Hus? Barn? Ett liv?

Alla pusselbitar måste finnas för att ett pussel ska bli komplett. Men saknas någon så får man göra så gått det går med de återstående bitarna och hoppas på att den/de saknade kommer fram igen. Så är det nog för alla som kämpar med något. Vi har livets pussel men vi har blivit fråntagna vissa bitar och kan inte göra det komplett.

Vårt liv kretsar så klart om barn just nu som ni är väl medvetna om. Men i helgen började vi diskutera hus. Vi har pratat om att i framtiden flytta till hans mormors hus men jag har inte gillat det innan. Men då mina förutsättningar har ändrats så kan jag tänka mig det och tror det skulle kunna bli riktigt bra. Men det är så himla mycket att göra vid och det dröjer länge innan det är tal om att hans mormor ska flytta.
Så vi började prata om möjligheterna att köpa hus nu. Jag har länge villat men som sagt har förutsättningarna förändrats. På vintern går det bra att bo i lägenhet men desto närmare sommaren vi kommer desto sämre mår jag av att bo i lägenhet och jag har förstått det på killen som han med börjar längta till hus.
Så i söndag sa jag något som tog i mot att säga men som på samma sätt kändes som vi måste prata om. Jag tog upp om vi skulle använda pengarna vi sparat till IVF till en del av kontantinsatsen och köpa hus. och då vänta med att köpa IVF (om inte nästa runda fungerar) tills vi sparat i hop nya pengar. Det visar sig när jag säger detta att killen tänkt samma sak men inte villat säga det.
Kanske hade det varit bättre för oss att komma till ro i ett hus och få må bra där och kunna njuta lite mer av sommaren och naturen (som jag behöver). Och sen påbörja IVF 4 (jag menar då om inte nr 3 fungerar) om ett år eller när vi nu sparat ihop pengar igen. Låta kroppen läka, både fysiskt och psykiskt. Tro mig när jag säger att det är inte lätt att prata om detta för mina ögon tåras och jag känner mig så dum som funderar på detta. Men jag har börjat inse att hur mycket jag än kör på så fungerar det inte för jag/min kropp klarar det inte. Vi klarar det inte. Vi stannar vårt liv helt för att vänta på nästa IVF och för att spara pengar för att ens kunna göra IVF. Som många påpekar, men jag inte håller riktigt med om alltid, jag är inte så gammal än. Jag/vi har tid på oss i nu. Vi ska dessutom leva i den här röran med barnlöshet. Varför inte då försöka göra det bästa av situationen? Vi har inte alla våra pusselbitar i livet och vi kanske aldrig får det. Men vi har möjligheten att lägga några till nu. Bör vi ta chansen då? Det är ju en fördel om man orkar med alla IVF och smärtor och känslor som förekommer med barnlösheten. Det är en fördel om man mår någorlunda bra om man kan när man försöker få barn (må bra är omöjligt men att må inte allt för dåligt i alla fall). Och jag är inte säker på att det är i en lägenhet jag ska vara då. Missförstå mig inte! Jag vill inget hellre än få barn nu!! Men jag vet att jag inte kommer få barn snabbare för att jag stressar mig/oss fram i IVF djungeln. Det hjälper inte... Jag skulle kunna göra allt för att få vårt barn och bli en familj, killen, jag och en bebis. Men det är inget jag bara kan önska mig också kommer det...
Kanske vi måste börja leva ett liv bredvid med.
Vårt beslut är inte taget än, vi måste få lägenheten värderad och vi måste hitta ett hus vi vill bo i, sen måste vi även prata med banken och vi måste sälja lägenheten och alla möjliga andra saker som med ska göras. Vi letar hus nu och går på visningar också får vi se hur det blir. Det kan ta år innan vi hittar ett hus vi gillar och det kan hittas direkt. Men det kan vara så att vi inte hittat något av intresse när det är dags att köpa IVF och då väljer att göra det i stället. Så inget är bestämt än.
Allt jag kan hoppas på är att vi blir gravida snart!

Mitt pussel har gått i sönder och när jag försöker lägga det igen så hittar jag inte alla bitar. Bitarna med dig/er mitt/mina barn är försvunna. Men jag hoppas från djupet av mitt hjärta att de kommer fram snart<3<3<3