Tvångstankar och Danmark

Jag minns inte fall jag skrivigt att jag har vångstankar tidigare. I vilket fall som helst så kommer jag nu att berätta den korta versionen. Vad jag har förstått så kommer/utvecklas tvångstankar oftast av ett trauma och det var precis det som hände för mig. När jag var 8år gick min farbror bort i cancer... några veckor senare födes min lille bror. Jag var livrädd att min bror eller någon annan i min familj också skulle gå bort. Jag hade ju sätt att en närstående kunde ryckas bort från en. Så jag började utveckla tvångstankar. Bakterier var en av de som jag var mest rädd för eftersom du blir sjuk av bakterier och blir du sjuk kan du gå bort. Jag var 8 år så jag såg det ju som en 8 åring gör. De var mycket annat också men bakterier och att allt jag skulle göras 3, 5 eller 7 gånger och jag fick aldrig tänka en negativ tanke när jag gjorde det för då kunde någon dö eller bli sjuk. Tex, kunde jag släcka lampan och tända den ex antal gånger. Jag tvättade även nästan sönder mina händer och de blev lätt såriga. Jag var även en mästare på att dölja mina tvångstankar så min familj visste knappt om det. De visste små små bitar av det hela men inte i närheten av sanningen. Men när jag ar 14 år fick jag valet av minna föräldrar att gå till en psykolog och få hjälp eller klara av att sluta själv. Envis som jag är vägrade jag gå till en psykolog och lyckades faktiskt sluta helt och hållet själv. Väldigt duktig gjort av mig själv måste jag ju säga. Det är inte lätt det här och jag råder alla er som lider av tvångstankar att be om hjälp. Men i vilket fall som helst så slutade jag helt. När jag sen träffade min pojkvän så hade han också vissa tvångstankar, kan ju berätta att alla har vissa tvångstankar men vissa som tex jag, får värre eller större problem. I alla fall så kände jag igen mig i vissa saker även om han inte hade hälften av vad jag hade haft. Men tex kolla dörren ett par gånger eller spisen. Lätt för mig att börja med det också även om det bara var små saker så påverkar man varandra. Men det höll sig till att kolla spisen och dörren två gånger. Men sen så slutade jag på p-piller för att vi skulle kunna få barn. Ganska snabbt kom mina tvångstankar angående bakterier tillbaka inte för att jag ville utan för att jag var rädd att skada barnet om jag skulle bli gravid. Jag har även ganska livlig fantasi, vilket i dessa situationer inte är så speciellt bra. Så att gå på toaletten borta hatade jag av den risken att jag skulle bli gravid av någon som varit på toa innan mig. Alltså tex att de håligt ¨på "snorren" och sen tagit på pappret och sen torkade jag mig med det och blev då gravid. Jag vet egentligen att detta inte kan hända, men med tvångstankar så är det mesta en möjlighet. Detta är då en av många saker. Tycker tex inte om att byta sanitetsaker på offentliga toaletter av den orsaken och att det är smutsigt och att man är rädd att få upp smuts eller bakterier. Det finns ju inte alltid vask inne på toaletten på offentliga toaletter. Men i vilket fall som helst har jag verkligen kämpat med att försöka sluta med detta. Tror att jag inte blivet gravid alls även ökat min oro. Men för två år sen kanske bad jag om hjälp av en psykolog för att bli kvitt mina tvångstankar. Tyckte inte jag fick så mycket hjälp men hon kom i alla fall fram till att jag är arg för lite. Eller rättare sagt så får jag inte ur mig all min energi vilket leder till mina tvångstankar. Ingen aning om detta stämmer men jag fick i alla fall välja mellan att bli vidare skickad till något annat då hon inte kunde göra mer eller försöka sluta själv igen. Jag valde att försöka själv. Klart har det blivet bättre igen men de är inte borta. Men här om dagen var vi i Danmark med mina föräldrar, min ena bror och min ena syster med kille. Självklart hade jag mens när vi var där och var tvungen att bytta sanitets saker på de mindre fräscha toaletterna. För första gången på länge kändes det inte så jobbigt som det brukar. Klart det var jobbigt men inte alls som innan. Väldigt skön känsla! Jag älskar även karuseller och har gjort sen jag var liten. Extra mycket tycker jag om de som går fort och upp och ner. Men sen jag sluttade på p-pillerna så har jag varit rädd för att jag ska vara gravid och kunna skada barnet var gång jag åkt. Så jag har inte kunnat njuta av karusellerna de senaste åren. Men nu när vi var på Bakken så kunde jag verkligen njuta för på första gången på länge då visste jag till 100% att jag inte var gravid. Vad vi förstår det som(eftersom jag inte blir gravid) så måste vi ha hjälp för att kunna få barn. Så jag visste ju att jag inte var gravid och jag kunde för första gången på länge släppa mina "spärrar" och bara njuta av alla karuseller! Det var fantastiskt och mina föräldrar och min kille sa sen att jag såg ut som en överlycklig tonåring när jag åkte. Det kändes helt fantastisk! Är det någon gång jag ska kunna släppa mina tvångstankar så tror jag att det är nu och jag ska verkligen försöka. Har väldigt stort stöd från min kille som vet allt om mina tångstankar och det betyder mycket att ha någon att luta sig mot. Även mina föräldrar har på senare tid fått veta en hel del om hur det egentligen la till med mina tvångstankar. Har även stort stöd från de och det är jag enormt glad och tacksam för! Vet inte vad jag skulle göra utan alla närstående! <3
Det enda problemet med karusellerna nu i efterhand är att jag har mega ont i mina muskler och att jag hade migrän igår så ont jag hade. Tog till och med Treo innan jag gick och la mig igår för att den skulle försvinna och jag tar aldrig treo längre. Då är det illa! Men det var underbart att kunna njuta och känna sig så fri igen som jag gjorde när jag åkte karusellerna. Jag brukar säga: Att man aldrig blir för gammal för att ha kul! Håller fast vid det i nu.

Men i alla fall tack familjen för en underbar dag på blå planeten och bakken! Det var en välbehövd dag! <3<3<3

Kärlek till alla er som finns där för mig och alla mina problem! <3<3<3
Även kärlek till alla er som finns där för oss i vår kamp om att få barn<3<3<3