Ingen bra dag!

Det är ingen bra dag idag, tror det började redan igår. Allt går bra på jobb och så men känner mig ledsen och tom och det känns på tålamodet. Blir nästan irriterad på mig själv för att jag känner att mitt tålamod försvinner. Förr var dag som går blir det mer och mer påtagligt att vi inte kan få/ har fått barn. På jobbet försöker jag (och har alltid lyckats innan) att inte blanda in detta problemet. Men det börjar bli riktigt svårt att inte bli påverkad. Jag jobbar med underbara barn och när de blir lämnade och hämtade så möter man deras söta små syskon... och det börjar blir svårare att inte känna av att vi inte får något så underbart... Försöker intala mig att vi någon gång kommer få och förhoppningsvis snart, men var gång jag gör det så blir jag ledsen... Jag hoppas och ber från djupet av mitt hjärta att vi kommer få ett underbart barn.  Jag kan tänka mig att jag blir ledsen eftersom det känns som det är mitt fel att vi är barnlösa... Och möjligen för att vi kämpat ett bra tag och inget händer.  Jag vet de säger att allt ska fungera just nu... Men varför gör det inte det då? Känner att jag alltid är i en kamp mot mig själv... det är inte så att det är saker som är sönder eller fel på utan det är hel tiden mig. Hade det varit en kamp mot saker som det är fel på så hade det gått att lösa. Samma sak om det var en kamp om pengar, vi hade löst det. Men detta är en kamp mot mig själv och jag kan inte göra någon ting i mot det... Det känns inte okej.... Kan jag aldrig vara "normal" och fungera som man ska? Nä, det verkar vara förmycket begärt....

Jag är envis som en åsna i vissa fall och jag hoppas och ber att jag kommer vara  och orka var det i detta fall med! JAG SKA HA BARN!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Punkt slut!!!!

Med tårar i ögonen och en stjärna i skyn drömmer jag söt om ett litet vi <3

Ensamheten...

Jag känner mig så ensam... Inte det att jag inte har någon att umgås med eller så, utan jag känner mig ensam i hela den här processen. Det är jätte jobbigt allt ihop och fler och fler runt om en blir gravida eller får barn. I fredags träffade vi gamla bekanta till familjen och dottern där som är lika gammal som jag har fått en dotter som nu är 2½ månad. Hon var så söt! Även sonen i familjen och hans tjej väntade barn. Har även en närstående som är gravid och magen börjar komma vilket gör det en u mer på komligt. Jag är jätte glad för all dem, de är jag verkligen. Men det är jätte jobbigt. Jag gör allt vad jag kan för att inte brista ut i gråt hela tiden och för att inte visa hur dåligt jag mår. Men det är jätte svårt. Jag har ingen att prata med, ingen som har tiden och orken att sitta ner och bara lyssna och låta mig gråta. Även om folk lyssnar så förstår de inte, utan det är ändå svaren att det kommer gå, sluta inte försöka själv, använd ägglossningstest, åk i väg tillsammans så ska du se att det går, ni är unga i nu, nu är procesen igång så snart är du gravid.... HALLÅ!!! Det är inte så lätt.... Inte ens killen och jag ser lika på det, för jag ser att vi har fortfarande inte fått något barn, vi har försökt i 3 år och 4 månader inget händer, är det något fel på mig? Blir jag/vi straffade för något? Varför kan inte vi få? Kommer vi någonsin kunna få barn? Är det något fel på mina ägg? Kommer vi bli barnlösa? Kommer IVF:en att fungera? Kommer processen innan fungera så att vi ens kan göra IVF? Men mest av allt tänk om vi inte kan få barn alls!? Jag vet inte vad jag ska ta mig till så fall.... Alla andra verkar få barn... varför får inte vi?? Min kille ser mer på det så här, okej, alla andra får nu, men snart är det vår tur! Vi kommer kunna få.
Även han mår dåligt så klart, men vi ser inte lika på det ändå. Jag kan inte prata med han heller för han förstår inte mig...
Jag ser vad jag har missat och vad jag kanske aldrig får... Det är inte lätt att känna allt det här och inte ha en blekaste aning om vad man ska ta sig till. Läkarna har bara vänte tid efter vänte tid och vi har fortfarande inte fått tiden till samtalet om IVF....
Igår när jag körde hem från mina föräldrar så stört bölade jag, alla känslor jag hade holt inom mig fredag och lördag bara kom ut. Jag gråt och gråt och sa alla mina tankar högt och all min förtvivlan. Skönt att få säga det högt men ändå.
En kollega på jobb är troende och sa till mig att fråga gud och va öppen för hans svar så kommer han att svara dig. Jag är inte troende, men jag lovade henne att om jag frågade och han svarade så skulle jag bli troende.... Jag frågade mer än en gång och men jag fick inget svar....
När jag gick i skolan fick jag lära mig de tre H:na Dessa skulle användas när någon gick igenom ett trauma. De är Håll i Håll om Håll tyst! Dessa tre H:na är vad jag hade behövt nu, inget tillrättavisande, inget peppande utan bara håll i mig, håll om mig och håll tyst!
Det är inte lätt att förstå om man inte går igenom detta själv. Men det är så här det är...

Jag behöver veta om vi kan få barn eller rättare sagt om vi kommer få barn!

Med tårar i ögonen och blöta kinder önskar jag er en trevlig söndags kväll. <3

Sista semesterdagen....

Idag är sista semesterdagen... Har panik och ångest för att börja jobba i morgon och försöker förtränga det.. går inte jätte bra...
Dagen har varit väldigt varm och är fortfarande. Killen och jag körde och badade vid lunchtid i dag och var säkert i en halvtimme. Jätte härligt och klart och fint vatten i havet. Sen hem igen och en stund senare skulle han i väg och jobba... Själv har man städat och tvättat som in i sen han åkte och jag har även bakat två bröd. Kommer sluta äta köpt bröd (har jag inte hunnit baka eller blir bjuden på det så äter jag så klart) eftersom min mage inte är så förtjust i det. Idag är även sista dagen med läsk och godis för mig. Äter så klart någon gång då och då men inte så som jag gjort på senare tid. Kommer äta vad vi har hemma men inte köpa nytt. Kommer även försöka äta nyttigare och laga bättre mat när jag är hemma själv. Lyckades laga riktigt god kyckling igår även om jag är livrädd för att inte få kycklingen färdig. Men den blev den! Tack för receptet mamma! Riktigt gott!! Jag/vi kommer även börja simma en dag i veckan igen från och med nästa vecka. Kanske det inte blir så att vi åker och simmar inne nu när det är så fint väder utan att vi så fall simmar lite extra i havet eller i poolen hos mina föräldrar. Jag gör inte detta för att gå ner i vikt. Jag har bestämt mig för att göra detta för att min kropp inte mår bra. Jag hoppas att om min kropp kan må bättre kan det öka våra chanser att bli med barn... om jag bara så kan göra något litet för att öka chansen att bli föräldrar så kommer jag att göra det.

Mina föräldrar hade köpt magnetarmband och tyckte att de fungerade så jag och killen har också köpt nu. Jag har sovit bättre sen jag tog på mig armbandet och jag är inte lika trött på dagarna längre. Så jag tror faktiskt att de fungerar. Ett härligt tips till er som känner för att må lite bättre på den enkla vägen.

I vilket fall som helst har jag haft en underbar semester med otroligt fint väder. Jag har njutit väldigt mycket av denna sommaren, av det finna vädret, min underbara familj, min underbara pojkvän och mina underbara vänner. Det har varit en fantastisk sommar och hur jobbigt jag än tycker det är att behöva gå och jobba i morgon så har jag i alla fall fått ladda batterierna och har mer ork igen. Jag försöker se det positiva med att gå och jobba igen även om det är svårt. Om inget annat så får jag väl tänka på pengarna och att de en dag kanske är ett måste för att få mitt efterlängtade barn. <3

Det har hänt mycket undersommaren, både bra och dåliga saker precis som alltid. Det har varit tårar och skratt, glädje och sorg. Men ja, vi har ju kostaterat att livet inte är så lätt. Men jag har haft en underbar sommar och i morgon återvänder verkligheten igen. Det är tufft och jobbigt men man har inget val... det är sommar ett tag till och jag hoppas att kunna njuta var dag av den. För tillhösten känns det som det kommer bli en hel del prövningar. Jag hoppas och ber att alla slutar väl och att allt fungerar med IVF:en och hormonerna och allt sånt och att vi i slutendan siter här med en underbar skatt i min famn. Skrev aldrig det innan, men när vi var i Stockholm kom vi in i en affär med världens underbaraste nallar till barn.  Det var väldigt jobbigt att gå där inne.... Dagen där på gick vi in där igen... vi köpte en underbar liten nalle som jag hoppas en dag ska bli vårt barns första nalle<3<3<3 Tills dess kommer nallen att få stå med en text som inte än är bestämd och möjligen ett litet fint ljus på skänken som ska sättas upp. Nallen är ganska neutral och det ska texten med vara, så att det ska kunna stå där utan att folk som inte vet ska ställa tusen frågor. Men för mig (oss) kommer det vara en påminnelse om att en underbar dag ska vi få ett fantastiskt barn. Den kommer även påminna om att hålla hoppet uppe.<3<3<3

Nu ska jag dricka min sista läsk och starta en film. Glädjande sommarhälsningar till alla och till er som börjar jobba i morgon, Detta Fixar Vi!

Kram <3

Allternativ behandling

Glömde skriva vad de sa som ringde upp angående den allternativa behandlingen med akupunktur och örter. De ringde tillbaka den 14/7 och de har tyvärr 6-8 månaders vänte tid.. Blev besviken men visste nog innerst inne att det var lång vänte tid... Vi står i alla fall uppskrivna på kölistan så när det är vår tur så ringer de och då kunde vi bestämma oss för om vi ville testa behandlingen eller inte. Så vi får väl se när de ringer någon gång nästa år hur det går med IVF:en.

<3<3<3

Stockholm!

Varit i Stockholm med älsklingen i ett par dagar. Det var riktigt härligt och det var kul att göra något tillsammans i ett par dagar. Vi var på Vasamuseet, skansen, gröna lund, gamla stan och en tur på stan med. Vi hade strålande väder med klass 1 varning för värmen. Kan säga att det var väldigt varmt att gå runt! Men det var mysigt och trevligt. Hade lite svårt att hitta mat till mig och resturangens frukost som var gluten fri var väldigt dålig i mina ögon. Vi bodde på Scandic Hasselbacken... Men i vilket fall som helst så gick det på tv en av kvällarna ett program om IVF i från en klinik i England om jag inte har fel för mig. Vi missade några minuter i början men såg nästan hela programmet. Det var jätte intressant och han som höll i det hade väldigt bra saker att säga. Vi kände även att man vet lite nu vad som egentligen händer vid IVF och det känns bra. Har inte fått våran tid för första mötet än och det är lite tråkigt, men den kommer väl snart hoppas jag. Han som pratade sa: att många får höra när de har svårt att skaffa barn är att man ska sluta tänka på det och då kommer det gå. Men det fungerar inte, det är det första man tänker på när man vaknar och det sista man tänker på när man går och lägger sig. Så att säga så till någon hjälper inte överhuvud taget.
Tyckte det var jätte bra sagt av han. Jag rekommenderar alla att se det! Finns att se en dag till gratis på tv 4 play Tryck här så kommer du direkt till avsnittet.

När vi sen hade varit i Stockholm så körde vi till Ullared och sov där en natt och var sen och shoppade dagen där på. Väldigt trevligt och mysigt det med! Sen var det hem och få upp allt och äta och sen sova typ. Dagen där på skulle vi bort och  sen sova hos mina föräldrar och sen bort igen dagen där på. Så sent igår kom vi hem och idag börjar killen att jobba....

Känns väldigt tyngt att han börjat jobba... hade gärna vilat att han stannade hemma en vecka till med mig. Men man kan ju inte få allt man önskar sig. Jag har semester en vecka till och det känns skönt men känns som jag börjar när som nu när han börjat jobba igen.

Men nu ska jag ringa MIO och fråga var våra nya delar till skänken är eftersom den var skadad som vi fick hem. Skulle ta en vecka och det har nu gått två..


Varma sommar hälsningar till er alla<3

Tvångstankar och Danmark

Jag minns inte fall jag skrivigt att jag har vångstankar tidigare. I vilket fall som helst så kommer jag nu att berätta den korta versionen. Vad jag har förstått så kommer/utvecklas tvångstankar oftast av ett trauma och det var precis det som hände för mig. När jag var 8år gick min farbror bort i cancer... några veckor senare födes min lille bror. Jag var livrädd att min bror eller någon annan i min familj också skulle gå bort. Jag hade ju sätt att en närstående kunde ryckas bort från en. Så jag började utveckla tvångstankar. Bakterier var en av de som jag var mest rädd för eftersom du blir sjuk av bakterier och blir du sjuk kan du gå bort. Jag var 8 år så jag såg det ju som en 8 åring gör. De var mycket annat också men bakterier och att allt jag skulle göras 3, 5 eller 7 gånger och jag fick aldrig tänka en negativ tanke när jag gjorde det för då kunde någon dö eller bli sjuk. Tex, kunde jag släcka lampan och tända den ex antal gånger. Jag tvättade även nästan sönder mina händer och de blev lätt såriga. Jag var även en mästare på att dölja mina tvångstankar så min familj visste knappt om det. De visste små små bitar av det hela men inte i närheten av sanningen. Men när jag ar 14 år fick jag valet av minna föräldrar att gå till en psykolog och få hjälp eller klara av att sluta själv. Envis som jag är vägrade jag gå till en psykolog och lyckades faktiskt sluta helt och hållet själv. Väldigt duktig gjort av mig själv måste jag ju säga. Det är inte lätt det här och jag råder alla er som lider av tvångstankar att be om hjälp. Men i vilket fall som helst så slutade jag helt. När jag sen träffade min pojkvän så hade han också vissa tvångstankar, kan ju berätta att alla har vissa tvångstankar men vissa som tex jag, får värre eller större problem. I alla fall så kände jag igen mig i vissa saker även om han inte hade hälften av vad jag hade haft. Men tex kolla dörren ett par gånger eller spisen. Lätt för mig att börja med det också även om det bara var små saker så påverkar man varandra. Men det höll sig till att kolla spisen och dörren två gånger. Men sen så slutade jag på p-piller för att vi skulle kunna få barn. Ganska snabbt kom mina tvångstankar angående bakterier tillbaka inte för att jag ville utan för att jag var rädd att skada barnet om jag skulle bli gravid. Jag har även ganska livlig fantasi, vilket i dessa situationer inte är så speciellt bra. Så att gå på toaletten borta hatade jag av den risken att jag skulle bli gravid av någon som varit på toa innan mig. Alltså tex att de håligt ¨på "snorren" och sen tagit på pappret och sen torkade jag mig med det och blev då gravid. Jag vet egentligen att detta inte kan hända, men med tvångstankar så är det mesta en möjlighet. Detta är då en av många saker. Tycker tex inte om att byta sanitetsaker på offentliga toaletter av den orsaken och att det är smutsigt och att man är rädd att få upp smuts eller bakterier. Det finns ju inte alltid vask inne på toaletten på offentliga toaletter. Men i vilket fall som helst har jag verkligen kämpat med att försöka sluta med detta. Tror att jag inte blivet gravid alls även ökat min oro. Men för två år sen kanske bad jag om hjälp av en psykolog för att bli kvitt mina tvångstankar. Tyckte inte jag fick så mycket hjälp men hon kom i alla fall fram till att jag är arg för lite. Eller rättare sagt så får jag inte ur mig all min energi vilket leder till mina tvångstankar. Ingen aning om detta stämmer men jag fick i alla fall välja mellan att bli vidare skickad till något annat då hon inte kunde göra mer eller försöka sluta själv igen. Jag valde att försöka själv. Klart har det blivet bättre igen men de är inte borta. Men här om dagen var vi i Danmark med mina föräldrar, min ena bror och min ena syster med kille. Självklart hade jag mens när vi var där och var tvungen att bytta sanitets saker på de mindre fräscha toaletterna. För första gången på länge kändes det inte så jobbigt som det brukar. Klart det var jobbigt men inte alls som innan. Väldigt skön känsla! Jag älskar även karuseller och har gjort sen jag var liten. Extra mycket tycker jag om de som går fort och upp och ner. Men sen jag sluttade på p-pillerna så har jag varit rädd för att jag ska vara gravid och kunna skada barnet var gång jag åkt. Så jag har inte kunnat njuta av karusellerna de senaste åren. Men nu när vi var på Bakken så kunde jag verkligen njuta för på första gången på länge då visste jag till 100% att jag inte var gravid. Vad vi förstår det som(eftersom jag inte blir gravid) så måste vi ha hjälp för att kunna få barn. Så jag visste ju att jag inte var gravid och jag kunde för första gången på länge släppa mina "spärrar" och bara njuta av alla karuseller! Det var fantastiskt och mina föräldrar och min kille sa sen att jag såg ut som en överlycklig tonåring när jag åkte. Det kändes helt fantastisk! Är det någon gång jag ska kunna släppa mina tvångstankar så tror jag att det är nu och jag ska verkligen försöka. Har väldigt stort stöd från min kille som vet allt om mina tångstankar och det betyder mycket att ha någon att luta sig mot. Även mina föräldrar har på senare tid fått veta en hel del om hur det egentligen la till med mina tvångstankar. Har även stort stöd från de och det är jag enormt glad och tacksam för! Vet inte vad jag skulle göra utan alla närstående! <3
Det enda problemet med karusellerna nu i efterhand är att jag har mega ont i mina muskler och att jag hade migrän igår så ont jag hade. Tog till och med Treo innan jag gick och la mig igår för att den skulle försvinna och jag tar aldrig treo längre. Då är det illa! Men det var underbart att kunna njuta och känna sig så fri igen som jag gjorde när jag åkte karusellerna. Jag brukar säga: Att man aldrig blir för gammal för att ha kul! Håller fast vid det i nu.

Men i alla fall tack familjen för en underbar dag på blå planeten och bakken! Det var en välbehövd dag! <3<3<3

Kärlek till alla er som finns där för mig och alla mina problem! <3<3<3
Även kärlek till alla er som finns där för oss i vår kamp om att få barn<3<3<3

Flytt till hus...

När vi flyttade hit bestämde vi oss för att vi skulle flytta till hus om tre år. Vi har nu bott här i två år och innan sommaren pratade vi om att lägga ut lägenheten till salu i vinter/början på våren och sen börja kolla hus ordentligt. Men nu när allt har ändrats och vi ska börja med IVF så har vi börjat prata om vad vi ska göra. Så efter att ha pratat till två på natten här om dagen och verkligen diskuterat alla möjliga utvägar vi kan tänka oss så kom vi fram till en sak... Vi stannar här i ytligare tre år till... Tro mig när jag säger att detta beslutet inte var lätt att ta. Jag har länge viljat flytta till hus och ha en egen trädgård att njuta av. Jag verkligen längtar till jag har mitt eget hus, min egen trädgård, mitt eget trädgårdsland och förhoppningsvis en egen pool... Men eftersom vi behöver spara pengar till IVF så bestämde vi med tårar i ögonen och panik och ångest i rösten att vi stannar här i tre år till. Även om vi båda vet att detta beslutet är bäst för oss eftersom vi är i den situationen vi är, så är det väldigt jobbigt att veta att vi inte kommer flytta till hus inom en snar framtid. Det tar i mot att bara skriva ner det och jag känner hur tårarna bränner... Jag är en hus människa och inte en lägenhets människa. Men om jag måste välja mellan att kunna betala fler försök att få vårt efterlängtade barn och bo i hus, så tvekar jag inte en sekund på att bo kvar i lägenheten. Nu hoppas jag verkligen ifrån djupet av mitt hjärta att IVF:en fungerar! <3 Snälla, Snälla, Snälla låt det fungera! <3<3
Vi har diskuterat länge att köpa en skänk till vardagsrummet men valt att inte göra det eftersom vi kanske bara skulle bo här ett år till. Men nu när vi valt att stanna tre år till så kommer vi köpa en även om det kostar lite. Vi har två stycken det står mellan och vi ska kolla på ett ställe till i morgon. Vi har även valt att lägga ut lite pengar på mattor till lägenheten och kanske lite annat smått så att det verkligen blir ännu mer hemtrevligt än det redan är. Killen ville verkligen ha en trasmatta till köket att ha framför vasken eftersom golvet ofta blir blöt där. Jag vill ha något där men inte en trasmatta! Tycker verkligen inte om trasmattor, vet inte varför men gör verkligen inte det. Men vi kompromissade och han fick sin trasmatta. Hoppas vi får beställt en skänk snart med bara.