Ja, igår var det ofrivilligt barnlösas dag. Jag la upp bilden som jag hade i förra inlägget på min instagram med texten: En dag som är lika viktig att uppmärksamma som morsdag och farsdag! Bär något grönt för att uppmärksamma denna dag!
Fick inte lägga upp det på FB för killen. Men ärligt talat är jag besviken på att det bara var min släkt som gillade bilden! Jag är besviken på alla som inte gillade den. Man ska gilla mat och blommor och allt annat som fotas, men en sån här viktig sak kan inte gillas för att uppmärksammas! Fy vad besviken jag är! Alla på min instagram som inte gillade sjönk i mina ögon!
Idag är det morsdag och den har vi firat med släkten i mormor och morfars stuga som vanligt! Grattis på morsdag älskade mamma! <3<3<3
Jag hoppas att jag också kan få fira den nästa år som mamma, om inte annat som gravid i alla fall!
Killen och jag har börjat så smått att titta på hus och jag hittade ett som precis kommit ut på hemnet i fredags. Så bestämde vi oss för att köra utanför och se hur omgivningen såg ut i lördags. Visningen är nästa helg. Men hela släkten har fått nys om detta och det visar sig att för fem generationer tillbaka bodde släktingar där till mig. Så nu har alla fått för sig att vi ska flytta dit!? Vi har inte ens fått en värdering på lägenheten, varit i kontakt med banken eller något sånt. Inte ens en visning har vi varit på! Jag är inte ens säker på att det är rätt för oss. Men vi får väl se hur det känns i helgen när vi varit på visningen. Om det är lönt att ha det kvar i tankarna ens. Jag är lite tveksam till hur trädgården är formad och hur nära vägen den ligger. Men kan ju kännas annorlunda när man väl är inne på tomten.
Hopp och längtan om en framtid!<3<3<3
söndag 31 maj 2015
lördag 30 maj 2015
fredag 29 maj 2015
torsdag 28 maj 2015
Örtmedicin, sjukgymnast och läkare.
Här gör vi allt samtidigt! Det har varit en hektisk vecka och än är den inte slut. I måndags pratade jag med de från Wallmarks ört medicin. Pratade först med han som vi träffat i februari och sen ringde hon som bokar tider upp senare så vi skulle kunna boka en tid för att på börja en behandling. Men då ingen tid passa oss så fick han vi prata med först ringa upp igen. Det gjorde han igår, han ska opereras snart och sen vara borta tills i mitten av juli. Vi hade behövt två tider innan han blir sjukskriven och det hinner vi inte nu. Så vi har bestämt att vi påbörjar en behandling när han kommer tillbaka från sjukskrivningen. Så får vi helt enkelt vänta med att starta nästa IVF 1-2 månader längre än vi tänkt. Men de är det värt om detta hjälper våra chanser att få barn.
Sen var jag hos sjukgymnasten i morse och hon var jätte trevlig och förstående för vad vi går igenom. Jag fick lärt mig hur jag ska sitta för att avlasta min svanskota så mycket som möjligt. Hon tror att de stött till svanskotan på något sätt när jag blev skrapad så att svanskotan blev irriterad och sen har det bliven en inflammation av det. Så nu hoppas vi att det försvinner snart och att jag klarar av att sitta ordentligt så det försvinner snabbare. Hon tyckte det var bra att jag hade en tanke om att gå ut och gå även om jag inte gjorde det än. Hon sa att från tanken kan det dröja sex månader till ett år eller mer innan man tar tag och gör det. Hon var duktig och förstående och inte dömande. Så henne rekommenderar jag starkt!
Läkaren ringde sen angående att jag sökt henne för att det står PCOD på mitt stimuleringsprotokoll. Det har blivet fel och det ska stå som innan, ofrivilligt barnlös: utan anledning.
Jag har PCO men det kan tydligen utvecklas till PCOD från och till under livet.. Så du behöver inte alltid ha PCOD utan kan i bland bara ha PCO. Rörigt? Japp, men nu vet jag i alla fall hur det ligger till.
Ut över detta har det varit picknik på jobbet igår och frånvarande personal idag av olika anledningar. Så tuff vecka, men snart är det helg! I morgon har vi utvecklingsdag så det blir massa pappers arbete i morgon. Hoppas att få lite tid över att förbereda för alla barn som slutar hos oss.
Men nu ska jag ta en titt efter hus och sen göra mig klar för att sova! (slutar väl med att jag somnar vid 00:00.... men värt ett försök!)
Saknaden efter dig/er<3<3<3
Sen var jag hos sjukgymnasten i morse och hon var jätte trevlig och förstående för vad vi går igenom. Jag fick lärt mig hur jag ska sitta för att avlasta min svanskota så mycket som möjligt. Hon tror att de stött till svanskotan på något sätt när jag blev skrapad så att svanskotan blev irriterad och sen har det bliven en inflammation av det. Så nu hoppas vi att det försvinner snart och att jag klarar av att sitta ordentligt så det försvinner snabbare. Hon tyckte det var bra att jag hade en tanke om att gå ut och gå även om jag inte gjorde det än. Hon sa att från tanken kan det dröja sex månader till ett år eller mer innan man tar tag och gör det. Hon var duktig och förstående och inte dömande. Så henne rekommenderar jag starkt!
Läkaren ringde sen angående att jag sökt henne för att det står PCOD på mitt stimuleringsprotokoll. Det har blivet fel och det ska stå som innan, ofrivilligt barnlös: utan anledning.
Jag har PCO men det kan tydligen utvecklas till PCOD från och till under livet.. Så du behöver inte alltid ha PCOD utan kan i bland bara ha PCO. Rörigt? Japp, men nu vet jag i alla fall hur det ligger till.
Ut över detta har det varit picknik på jobbet igår och frånvarande personal idag av olika anledningar. Så tuff vecka, men snart är det helg! I morgon har vi utvecklingsdag så det blir massa pappers arbete i morgon. Hoppas att få lite tid över att förbereda för alla barn som slutar hos oss.
Men nu ska jag ta en titt efter hus och sen göra mig klar för att sova! (slutar väl med att jag somnar vid 00:00.... men värt ett försök!)
Saknaden efter dig/er<3<3<3
tisdag 26 maj 2015
Hus? Barn? Ett liv?
Alla pusselbitar måste finnas för att ett pussel ska bli komplett. Men saknas någon så får man göra så gått det går med de återstående bitarna och hoppas på att den/de saknade kommer fram igen. Så är det nog för alla som kämpar med något. Vi har livets pussel men vi har blivit fråntagna vissa bitar och kan inte göra det komplett.
Vårt liv kretsar så klart om barn just nu som ni är väl medvetna om. Men i helgen började vi diskutera hus. Vi har pratat om att i framtiden flytta till hans mormors hus men jag har inte gillat det innan. Men då mina förutsättningar har ändrats så kan jag tänka mig det och tror det skulle kunna bli riktigt bra. Men det är så himla mycket att göra vid och det dröjer länge innan det är tal om att hans mormor ska flytta.
Så vi började prata om möjligheterna att köpa hus nu. Jag har länge villat men som sagt har förutsättningarna förändrats. På vintern går det bra att bo i lägenhet men desto närmare sommaren vi kommer desto sämre mår jag av att bo i lägenhet och jag har förstått det på killen som han med börjar längta till hus.
Så i söndag sa jag något som tog i mot att säga men som på samma sätt kändes som vi måste prata om. Jag tog upp om vi skulle använda pengarna vi sparat till IVF till en del av kontantinsatsen och köpa hus. och då vänta med att köpa IVF (om inte nästa runda fungerar) tills vi sparat i hop nya pengar. Det visar sig när jag säger detta att killen tänkt samma sak men inte villat säga det.
Kanske hade det varit bättre för oss att komma till ro i ett hus och få må bra där och kunna njuta lite mer av sommaren och naturen (som jag behöver). Och sen påbörja IVF 4 (jag menar då om inte nr 3 fungerar) om ett år eller när vi nu sparat ihop pengar igen. Låta kroppen läka, både fysiskt och psykiskt. Tro mig när jag säger att det är inte lätt att prata om detta för mina ögon tåras och jag känner mig så dum som funderar på detta. Men jag har börjat inse att hur mycket jag än kör på så fungerar det inte för jag/min kropp klarar det inte. Vi klarar det inte. Vi stannar vårt liv helt för att vänta på nästa IVF och för att spara pengar för att ens kunna göra IVF. Som många påpekar, men jag inte håller riktigt med om alltid, jag är inte så gammal än. Jag/vi har tid på oss i nu. Vi ska dessutom leva i den här röran med barnlöshet. Varför inte då försöka göra det bästa av situationen? Vi har inte alla våra pusselbitar i livet och vi kanske aldrig får det. Men vi har möjligheten att lägga några till nu. Bör vi ta chansen då? Det är ju en fördel om man orkar med alla IVF och smärtor och känslor som förekommer med barnlösheten. Det är en fördel om man mår någorlunda bra om man kan när man försöker få barn (må bra är omöjligt men att må inte allt för dåligt i alla fall). Och jag är inte säker på att det är i en lägenhet jag ska vara då. Missförstå mig inte! Jag vill inget hellre än få barn nu!! Men jag vet att jag inte kommer få barn snabbare för att jag stressar mig/oss fram i IVF djungeln. Det hjälper inte... Jag skulle kunna göra allt för att få vårt barn och bli en familj, killen, jag och en bebis. Men det är inget jag bara kan önska mig också kommer det...
Kanske vi måste börja leva ett liv bredvid med.
Vårt beslut är inte taget än, vi måste få lägenheten värderad och vi måste hitta ett hus vi vill bo i, sen måste vi även prata med banken och vi måste sälja lägenheten och alla möjliga andra saker som med ska göras. Vi letar hus nu och går på visningar också får vi se hur det blir. Det kan ta år innan vi hittar ett hus vi gillar och det kan hittas direkt. Men det kan vara så att vi inte hittat något av intresse när det är dags att köpa IVF och då väljer att göra det i stället. Så inget är bestämt än.
Allt jag kan hoppas på är att vi blir gravida snart!
Mitt pussel har gått i sönder och när jag försöker lägga det igen så hittar jag inte alla bitar. Bitarna med dig/er mitt/mina barn är försvunna. Men jag hoppas från djupet av mitt hjärta att de kommer fram snart<3<3<3
Vårt liv kretsar så klart om barn just nu som ni är väl medvetna om. Men i helgen började vi diskutera hus. Vi har pratat om att i framtiden flytta till hans mormors hus men jag har inte gillat det innan. Men då mina förutsättningar har ändrats så kan jag tänka mig det och tror det skulle kunna bli riktigt bra. Men det är så himla mycket att göra vid och det dröjer länge innan det är tal om att hans mormor ska flytta.
Så vi började prata om möjligheterna att köpa hus nu. Jag har länge villat men som sagt har förutsättningarna förändrats. På vintern går det bra att bo i lägenhet men desto närmare sommaren vi kommer desto sämre mår jag av att bo i lägenhet och jag har förstått det på killen som han med börjar längta till hus.
Så i söndag sa jag något som tog i mot att säga men som på samma sätt kändes som vi måste prata om. Jag tog upp om vi skulle använda pengarna vi sparat till IVF till en del av kontantinsatsen och köpa hus. och då vänta med att köpa IVF (om inte nästa runda fungerar) tills vi sparat i hop nya pengar. Det visar sig när jag säger detta att killen tänkt samma sak men inte villat säga det.
Kanske hade det varit bättre för oss att komma till ro i ett hus och få må bra där och kunna njuta lite mer av sommaren och naturen (som jag behöver). Och sen påbörja IVF 4 (jag menar då om inte nr 3 fungerar) om ett år eller när vi nu sparat ihop pengar igen. Låta kroppen läka, både fysiskt och psykiskt. Tro mig när jag säger att det är inte lätt att prata om detta för mina ögon tåras och jag känner mig så dum som funderar på detta. Men jag har börjat inse att hur mycket jag än kör på så fungerar det inte för jag/min kropp klarar det inte. Vi klarar det inte. Vi stannar vårt liv helt för att vänta på nästa IVF och för att spara pengar för att ens kunna göra IVF. Som många påpekar, men jag inte håller riktigt med om alltid, jag är inte så gammal än. Jag/vi har tid på oss i nu. Vi ska dessutom leva i den här röran med barnlöshet. Varför inte då försöka göra det bästa av situationen? Vi har inte alla våra pusselbitar i livet och vi kanske aldrig får det. Men vi har möjligheten att lägga några till nu. Bör vi ta chansen då? Det är ju en fördel om man orkar med alla IVF och smärtor och känslor som förekommer med barnlösheten. Det är en fördel om man mår någorlunda bra om man kan när man försöker få barn (må bra är omöjligt men att må inte allt för dåligt i alla fall). Och jag är inte säker på att det är i en lägenhet jag ska vara då. Missförstå mig inte! Jag vill inget hellre än få barn nu!! Men jag vet att jag inte kommer få barn snabbare för att jag stressar mig/oss fram i IVF djungeln. Det hjälper inte... Jag skulle kunna göra allt för att få vårt barn och bli en familj, killen, jag och en bebis. Men det är inget jag bara kan önska mig också kommer det...
Kanske vi måste börja leva ett liv bredvid med.
Vårt beslut är inte taget än, vi måste få lägenheten värderad och vi måste hitta ett hus vi vill bo i, sen måste vi även prata med banken och vi måste sälja lägenheten och alla möjliga andra saker som med ska göras. Vi letar hus nu och går på visningar också får vi se hur det blir. Det kan ta år innan vi hittar ett hus vi gillar och det kan hittas direkt. Men det kan vara så att vi inte hittat något av intresse när det är dags att köpa IVF och då väljer att göra det i stället. Så inget är bestämt än.
Allt jag kan hoppas på är att vi blir gravida snart!
Mitt pussel har gått i sönder och när jag försöker lägga det igen så hittar jag inte alla bitar. Bitarna med dig/er mitt/mina barn är försvunna. Men jag hoppas från djupet av mitt hjärta att de kommer fram snart<3<3<3
torsdag 21 maj 2015
Läkare
Ringde rmc igår för att fråga om stimuleringsprotokollet jag fått hem och hur det kommer sig jag fått diagnosen pcod utan att läkarna sagt det. Hon jag prata med var trevlig och lyssnade och förklarade även pco för mig och att de fanns olika grader med mera. Men hon visste inte varför de skrivet pcod nu och inte innan. Så jag fick en tele tid till min läkare den 28/5.
Fick hem våra journaler idag. Fattar ingenting av de bitar där de nämner värden i kroppen. Massa konstiga ord som jag inte hittar förklaring på. Trodde man skulle få en typ tabell eller något med svaren på de olika blodproverna. Men det fanns där inte utan bara de som stod i den skriftliga texten. Får helt enkelt vänta tills läkaren ringer. Syns i alla fall att jag ringt rmc många gånger med smärtor och så. Allt var antecknat och de är ju bra.
Psykologen som skulle ringa upp gjorde så tisdags och då kunde jag inte svara. Så skulle hon ringt igår och de gjorde hon inte. Så ringde hon idag och då svarade jag. Men hon hörde direkt när jag sa hej att jag var stressad så hon sa direkt att hon kunde ringa upp senare. Hon ringde fast inte när hon sa hon skulle och jag hann inte ta luren när hon väl ringde sen... Suck! Så hon lämnade medelande att hon ringer i morgon igen. Så vi gör ett nytt försök i morgon!
Nu ska jag göra mig klar för att sova!
Drömen om ett barn <3
onsdag 20 maj 2015
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)