Det är ingen bra dag idag, tror det började redan igår. Allt går bra på jobb och så men känner mig ledsen och tom och det känns på tålamodet. Blir nästan irriterad på mig själv för att jag känner att mitt tålamod försvinner. Förr var dag som går blir det mer och mer påtagligt att vi inte kan få/ har fått barn. På jobbet försöker jag (och har alltid lyckats innan) att inte blanda in detta problemet. Men det börjar bli riktigt svårt att inte bli påverkad. Jag jobbar med underbara barn och när de blir lämnade och hämtade så möter man deras söta små syskon... och det börjar blir svårare att inte känna av att vi inte får något så underbart... Försöker intala mig att vi någon gång kommer få och förhoppningsvis snart, men var gång jag gör det så blir jag ledsen... Jag hoppas och ber från djupet av mitt hjärta att vi kommer få ett underbart barn. Jag kan tänka mig att jag blir ledsen eftersom det känns som det är mitt fel att vi är barnlösa... Och möjligen för att vi kämpat ett bra tag och inget händer. Jag vet de säger att allt ska fungera just nu... Men varför gör det inte det då? Känner att jag alltid är i en kamp mot mig själv... det är inte så att det är saker som är sönder eller fel på utan det är hel tiden mig. Hade det varit en kamp mot saker som det är fel på så hade det gått att lösa. Samma sak om det var en kamp om pengar, vi hade löst det. Men detta är en kamp mot mig själv och jag kan inte göra någon ting i mot det... Det känns inte okej.... Kan jag aldrig vara "normal" och fungera som man ska? Nä, det verkar vara förmycket begärt....
Jag är envis som en åsna i vissa fall och jag hoppas och ber att jag kommer vara och orka var det i detta fall med! JAG SKA HA BARN!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Punkt slut!!!!
Med tårar i ögonen och en stjärna i skyn drömmer jag söt om ett litet vi <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar