Flytt

Efter en mysig helg med gåsmiddag och firande av kusin så har jag packat en del idag. För imorgon får vi lägenheten! Så den närmaste veckan kommer jag inte skriva direkt eftersom vi flyttar och jag ska i väg onsdag, torsdag och fredag... Blev mycket samtidigt som vi flyttar! Men de ska bli skönt!

Har även hämtat en lånebil idag då vår fortfarande inte är klar... Beräknas få den nästa vecka i stället... Skulle fått den förra veckan... Så nu fick vi ha lånebil så länge. De är ju bra i alla fall för från och med i morgon och hela veckan så behöver vi två bilar för att få veckan att gå ihop... 

Nu ska jag gå och packa lite till! 

Lägenhet

Som sagt så var jag och skrev på papperna för lägenheten och på tisdag får vi nycklarna. Även om vi inte har hittat eller fått någon av de husen vi budat på så känns det skönt att få flytta till eget igen. Med våra saker och där vi kan bo tills vi hittar något. Nu får det ta den tid det tar, vi hittar något när vi gör. Det känns väldigt bra med lägenheten än så länge men så klart saknar jag att inte få min trädgård och mitt hus. Men det kommer en dag, sen om de är nästa år eller några år framåt så kommer det.

Skulle packat lite av de saker vi har här i stugan idag, men killen kom hem tidigt då han känner sig förkyld. Så det blev inte mycket med det, istället blev det massa tv tittande. Men nu har han gått och lagt sig så här sitter jag och tänker.

På bordet precis bredvid datorn ligger en bild på mig och min syster son. En helt fantastisk bild. Kommer jag ha en sån bild med mig och mitt barn? Jag vet inte eftersom jag inte vet om jag kommer ha barn... Kan jag leva ett liv utan barn? Utan killens och mitt barn? Vårt barn? Ett barn som gör oss till den där familjen som jag alltid villat ha? nä.... antagligen inte...
Tills den dagen kommer då vi får vårt barn, ska jag då ge min kärlek till andras barn så länge? Ska jag hjälpa andra barn att må bra tills jag kan få möjligheten att göra de för mina barn? Ärligt talat så kommer jag aldrig må riktigt bra igen, jag kommer väl må bättre och sämre i perioder igen. Men riktigt bra det tror jag blir svårt. Självklart kommer jag må bra/bättre när vi får barn. Men sorgen, smärtan och allt vi gått igenom har ju satt sina ärr...
Utan min sjukskrivning och att få prata med kuratorn hade jag varit djupt deprimerad idag. Detta är jag tydligt medveten om.

Nu när jag ska tillbaka till arbetslivet igen, kan jag inte riktigt välja rätt väg. Jag vet att det blir tufft att jobba med barn igen, men desto bättre jag mår så inser jag också att det är där jag hör hemma. Det är de jag kan och det är de jag är bra på. Samtidigt vet jag att det inte blir lätt, för som sagt ser jag ju var dag vad jag inte kan få... Men där kan jag i alla fall göra en skillnad för barnen. Jag kan finns där för dem.
Om jag väljer ett kontorsjobb så vet jag att jag inte kommer må bra av det heller, för jag hör inte hemma där. Jag kan vara snabb på datorer och sånt. Men det är inte jag och min dyslexi gör det inte lättare. När jag hade 20 veckors praktik på kundservice så kände jag alltid att jag inte passa in och när jag kom hem var jag psykiskt trött och kände mig hela tiden nerstämd. När jag var där så kändes det som jag skulle somna så fort jag inte hade något att göra. Så jag vet hur det blir om jag får ett kontorsjobb, jag kommer bli nedstämd och känna att jag inte passar riktigt in (den tror jag i alla fall) och inte får någon glädje under dagen. Men samtidigt kommer jag inte se vad jag inte kan få var dag.
Väljer jag att jobba på förskola var dag så kommer jag se glädje i andras ögon var dag och jag kommer få ha glada stunder. Men samtidigt kommer jag se vad jag inte kan få och bli nedstämd av de istället. Så vilken av de två dörrarna väljer man? Vilken nedstämdhet ska jag välja?
Jag tror som sagt att det blir svårt att jobba med barn igen, men jag har svårt att få bort tanken att det är där jag ska vara... Samtidigt kan jag inte släppa tanken att jag borde hitta något annat, för mitt eget bästa i längden... Jag behöver råd, även om jag vet att det är mitt beslut i slutändan. Vad hade ni gjort?

Nu ska jag skaka av mig detta och tänka på att vi faktiskt ska flytta snart och njuta av att faktiskt få vara hemma och må som jag i stunden mår.

Vi som kämpar, kämpar inte bara mot vårt "hinder/problem" utan alla de andra saker som blir en följd av de vi kämpar för med. Alla de saker som får stå på paus eller helt enkelt låta bli för vårt liv tar en annan vända än vi tänkte. 

Jag förväntade mig inte att livet skulle bli lätt...
Men jag förväntade mig inte att det skulle bli så här....

1 år....

Idag är det exakt ett år sen vi fick missfall... De är tungt och sorgligt....
Tänk att det redan har gått ett år sen jag kände att något var fel och sprang in på toaletten och insåg att mitt liv ramlade ihop där och då... Undrar var detta året tagit vägen? Den är som i en dimma som aldrig hänt....
I kväll ska vi tända två ljus för våra tvillingar <3 Bild kommer om någon dag på de.
Jag tycker det är viktigt att inte försöka glömma det, för det är faktiskt våra barn. Vi fick aldrig hålla dem, eller krama dem, eller pussa dem... De blev bara 8 veckor gamla inom mig.... Men de var fortfarande någon vi hade skapat, någon som skulle bli våra barn. Vi fick aldrig känna känslan av att ha de nära, vi fick bara 8 veckor av glädje och förväntad på att vi skulle bli föräldrar. Men de finns alltid kvar i våra hjärtan <3<3<3

Vi fick inte behålla er... Men ni finns alltid kvar hos oss! Vi älskar er!!<3<3<3
Med tankar och kärlek från er Mamma och Pappa<3

Lite glada saker!

Killen ringde i morse och berättade att han inte blir förflyttad i december! Detta på grund ut av att han har uppehållstjänst och inte vill jobba över julen! Så de fick inte schemat att gå ihop. Så tidigast januari om han blir flyttad! Väldigt glad för detta!!!

Kort efter att han ringt så ringde de från lägenheten vi tittade på igår. Vi får den!!!! Så ska dit och skriva kontrakt senare idag!! Känns väldigt skönt!!!!!! De trodde vi knappt! Tur man blev medlem på den hemsidan! Går så där 3-5 år snabbare att få en lägenhet med de! Den var fin och ljus, nyare kök och badrum. Det fanns diskmaskin och en hel frys och en hel kyl! Ja, detta kan nog bli bra tills vi hittar hus!

Lite glädje!

Ett och annat

Ja, det har hänt lite sen förra tisdagen när jag skrev men inte allt för mycket. Men en positiv sak är att vi har fått lägenhetsvisning. Blev medlem på hemsidan förra helgen och på onsdagen fick vi veta att vi skulle få visning. Så jag ska dit på visning i morgon! Tyvärr ska killen på utbildning just den dagen så han kan inte följa med...
Chansen är inte så stor att vi får lägenheten eftersom vi bara varit medlemmar i lite mer än en vecka. Det är dessutom fler som ska på visningen i morgon. Så kan tänka mig att så gott som alla på visningen går förre oss... Men det är i alla fall bra och kul att vi har blivit kallade! Blev överraskade och väldigt glada!

Fick förresten veta i veckan att killens ena kusin är gravid... Så nu har han två kusiner som ska ha barn nästa år... Det är barn nummer två för båda...
Utöver de så är vänner tills han kusin också gravida (med sitt första) och de är alltid med när något firars där. Så träffar de några gånger om året.... Så tre bebisar på killens sida i april/maj nästa år..

Här har vi bara huvudvärk och rygg/nackvärk.... Men i morgon är i alla fall sista tiden till kuratorn. Skulle varit förra veckan men hon fick ställa in den så den blir i morgon i stället.

I fredags var vi bjudna till en kompis. Tyvärr hade killen redan tackat ja till att jobba extra så fick gå själv. Hon hade bjudit folk som vi umgicks med i årskurs 7-9. Trevligt att träffa de, även om jag aldrig stod många av de så nära. Killen och jag hade bestämt innan att berätta om vår barnlöshet om det kom upp. Vilket det gjorde dels för de vet jag vilat ha barn tidigt och sen för en av de har blivit förälder och hade sitt barn med och en annan väntade barn. Så jag berättade och de verkade förstående. Var även noga med att poängtera att jag inte skäms över det men att de inte gärna får berätta det för andra. Om de pratar med varandra om det bryr jag mig inte om men att de inte berättar för folk jag inte sagt det till. Så att jag inte får höra omvägar historier som inte stämmer sen. Så vi får väl se om det stannar hos de jag sagt det till eller om de kommer omvägen tillbaka.

Nu måste jag gå och packa varma kläder till killen då vi ska åka och byta däck när jag hämtat han vid tåget. Vintern knackade ju på dörren i helgen. Idag tog jag på mig min vinterjacka! Kallt med minusgrader och att köra med sommardäck var inte populärt hos mig kan jag säga! Så nu ska vinterdäcken på!

Vågar man tro på framtiden?

Att försöka bli gravid på naturlig väg...

Jag valde att hoppa över att skriva om denna biten under månaden som gick för jag ville ha det privat. Då jag vet min familj läser bloggen. Men då det inte gick så väljer jag att skriva ut det.

Under månaden som gått (mellan min mens) så försökte vi naturlig väg att få barn. Det var dags att försöka efter att gått på örterna i tre månader. Till en början med så fick jag veta vilka 4 dagar killen och jag skulle ha sex på för att det skulle fungera. Vi skulle alltså försöka pricka min ägglossning. Vi vet inte om vi prickade den eller inte... Men jag hade i alla fall väldigt ont (som jag har skrivet under månaden). Endo ger ju inte bara smärta vid mens utan ger oftast smärtor vid sex... det kanske inte kommer upp när man pratar om endo direkt, sex är ju privat. Men det är i alla fall så det är. Ibland går det bättre och ibland sämre. Efter som jag hade mer ont denna månaden så var det så klart sämre. Sen hade jag även väldigt ont resten av månaden med, hade ju svårt att gå någon dag för det gjorde så ont.... Jag tror min endo just nu är inne i en dålig fas eller vad det nu är. För jag känner det mer och mer... Men nu åter går vi till försöket.
När jag sen var inne på Wallmarks så lyssnade han på min puls och han kunde känna små pärlor (jag kan inte riktigt förklara det) och om man har de så kan man vara gravid. Har man inte de så är man inte det. Han sa till mig att det inte var en garanti på att jag var gravid men att det fanns en möjlighet och att det även kunde vara därför jag fått mer ont. Han satte i alla fall nålar utifrån att jag skulle vara gravid. Gärna för mig! Han frågade mig även om jag kände mig som jag gjorde förra gången jag var gravid. Men det gjorde jag inte, men det är svårt att jämföra eftersom jag var fullproppad med hormoner sist...  I vilket fall som helt kände jag mig inte gravid, men man vill ju inte ge upp hoppet. Så de blev en del teststicker... Men alla var negativa.... Tyvärr kom min mens sen...  Om jag hade ägglossning där vi försökte så var min mens sen med några dagar...  och det gjorde hemskt ont och det kändes som om jag skulle gå sönder när den kom. Det är sällan tårarna rinner när jag har mens och Alvedon i kroppen men denna gången gjorde det... Killen pratade med Wallmarks när han hämtade örter och han sa att det kan vara så att jag blev "gravid" men att embryot inte fastnade och att det var därför jag hade så ont och om mensen var sen så kan det varit därför.
Men det är bara spekulationer och vi vet inte. Men man mår så klart väldigt dåligt över det och det känns väldigt tufft...
Han sa till mig när jag var där inne att jag inte fick låta det knäcka mig om jag inte blev gravid men det var okej att må dåligt. Använde inte exakt de orden men i det stora hela var det det han menade. Jag är knäckt, men inte så knäckt. De är tufft, men jag ger inte upp...
Det var jobbigt när mensen kom och det kommer inte bli lättare....
Vi kommer inte försöka denna månaden av olika anledningar. Jag kommer inte heller skriva ut vilka månader vi försöker och vilka månader vi inte försöker i framtiden. Men ni får veta i efterhand hur det går.

Ett liv fullt av motgångar...

Att känna...

Idag och natten till idag har jag funderat mycket över mitt liv och hur jag mår. Jag mår inte så bra som jag vill ge skenet av. Men vem vill inte må bra liksom? Jag kom fram till en tydlig sak inatt och det är att jag inte kan känna mig riktigt glad, lycklig eller någon av de positiva känslorna. Jag känner mig bara arg, ledsen, irriterad och rastlös. Det är väldigt frustrerande och jag vill inte ha det så här... Men jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det....

Så jag har som sagt funderat mycket på mitt liv och vad jag vill och inte vill. Problemet är jag att inte kommer på så mycket. Jag vet i alla fall att det inte blev som jag tänkt mig och då menar jag att det inte ens är i närheten av vad jag tänkt mig. Hur anpassar man sig till ett liv man inte tänkt ha? Hur anpassar man sig till alla hinder som slängs framför en utan att där är några medgångar? Jag vet faktiskt inte, jag försöker verkligen klura ut det. Det är inte så lätt att släppa sina drömmar och ställa in sig på något nytt bara för att livet valde att det var en annan väg man skulle ta. Det sägs att när en dörr stängs så öppnas två nya... Så var är mina två nya dörrar? Jag hittar de inte... 

I used to smile

and if I had a problem, I always solved it

but now I don't know anymore