. Men jag vet ärligt talat inte hur jag hade klarat att gå igenom detta utan han<3 Jag älskar dig<3
Så detta är nu hur jag ska försöka tänka, vi kommer få ett barn på ett eller annat sätt. Vi vet inte hur och vi vet inte när, men vi kommer bli en familj någon gång <3
Självklart kommer vägen ditt ändå vara jobbig och självklart kommer jag ändå bryta ihop i mellan åt. Men det är okej, man kan inte alltid se framåt och vara positiv.
Ska även försöka leva lite mer även om vi är i en kamp. Känner att jag stannat av och det vill jag inte mer. Jag vet inte hur vår framtid kommer att se ut men jag kan i alla fall försöka göra det bästa av nuet! Att se film hela tiden och dricka läsk och äta choklad är väl inte det bästa så ska försöka dra ner på det och i stället vara mer närvarande och göra saker i stället.
Kärlek till framtiden <3
----------
Igår innan jag fick veta att syrran var på bb så hade jag börjat fundera här hemma. På vår familj, killens och min. Började tänka att vi kommer bli en familj någon dag, kanske inte förens om 10 år eller kanske redan i slutet av året. Men vi kommer i alla fall få barn. Sen om det är biologiska eller inte det återstår helt enkelt att se. Men på ett eller annat sätt kommer vi få barn. Nä, det blir inte som jag tänkt mig, för då hade vi redan haft ett eller två barn. Men vi kommer bli en familj någon dag. Pratade om detta med killen när han kom hem, för jag ville höra hur han kände med det hela. Han höll med, på ett eller annat sätt blir vi en familj men vi vet inte när och vi vet inte hur. När han sa att även om vi lyckas få ett biologiskt barn till sist är det inget som hindrar oss från att adoptera ett syskon till barnet. När han sa det så kände jag att en spärr inom mig släppte. Tror jag har omedvetet oroat mig att killen inte skulle gilla om vi behöver adoptera, även om han sagt det är helt okej. Detta av olika anledningar som tillexempel att han är ensambarn och han vill så klart förra sitt arv vidare. Men han såg det som han gjorde det ändå, även om barnet var biologisk eller inte. Detta var så skönt att höra... omedvetet har det nog oroat mig utan anledning egentligen. Killen och jag har våra olikheter och våra problem. Men jag vet ärligt talat inte hur jag hade klarat att gå igenom detta utan han<3 Jag älskar dig<3
Så detta är nu hur jag ska försöka tänka, vi kommer få ett barn på ett eller annat sätt. Vi vet inte hur och vi vet inte när, men vi kommer bli en familj någon gång <3
Självklart kommer vägen ditt ändå vara jobbig och självklart kommer jag ändå bryta ihop i mellan åt. Men det är okej, man kan inte alltid se framåt och vara positiv.
Ska även försöka leva lite mer även om vi är i en kamp. Känner att jag stannat av och det vill jag inte mer. Jag vet inte hur vår framtid kommer att se ut men jag kan i alla fall försöka göra det bästa av nuet! Att se film hela tiden och dricka läsk och äta choklad är väl inte det bästa så ska försöka dra ner på det och i stället vara mer närvarande och göra saker i stället.
Kärlek till framtiden <3
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)