Kampen om att få hjälp

Det känns ärligt talat som en kamp att få hjälp när man har ont. Ringde tillbaka till rmc idag för att försöka få en tid till att kolla mina smärtor. Har känt av de ganska bra i helgen (inte som i början i veckan men en del ändå) och det känns inte riktigt bara. Så jag ringde dem och sa vad kk sagt till mig förra veckan. Hon tyckte det var väldigt egendomligt att de ansåg att det inte var något att kolla upp och att det ändå gjordes ett ultraljud i början av nästa behandling. För hon ansåg att jag inte fick/skulle/borde börja på en ny behandling fören detta var kollat.  De börjar inte på ett försök för att sen upptäcka att det inte går att fullfölja. Så hon rekommenderade mig att ringa min vanliga vårdcentral och få en tid till en annan gynekolog.

Så med tårar rinnandes för kinderna på jobbet fick jag be andra avdelningen om hjälp så jag kunde gråta lite och sen ringa vårdcentralen. Kände mig så dissad, ingen vill hjälpa mig och nu får jag inte göra nästa försök för att de inte är kollat. Min värld rasade där...

Men fick ringt min vårdcentral som inte har en gynekolog, vilket jag visste.... Hon jag pratade med där tyckte det var jätte konstigt att de inte tog och hjälpte mig och att de skickade mig i mellan varandra. Men fick tipset att ringa en privat gynekolog, men tyvärr är det svårt att få en tid sa hon men de hade ett ställe en bit här i från som de rekommenderade för där hade de ibland tider. Så tackade så mycket för deras hjälp.

När jag hade tid att ringa den mottagningen sen hade de tyvärr stängt tele tiderna för dagen. Så tänkte att jag ringer kk och ser hur lång väntetid där är och om jag kan få en tid. Annars tänkte jag att jag ringer de andra i morgon. Men när jag berättade att jag inte fick påbörja min behandling fören jag hade blivit undersökt så fick jag minsann en tid! Snabbt gick det med för jag fick en i morgon! Jag blev så glad och lättad! Äntligen ska jag bli kollad! Nu hoppas jag de hittar vad som gör ont men att det inte är något farligt så klart och går över snart. Men antagligen hittar de inget eller så hittar de något som förstör för nästa IVF. De brukar vara det ena eller det andra. Oftast hittar de inget, men hade varit skönt om de gjorde och "trollade" bort det så jag kan få börja på nästa IVF och bli med barn och om nio månader få bebis! <3

Ska ärligt säga att jag är lite nervös för vad de ska hitta. Tänk om det är något allvarligt fel? Eller om de inte hittar något och de visar sig vara något annat som är väldigt farligt! Oro, tankar och funderingar. Sen frågar alla när jag ringer om jag har ägglossning som jag ska. Men hur ska jag kunna veta det när en läkare säger att jag inte har någon och nästa säger att allt är bra och jag har ägglossning!? Två gånger då jag har gjort vaginalt ultraljud så har de sagt till mig att jag inte har haft ägglossning och min mens kommer inte komma snart. Sen har mensen dykt upp någon dag senare. Har ibland svårt att urskilja vad jag ska tro och inte tro. Men eftersom jag har PCO och de säger till mig att jag inte haft ägglossning när de kollar så antar jag att jag inte har det....


Utöver detta har jag bestämt att bara gå in på FB ca 1 gång i veckan, då jag bara mår dåligt av det. Man ser alla bebis bilder och gravida magar. och vad gör jag? jo, jag ringer runt till halva stan för att få göra ett ultraljud så jag kan fortsätta min kamp om barn.

Till er som har bloggar som jag läser. Ursäkta om jag inte kommenterar era inlägg just nu. Men jag orkar verkligen inte.


För framtiden <3 

Ny dator!

Var på Siba i går för att lämna in datorn. Men jag fick en ny med mig hem istället! Glad blev jag!

Långt inlägg med smärtor, bosting, telia och lite annat

Kan väl börja med att säga att jag ger upp mina försök att vara duktigt just nu. Eller nja, jag en del av de i alla fall. Jag ger upp den biten som handlar om att sluta dricka så mycket läsk och äta choklad. Var gång jag bestämmer mig för att bli bättre på det så blir det värre, så nu ger jag upp. I stället väljer jag att njuta av min cola och choklad.

I helgen börja jag få ont i mina äggstockar, mest i höger och under måndagen, tisdagen och onsdagen hade jag väldigt ont. Jag kunde jobba och behövde inte ta smärtstillande. Men ont gjorde det ändå. Har ont när jag kissar, har ont för att jag är kissig och det känns som något trycker på min högra sida i mellan åt. Jag har haft det för men sen ivf:en, graviditeten, missfallet och skrapningen har det blivet värre. Är inte förvånad om det är endometrios som sitter där.... Men i vilket fall som helst ringde jag läkarna och de tyckte jag skulle ringa de som skrapat mig för de trodde de var något som kanske var kvar sen jag blev skrapad. Så ringer de i stället och de tror inte de är något kvar sen skrapningen utan tycker jag ska fortsätta med nästa ivf som planerat. Släppte det där i mot inte så kunde jag ringa tillbaka. Känns ibland som ingen tar en på allvar, jag har inte ont för att jag tycker det är kul direkt! Senare under kvällen började det släppa och nu är det bättre. Men  känns ändå fel att ingen vill kolla om där är något fel... De jag pratade med sist ansåg att under nästa ivf försök så görs ultraljud så är något fel så syns det då!? öööööö okej? Medan hon som jag ringde först tyckte jag skulle kolla det innan nästa ivf.... Men jag får väl börja på nästa försök när det är dags och hoppas att allt är bra. Jävlar vad man måste hoppas att allt är bra och ska fungera hela tiden i denna processen! Men jag håller tummar och tår och inbillar mig att allt är bra!

I morgon ska jag träffa släkten och där kommer finnas två underbara bebisar. Min systers son har jag träffat men inte kusinens son. Så i morgon stålsätter jag mig och hoppas på att inte gråta. Jag älskar dessa två sötnosar och jag gosar med stor glädje med dem. Men sorgen och smärtan ligger kvar och tårarna finns nära till hands vid bara tanken på morgon dagen. Det är enkelt att stålsätta sig här hemma men jag vet att de blir tufft i morgon.

Den 14/4 är det 4år sen jag slutade på mina p-piller och vi började försöka få barn. Hela fyra år... Tufft att vi snart har försökt i fyra år och än har vi inte fått något barn. Fyra år med hopp, glädje och sorg. Undrar om vi kommer få barn innan vi är inne på vårt femte år av försök till att bli en familj. Det är en lång väntan på något så underbart, som man i vanliga fall tar som en självklarhet. För det är en självklarhet att få bli en familj, alla har rätt att bli det men ändå stoppas vissa av oss från den glädjen.

Så från det ena till det andra, så tror jag ingen av er har missat att Telia har problem. Jag är väldigt irriterad på dem! I onsdags förra veckan tecknade vi stor paketet för tv hos dem av den anledningen att vi ville ha TLC och animal planet och de andra Discovery kanalerna. Men nu finns de helt plötsligt inte längre!!!! Tror de seriöst att jag nöjer mig med att få de kanaler jag redan har i ersättning!!!??? Ärligt talat!? Nu har vi bytt till lagom paketet i stället. Hade jag kunnat hade vi sagt upp Telia helt men det kan vi inte då det är föreningen som har avtal med Telia så alla har Telia som bor i dessa lägenheter. Så vi kan alltså inte byta utan att det (om jag har fattat det rätt) kostar en del! Störigt......

Nu ska jag mysa ner mig i soffan och njuta av att ha påsk!
Glad påsk alla!

Nästa år hoppas jag att få fira den som en mamma<3

Inställd träff

Tyvärr blev träffen inställd idag. Tur jag gick in på FB innan jag gick till bussen. Är inte så bra på att gå in där så missar lätt saker. Men jag tyckte det var tråkigt de inte blev av, såg verkligen fram i mot det. Men får helt enkelt se fram i mot nästa!
Eftersom jag redan var sminkad och klar bestämde jag mig för att gå och klippa mig. Konstigt nog hade jag lust att ta busen!? de har jag aldrig, men kände verkligen för det. Så jag satte mig på bussen och lyckades få en drop in tid för klippning, så nu kan jag borsta håret igen utan att borsten fastnar! Fick kollat runt lite i affärer och sen tog jag och handlade lite smått och gott med hem och nu har jag sätt bingolotto som har blivet så sjukt tråkigt. Men men... Här hemma har jag påskpyntet så nu har påsken hittat hit med!

Idag mår jag lite bättre än igår. Ser lite ljusare på livet just precis nu. Vill öka min chanser att bli med barn och jag ska göra ett försök. Tänkte börja med att beställa hem boken Förbättra din fertilitet
av Camilla Porsman & Dr. Paul S. L. Tseng ISBN 9789185225583 men den verkar vara slut på förlagt... Besviken! Funderar på att beställa ett halsband från http://www.barnlangtan.com/ men det kostar en del. Så får kanske vänta lite till (beställer det antagligen i veckan ;) ).
Bara för att jag ser lite positivare på livet just nu betyder det inte att jag inte kommer ha fler kraschar. för det kan jag garantera att jag kommer ha. Men just nu ska jag försöka intala mig att det kan gå nästa gång och jag vara lite positiv! Vi börjar med att må lite bättre privat och jobbmässigt. Ingen aning hur de ska gå, men det löser jag väl. Men ska försöka att stressa ner så mitt hjärta slipper gå i taket och min smärta mellan revbenen kan lugna sig. Vi börjar detta genom att äta choklad, popcorn och dricka lite cola!

Trevlig söndag alla!

ps, bara 4 jobbdagar sen är det helg igen!

Igår.....

Igår krasade allt för mig och jag bröt ihop. Jag tänker inte skriva allt här dels för de skulle bli en evighets uppsats men även för jag tror det är bäst jag låter bli. Men igår när killen kom hem fick jag ur mig allt och lite till om hur jag mår och känner. Jag vet inte hur många ivf jag orkar och min kropp orkar. Om min endometrios blir värre för var gång jag gör en ivf, hur kommer jag då må efter ett par stycken? Vi hade planerat att försöka orka med 9 om min kropp klarar de och vårt psyke så klart. Detta om vi inte blir gravida självklart. Men jag undrar om de är värt det? Hur kommer jag må efter allt detta? Om det inte blir något barn, har jag då förstört min kropp i onödan? Insåg igår att killen och jag inte är på samma plan där. Inte så konstigt med tanke på att han inte tar sprutor, lägger upp benen så fort vi är hos läkaren och har de tittandes med en jävla pinne i dig som gör skit ont, han gör inget äggplock eller insättning han kände inte när vi förlorade tvillingarna, han behövdes inte skrapas och han har inte smärtor i underlivet från och till. Så jag förstår att han inte tycker det är lika jobbigt som jag och nog tror vi orkar fler än jag just nu känner att jag orkar. Självklart tycker han allt detta är jobbigt och han ser väl hur det tar på mig men han går inte igenom det riktigt som jag gör. Det är så klart inte lätt för han heller att vara barnlös, detta helvetet betyder ju att inte han heller får barn. Men jag undrar hur mycket jag orkar. Om man ändå bara kunde få svart på vitt att det kommer bli barn eller det kommer inte bli barn. Men det kan man ju inte. Men vilken lättnad det hade varit i stället för denna eviga kamp och väntan. Tanken slog mig igår om man efter gratisförsöken bara ska ge upp ivf och satsa på adoption. Jag skulle älska de barnet som jag adopterar precis som mitt eget. Kanske skulle man satsa på det i stället? Men sen vet jag att jag verkligen vill försöka med ivf med för jag vill med bära mitt barn och få ha det när det är spädbarn och uppleva hela den biten. Ha den lyckan med en nyfödd. Jag vill med uppleva det. Missförstå mig inte skulle älska mitt adoptivbarn som mitt eget. Men jag kommer få missa den där biten med graviditet och nyfödd.
Detta är inte lätt alltså!
Senaste tiden har jag funderat starkt på om man skulle ta och säga upp sig och sälja allt och flytta utomlands. Jag gör aldrig något utanför mina ramar. Kanske man skulle göra det. Lämna hela detta möget och bara njuta av livet i stället? En arbetskamrat gjorde det. När hon och hennes kille separerade så började hon läsa engelska i Australien och nu bor hon så gott som där. Har kille och allt där och hon verkar så lycklig med att leva livet. Kanske skulle man göra det, flytta och njuta och lära sig dyka och bara komma ifrån den eviga barnlösheten.
Tja, jag vet att jag aldrig kommer göra detta, men tror mig när jag säger att det låter lockande.

Men nu måste jag göra mig klar för att hinna till IVF träffen!

Ingen vet vad du vet, för du vet vad ingen annan vet.

Växlande molnighet

Precis som rubriken säger, så känner jag mig. Jag växlar mellan känslor just nu. Igår var jag så stressad när jag körde hem att jag verkligen kände mig som en katastrof. Det har varit extremt intensivt de senaste dagarna på jobbet och de kommer vara så i alla fall nästa vecka med. Sen hoppas jag att lite av stressen kan lägga sig.
Men fick höra en fin sak i torsdags av en förälder som sa till mig att barnet hade sagt hemma att jag var favoriten på förskolan, föräldern hade då frågat varför barnet tycker det och barnet hade svarat att det var för jag var så fin. Tycket det var fint att höra, man blev ju lite glad så klart!

Med barnlösheten så känns det ganska hopplöst, men jag försöker gräva fram lite hopp och i bland hittar jag lite. En stunden känns det som nästa gång kommer det gå och i nästa stund känns det som jag aldrig kommer bli mamma..... Men jag håller fast vid det lilla hop jag hittat nu och säger: NÄSTA RUNDA SKA FUNGERA!!!

Då stressen är hög just nu så har jag den senaste månaden haft ganska ont mellan revbenen. Har ju det där förbaskade magbrocket... Hoppas innerligt att det inte blir värre så jag måste ta tabletter för det. Vill undvika att ta de när vi gör ivf. Antar att jag måste stressa ner och kanske inte dricka så mycket kolsyra. Men de tar vi lite senare!

Imorgon är det IVF träff och jag ser fram i mot det! Känns skönt att träffa andra som faktiskt förstår och som inte dömer en eller berättar hur man ska känna, tycka och tänka.

Ps, glöm inte ställa fram klockan i natt!

Längtan, hopp och förtvivlan, välkommen till barnlöshetens värld.

Konstig fråga

Detta kanske är en konstig fråga men jag testar ändå. Är det någon som har haft annorlunda mens eller mer smärtor efter en skrapning?
Det är så att min mens har varit annorlunda de två gånger som jag har haft mens efter skrapningen. Visserligen har jag haft mindre mensvärk än innan, men jag har fått mer ont i äggstockarna under resten  av månaden.  Exempelvis har jag ont/ känner av i mellan åt i höger äggstock när jag har tampong. Sen när jag är kissnödig i mellan åt eller när jag kissar så gör det ont/känns i äggstockarna. Är det någon mer än jag som har upplevt detta?


Förresten kan jag vara dålig med inlägg just nu, då jag har dålig motivation till att starta datorn.


Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. 
Eller som jag har börjat säga: Den som väntar på något gott väntar för evigt....