Våga vara jag!

Men vem är jag? Är jag en falsk bitch som jag fick höra här om dagen? Vet det inte var illa menat, utan mer som ett skämt men det kändes ändå. För ja, det kanske jag är. Hur vet jag de när jag inte ens vet vad jag vill längre. En personlig beskrivning av mig är så här: Utåt alltid glad, hjälpsam, omtänksam, finns alltid där för alla och ger råd och stöd i deras problem. Problemlösare i alla möjliga situationer. Alla problem har en lösning och jag brukar vara bra på att hitta dem. Anpassningsbar, finner mig i vad andra vill och sätter de före.
Inåt: Ledsen, ett berg av känslor som jag har tryckt undan. Andras problem som jag "tagit" på mig. Känslan av att jag inte riktigt finns för att jag hela tiden lyssnar på alla andra och anpassar mig efter vad de vill och säger. Irriterad på mig själv för att jag ger mig i diskussioner för att den andra parten vägrar ge sig och lyssna på vad jag säger. Backar i stället för att de ska bli stora konflikter. Sorgen som jag knappt vågar känna på för den är så svår att greppa. Känslan av att allt går i mot en.
Korta beskrivningar av mig.
Så ja, jag kanske är en falsk bitch. För jag visar inte utåt vad jag känner inom mig. För jag vill vara glad och må bra. Men jag kan inte längre. Jag är envis egentligen, men bara mot mig själv. Inte när andra kommer in i bilden. För även om jag verkar envis så slutar det alltid med att någon annan får sin vilja igenom.
Så vem är jag, vad vill jag och vilka förutsättningar har jag för de?
Ärligt talat vet jag inte....

Min blogg har blivit sorgens och utan så mycket hopp, men det är en del av resan till den familj jag aldrig vet om jag kommer att få.



Bakom varje leende finns en historia att berätta. 

Tårar...

Gick in på min onedrive (som jag aldrig är inne på annars) för att se om där fanns ett vist dokument. Märkte att jag hade bilder där så gick igenom de lite snabbt. Den näst sista bilden fick mina tårar att börja rinna... Det var bilden på graviditets stickan som det stod gravid 1-2 veckor på.... tårarna bara forsade ner för mina kinder. Jag var inte alls beredd på att se den bilden.... Det ända jag vill nu är att lägga mig och gråta.... men som vanligt när jag behöver det så ska man göra något. Vi ska köra och kolla på en hyreslägenhet om 10 min, så det var bara att torka tårarna och ta några djupa andetag.....

Med tårar i ögonen och ett hjärta i sorg<3<3<3

Jag är här... eller?

Jag ser att du pratar och jag svarar. Vad svarade jag? Jag vet inte men det hördes bra. Du verkar nöjd med mitt svar och pratar vidare. Jag ser på dig och försöker se intresserad ut av de du säger. Tydligen lyckas jag. Ibland snappar jag upp vad du säger och kommer ihåg. Ibland kommer jag håg saker du sagt men minns inte att du sagt de till mig. Jag är här men ändå inte...

Jag ser på mig själv i spegeln och undrar vem är det? Är det jag? Ser jag ut så? Usch nä det gillar jag inte. De är inte jag.. eller? Jag ser mig själv men ändå inte. Jag är där i fysisk form men inte psykisk. Jag tittar igen och undrar om jag verkligen är 24 år? Jag var ju precis 20 och skulle sluta med p-piller. De känns som en evighet sen, men ändå inte. För jag kan inte komma på allt jag gjort dessa 4 åren... Jag vet att jag har gjort en massa saker, men ändå inte, för jag var inte där. Fysiskt var jag men inte psykiskt. Själva jag var inte närvarande. Jag gillar inte att jag är 24 år, jag skulle ha två barn vid denna tiden och nu har jag inga....

Jag ser allt genom en genomskinlig vägg. Jag nickar och ler, jag svarar och skrattar, jag pratar och verkar vara med. Men egentligen tänker jag på massa annat eller tänker inte alls för det är lättare. 

Jag skiner upp som en sol när det är barn i närheten, för det är så jag är. Jag älskar barn, jag busar och leker med de och har roligt. Men när de går och jag är ensam kvar, kan jag bara känna sorg och meningslöshet eller inget alls. Jag känner inga känslor alls. Eller så ser jag hur de ler eller skiner upp när de ser mamma eller pappa. Då blir jag ledsen och min mask av glädje bryts sönder. För det där kanske jag aldrig kan få, det där speciella leendet för att jag är någons förälder......

Jag är här men ändå inte.... Var är jag? Jag vet inte, jag ser bara hon i spegeln som stirrar tillbaka med sorg i ögonen, hon som alla säger är jag. Men är det jag? Jag vet inte, jag tappade bort mig själv i samma stund som min dröm om barn sattes i gungning... 

Fortsättning på städningen...

Det dröjde ett tag till efter föra inlägget var upplagt innan de hörde av sig.
Fick då svar att de meddelat städare att vi behövde akut städning och att någon skulle ringa så fort de hade tid. Även att de drog av 200 kr på fakturan för det de hade sönder.
Så efter kanske en timme ringde de och sa de var på väg. Så jag ringde köparen och slängde mig i bilen. Köparen möte upp mig i lägenheten och strax där på kom städarna, de var samma som varit där i onsdags. Vi visade vad som inte var gjort och berättade vad vi själva hade gjort. De började städa och det skulle bara ta 10 min... Jag och köparen gick och handlade dricka så länge, var ju väldigt varmt. Jag bjöd på drickan, tyckte så synd om köparen att det blivit så klydigt....
Efter ca 15 min gick vi upp, då var de fortfarande inte klara. Vi väntade utanför i hallen, men till sist gick vi in... De var då så gått som klara och bad oss kolla..... de var fortfarande INTE rent! Vi fick påpeka igen och verkligen visa samma saker som innan för de..... Irriterad som in i.... Den ena sa till mig "you have a good eye" och små skrattade och gick för att städa där igen. Jag ska inte behöva ha bra syn eller koll eller vad man ska kalla det!!! Jag betalar ju för att få det städat! Men till sist sa köparen att nu skiter vi i detta. Så vi stängde igen och gick... Lite renare än innan i alla fall. Känner mig väldigt taskig till köparen, men kan inte göra mycket mer nu...
Sen när jag kom hem så får jag en faktura.... tror ni den stämmer???? NEJ! De har dragit bort 100 kr i stället för 200 kr. Okej, de är inte mycket pengar, men de har varit massa problem och de har faktiskt tagit i sönder saker i lägenheten som jag fick betala köparen för. Så nä, varsågoda att skicka ny tack!

Jag kommer inte använda mig av städexpressen i Malmö igen!

Skulle skriva ett annat inlägg till i kväll, men så blir det inte. Tar det i morgon i stället!

Sov gott på er!

Städexpressen!

Idag har vi lämnat över nycklarna till vår lägenhet. Skönt att ha det gjort. Bara en sak kvar... städningen!

I onsdags var städexpressen från Malmö där och städade... Jag kollade bara snabbt när han var där för hade lite bråttom då de sagt de tog ca 3 h att städa, det tog 4½ timme....
Så igår när det var dags för besiktning så är vi där lite tidigare och inser att där är inte rent!
Översta hyllan i badrumsskåpet var inte städat, det var inte helt rengjort i filtret till torktumlaren, i köket var kylskåps och frys dörrarna smutsiga på handtagen och runt om, de hade tagit i sönder en hylla i kylen, två av skåpdörrarna var smutsiga på sidorna, diskmaskinen var inte rengjord på sidorna, det var smutsigt på golvet och hängde dam och spindelväv i taket, det var inte avtorkat runt elementen, jag har säkert missat något men detta är de jag kommer på just nu. De hade även glömt rengöringsmedel i ett skåp.....

Jag mejlade de igår kväll och skickade även med bilder. Jag fick inget svar under morgonen och jag ringde och ringde... ingen svarar. Till sist fick jag tag på någon på ett annat nummer jag hittade. då var klockan kanske 10:30. Han hördes irriterad för att jag inte tyckte de svarade och att jag skulle vänta tills de svarade på mejl. Men jag tyckte gått de kunde svara så han skulle be sin kollega leta upp mitt mejl och svara. Lite över 11 fick jag sen äntligen svar på mejl och de bad om ursäkt och ska ersätta oss för de i kylen. De ska åtgärda städningen och kunde kanske göra det idag. Så jag mejlade tillbaka att jag inte har nycklar och att lägenheten är överlämnad, så jag behöver veta en tid som de tänkt komma så att köparen kan komma och öppna. Sen skrev jag att de kunde ringa i stället eftersom de är lättare att få tag på mig då..... Jag svarade 11:16 och klockan är nu 12:41 jag har fortfarande inte fått svar....

Jag är förbannad och tycker de skitdåligt att de inte kan svara när man ringer! Hoppas de hör av sig snart!!!!

Jag rekommenderar inte detta företaget!

Nu ska jag gå ut och få lite sol och se om de ringer snart.... Vågar inte koka örterna fall jag måste köra direkt...
Vill bara ha detta avklarat nu så vi kan gå vidare....

Sorry

Ber om ursäkt för att jag inte uppdaterar just nu. Har inget internet:/

Lite av allt

Var ska vi börja?

Vi börjar med att jag hatar mensvärk! Fick den igår och de gör så jävla ont... Värmedynan går på högvarv i mikron och Alvedon tas var 4 timme. Tja, missade innan så blev 5 timmar. Dum ide! Vaknade även av att de gjorde jävligt ont i magen kl 6 i morse för då hade Alvedonen gått ur kroppen. Killen är snäll och värmer dynan till mig och hämtar saker. Han erbjöd sig även att kör och hämtar nya örter till mig idag. Vi gör det alltid tillsammans men idag är han snäll och gör det själv. Vi är bort bjudna om ca 2 timmar och jag är totalt ointresserad av att gå och duscha... vill inte bort utan bara sitta här och se en film. Men så blir det inte....

Fick förresten en annan sorts örter sist, men blir fortfarande dålig i magen av de, gasig och svullen. Så får se vad de blir för mix denna gången. Jag har i alla fall inte fått så ont i äggstockarna av de örterna jag hade sist. Så de är bra!

Som man inte har nog problem så har jag fått en knuta i underlivet, på ena blygdläppen. Har sen fått en liten till. Gynekologer är väldigt svårt att få tag på och de är semester tider överallt och väntetider eller så behöver man ha remis... Suck! Fick i alla fall tid på ett ställe! De är inget farligt och inget som smittar! De var skönt att veta. Man blir ju helt nervös! Han visste där i mot inte vad det var mer än en infektion. Han sa att det inte är var dag han får in något som han inte kan svara vad det är. typiskt att de ska vara jag!.... Han tog i alla fall hål på de och skickade in för analys bara för att vara säker och utesluta vissa saker även om han var säker på att det inte var det. De gjorde sjukt ont att ta håll på de kan jag lova!!!! Nu kan jag i alla fall slappna av och sluta oroa mig för det. Tycker det räcker med problem nu.....

 

I måndags var mina föräldrar här inne och hjälpte oss flytta alla våra saker som ska till dem. Möblerna ska till killens farmor. Utom soffan och några stolar som skulle till mina föräldrar. De var varmt och klibbigt väder men vi fick i väg allt. Tusen tack för hjälpen!!<3

Om några dagar så ska resten med flyttas.... Känns lite konstigt att lämna lägenheten definitivt när vi inte har eget boende att flytta till.... Men de blir nog bra... Vi har inte get upp om det ena huset. Får se nästa vecka när vi ska på visning där igen. 

Mina kära dator... den var vi inne med igår igen. Han som hjälpte oss var otrevlig och tyckte nog jag var dum i huvudet. Jag är inte data expert! Tydligen var där mängder av uppdateringar som skulle göras. De stod att den var uppdaterad! Då tror ju jag att den är uppdaterad men tydligen inte. Han tror det är det som är felet. Så jag sa att den har gjort så sen jag fick den och då menade han bara på att den behövs uppdateras. Jag menar på att när jag köper en dator ska den inte hänga sig när jag startar den... Men men nu är den uppdaterad också får vi se hur den fungerar.
Jag berättade att vi redan fått en ny och att de var liknande fel på den andra. Då svarade han att den var säkert inte uppdaterad den heller. Jag svarade att han i affären kollade det och de var den men ändå var prestandan för hög. Han menade på att den var säkert inte uppdaterad ändå... Lagom irriterad när jag gick där i från, han menade även på att vi kan skicka in datorn själv i stället för att åka till affären. Alltså ringa acer också skickar de hem saker så vi kan skicka in den. Jag går hellre till affären, de som sålt den ju och där tar de i mot direkt. Måste inte invänta svar. 

Jaja, får ge den några dagar och se vad som händer. 

Nu får jag väl sätt fart, annars blir vi sena....

Alla dessa problem.....

Datorer....

Som om inte livet är komplicerat som de är... Dator bara hänger sig och jag får inte lämna in den förren vi återställt den... Då måste allt vara med i orginal förpackningen. Vi trodde vi visste var allt är men nu hittar vi inte lådan... Tror inte jag ska ha en dator.....
Ut över det så är min mobil mega seg och den är inte ens ett år...
Ut över de så är de lite annat med....
Jag ger upp och äter burger king i flytt röran i stället!

Solig hälsningar i livets röra!

Uppdatering: kl 20:15

Återställt datorn... Nu kan jag inte gå ut på Internet fast jag har Internet, jag kan inte få hem virusprogram och den hänger sig konstant... Älskar min dator....
Det ända positiva är att vi har hittat kartongen. Min bror var snäll och letade bland flyttlåderna som vi hunnit ställa hos mina föräldrar och lyckades hitta den där. Tack ska du ha! Du rädda min kväll! Utan den får jag inte lämna in datan.

Go kväll på er alla.

Firande nedan för lägenheten

Varje år har bostadsföreningarna i området en barnfestival nedan för oss. Där finns ansiktsmålning, live musik, glass, tipsrunda, korv med bröd och massa annat kul för barn. De är precis nedan för vårt fönster och musiken hörs i hela lägenheten. De är musik som Emil i Lönneberga och annan musik som passar stora som små. Har jag inte fel för mig brukar de ha en teater eller något sånt för barn sen. Men just nu hörs "klappa händerna när du är riktigt glad" i hela lägenheten. Vart enda år sen vi flyttade hittar har jag tänkt att vi kan vara med nästa år med vår lilla bebis... Detta året tänker jag i stället att vi aldrig var med och vi kommer aldrig vara med. Nu flyttar vi snart och vi har inte varit med ett enda år. Vi kunde aldrig gå ner med vårt lilla barn.... Aldrig har det tagit i mot som i år att höra musiken och se alla barnen springa där nere... Det skär av sorg i hela kroppen.... Vart år har jag varit hemma av någon konstig anledning när denna festen är. Var år har killen jobbat men i år var han ledig, men då jobbar han extra... Så nu sitter jag här själv och mår skit.... Tänker ta fram mina två små strumpor som våra tvillingar skulle haft och sätta mig i soffan med en film och bara må dåligt. En cola, choklad och chips får också följa med...

Tår fyllda kramar till alla kämpande<3 

Tankar om livet

Som sagt är jag sjukskriven och lättnaden inom mig går inte att beskriva med ord! Tanken på att jag skulle börja jobba i dag känns hemsk. Hur ska jag kunna gå och jobba med barn när jag mår dåligt av att åka och handla för där är barn? Bara jag ser barn på tv så tar det i mot.
All den sorg jag har haft inom mig de senaste fyra åren och absolut det senaste året har börjar ta ut sin rätt. Jag kan inte komma ihåg hälften av vad jag gör, jag är hela tiden irriterad och känner mig arg, mitt tålamod är noll (har väldigt bra tålamod egentligen, lite för bra har jag nu fattat), huvudvärk, svårt att sova men trött nonstop och lite till. Håll inte inne er sorg som jag har gjort, kämpa er inte till jobbet när allt ni vill göra är att gråta och skrika. Stäng inte in era känslor inom er, det tar knäcken av en tillslut.

När jag tänker tillbaka på allt som hänt sen vi började försöka så kan ju se att jag har förändrats mycket på de fyra åren. Från att se fram i mot livet och framtiden till att fundera på om där är någon framtid. Då menar jag med barn, familj och glädje. Eller ska de närmaste åren bestå av sorg, smärtor och en kamp som känns omöjlig att vinna? Är det vad mitt liv har blivit? En kamp? Ja, det verkar så...

Jag är väl en av de få som tyckt det varit skönt med dåligt väder den senaste tiden. Lite varmare kunde jag önskat mig visserligen men jag har inte haft något i mot regnet. För då har jag inte behövt ha dåligt samvete för att jag inte har haft lust och ork att gå ut och njuta av vädret. Jag har kunnat se en film och mysa upp i soffan. Jag hoppas jag mår bättre snart för jag gillar inte att må så här(de gör väl igen!?) men jag vet att det dröjer... Även om jag känner att jag kan släppa min mur när jag är hos kuratorn så bygger jag upp den så fort jag gå ut där ifrån igen. Även om den blir skörare för var gång så tar det tid att bryta ner den igen. Jag bygger min mur för att orka, för att klara av vardagen. De är svårt att förklara men inom mig är det kaos och jag vet inte hur jag ska reda upp det....

En annan sak som jag har tänk mycket på är mitt jobb. Jag har funderat länge på om jag klarar av att fortsätta jobba med barn när vi inte vet om vi kommer få barn. Jag älskar verkligen mitt jobb, inget kan ge en mer glädje än ett barn. Men det är också det som är problemet, de är inte mina barn. Jag vet inte om jag kommer få det som föräldrarna får som tex en kram av lycka när de hämtar, glädjen av att höra att de lärt sig något nytt och allt det där. Glädjen av att bli kallad mamma....
Jag ser allt detta dagligen men kan kanske inte själv få det. En liten bit går i sönder inom mig var gång jag ser detta, även om jag vägrat inse det tidigare. Men har nog vetat det hela tiden efter som jag funderat länge på hur jag ska klara av detta jobbet med vår kamp. Även om jag kommer må bättre efter dessa besök hos kuratorn och sjukskrivningen så tror jag att jag kommer bygga upp mina murar igen så fort jag kommer tillbaka till jobbet. Även om jag blir glad av mitt jobb för det ger så mycket, så vet jag också om att det tar så mycket av mig att jag inte vet om det är värt det. Jag känner att jag kanske borde leta efter något nytt och inse att jobba med barn i denna kampen inte är rätt för mig.
Jag vet inte vad som skulle passa mig bara, är utbildad säljare men har ingen aning vad för jobb som skulle passa mig inom den branschen. Jag är inte bra på att sitta still framför en dator hela dagen, men kanske det är de jag behöver för att orka ha energi kvar när jag kommer hem? Aja, vi får se hur jag mår om några veckor när det är dags att börja jobba igen.

Vi flyttar snart. Kanske inte världens bästa ide när man mår så här dåligt. Men när vi började diskutera detta och sålde så vägrade jag inse att jag faktiskt är så här dålig.... Men i vilket fall som helst tycker jag det är en lättnad att flytta. Att få en ny start någon annan stans, lämna lite sorg och smärta här och börja på något nytt. Jag tycker det är skönt att vi flyttar även om vi inte har hittat hus än. Ja,  jag är orolig för att vi ska bo hos våra föräldrar de första veckorna eftersom jag mår så dåligt. Min mur byggs upp snabbt när jag är runt folk. Men efter 1 månad får vi tillgång till mormor och morfars sommarstuga så då ska vi sova där. Då blir vi själv i alla fall även om det inte är vårt. Jag hoppas vårt blivande hus kommer upp till försäljning snart, eller att säljarna till de huset vi tittade på igår kan tänka sig gå ner i pris. För de kan nog bli fint om några år om man gör om. Men vi tror inte de är intresserade av den summan vi sa, mäklaren trodde inte det heller. Men men.

Min svanskota har blivit sämre igen. Gör ont att åka bil och att sitta på stolar. Jag hoppades att det skulle bli bättre och försvinna men i stället blir det värre. Är det något som kan bli rätt i min kropp tack? Vet att jag suttit mycket i soffan så det har säkert förvärrat det.... Suck!
Örtmedicinerna gör fortfarande min mage arg och det ända jag kan märka skillnad på i min kropp är att mina äggstockar har gjort mer ont de senaste veckorna än de gjort de senaste månaderna. Vet inte om de har med örtmedicinerna att göra men det började i samma veva. Ska dit och få nya örter och akupunktur på onsdag. Hoppas de går bra.  

Mina tankar och känslor blandar sig i kaoset inom mig. Jag skiftar mellan glad och ledsen och tårarna brinner i ögonen ofta. Min kropp är rastlös men samtidigt matt och trött. Mitt liv verkar passera förbi mig och jag är inte riktigt där. Jag är fysiskt närvarande i allt men inte psykiskt. Lite som att se allt genom ett fönster. Det är något i mellan mig och allt annat hela tiden. Jag finns inte riktigt där. Var finns jag? Jag vet inte, jag har tappat bort mig. Jag vet inte hur jag ska hitta tillbaka till mig och jag vet inte hur jag ska hantera den kaos som är inom mig. Jag vill gråta och skrika och kasta saker i golvet av ren frustration på vad som har hänt i mitt liv. Men i stället håller jag allt inom mig och sitter här med tårar i ögonen från och till och berättar om känslorna inom mig som jag inte kan få ut.

 Vem sa att livet skulle bli lätt.....