Kurator och sjukskrivning

Jag tänkte droppa in och berätta hur det gick hos kuratorn idag.
Det var otroligt skönt att få prata med kuratorn och ha någon som lyssnar utan att ha förutfattade meningar eller idéer, tankar och åsikter till mig. Jag kunde gråta utan att känna att jag måste hålla igen och sluta och stänga det inom mig. Hon såg och hörde vilken sorg jag bär inom mig och vad jag stänger in för att klara av vardagen. Hon förstår att jag tycker det är jobbigt att jobba med barn när jag själv inte kan få några. Att gå dit och stänga allt inom mig för att klara av det är inte bra. Hon rekommenderade mig att sjukskriva mig för jag borde inte jobba så dåligt som jag mår. Även om jag har semester nu så är den inte till för att må dåligt under. Så jag har idag sjukat mig och ska i morgon försöka få en tid till en läkare som kan sjukskriva mig. Så nu håller jag tummar och tår att läkaren är lika förstående som kuratorn och faktiskt sjukskriver mig. Jag är inte deprimerad men bär på en enorm sorg och om jag inte får/lär mig hantera den så kommer jag bli deprimerad väldigt snart...

Med tårar som rinner ner för min kind så känner jag en lättnad att få bli hörd och förstådd. Att det är normalt att må så här och att jag får ha min sorg. Att den inte försvinner bara "så där".
Alla reagerar vi olika och alla sörjer vi olika, men att stänga det inom sig för att klara av vardagen är inte rätt. För första gången på väldigt länge känner jag att jag kan få hjälp på rätt sätt, att någon hörde MIG och hur denna sorg tar knäcken på mig.

Kram till alla och ett lycka till i er kamp<3