Hur smälter man att det är mitt "fel" att vi inte kan bli med barn? Visst, vi vet det inte med säkerhet men det verkar som det är så det ligger till. Men hur smälter man det? Hur går man vidare? Jag har inte tagit till mig det än... Jobbet har kommit i mellan. Kan inte vara ledsen på jobbet så det är bara att skärma av min verklighet. Men nu är det helg och jobbet stoppar inte mig längre. Men hur tar man till sig att det är ens fel att man inte kan få barn? Jag vill nog egentligen bara gömma mig i ett mörkt rum och stor gråta. Men jag kan inte, allt känns blockerat. Visst kan jag fälla en tår eller två nu när jag skriver. Men sorgen, paniken, argheten, frustrationen och alla andra känslor som gömmer sig djupt inom mig kommer inte fram. Kanske för om jag tar fram de blir det mer verkligt...
Ett liv utan barn är inget jag kan tänka mig....
Det smärtar att inte veta hur det kommer bli i framtiden. Jag kommer aldrig sluta drömma och hoppas, mirakel sker väl?
Det enda som är bra är att min mens kom idag, så om en månad hoppas jag att vi får börja med vårt andra IVF försök. Vår nästa chans att bli föräldrar <3
fredag 13 februari 2015
torsdag 12 februari 2015
Ni vet
Ni vet en sån stund när man bara känner sig vissen och tårarna rinner? En sån stund har jag nu...
tisdag 10 februari 2015
Wallmarks
Igår var vi på Wallmarks örtmedicin och akupunkturmottagning. Jag blev väldigt positivt överraskad av mötet igår. Carl som tog i mot oss var väldigt trevlig och gav mig mer information än vad mina läkare gjort. Blev arg och leden då jag känner att mina läkare dolt hur svårt det egentligen är för oss att få barn....
Jag ska ta det från början! Jag kommer glömma hälften av vad han sa antagligen för det var så mycket information. Men jag ska göra mitt bästa för att få med det mesta.
Han undrade om vi visste vad pco stod för och vad det gjorde. Lite visst vi ju men inte allt. Så han förklarade och ritade ner det till oss så att det var lättare att förstå. Till att börja med har mina läkare sagt att jag har ägglossning eftersom jag har mens. De har sagt till mig att jag inte kan ha mens om jag inte har haft ägglossning. Han bekräftade där i mot vad ja annat hela tiden och andra med pco har sagt. Du behöver inte ha ägglossning för att ha mens!!! Min läkare har snällt sagt att där är inget i vägen för oss, verkan min pco eller min möjliga endometrios! LÖGN! Till att börja med har jag tydligen inga ägglossningar mer än enstaka gånger. Då jag har många äggblåser/cyster som börjar producera ägg när det är dags för det. Sen ska tydligen kroppen känna av när det är en äggblåsa som är störst och då ska de andra sjunka tillbaka så att den ska fortsätta växa. Men min kropp har inte den regleringen så alla fortsätter växa vilket gör att de inte får plats eller vad det var. Vilket istället gör att ingen av de blir mogna och där med blir det ingen ägglosning.
Sen tydligen så ska man inte alltid ha flytningar... Vilket jag alltid har och alltid trott man ska ha.. Men nix.... Det är pco:n som lägger sig i det med vilket kan göra det svårare för sperman att ta sig fram. Han berättade även att man kan visst kan få positivt på ägglossningstestet, men om man testar hela månaden kanske man får positivt på tex tre olika tillfällen om man har pco... jag har ju slutat så fort den varit positiv... Där var säkert fler saker för pco:n men har glömt de nu...
Till endometriosen... den påverkar hormoner, tjocklek på det ställe som ägget ska fastna på (de som blöder ut var månad, totalt glömt namnet) och annat som jag just nu inte kommer på, fast de säger att den inte är i vägen. Han berättade även att endometrios är extremt svårt att se på ultraljud och så de kan inte säga med säkerhet att den inte är i vägen.... Ni börjar förstå min frustration?
Jag är inte klar än...
Han tyckte det var egendomligt att de körde igång direkt på IVF för oss eftersom vi är så unga utan att göra en fullständig kontroll på mig... Han menade på om de gjort det kanske vi hade kunnat få barn på naturlig väg även om det skulle dröja ett år extra på grund av utredningen. Han tyckte även det var egendomligt att de inte kollat om det är stop i äggledarna eftersom både pco och endometrios kan orsaka detta... Jag ville ju göra det men de gör ju inte det eftersom vi inte blev godkända för insemination. På tal om det så tyckte han det ar konstigt att killen fått toppbetyg på allt när det gäller hans sperma om han inte klarade centrifugeringen (vet ej om de är rätt stavat). Även om han var precis under så sa han att om allt är på topp skulle han ha klarat det.... Inte säkert, men antagligen.
Har jag då stopp i äggledarna och hans simmare inte är på toppform så är det en stor möjlighet att ägg och spermie aldrig möts även om jag skulle ha ägglossning.
För att inte vara något i vägen tycker jag det verkar vara mycket i vägen!!!
Sen undrade han om han fick känna på mina armar!? Konstigt tyckte jag, men han förklarade sen så klart. Han berättade att jag hade dålig yang (ingen aning om det stavas så!) energi. Jag hade exempelvis lite låg puls, (enligt läkarna är den bra, men är is kall om händer och fötter alltid!) sen beskrev han "symtomerna" på dålig energi. De var exempelvis trötthet, slöhet, orkeslöshet, lägre puls, tankarna flyger iväg lite, dåsig i huvudet och massa fler som jag inte mins. Han prickade alla mina symtomer.... Blev väldigt förvånad och både jag och kilen höll med om att det var jag i ett nötskal!
Han visste precis hur han skulle behandla mig och killen om vi väljer att ta hans hjälp. Men han ville inte göra det nu eftersom vi är inställda på att göra IVF i mars och han behöver tre månader på sig att få min kropp och bli bättre. Sen om vi skulle välja att gå dit senare så ville han se killens resultat så att han visste om han skulle kunna hjälpa han med. Det kändes jätte skönt tyckte vi eftersom vi är inställda på nästa ivf och är rädd att blanda i annat nu. Han tyckte att med allt jag har så var det väldigt bara att jag blev gravid på första försöket. Vi lyckades sist sa han och han vill inte ändra den förutsättningen till nästa försök. Sen sa han även att kroppen har nu varit gravid en gå och vet då hur den ska hantera att bli det igen.
Men för att själv förbättra min energi till nästa IVF så skulle jag undvika gluten och laktos, men det gjorde jag ju redan, men sen skulle jag inte dricka kallt och äta kalla rätter. Av den anledningen att min kropp har lite energi och när jag få i mig något kallt så tar min kropp all energi till att värma maten/drycken innan den kan ta energin ifrån den. Så exempelvis så ska jag dricka ljummet vatten i stället för kallt. Koka grönsaker i ställe för att äta de råa. Man blir även extra trött efter maten när man har dålig energi. Tja... jag håller ju på att somna var gång jag ätit. Har även sagt till killen innan att jag har svårt för att äta sallader eftersom jag dels känner mig hungrig efteråt och så fruktansvärt trött! Nu förstår jag ju varför.... En annan sak jag skulle var att sålla bort sånt som är energibovar, som kompisar, extra jobb med mer. Detta har jag redan börjat med så det känns skönt!
Vi var väldigt välkomna tillbaka om nästa försök inte fungerade. Han ville väldigt gärna även att vi hörde av oss och berättade hur nästa IVF går.
Min utvärdering av informationsmötet med han är: Utmärkt! Han sen en helhet och verkar veta vad han pratar om!
Sen vet jag ju inte om han metoder fungerar så klart. Men det verkar bra i alla fall.
Har nog glömt hälften av allt jag skulle skriva ner nu.
Känner verkligen att det är mitt fel att vi inte kan få barn...
Visste inte att de hade så stora konsekvenser på min kropp, varför har läkarna inte klämt ur sig detta? Känns som de kör den lätta vägen och skickar en direkt på IVF istället. Man har ju tre gratis och sen kostar det... (Även han sa att läkarna ibland verkar göra det lätta sättet och skicka en till IVF direkt... Men hade vi fått kollat allt med stopp och liknande hade vi kanske kunnat få barn på egenhand... även syskon...)
Tufft att veta att det är ens fel att man inte kan få barn... Är det något med min kropp som är rätt?
Min text blev en hel bok nästan! Sorry tack för att ni orkade läsa!
Kramar <3
Drömmen om mitt/vårt underbara barn! <3
Jag ska ta det från början! Jag kommer glömma hälften av vad han sa antagligen för det var så mycket information. Men jag ska göra mitt bästa för att få med det mesta.
Han undrade om vi visste vad pco stod för och vad det gjorde. Lite visst vi ju men inte allt. Så han förklarade och ritade ner det till oss så att det var lättare att förstå. Till att börja med har mina läkare sagt att jag har ägglossning eftersom jag har mens. De har sagt till mig att jag inte kan ha mens om jag inte har haft ägglossning. Han bekräftade där i mot vad ja annat hela tiden och andra med pco har sagt. Du behöver inte ha ägglossning för att ha mens!!! Min läkare har snällt sagt att där är inget i vägen för oss, verkan min pco eller min möjliga endometrios! LÖGN! Till att börja med har jag tydligen inga ägglossningar mer än enstaka gånger. Då jag har många äggblåser/cyster som börjar producera ägg när det är dags för det. Sen ska tydligen kroppen känna av när det är en äggblåsa som är störst och då ska de andra sjunka tillbaka så att den ska fortsätta växa. Men min kropp har inte den regleringen så alla fortsätter växa vilket gör att de inte får plats eller vad det var. Vilket istället gör att ingen av de blir mogna och där med blir det ingen ägglosning.
Sen tydligen så ska man inte alltid ha flytningar... Vilket jag alltid har och alltid trott man ska ha.. Men nix.... Det är pco:n som lägger sig i det med vilket kan göra det svårare för sperman att ta sig fram. Han berättade även att man kan visst kan få positivt på ägglossningstestet, men om man testar hela månaden kanske man får positivt på tex tre olika tillfällen om man har pco... jag har ju slutat så fort den varit positiv... Där var säkert fler saker för pco:n men har glömt de nu...
Till endometriosen... den påverkar hormoner, tjocklek på det ställe som ägget ska fastna på (de som blöder ut var månad, totalt glömt namnet) och annat som jag just nu inte kommer på, fast de säger att den inte är i vägen. Han berättade även att endometrios är extremt svårt att se på ultraljud och så de kan inte säga med säkerhet att den inte är i vägen.... Ni börjar förstå min frustration?
Jag är inte klar än...
Han tyckte det var egendomligt att de körde igång direkt på IVF för oss eftersom vi är så unga utan att göra en fullständig kontroll på mig... Han menade på om de gjort det kanske vi hade kunnat få barn på naturlig väg även om det skulle dröja ett år extra på grund av utredningen. Han tyckte även det var egendomligt att de inte kollat om det är stop i äggledarna eftersom både pco och endometrios kan orsaka detta... Jag ville ju göra det men de gör ju inte det eftersom vi inte blev godkända för insemination. På tal om det så tyckte han det ar konstigt att killen fått toppbetyg på allt när det gäller hans sperma om han inte klarade centrifugeringen (vet ej om de är rätt stavat). Även om han var precis under så sa han att om allt är på topp skulle han ha klarat det.... Inte säkert, men antagligen.
Har jag då stopp i äggledarna och hans simmare inte är på toppform så är det en stor möjlighet att ägg och spermie aldrig möts även om jag skulle ha ägglossning.
För att inte vara något i vägen tycker jag det verkar vara mycket i vägen!!!
Sen undrade han om han fick känna på mina armar!? Konstigt tyckte jag, men han förklarade sen så klart. Han berättade att jag hade dålig yang (ingen aning om det stavas så!) energi. Jag hade exempelvis lite låg puls, (enligt läkarna är den bra, men är is kall om händer och fötter alltid!) sen beskrev han "symtomerna" på dålig energi. De var exempelvis trötthet, slöhet, orkeslöshet, lägre puls, tankarna flyger iväg lite, dåsig i huvudet och massa fler som jag inte mins. Han prickade alla mina symtomer.... Blev väldigt förvånad och både jag och kilen höll med om att det var jag i ett nötskal!
Han visste precis hur han skulle behandla mig och killen om vi väljer att ta hans hjälp. Men han ville inte göra det nu eftersom vi är inställda på att göra IVF i mars och han behöver tre månader på sig att få min kropp och bli bättre. Sen om vi skulle välja att gå dit senare så ville han se killens resultat så att han visste om han skulle kunna hjälpa han med. Det kändes jätte skönt tyckte vi eftersom vi är inställda på nästa ivf och är rädd att blanda i annat nu. Han tyckte att med allt jag har så var det väldigt bara att jag blev gravid på första försöket. Vi lyckades sist sa han och han vill inte ändra den förutsättningen till nästa försök. Sen sa han även att kroppen har nu varit gravid en gå och vet då hur den ska hantera att bli det igen.
Men för att själv förbättra min energi till nästa IVF så skulle jag undvika gluten och laktos, men det gjorde jag ju redan, men sen skulle jag inte dricka kallt och äta kalla rätter. Av den anledningen att min kropp har lite energi och när jag få i mig något kallt så tar min kropp all energi till att värma maten/drycken innan den kan ta energin ifrån den. Så exempelvis så ska jag dricka ljummet vatten i stället för kallt. Koka grönsaker i ställe för att äta de råa. Man blir även extra trött efter maten när man har dålig energi. Tja... jag håller ju på att somna var gång jag ätit. Har även sagt till killen innan att jag har svårt för att äta sallader eftersom jag dels känner mig hungrig efteråt och så fruktansvärt trött! Nu förstår jag ju varför.... En annan sak jag skulle var att sålla bort sånt som är energibovar, som kompisar, extra jobb med mer. Detta har jag redan börjat med så det känns skönt!
Vi var väldigt välkomna tillbaka om nästa försök inte fungerade. Han ville väldigt gärna även att vi hörde av oss och berättade hur nästa IVF går.
Min utvärdering av informationsmötet med han är: Utmärkt! Han sen en helhet och verkar veta vad han pratar om!
Sen vet jag ju inte om han metoder fungerar så klart. Men det verkar bra i alla fall.
Har nog glömt hälften av allt jag skulle skriva ner nu.
Känner verkligen att det är mitt fel att vi inte kan få barn...
Visste inte att de hade så stora konsekvenser på min kropp, varför har läkarna inte klämt ur sig detta? Känns som de kör den lätta vägen och skickar en direkt på IVF istället. Man har ju tre gratis och sen kostar det... (Även han sa att läkarna ibland verkar göra det lätta sättet och skicka en till IVF direkt... Men hade vi fått kollat allt med stopp och liknande hade vi kanske kunnat få barn på egenhand... även syskon...)
Tufft att veta att det är ens fel att man inte kan få barn... Är det något med min kropp som är rätt?
Min text blev en hel bok nästan! Sorry tack för att ni orkade läsa!
Kramar <3
Drömmen om mitt/vårt underbara barn! <3
En helg i glädje och sorg
Det var ingen lätt helg med ett års kalas och bebishower. Men jag fixade det även om jag fällde några tårar i bilen på väg hem både under lördagen och söndagen. Sen är jag ju en sån att jag dras till barnen och det gällde under dessa två dagar med. Men det är inte barnen i sig som gör mig mest ledsen. (tolka mig rätt nu, barnen gör ju inte mig ledsen utan vår situation.) Utan det är pratet runt om, om graviditeter, födsel, namn, när det är nästas tur och allt det innebär. Vi är i den åldern som det är vanligt att skaffa barn... så det är inte så konstigt att det samtalas. Speciellt inte nu när syrran precis fått sin skatt och min kusin är höggravid. Men det är tufft och i lördags klämde jag killens hand ett par gånger för att inte börja gråta. Men som sagt livet är inte en dans på röda rosor... (sen borde inte det stickas ändå? Det är fullt med taggar på rosor?)
Men åter till ämnet!
Under söndagen fick jag väldigt kort träffa min systers barn! Fick bara röra foten på han men gud så söt han är! (det går sånt här virus, kommer inte på namnet, som är väldigt farligt för spädbarn så de har fått rekommendationer att inte träffa folk på två veckor. Och absolut inga förkylda. ) Längtar tills jag får hålla om han!! Så söt! Vi får träffa han i helgen men då måste min förkylning försvinna... Den verkar inte direkt ha brott... visst jag är inte något märkvärdigt förkyld. Trodde jag skulle bli dunder förkyld men det har inte inträffat. Så nu hoppas jag den far långt åt skogen så jag kan få träffa sötnosen!!
Livet som det borde vara... <3
Men åter till ämnet!
Under söndagen fick jag väldigt kort träffa min systers barn! Fick bara röra foten på han men gud så söt han är! (det går sånt här virus, kommer inte på namnet, som är väldigt farligt för spädbarn så de har fått rekommendationer att inte träffa folk på två veckor. Och absolut inga förkylda. ) Längtar tills jag får hålla om han!! Så söt! Vi får träffa han i helgen men då måste min förkylning försvinna... Den verkar inte direkt ha brott... visst jag är inte något märkvärdigt förkyld. Trodde jag skulle bli dunder förkyld men det har inte inträffat. Så nu hoppas jag den far långt åt skogen så jag kan få träffa sötnosen!!
Livet som det borde vara... <3
fredag 6 februari 2015
Fredag
Det är fredag kväll och här sitter jag! Killen skulle vara ledig och vi skulle ha en myskväll hemma... men han blev inbeordrad... tack för den.....
Idag har det varit en så där dag, förkyld och fick en väldigt irriterande huvudvärk innan idag. Lite bättre nu men den sitter kvar i nu tyvärr...
Men i alla fall så beställde jag igår ett armband från den här hemsidan http://www.mittnamnhalsband.se/
Jag vill ju egentligen tatuera in forever på armen men eftersom jag inte vågar nu under behandlingarna så valde jag att beställa ett armband med texten ingraverad i ett hjärta. Man kunde få båda sidorna graverade så på ena sidan står det forever och på andra längtan. Nu hoppas jag bara att det passar när det kommer hem. Håller tummarna för de!
För övrigt så är jag fortfarande hel slut men det löser väl sig...
Med hopp och längtan till oss ofrivilligt barnlösa <3
Idag har det varit en så där dag, förkyld och fick en väldigt irriterande huvudvärk innan idag. Lite bättre nu men den sitter kvar i nu tyvärr...
Men i alla fall så beställde jag igår ett armband från den här hemsidan http://www.mittnamnhalsband.se/
Jag vill ju egentligen tatuera in forever på armen men eftersom jag inte vågar nu under behandlingarna så valde jag att beställa ett armband med texten ingraverad i ett hjärta. Man kunde få båda sidorna graverade så på ena sidan står det forever och på andra längtan. Nu hoppas jag bara att det passar när det kommer hem. Håller tummarna för de!
För övrigt så är jag fortfarande hel slut men det löser väl sig...
Med hopp och längtan till oss ofrivilligt barnlösa <3
onsdag 4 februari 2015
vilka dagar!
Dessa tre dagarna har varit intensiva!
Till att börja med kunde jag inte somna natten mellan söndag och måndag. Till sist lyckades jag somna så fick sovit i 2 h 15 min... Var sjukt trött i måndags och självklart hade vi möte på jobbet på kvällen så det var en 12 timmars arbetsdag! Fick sovit några timmar till tisdagen, men sen skulle jag upp och öppna på jobbet så det var bara att stiga upp 04:45... GOD MORGON! var nästan värre med tröttheten i tisdags än i måndags.... Men i vilket fall som helst så åkte killen och jag efter jobb igår för att köpa present till bebisen. Hittade så sjukt söta kläder! Hoppas bara han hinner använda de innan det blir försmått :S Kändes helt okej att handla sakerna, kanske för att jag var så trött att jag hade kunnat somna stående i affären, eller för att jag tycker de är väldigt kul att ha blivit moster! Sen är han ju sjukt söt med så klart!
Den enda gången de har stuckit till var i hissen på vägen upp... Där är en spegel och jag höll kläderna i handen. Min tanke gick till att det kunde varit till vårt barn... fyra år av kämpande och fortfarande inget barn... Det känns så klart... Kollar jag på kläderna som ligger så fint här på bordet hemma och tillåter mig att känna efter så känns det lite tufft så klart. Som sagt det kunde ju ha varit till vårt barn... Men inte så mycket vi kan göra nu ändå... Min mens har inte kommit än och är inne på dag 34 från skrapningen... I vanliga fall brukar (senaste månaderna innan IVF:en ) den komma runt dag 32. Men än har den inte tittat in eller ut kanske? Började några månader innan IVF:en (inte alla månader men några) att få huvudvärk en till två dagar innan mensen, men det har jag inte heller fått... Börjar så klart fundera på om den kommer komma av sig själv eller inte... Har den inte kommit nästa fredag så ska jag ringa och be om hjälp. Tänker man efter så har jag inte haft en riktig mens sen i början av oktober, det är ett tag sen nu....
Men från det ena till det andra, så började jag få mega ont i halsen igår och hade frossa men ingen feber och idag rinner näsan.... Skulle inte förvåna mig för fem öre om jag åker på en dunder förkylning nu.. VILL INTE!! ORKAR INTE!! men inte mycket att göra väl... Ska den komma får den gärna göra det nu, visserligen ska vi bort både lördag och söndag. Men hellre sjuk i helgen och frisk på måndag så vi kan gå på mötet med de om akupunktur och örtmedicin som hjälp vid barnlöshet! Väntat 8 månader på tiden så skulle gärna inte vilja boka om den!
Sen så kanske man kan få träffa bebisen nästa helg så då vill jag extremt gärna vara frisk! Så röstar på att bli sjuk nu eller inte alls!!!!
Från det andra till det tredje! Berättade ju att de dragit förmycket skatt på mig och nu kan jag se den nya lönen med den rätta skatten... De har tagit 1500 kr förmycket i skatt på mig var månad! Jag räknar med att få tillbaka lite på skatten ärlig talat! Lite pengar att spara till IVF är inte fel!
Önskar alla en fortsatt trevlig vecka!
För framtiden <3
Till att börja med kunde jag inte somna natten mellan söndag och måndag. Till sist lyckades jag somna så fick sovit i 2 h 15 min... Var sjukt trött i måndags och självklart hade vi möte på jobbet på kvällen så det var en 12 timmars arbetsdag! Fick sovit några timmar till tisdagen, men sen skulle jag upp och öppna på jobbet så det var bara att stiga upp 04:45... GOD MORGON! var nästan värre med tröttheten i tisdags än i måndags.... Men i vilket fall som helst så åkte killen och jag efter jobb igår för att köpa present till bebisen. Hittade så sjukt söta kläder! Hoppas bara han hinner använda de innan det blir försmått :S Kändes helt okej att handla sakerna, kanske för att jag var så trött att jag hade kunnat somna stående i affären, eller för att jag tycker de är väldigt kul att ha blivit moster! Sen är han ju sjukt söt med så klart!
Den enda gången de har stuckit till var i hissen på vägen upp... Där är en spegel och jag höll kläderna i handen. Min tanke gick till att det kunde varit till vårt barn... fyra år av kämpande och fortfarande inget barn... Det känns så klart... Kollar jag på kläderna som ligger så fint här på bordet hemma och tillåter mig att känna efter så känns det lite tufft så klart. Som sagt det kunde ju ha varit till vårt barn... Men inte så mycket vi kan göra nu ändå... Min mens har inte kommit än och är inne på dag 34 från skrapningen... I vanliga fall brukar (senaste månaderna innan IVF:en ) den komma runt dag 32. Men än har den inte tittat in eller ut kanske? Började några månader innan IVF:en (inte alla månader men några) att få huvudvärk en till två dagar innan mensen, men det har jag inte heller fått... Börjar så klart fundera på om den kommer komma av sig själv eller inte... Har den inte kommit nästa fredag så ska jag ringa och be om hjälp. Tänker man efter så har jag inte haft en riktig mens sen i början av oktober, det är ett tag sen nu....
Men från det ena till det andra, så började jag få mega ont i halsen igår och hade frossa men ingen feber och idag rinner näsan.... Skulle inte förvåna mig för fem öre om jag åker på en dunder förkylning nu.. VILL INTE!! ORKAR INTE!! men inte mycket att göra väl... Ska den komma får den gärna göra det nu, visserligen ska vi bort både lördag och söndag. Men hellre sjuk i helgen och frisk på måndag så vi kan gå på mötet med de om akupunktur och örtmedicin som hjälp vid barnlöshet! Väntat 8 månader på tiden så skulle gärna inte vilja boka om den!
Sen så kanske man kan få träffa bebisen nästa helg så då vill jag extremt gärna vara frisk! Så röstar på att bli sjuk nu eller inte alls!!!!
Från det andra till det tredje! Berättade ju att de dragit förmycket skatt på mig och nu kan jag se den nya lönen med den rätta skatten... De har tagit 1500 kr förmycket i skatt på mig var månad! Jag räknar med att få tillbaka lite på skatten ärlig talat! Lite pengar att spara till IVF är inte fel!
Önskar alla en fortsatt trevlig vecka!
För framtiden <3
söndag 1 februari 2015
Moster!
Igår kväll/natt fick jag ett underbart sms med en bild på en underbart söt liten pojke! Jag har blivit moster!! Miljoner Grattis till min syster och hennes kille!!!! Så glad för er skull! Längtar tills jag får träffa sötnosen! Tittat på bilden några gånger idag och han är så söt! Grattis igen och önskar er all lycka!<3<3<3
----------
Igår innan jag fick veta att syrran var på bb så hade jag börjat fundera här hemma. På vår familj, killens och min. Började tänka att vi kommer bli en familj någon dag, kanske inte förens om 10 år eller kanske redan i slutet av året. Men vi kommer i alla fall få barn. Sen om det är biologiska eller inte det återstår helt enkelt att se. Men på ett eller annat sätt kommer vi få barn. Nä, det blir inte som jag tänkt mig, för då hade vi redan haft ett eller två barn. Men vi kommer bli en familj någon dag. Pratade om detta med killen när han kom hem, för jag ville höra hur han kände med det hela. Han höll med, på ett eller annat sätt blir vi en familj men vi vet inte när och vi vet inte hur. När han sa att även om vi lyckas få ett biologiskt barn till sist är det inget som hindrar oss från att adoptera ett syskon till barnet. När han sa det så kände jag att en spärr inom mig släppte. Tror jag har omedvetet oroat mig att killen inte skulle gilla om vi behöver adoptera, även om han sagt det är helt okej. Detta av olika anledningar som tillexempel att han är ensambarn och han vill så klart förra sitt arv vidare. Men han såg det som han gjorde det ändå, även om barnet var biologisk eller inte. Detta var så skönt att höra... omedvetet har det nog oroat mig utan anledning egentligen. Killen och jag har våra olikheter och våra problem. Men jag vet ärligt talat inte hur jag hade klarat att gå igenom detta utan han<3 Jag älskar dig<3
Så detta är nu hur jag ska försöka tänka, vi kommer få ett barn på ett eller annat sätt. Vi vet inte hur och vi vet inte när, men vi kommer bli en familj någon gång <3
Självklart kommer vägen ditt ändå vara jobbig och självklart kommer jag ändå bryta ihop i mellan åt. Men det är okej, man kan inte alltid se framåt och vara positiv.
Ska även försöka leva lite mer även om vi är i en kamp. Känner att jag stannat av och det vill jag inte mer. Jag vet inte hur vår framtid kommer att se ut men jag kan i alla fall försöka göra det bästa av nuet! Att se film hela tiden och dricka läsk och äta choklad är väl inte det bästa så ska försöka dra ner på det och i stället vara mer närvarande och göra saker i stället.
Kärlek till framtiden <3
----------
Igår innan jag fick veta att syrran var på bb så hade jag börjat fundera här hemma. På vår familj, killens och min. Började tänka att vi kommer bli en familj någon dag, kanske inte förens om 10 år eller kanske redan i slutet av året. Men vi kommer i alla fall få barn. Sen om det är biologiska eller inte det återstår helt enkelt att se. Men på ett eller annat sätt kommer vi få barn. Nä, det blir inte som jag tänkt mig, för då hade vi redan haft ett eller två barn. Men vi kommer bli en familj någon dag. Pratade om detta med killen när han kom hem, för jag ville höra hur han kände med det hela. Han höll med, på ett eller annat sätt blir vi en familj men vi vet inte när och vi vet inte hur. När han sa att även om vi lyckas få ett biologiskt barn till sist är det inget som hindrar oss från att adoptera ett syskon till barnet. När han sa det så kände jag att en spärr inom mig släppte. Tror jag har omedvetet oroat mig att killen inte skulle gilla om vi behöver adoptera, även om han sagt det är helt okej. Detta av olika anledningar som tillexempel att han är ensambarn och han vill så klart förra sitt arv vidare. Men han såg det som han gjorde det ändå, även om barnet var biologisk eller inte. Detta var så skönt att höra... omedvetet har det nog oroat mig utan anledning egentligen. Killen och jag har våra olikheter och våra problem. Men jag vet ärligt talat inte hur jag hade klarat att gå igenom detta utan han<3 Jag älskar dig<3
Så detta är nu hur jag ska försöka tänka, vi kommer få ett barn på ett eller annat sätt. Vi vet inte hur och vi vet inte när, men vi kommer bli en familj någon gång <3
Självklart kommer vägen ditt ändå vara jobbig och självklart kommer jag ändå bryta ihop i mellan åt. Men det är okej, man kan inte alltid se framåt och vara positiv.
Ska även försöka leva lite mer även om vi är i en kamp. Känner att jag stannat av och det vill jag inte mer. Jag vet inte hur vår framtid kommer att se ut men jag kan i alla fall försöka göra det bästa av nuet! Att se film hela tiden och dricka läsk och äta choklad är väl inte det bästa så ska försöka dra ner på det och i stället vara mer närvarande och göra saker i stället.
Kärlek till framtiden <3
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)