Kan väl börja med att säga att jag ger upp mina försök att vara duktigt just nu. Eller nja, jag en del av de i alla fall. Jag ger upp den biten som handlar om att sluta dricka så mycket läsk och äta choklad. Var gång jag bestämmer mig för att bli bättre på det så blir det värre, så nu ger jag upp. I stället väljer jag att njuta av min cola och choklad.
I helgen börja jag få ont i mina äggstockar, mest i höger och under måndagen, tisdagen och onsdagen hade jag väldigt ont. Jag kunde jobba och behövde inte ta smärtstillande. Men ont gjorde det ändå. Har ont när jag kissar, har ont för att jag är kissig och det känns som något trycker på min högra sida i mellan åt. Jag har haft det för men sen ivf:en, graviditeten, missfallet och skrapningen har det blivet värre. Är inte förvånad om det är endometrios som sitter där.... Men i vilket fall som helst ringde jag läkarna och de tyckte jag skulle ringa de som skrapat mig för de trodde de var något som kanske var kvar sen jag blev skrapad. Så ringer de i stället och de tror inte de är något kvar sen skrapningen utan tycker jag ska fortsätta med nästa ivf som planerat. Släppte det där i mot inte så kunde jag ringa tillbaka. Känns ibland som ingen tar en på allvar, jag har inte ont för att jag tycker det är kul direkt! Senare under kvällen började det släppa och nu är det bättre. Men känns ändå fel att ingen vill kolla om där är något fel... De jag pratade med sist ansåg att under nästa ivf försök så görs ultraljud så är något fel så syns det då!? öööööö okej? Medan hon som jag ringde först tyckte jag skulle kolla det innan nästa ivf.... Men jag får väl börja på nästa försök när det är dags och hoppas att allt är bra. Jävlar vad man måste hoppas att allt är bra och ska fungera hela tiden i denna processen! Men jag håller tummar och tår och inbillar mig att allt är bra!
I morgon ska jag träffa släkten och där kommer finnas två underbara bebisar. Min systers son har jag träffat men inte kusinens son. Så i morgon stålsätter jag mig och hoppas på att inte gråta. Jag älskar dessa två sötnosar och jag gosar med stor glädje med dem. Men sorgen och smärtan ligger kvar och tårarna finns nära till hands vid bara tanken på morgon dagen. Det är enkelt att stålsätta sig här hemma men jag vet att de blir tufft i morgon.
Den 14/4 är det 4år sen jag slutade på mina p-piller och vi började försöka få barn. Hela fyra år... Tufft att vi snart har försökt i fyra år och än har vi inte fått något barn. Fyra år med hopp, glädje och sorg. Undrar om vi kommer få barn innan vi är inne på vårt femte år av försök till att bli en familj. Det är en lång väntan på något så underbart, som man i vanliga fall tar som en självklarhet. För det är en självklarhet att få bli en familj, alla har rätt att bli det men ändå stoppas vissa av oss från den glädjen.
Så från det ena till det andra, så tror jag ingen av er har missat att Telia har problem. Jag är väldigt irriterad på dem! I onsdags förra veckan tecknade vi stor paketet för tv hos dem av den anledningen att vi ville ha TLC och animal planet och de andra Discovery kanalerna. Men nu finns de helt plötsligt inte längre!!!! Tror de seriöst att jag nöjer mig med att få de kanaler jag redan har i ersättning!!!??? Ärligt talat!? Nu har vi bytt till lagom paketet i stället. Hade jag kunnat hade vi sagt upp Telia helt men det kan vi inte då det är föreningen som har avtal med Telia så alla har Telia som bor i dessa lägenheter. Så vi kan alltså inte byta utan att det (om jag har fattat det rätt) kostar en del! Störigt......
Nu ska jag mysa ner mig i soffan och njuta av att ha påsk!
Glad påsk alla!
Nästa år hoppas jag att få fira den som en mamma<3
