Sjukskriven

Jag blev sjukskriven i tre veckor, så hela min semester. Skönt! Läkaren var förstående och lyssnade på mig. Fick även utskrivet sömntabletter då jag har svårt att somna. Känns jätte skönt att få bli sjukskriven och faktiskt må dåligt. Känt sånt krav att jag måste njuta av min semester, för jag hade ju ändå semester. Men jag har inte kunnat. Men nu kan jag släppa den pressen och få må dåligt utan skuldkänslor.

När jag kom hem från läkaren så hade det varit budgivning i full rulle på lägenheten och den hade blivit såld! Så vi slängde oss i bilen och skrev på papperna. Så vi ska flytta om mindre än 1½ månad! Men de tar vi då!

Igår kväll fick jag himla ont i höger öra. Har det i bland men inte så mycket och det brukar släppa. Men de har det inte gjort så fick snällt sätta mig i väntrummet på vårdcentralen igen. Sjuksköterskan hittade inget så jag fick en läkartid i stället. Självklart fick jag samma läkare som igår... Pinsamt! Han hitta först inget men sen visade det sig att jag har (om jag fatta rätt) stopp i hörselgångarna. Så jag ska tryckutjämnad 300-400 gånger om dagen. Behöver inte räkna! Sen fick jag nässpray utskrivet. Efter ca 4-6 veckor brukar det bli bättre man de kanske aldrig blir helt bra....
Suck....


Men nu är jag sjukskriven, (väldigt tacksam för det), lägenheten är såld och jag har fått hjälp med mina öron. Mycket på kort tid. Nu ska jag bara ta ett djupt andetag och ta det lite lugnt!

Trevlig sommar alla<3

Ömm

Ringde angående sjukskrivning idag igen till läkarna. Men då hade de inga tider och undrade om de var akut? När jag sa att det är sista dagen av mina sju idag. Så fick jag svarat: ja då är de ju akut. Så fick jag en tid ändå.
När jag ringde förra veckan ville de inte ge mig en tid förres mina dagar var slut så bad mig ringa idag. Idag hade egentligen inga tider.... Aja fick en tid till slut i alla fall.
Väldigt orolig att de inte anser att jag borde sjukskrivas..... Nervös......

Ingen tid

Fick tydligen inte boka in en tid fören mina sju sjukdagar var slut. Så får ringa igen nästa torsdag för att få prata med en läkare. Kunde ju bokat in mig hos en läkare nästa torsdag redan nu tycker jag... Men men, bara att ringa igen. Är rädd att läkaren inte anser att jag behöver sjukskrivas.... 

Rann tårar ner för kinderna många gånger igår. Ögonen svullna idag och jag vill gråta hela tiden. Men ska iväg om en stund så tillåter mig inte att gråta. Men det är svårt, spärren jag burit inom mig släppte igår. Vilket var otroligt skönt. Men nu måste jag försöka att hålla tillbaka lite för att klara av dagen idag.
Vi ska till svärföräldrarna om ett tag och jag har bara vetat att det kommer ett barn dit, men igår kväll fick jag veta att det kommer tre.... Jag fick ångest och panik och ville bara gråta. Klarar inte av att träffa så mycket barn just nu. Men vi har redan tackar ja.... Så jag biter ihop och tar fram det där leendet som de flesta av er nog känner igen. Leendet som döljer ens sorg för alla andra men som inte dämpar kriget inom en. 

För dig/er<3<3<3

Kurator och sjukskrivning

Jag tänkte droppa in och berätta hur det gick hos kuratorn idag.
Det var otroligt skönt att få prata med kuratorn och ha någon som lyssnar utan att ha förutfattade meningar eller idéer, tankar och åsikter till mig. Jag kunde gråta utan att känna att jag måste hålla igen och sluta och stänga det inom mig. Hon såg och hörde vilken sorg jag bär inom mig och vad jag stänger in för att klara av vardagen. Hon förstår att jag tycker det är jobbigt att jobba med barn när jag själv inte kan få några. Att gå dit och stänga allt inom mig för att klara av det är inte bra. Hon rekommenderade mig att sjukskriva mig för jag borde inte jobba så dåligt som jag mår. Även om jag har semester nu så är den inte till för att må dåligt under. Så jag har idag sjukat mig och ska i morgon försöka få en tid till en läkare som kan sjukskriva mig. Så nu håller jag tummar och tår att läkaren är lika förstående som kuratorn och faktiskt sjukskriver mig. Jag är inte deprimerad men bär på en enorm sorg och om jag inte får/lär mig hantera den så kommer jag bli deprimerad väldigt snart...

Med tårar som rinner ner för min kind så känner jag en lättnad att få bli hörd och förstådd. Att det är normalt att må så här och att jag får ha min sorg. Att den inte försvinner bara "så där".
Alla reagerar vi olika och alla sörjer vi olika, men att stänga det inom sig för att klara av vardagen är inte rätt. För första gången på väldigt länge känner jag att jag kan få hjälp på rätt sätt, att någon hörde MIG och hur denna sorg tar knäcken på mig.

Kram till alla och ett lycka till i er kamp<3

Fokusering

Jag flyr min barnlöshet i den mån jag kan för tillfället. Men som jag skrev för några dagar sen så har det börjat komma i kapp. Jag har fokuserat på hus och lägenheten för att kunna fly. Just nu känns det som jag går på tusen nålar för att klara sista dagen på jobb. Jag är tung i huvudet och det känns som jag tryckt in för många känslor där. Jag har bara en dag kvar och sen är det semester i fem veckor. Skönt! Känns som jag kommer ramla ihop när jag kommer hem i morgon. Som om alla känslor kommer ramla över mig. Men då får de göra det. Det är okej att må dåligt och vara ledsen.
Jag ska till psykolog/kurator om en vecka och jag ser verkligen fram i mot det. Att få prata av sig och bara har någon som lyssnar. Ser verkligen fram i mot det. 

Om någon vecka så ska jag börja med örtmedicinerna, hoppas verkligen att det fungerar! Jag är beredd att testa allt som kan tänkas hjälpa oss i denna kampen. 

Där är ett par till som ska komma på visning, de kommer i början på nästa veckan. Känns skönt att det är fler som är intresserade. 

Hade så mycket jag skulle skriva men jag har totalt hjärnsläpp, kommer inte alls ihåg vad det var för något. Men i vilket fall som helst så tänkte jag ta ett litet uppehåll från internet under min semester. Jag kommer inte gå in och blogga. Men man vet aldrig ett inlägg här och där kanske det blir. Men det är inte säkert. 

Så om jag inte skriver på ett tag fram över så önskar jag er alla en underbar sommar och all lycka till i er kamp om framtiden! 

Min/vår dröm!<3

Visning och lite annat

I måndags hörde mäklaren av sig att det var ett par som ville titta på lägenheten innan de åkte på semester. självklart tyckte vi det gick bra, så igår var de och tittade på lägenheten. Mäklaren sa att de hade varit positiva och verkade gilla den mycket. Så nu hoppas vi att de läger ett bud, men vet ju att de är på semester ett tag nu. Men hoppas de lägger ett sen. Sen hoppas jag visningen vi ska ha i helgen går bra och att det kommer någon som är intresserad. Håller tummar och tår!!!!

Från det ena till det andra. Igår kväll hade jag väldigt ont i huvudet och mådde väldigt illa. Höll på att kräkas av att bara röra mig! Hemsk! Lyckades i alla fall sova i 8 timmar i natt gentemot 3-4 timmar de senaste två nätterna. Mår bättre idag, men kan känna huvudvärken ligga och gno i backhuvudet.

På jobbet är det ganska lugnt just nu, en himla massa att göra, men ändå okej. Man behöver inte stressa i sönder sig. Jag har bara två dagar kvar sen går jag på semester!!!!! Längtar!!!!!!

En sak som tar i mot att läsa är att en av mina gamla vänner skrivet att, dottern är meningen med livet.... Jag förstår att hon tycker det och att hon skriver ut det. Jag hade känt lika dant, så jag tycker inte hon har gjort fel.
Men självklart mår man ju dåligt när man läser det och känner att man själv aldrig kommer få den där meningen med livet....

Längtan efter min mening med livet<3

Midsommar

Då var det söndag och i morgon är det jobb.... Paniken kryper i kroppen och jag vill inte jobba i morgon. Men det är bara fem dagar kvar och sen är det fem veckors semester. Längtar!!!

Midsommar var trevlig var hos mina föräldrar och där var min syster och hennes son, min ena lille bror och min kille. Sen var även ett par vänner till mina föräldrar där och deras ena barn med sambo och barn. Allt gick bra, men vid ett tillfälle kom diskussionen om saknaden av ett barn upp om man fått missfall eller föder ett dött barn. När det samtalsämnet kom upp höll jag på att börja stört gråta. Jag kämpade som in i för att hålla tillbaka tårarna och för att inte visa hur dåligt jag mådde och hur ledsen jag var. Så när samtalet gick över till annat så gick jag på toaletten. Jag tog några djupa andetag och kämpade mot tårarna. Det syns väldigt tydligt på mig när jag gråtigt, blir hel röd i ansiktet även om det bara är en tår. Det var tufft och väldigt jobbigt.....

Igår var vi på 13 och 35 års fest. Gick väl bra, kallt som tusan att sitta ute. Sen visar det sig att en från min gamla parallellklass i årskurs 7-9 var där (vi pratade inte med varandra) och hon hade sin dotter med sig... Ytterligare en som jag kände som hade barn.....

Idag skulle jag grillat/fikat med IVF gruppen, men det blev inställt så vi åkte på visning av ett ny bygge. Trevligt och intressant att titta på. Tror inte att det var rätt hus för oss men det var en möjlighet. Men att bygga nytt för oss kommer nog kosta för mycket. Men man kan ju alltid titta och se.

Sen fick vi en lång skruv i däcket, så nu måste vi ha nytt däck..... Vi kom hem och killen har bytt till reserv däcket. Suck!!!!

Hela helgen har jag känt mig lätt irriterad och inget fungerar och allt är bara bläää...
Jag orkar inte helt enkelt och att däcket gick i sönder tog musten ur mig!

Väldigt länge har jag funderat på om jag kommer klara av att jobba med barn om det visar sig att vi inte kan få barn. Jag har aldrig riktigt kunnat ta till mig tanken, även om den har funnits med ett tag. Men idag när jag pratade med min mamma så kände det verkligen. Jag kommer inte kunna jobba med barn om jag är barnlös. Det är för tufft! Jag vill kunna jobba helhjärtat och ge allt för barnen och komma hem och känna att jag har gjort något bara. Inte komma hem och må dåligt över att jag inte har givit allt jag kunnat. Jag vill vara en bra pedagog inte en halvhjärtad pedagog. Kan vi inte få barn alls, så kommer jag inte kunna jobba med barn heller. Det känns konstigt och fel att säga/skriva det men innerst inne vet jag att jag inte kommer klara av det. Känns som jag sviker alla när jag säger att jag inte kommer jobba med barn, även mig själv, men jag kommer inte fixa det och det vet jag om. Fixar jag det inte helhjärtat så är det inte jag som ska vara där heller. Tyvärr är det så....

Men vad som händer och sker får tiden utvisa. Nu ska jag se film och äta choklad!