Söndag!

Kan ju meddela att febern är borta och jag har lite lite lite bättre röst idag än igår. Men jag hostar mycket mer idag och jag håller på att kräkas av min underbara hosta! Näsan rinner fortfarande om inte mer än den gjorde igår. Blir inget jobb för mig i morgon och jag vill inte säga det men antagligen får jag ställa in det på tisdag. Skulle fira mig då... Men jag tror inte det blir jobb på tisdag heller och dessutom verkar pojkvännen ha blivet smittad av mig...

Men till något annat! Jag sover bokstavligt talat aldrig ensam! Visst somnar jag ofta själv men killen kommer alltid hem sen. Jag sov själv en gång i vår föra lägenhet när han var på svensexa, men det var på sommaren och inte så mörkt då. Men denna helgen har han varit och fiskat så jag har varit själv hela helgen! Jag är ganska rädd av mig när det kommer till att sova själv, har liksom aldrig behövt det. Har en storfamilj och alltid någon som varit hemma och sen flyttade jag direkt ihop med min pojkvän. Men det gick över all min förväntan faktiskt! Jag var inte rädd och allt har gått bra (om vi hoppar den biten om att jag har/är varit sjuk!)! Ganska stolt över mig själv faktiskt, fasat in för denna helgen länge och den gick bättre än jag trott. Vet inte om det är för att jag känner mig trygghär eller för att jag är "vuxen" nu. Men i vilket fall som helt så har det gått bra och han är på väg hem nu.

Vecka 15

Jo, veckan kom och gick lika fort igen...
Inte snällt... Var ju förkyld föra veckan och helgen men mådde bättre sen så jobbade igen i måndags. I onsdags hade jag små ont i halsen och visst har min näsa varit snuvig hela veckan men det är ju inget ovanligt. Men i torsdags kväll började jag få riktigt ont i halsen och min röst började försvinna. Men jag gick och jobbade i fredags ändå... Gick hem tidigare då jag verkligen inte mådde så bra. Nu sitter jag här hemma med huvudvärk, feber, rinnande näsa, halsont och ingen röst och en jävla hosta som nästan får en att kräkas. Tack så mycket!!! Hade varit kul att få vara frisk nu...  men nä inte jag, kör allt nu så jag slipper det resten av året eller? Just nu är jag okej, alvedonen gör nytta  och jag är för uttråkad för att sitta i soffan hela tiden men har ingen energi att göra något annat. Så nu sitter jag här och försöker få ner lite honungste för att se om min hals kan bli bättre....

Kan ju medla att ingen läkare har hört av sig om något över huvudtaget...Tråkigt vill ha svar på allt nu tack!!!!! Men jag väntar snällt lite till då...

Nu ska jag se om jag lyckas skriva ner berättelsen jag berättade för barnen i torsdag vid bordet på jobb... Den måste varit någorlunda bra för de bad mig berätta den igen direkt efter och de ville höra den igår igen. Så nu ska jag bara komma ihåg vad jag sa...

Men först får jag nog snyta mig för 3000 gången idag... Trevlig helg alla! Hoppas ni har det bättre än jag!

Livet

Jag kräktes aldrig igår, men kändes som om jag skulle göra det. Spenderade lite mer än en timme på toa golvet. Inte rättvis... inte druckit någon cola idag... Ska äta lite snart, har ingen lust till mat alls...

Hur vet man vad som är rätt och fel? Hur vet man vad framtiden har i tankarna? Hur vet man att de man känner och gör är rätt och inte fel? Mina tankar vandrar iväg lika fort som regnet kom och gick ifrån min fönsterruta.. Här sitter jag med tusen frågor och inga svar. Likt så som många andra. Känns som jag missat eller missar stora saker i mitt liv. Jag ser alltid framåt men glömmer ibland nuet. Har jag missat? Borde jag gjort? Gör man fel som väntar och tror att drömmar slår in.. Hur vet man att där man är nu är rätt och inte där man kunde varit? Hur vet man att det inte är grönare på andra sidan? Jag vill ha tusen råd men jag vill inte följa dem... Jag vill följa mina egna idéer och viljor. Men jag känner mig låst till vad jag inte vet och vad som kan hända och ske. uch! Jag blir snart 23år... och jag känner att jag inte har en blekaste aning var jag är på väg. Jag vet bara vad jag har missat och kanske aldrig får. Jag har tusen saker jag vill göra men jag är rädd att livet har andra planer. Man ska vara tacksam för vad man har i ställe för att vara ledsen för vad man inte har. Men man önskar alltid att man hade lite till...

Taskig!

Jag tog aldrig någon mer cola utan gjorde lite pommes då jag var hungrig... Nu sitter jag på toagolvet och väntar på att spy... Inte rättvist...

Trött!

Jag är tött! Jag är trött på min kropp! Jag är trött på vad den gör mot mig och hindrar mig att göra! En tår rullar ner för min kind när jag tänker på allt den hindrat mig från att göra och smärtan den har skapat mig. I många år hade jag huvudvärk, en huvudvärk som bara blev värre och värre. Den är bättre nu men den är kopplad till rygg och nacke som även den gör ont. Upprepande besök till kiropraktiker lindrar detta. Men allt jag hoppat över att göra och all Treo jag tagit för den jävla huvudvärken. Den där jävla magen som gjorde ett år till helvete av fruktansvärda magsmärter. En oro av att aldrig våga gå förlångt i från en toalett fall kramperna skulle börja. Oron siter kvar än idag fall maten man får i sig skulle råka innehålla gluten. Följderna den förde med sig med laktosintolerans och IBS. All vitaminer jag tagit för alla möjliga symtomer som tär på en som en följd av celiakin. De plågande åren av att försöka få barn, med en smärta som skär i äggstockarna. Oron att känna att något är fel. Glädjen och sorgen av att få veta att man har PCO och möjligen även endometrios. Hoppet att kunna få barn, men med en lång och plågsam väg dit. Men inte med säkerhet kan ja få det jag vill ha mest. Den frätande/svidande känslan jag haft i flera år mellan revbenen som ingen tagit på allvar. Som nu är värre än någonsin och som gör att jag kräks av viss mat. Irritationen och ilskan men mest av allt sorgen som stiger inom en, att ens egen kropp verkar gå emot en. Tröttheten över att inte få välja själv! Att behöva rätta sig efter ens kropp hela tiden! Inte kunna få de mitt hjärta önskar mest för att min kropp går i mott mig. Längtan och hoppet om mitt älskade barn. Trött! Trött! Trött! Jag sitter här med en svidande känsla och vet att jag inte borde ta en läsk ur kylen. Jag vet att jag antagligen lär vika mig dubbel av smärta sen och kräkas om jag gör det. Egentigen vill jag bara göra det ändå och gå i mot min kropp. Men jag vet att jag få lida om jag väljer att göra det. Drack 33cl cola igår utspritt under 5h och 33 cl cola idag utspritt under 4h. Det hjälpte inte. Min kost är redan begränsad och nu väljer min kropp att ta ifrån mig fler saker! Inte ens en kall cola kan jag njuta av när jag är sjuk... Till och med chokladet svider även om inte lika mycket...
Jag är trött på att inte få bestämma över mitt liv utan att min kropp bestämmer åt mig! Det sägs att man ska älska sin kropp, men hur ska jag kunna älska något som verkar göra allt för att gå i mot mig?

Läkaren

Killen fick tag på receptionen idag till läkaren och han fick veta att där är kö till att få "simmarna" kollade och att det kommer antagliten dröja innan vi får vårt svar. Vi vet att det kan ta tid... men vi hoppas på lite snabbare... på måndag är det sex veckor sen han lämnade in provet.... Men nu vet vi i alla fall att det är kö...

Vecka 13

Vi har inte fått tag på läkaren än angående "simmarna", Killen har försökt ringa flera gånger men något med växeln är fel och de jobbar för fullt på att lösa problemet. Så får väl vänta lite till på svaret...

Ringde läkaren i måndags angående min mage och de svarade mig att jag skulle ringa upp på tisdag för att få en akut tid. Så det gjorde jag, fick tid 11.15 så fick lämna jobbet, som tur var kunde det lösas med hjälp från övriga personal så jag kunde åka. Läkaren konstaterad Magsår/magkatarr eller vad det heter efter vad jag beskrev. Nu ska vi bara ta reda på vilken sort det är. Tydligen stod det mellan tre sorter, antingen de vanligaste där du helt enkelt har ett magsår. Eller så har jag fått en infektion som orsakar det (tror jag det var) eller så har jag fått en autoimmun sjukdom, som jag förstår det som skapar magsåret. (inte riktigt insatt i det). Den autoimmuna sjukdomen kan vara kopplad till min celiaki som också är en autoimmun sjukdom, vilket enkelt betyder att min kropp angriper sig själva.. Snäll kropp? Men i vilket fall som helt var jag tvungen att vara fastande för att ta några av proverna och jag var tvungen att lämna de på ett annat sjukhus eftersom min vårdcentral inte hade möjligheten att frysa vissa prov direkt som de tydligen skulle. Så igår innan jag började jobba (blev lite sen) så  var jag i väg och lämnade blodprov på ett sjukhus och sen på min vårdcentral och lämnade ett annat prov. Så nu hoppas jag att det går snabbt att få veta vilken sort det är så att jag kan bli av med det... Ska ärligt säga att jag inte blir jätte förvånad om det är den autoimmuna sorten jag har... bara för att liksom... vet att det är fler som inte blir förvånade... Men jag hoppas att det är den vanliga sorten så att jag snabbt kan bli av med det, vet att det kan komma ingen men ändå. Fick utskrivet tabletter att ta som dämpar/hjälper till eller något sånt så länge. Så jag började på de igår. Så nu håller jag tummarna att bli bra snart!

Idag är jag hemma och är sjuk... är dunder förkyld och mår inte så bra. Näsan rinner nonstop, ögonen har börjar rinna, hostan har lugnat sig lite (var värre igår) men vaknat 700 gånger i natt och hostat och behövt snyta mig. Huvudvärken har även hittat hit. Så jag kämpade på jobbet igår men insåg redan igår att jag inte borde jobba så sjukat mig idag och i morgon. Har en snäll pojkvän som körde och handlade choklad, glass, chokladsås, kakor och läsk till mig.(vet jag inte borde dricka läsk progrund av magsåret, men ändå liksom.... kanske kan ta en klunk i alla fall!)  Tusen tack hjärtat! <3

I söndags så var jag på akuten med min mamma i tre timmar. Vi trodde hon fått en blodpropp! Som tur var verkade det inte vara så utan hon har hade fått slemsäcksinflammation. Glad att det inte är/var en blodpropp. Krya på dig Mamma och ta det lugnt! <3<3

Nu ska jag nog återgå till att sita i soffan och snyta mig och min väldigt röda näsa! Trevlig dag alla!