Livet

Jag kräktes aldrig igår, men kändes som om jag skulle göra det. Spenderade lite mer än en timme på toa golvet. Inte rättvis... inte druckit någon cola idag... Ska äta lite snart, har ingen lust till mat alls...

Hur vet man vad som är rätt och fel? Hur vet man vad framtiden har i tankarna? Hur vet man att de man känner och gör är rätt och inte fel? Mina tankar vandrar iväg lika fort som regnet kom och gick ifrån min fönsterruta.. Här sitter jag med tusen frågor och inga svar. Likt så som många andra. Känns som jag missat eller missar stora saker i mitt liv. Jag ser alltid framåt men glömmer ibland nuet. Har jag missat? Borde jag gjort? Gör man fel som väntar och tror att drömmar slår in.. Hur vet man att där man är nu är rätt och inte där man kunde varit? Hur vet man att det inte är grönare på andra sidan? Jag vill ha tusen råd men jag vill inte följa dem... Jag vill följa mina egna idéer och viljor. Men jag känner mig låst till vad jag inte vet och vad som kan hända och ske. uch! Jag blir snart 23år... och jag känner att jag inte har en blekaste aning var jag är på väg. Jag vet bara vad jag har missat och kanske aldrig får. Jag har tusen saker jag vill göra men jag är rädd att livet har andra planer. Man ska vara tacksam för vad man har i ställe för att vara ledsen för vad man inte har. Men man önskar alltid att man hade lite till...

Taskig!

Jag tog aldrig någon mer cola utan gjorde lite pommes då jag var hungrig... Nu sitter jag på toagolvet och väntar på att spy... Inte rättvist...

Trött!

Jag är tött! Jag är trött på min kropp! Jag är trött på vad den gör mot mig och hindrar mig att göra! En tår rullar ner för min kind när jag tänker på allt den hindrat mig från att göra och smärtan den har skapat mig. I många år hade jag huvudvärk, en huvudvärk som bara blev värre och värre. Den är bättre nu men den är kopplad till rygg och nacke som även den gör ont. Upprepande besök till kiropraktiker lindrar detta. Men allt jag hoppat över att göra och all Treo jag tagit för den jävla huvudvärken. Den där jävla magen som gjorde ett år till helvete av fruktansvärda magsmärter. En oro av att aldrig våga gå förlångt i från en toalett fall kramperna skulle börja. Oron siter kvar än idag fall maten man får i sig skulle råka innehålla gluten. Följderna den förde med sig med laktosintolerans och IBS. All vitaminer jag tagit för alla möjliga symtomer som tär på en som en följd av celiakin. De plågande åren av att försöka få barn, med en smärta som skär i äggstockarna. Oron att känna att något är fel. Glädjen och sorgen av att få veta att man har PCO och möjligen även endometrios. Hoppet att kunna få barn, men med en lång och plågsam väg dit. Men inte med säkerhet kan ja få det jag vill ha mest. Den frätande/svidande känslan jag haft i flera år mellan revbenen som ingen tagit på allvar. Som nu är värre än någonsin och som gör att jag kräks av viss mat. Irritationen och ilskan men mest av allt sorgen som stiger inom en, att ens egen kropp verkar gå emot en. Tröttheten över att inte få välja själv! Att behöva rätta sig efter ens kropp hela tiden! Inte kunna få de mitt hjärta önskar mest för att min kropp går i mott mig. Längtan och hoppet om mitt älskade barn. Trött! Trött! Trött! Jag sitter här med en svidande känsla och vet att jag inte borde ta en läsk ur kylen. Jag vet att jag antagligen lär vika mig dubbel av smärta sen och kräkas om jag gör det. Egentigen vill jag bara göra det ändå och gå i mot min kropp. Men jag vet att jag få lida om jag väljer att göra det. Drack 33cl cola igår utspritt under 5h och 33 cl cola idag utspritt under 4h. Det hjälpte inte. Min kost är redan begränsad och nu väljer min kropp att ta ifrån mig fler saker! Inte ens en kall cola kan jag njuta av när jag är sjuk... Till och med chokladet svider även om inte lika mycket...
Jag är trött på att inte få bestämma över mitt liv utan att min kropp bestämmer åt mig! Det sägs att man ska älska sin kropp, men hur ska jag kunna älska något som verkar göra allt för att gå i mot mig?

Läkaren

Killen fick tag på receptionen idag till läkaren och han fick veta att där är kö till att få "simmarna" kollade och att det kommer antagliten dröja innan vi får vårt svar. Vi vet att det kan ta tid... men vi hoppas på lite snabbare... på måndag är det sex veckor sen han lämnade in provet.... Men nu vet vi i alla fall att det är kö...

Vecka 13

Vi har inte fått tag på läkaren än angående "simmarna", Killen har försökt ringa flera gånger men något med växeln är fel och de jobbar för fullt på att lösa problemet. Så får väl vänta lite till på svaret...

Ringde läkaren i måndags angående min mage och de svarade mig att jag skulle ringa upp på tisdag för att få en akut tid. Så det gjorde jag, fick tid 11.15 så fick lämna jobbet, som tur var kunde det lösas med hjälp från övriga personal så jag kunde åka. Läkaren konstaterad Magsår/magkatarr eller vad det heter efter vad jag beskrev. Nu ska vi bara ta reda på vilken sort det är. Tydligen stod det mellan tre sorter, antingen de vanligaste där du helt enkelt har ett magsår. Eller så har jag fått en infektion som orsakar det (tror jag det var) eller så har jag fått en autoimmun sjukdom, som jag förstår det som skapar magsåret. (inte riktigt insatt i det). Den autoimmuna sjukdomen kan vara kopplad till min celiaki som också är en autoimmun sjukdom, vilket enkelt betyder att min kropp angriper sig själva.. Snäll kropp? Men i vilket fall som helt var jag tvungen att vara fastande för att ta några av proverna och jag var tvungen att lämna de på ett annat sjukhus eftersom min vårdcentral inte hade möjligheten att frysa vissa prov direkt som de tydligen skulle. Så igår innan jag började jobba (blev lite sen) så  var jag i väg och lämnade blodprov på ett sjukhus och sen på min vårdcentral och lämnade ett annat prov. Så nu hoppas jag att det går snabbt att få veta vilken sort det är så att jag kan bli av med det... Ska ärligt säga att jag inte blir jätte förvånad om det är den autoimmuna sorten jag har... bara för att liksom... vet att det är fler som inte blir förvånade... Men jag hoppas att det är den vanliga sorten så att jag snabbt kan bli av med det, vet att det kan komma ingen men ändå. Fick utskrivet tabletter att ta som dämpar/hjälper till eller något sånt så länge. Så jag började på de igår. Så nu håller jag tummarna att bli bra snart!

Idag är jag hemma och är sjuk... är dunder förkyld och mår inte så bra. Näsan rinner nonstop, ögonen har börjar rinna, hostan har lugnat sig lite (var värre igår) men vaknat 700 gånger i natt och hostat och behövt snyta mig. Huvudvärken har även hittat hit. Så jag kämpade på jobbet igår men insåg redan igår att jag inte borde jobba så sjukat mig idag och i morgon. Har en snäll pojkvän som körde och handlade choklad, glass, chokladsås, kakor och läsk till mig.(vet jag inte borde dricka läsk progrund av magsåret, men ändå liksom.... kanske kan ta en klunk i alla fall!)  Tusen tack hjärtat! <3

I söndags så var jag på akuten med min mamma i tre timmar. Vi trodde hon fått en blodpropp! Som tur var verkade det inte vara så utan hon har hade fått slemsäcksinflammation. Glad att det inte är/var en blodpropp. Krya på dig Mamma och ta det lugnt! <3<3

Nu ska jag nog återgå till att sita i soffan och snyta mig och min väldigt röda näsa! Trevlig dag alla! 

Uppdatering!

Tänkte att jag skulle göra en uppdatering om mitt liv. Jag trivs jätte bra på jobbet. Varit en del möten och lite annat. Tycker inte riktigt som mina kolleger i alla situationer men hade varit egendomligt fall vi tyckt lika hela tiden. En av kollegerna har varit sjukskriven på halvtid så varit en annan jätte trevlig tjej inne och jobbat halvtid och oftast jobbat eftermiddagarna med mig. Tyvärr slutar hon på måndag då hon som varit sjukskriven går upp i tid på tisdag. Tråkigt! Vi fick så mycket gjort på eftermiddagarna och hade samma syn på pedagogiken. Men blir säkert bra med hon andra med!

När det gäller barn så har inget hänt, väntar på samtalet från läkaren fall killens prov var bra så jag kan få göra den där kollen för att se om "simmarna" själv hittar i mig. Tänkte ringa på måndag för att fråga hur det går, om inte annat så få veta hur långtid det tar att få besked om provet. Ganska skönt att jag börjat jobba måste jag ju säga. Har inte lika mycket tid att tänka på allt och det är ganska skönt. Självklart finns det stunder då allt känns hopplöst, men jag har inte tid att känna så, så ofta i alla fall.

Ett annat bekymmer som har hittat hitt är magsår/magkatarr tror vi. För två veckor sedan hade jag ont mellan revbenen, det är inget ovanligt för mig, men denna gången kräktes jag utan förvarning. Fick sen feber i ett par timmar så trodde jag hade fått kräksjukan. Men kräktes inte mer utan mådde bra för övrigt men mådde extremt illa och hade väldigt ont mellan revbenen och det sved en massa. Pratade med min vårdcentral och jag skulle köpa recept fria läkemedel på Apoteket. De fungerade men jag blev jätte luftig och uppsvälld i magen av de. Så slutade ta de när det lugnat sig. Fick även order om att undvika läsk, juice och andra "frätande" drycker. Haft små ont som jag brukar ha mellan revbenen de senaste dagarna, men druckit lite läsk i veckan då vi var bort bjudna och jag tog en fika här om dagen. Men inget mer än så. Sen igår drack jag ett glas apelsinjuice och allt gick jätte bra. Ett par timmar senare kom pojkvännen hem och jag skulle gå på toaletten och helt plötsligt mår jag jätte illa och får jätte ont mellan  revbenen och längre ner. Slutar med att jag kräks och mår väldigt dåligt. Pojkvännen ringde sjukvårdsupplyssningen och de verkade inte som det var akut, men kräktes igen och hade svårt att sträcka på mig utan att kräkas. Mår bra för övrigt, små förkyld och ont i halsen (vilket inte blev bättre av att kräkas) men inget som tyder på något annat. Grymt frustrerande för jag skulle köra till mina föräldrar idag, men väldigt rädd för att kräkas i bilen eftersom jag fortfarande mår illa och det gör små ont i mellan åt. Så blir att ringa läkaren på måndag för detta känns inte riktigt okej... Hon på sjukvårdupplysningen sa till mig att dra ner på rökningen och kaffe drickande och inte stressa... jag dricker inte kaffe och jag rökar inte och jag har inte varit direkt stressad alls... men det är lugnt ja ska dra ner på dessa tre saker! ;) haha 

Igår när jag ska gå och lägga mig ser jag på instagram att ett par av våra "vänner" har inte umgåtts så mycket det senaste halvåret men, jag träffade de förra helgen och då verkade allt bra. Men i vilket fall som helst hade de tydligen inflyttningsfest men sina syskon, kusiner och vänner igår. Vi var inte bjudna så antar att vi inte räknas som vänner längre! Klart man blir irriterad men då vet man att vi inte räknas som vänner mer. Men som sagt, stängs en dörr så öppnas två nya och vi väljer att se det som ett avslutat kapitel i stället. :)

Nu ska jag gå och koka kassler och fundera över varför mina ögon rinner hela tiden! Trevlig helg och njut av solen för mig med! :)

Paus!

Det känns att man är tillbaka och jobbar igen. Jobbat fyra dagar var av två av de har det varit möte på kvällen. Men det är skönt att vara tillbaka igen och föräldrar har sagt att det är kul att jag är tillbaka. Så det är kul att höra. Men trött är man verkligen!

Jag kommer ta en paus i från bloggandet just nu. Känner att jag inte har samma behov av att skriva av mig mer. Just nu verkar livet vara på rätt väg och jag hoppas att det håller i sig. Jag tackar för att ni har läst min blogg och jag hoppas den har vart intressant att läsa. Man vet ju aldrig kanske börjar jag skriva här snart igen. Men för tillfället önskar jag er en trevlig vår!