Jag är tött! Jag är trött på min kropp! Jag är trött på vad den gör mot mig och hindrar mig att göra! En tår rullar ner för min kind när jag tänker på allt den hindrat mig från att göra och smärtan den har skapat mig. I många år hade jag huvudvärk, en huvudvärk som bara blev värre och värre. Den är bättre nu men den är kopplad till rygg och nacke som även den gör ont. Upprepande besök till kiropraktiker lindrar detta. Men allt jag hoppat över att göra och all Treo jag tagit för den jävla huvudvärken. Den där jävla magen som gjorde ett år till helvete av fruktansvärda magsmärter. En oro av att aldrig våga gå förlångt i från en toalett fall kramperna skulle börja. Oron siter kvar än idag fall maten man får i sig skulle råka innehålla gluten. Följderna den förde med sig med laktosintolerans och IBS. All vitaminer jag tagit för alla möjliga symtomer som tär på en som en följd av celiakin. De plågande åren av att försöka få barn, med en smärta som skär i äggstockarna. Oron att känna att något är fel. Glädjen och sorgen av att få veta att man har PCO och möjligen även endometrios. Hoppet att kunna få barn, men med en lång och plågsam väg dit. Men inte med säkerhet kan ja få det jag vill ha mest. Den frätande/svidande känslan jag haft i flera år mellan revbenen som ingen tagit på allvar. Som nu är värre än någonsin och som gör att jag kräks av viss mat. Irritationen och ilskan men mest av allt sorgen som stiger inom en, att ens egen kropp verkar gå emot en. Tröttheten över att inte få välja själv! Att behöva rätta sig efter ens kropp hela tiden! Inte kunna få de mitt hjärta önskar mest för att min kropp går i mott mig. Längtan och hoppet om mitt älskade barn. Trött! Trött! Trött! Jag sitter här med en svidande känsla och vet att jag inte borde ta en läsk ur kylen. Jag vet att jag antagligen lär vika mig dubbel av smärta sen och kräkas om jag gör det. Egentigen vill jag bara göra det ändå och gå i mot min kropp. Men jag vet att jag få lida om jag väljer att göra det. Drack 33cl cola igår utspritt under 5h och 33 cl cola idag utspritt under 4h. Det hjälpte inte. Min kost är redan begränsad och nu väljer min kropp att ta ifrån mig fler saker! Inte ens en kall cola kan jag njuta av när jag är sjuk... Till och med chokladet svider även om inte lika mycket...
Jag är trött på att inte få bestämma över mitt liv utan att min kropp bestämmer åt mig! Det sägs att man ska älska sin kropp, men hur ska jag kunna älska något som verkar göra allt för att gå i mot mig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar