Kampen om att få hjälp

Det känns ärligt talat som en kamp att få hjälp när man har ont. Ringde tillbaka till rmc idag för att försöka få en tid till att kolla mina smärtor. Har känt av de ganska bra i helgen (inte som i början i veckan men en del ändå) och det känns inte riktigt bara. Så jag ringde dem och sa vad kk sagt till mig förra veckan. Hon tyckte det var väldigt egendomligt att de ansåg att det inte var något att kolla upp och att det ändå gjordes ett ultraljud i början av nästa behandling. För hon ansåg att jag inte fick/skulle/borde börja på en ny behandling fören detta var kollat.  De börjar inte på ett försök för att sen upptäcka att det inte går att fullfölja. Så hon rekommenderade mig att ringa min vanliga vårdcentral och få en tid till en annan gynekolog.

Så med tårar rinnandes för kinderna på jobbet fick jag be andra avdelningen om hjälp så jag kunde gråta lite och sen ringa vårdcentralen. Kände mig så dissad, ingen vill hjälpa mig och nu får jag inte göra nästa försök för att de inte är kollat. Min värld rasade där...

Men fick ringt min vårdcentral som inte har en gynekolog, vilket jag visste.... Hon jag pratade med där tyckte det var jätte konstigt att de inte tog och hjälpte mig och att de skickade mig i mellan varandra. Men fick tipset att ringa en privat gynekolog, men tyvärr är det svårt att få en tid sa hon men de hade ett ställe en bit här i från som de rekommenderade för där hade de ibland tider. Så tackade så mycket för deras hjälp.

När jag hade tid att ringa den mottagningen sen hade de tyvärr stängt tele tiderna för dagen. Så tänkte att jag ringer kk och ser hur lång väntetid där är och om jag kan få en tid. Annars tänkte jag att jag ringer de andra i morgon. Men när jag berättade att jag inte fick påbörja min behandling fören jag hade blivit undersökt så fick jag minsann en tid! Snabbt gick det med för jag fick en i morgon! Jag blev så glad och lättad! Äntligen ska jag bli kollad! Nu hoppas jag de hittar vad som gör ont men att det inte är något farligt så klart och går över snart. Men antagligen hittar de inget eller så hittar de något som förstör för nästa IVF. De brukar vara det ena eller det andra. Oftast hittar de inget, men hade varit skönt om de gjorde och "trollade" bort det så jag kan få börja på nästa IVF och bli med barn och om nio månader få bebis! <3

Ska ärligt säga att jag är lite nervös för vad de ska hitta. Tänk om det är något allvarligt fel? Eller om de inte hittar något och de visar sig vara något annat som är väldigt farligt! Oro, tankar och funderingar. Sen frågar alla när jag ringer om jag har ägglossning som jag ska. Men hur ska jag kunna veta det när en läkare säger att jag inte har någon och nästa säger att allt är bra och jag har ägglossning!? Två gånger då jag har gjort vaginalt ultraljud så har de sagt till mig att jag inte har haft ägglossning och min mens kommer inte komma snart. Sen har mensen dykt upp någon dag senare. Har ibland svårt att urskilja vad jag ska tro och inte tro. Men eftersom jag har PCO och de säger till mig att jag inte haft ägglossning när de kollar så antar jag att jag inte har det....


Utöver detta har jag bestämt att bara gå in på FB ca 1 gång i veckan, då jag bara mår dåligt av det. Man ser alla bebis bilder och gravida magar. och vad gör jag? jo, jag ringer runt till halva stan för att få göra ett ultraljud så jag kan fortsätta min kamp om barn.

Till er som har bloggar som jag läser. Ursäkta om jag inte kommenterar era inlägg just nu. Men jag orkar verkligen inte.


För framtiden <3