Midsommar

Då var det söndag och i morgon är det jobb.... Paniken kryper i kroppen och jag vill inte jobba i morgon. Men det är bara fem dagar kvar och sen är det fem veckors semester. Längtar!!!

Midsommar var trevlig var hos mina föräldrar och där var min syster och hennes son, min ena lille bror och min kille. Sen var även ett par vänner till mina föräldrar där och deras ena barn med sambo och barn. Allt gick bra, men vid ett tillfälle kom diskussionen om saknaden av ett barn upp om man fått missfall eller föder ett dött barn. När det samtalsämnet kom upp höll jag på att börja stört gråta. Jag kämpade som in i för att hålla tillbaka tårarna och för att inte visa hur dåligt jag mådde och hur ledsen jag var. Så när samtalet gick över till annat så gick jag på toaletten. Jag tog några djupa andetag och kämpade mot tårarna. Det syns väldigt tydligt på mig när jag gråtigt, blir hel röd i ansiktet även om det bara är en tår. Det var tufft och väldigt jobbigt.....

Igår var vi på 13 och 35 års fest. Gick väl bra, kallt som tusan att sitta ute. Sen visar det sig att en från min gamla parallellklass i årskurs 7-9 var där (vi pratade inte med varandra) och hon hade sin dotter med sig... Ytterligare en som jag kände som hade barn.....

Idag skulle jag grillat/fikat med IVF gruppen, men det blev inställt så vi åkte på visning av ett ny bygge. Trevligt och intressant att titta på. Tror inte att det var rätt hus för oss men det var en möjlighet. Men att bygga nytt för oss kommer nog kosta för mycket. Men man kan ju alltid titta och se.

Sen fick vi en lång skruv i däcket, så nu måste vi ha nytt däck..... Vi kom hem och killen har bytt till reserv däcket. Suck!!!!

Hela helgen har jag känt mig lätt irriterad och inget fungerar och allt är bara bläää...
Jag orkar inte helt enkelt och att däcket gick i sönder tog musten ur mig!

Väldigt länge har jag funderat på om jag kommer klara av att jobba med barn om det visar sig att vi inte kan få barn. Jag har aldrig riktigt kunnat ta till mig tanken, även om den har funnits med ett tag. Men idag när jag pratade med min mamma så kände det verkligen. Jag kommer inte kunna jobba med barn om jag är barnlös. Det är för tufft! Jag vill kunna jobba helhjärtat och ge allt för barnen och komma hem och känna att jag har gjort något bara. Inte komma hem och må dåligt över att jag inte har givit allt jag kunnat. Jag vill vara en bra pedagog inte en halvhjärtad pedagog. Kan vi inte få barn alls, så kommer jag inte kunna jobba med barn heller. Det känns konstigt och fel att säga/skriva det men innerst inne vet jag att jag inte kommer klara av det. Känns som jag sviker alla när jag säger att jag inte kommer jobba med barn, även mig själv, men jag kommer inte fixa det och det vet jag om. Fixar jag det inte helhjärtat så är det inte jag som ska vara där heller. Tyvärr är det så....

Men vad som händer och sker får tiden utvisa. Nu ska jag se film och äta choklad!