Tomheten som sprider sig

Så känner jag mig... tom.... Igår när jag kom hem från jobbet så kände jag mig så tom och slut så det ända jag gjorde var att se på tv. Tvingade mig själv att ta något att äta lite över 20:00. Jag orkade bara inte... Tystnaden för öronen här hemma var underbar och mörkret med. Var trött så det sökte mig igår, men ville vara vaken när killen kom hem, så gick inte och la mig. Sen när jag väl lagt mig så har jag sovit dåligt/oroligt hela natten. Igår var jag även slut i halsen, hade inte så ont i den men var hel slut i den. Näsan var torr och ögonen irriterade. Idag är jag små snuvig men inte så mycket som jag trodde. Kn inte denna jävla förkylningen som ligger och stör bara bryta ut ordentligt så den kan försvinna sen??????  Suck....
Ute skiner solen idag och jag skulle gärna ha gått ut och gått... men jag orkar inte. Ska försöka tvinga mig att baka ett bröd och kanske muffins till melodifestivalen i kväll. Men tanken på att överhuvudtaget göra något känns jobbigt.
Vi har alla svackor och just nu är jag nere i en... Livet känns tufft och orättvist.... Jag orkar inte bry mig om jobbet tillexempelviss och hur det blir med tjänsten och om jag blir flyttad till en annan förskola efter sommaren. Vem bryr sig? Killens två kolleger har sagt upp sig och även min kille är på jakt efter nytt jobb. Men verken han eller jag orkar bry oss om vad som händer där nu. Det blir som det blir helt enkelt.... Inte mycket att göra....


Från det ena till det andra! Idag har killen och jag 6½ år tillsammans! (egentligen den 30/2 men det finns ju inte så får bli idag) Känner mig gammal när jag tänker att vi varit ihop så länge... Tiden har gått fort! Mycket har hänt sen vi blev tillsammans och våra liv har förändrats ganska mycket. Förresten har vi även 5½ år som förlovade.
Grattis till oss älskling min <3

Lycka, glädje och sorg.

Rubriken beskriver ungefär min helg i känslor.
I lördags var vi och träffade min syster son. Så sjukt söt! Jag visste att jag skulle börja gråta när jag höll han, hade känt det på mig hela tiden. Och mycket riktigt började jag stört böla när jag fick hålla han. Stackaren fick fullt av min tårar på sig! En underbar känsla att få hålla han, samtidigt så jobbigt. Redan i fredags kväll började jag känna hur jobbigt det skulle bli och i bilen dit var det väldigt jobbigt. Men jag fick hålla han en bra stund, även om han sov så gott som hela tiden. Han är så liten! Tre veckor var han i lördags!
Tycker verkligen inte om att gråta inför andra och absolut inte stört böla. Det var både syrran och hennes kille där, mina föräldrar, min mormor och morfar och syrrans killes bror. Så jag var ju inte själv direkt...  Kommer nog bli fler... många fler tårar de närmaste tiden.....
Men i vilket fall så var det underbart att träffa han hur jobbigt det än var. Han är ju helt underbar den lilla sötnosen! Men det var en sak som gjorde mig väldigt ledsen, jag vet att det inte var illa menat och jag menar verkligen inte att göra någon ledsen eller illa till mods av att skriva detta. Men när jag fick höra kommentaren "de har de gjort bra" så brast jag inombords. Som sagt vet jag att det inte var menat dåligt till oss på något sätt eller viss. Men jag kände mig hemsk.... efter som vi inte kan "göra det bra"... Vi lyckas ju inte bli gravida... nä vi gör det inte bra... allt vi vill just nu är att ha barn... och sorgen över att vara barnlösa växer sig starkare för var dag som går.

När vi körde där ifrån vill jag gömma mig i ett mörkt rum och gråta, men vi körde raka vägen till kilens släkt där vi skulle äta middag. Där är ju killens kusin barn som också påminner om ens barnlöshet så klart. Visst är hon större, 2½ år, men namnet hon har var de vi tänkt ha om vi fick en flicka och sen är hon ju ett barn så klart. Fick anstränga mig allt vad jag kunde för att inte börja gråta under kvällen. De var inte lätt....
Väl hemma sen satt tårarna som fast frusna. Även om jag kände mig deppig och översvämmad av känslor så kunde jag inte gråta. Så när jag vakande i söndags var deppigheten kvar och hade någon börjat prata om barn med mig då, så hade jag nog rasat samman. Hade aldrig fixat att gå på den IVF träffen som jag ville på. Nu fick jag i efterhand veta att den blivet inställd, men jag hade aldrig klarat av att gå. Hade antagligen gråtigt mig igenom tiden.

I stället blev det en utflykt till Danmark med älsklingen. Självklart kunde jag inte koppla bort allt med barn när vi var där, och man blev ju lite nedstämd när man såg alla barn, barnvagnar och gravida med mera. Men jag hade en jätte mysig dag med killen och det kändes extremt skönt att komma i från vardagen lite. Att slippa tänka på allt här hemma. Sen tror jag det är bra för oss att komma iväg tillsammans och göra något, vi behöver det. I all denna kaos så behöver vi komma ihåg att vi är ett par med, vilket känns som det glöms i allt ibland. Så tack älskling för en mysig tur i Danmark! <3<3<3

Bilder

Här är bilder på armbandet jag beställde. Både framsidan och baksidan.

 

Vi var på stranden och gick i tisdags efter jobb. Jag älskar stranden, tycker ljudet av vågorna är avkopplande.

 

Tja, sen fick det bli en bild på en blomma här hemma med. Tänk så mycket ett par blommor kan liva upp lägenheten!

Torsdag

Ni vet den där känslan att du bara inte orkar bry dig? Men du känner att du måste ändå? Tja, så känner jag nu! Jag har ju blivet fast anställt i kommunen, med företrädde på de området jag jobbar nu. Men nu är det så att det ligger ute tjänster för barnskötare och pedagoger hos oss. De ligger ute några dagar till. Nu är problemet så att om jag vill stanna så måste jag gå in och söka de här tjänsterna. Finns ingen garanti att jag får de, men om jag inte söker de så kommer ju någon annan att få tjänsterna och jag kommer bli flyttad nästa termin. Nu är problemet de att jag bara inte orkar bry mig om att söka.. Men så tänkte jag att det var bäst att göra det ändå så om jag orkar eller inte. Så tänkte göra det nu i kväll, men självklart så fungerar inte sidan! Så nu kommer jag inte ens in.... Suck! Jag som tänkte få skitet in skickat och få det gjort. De är så här att jag inte är så bra på att skriva CV... Men nu sitter man här i valet och kvalet så det är väl bara att skriva och hoppas på det bästa. Hade ju varit bra att stanna då min chef redan känner till att jag håller på med IVF och är förstående med det. Så ja får väl ta mig orken att göra det i morgon i stället....

På tal om morgon dagen så blev jag lagom besviken när killen insåg att han inte var ledig i morgon som han trott... Jag hade tänkt tacos och mys kväll hemma eller kanske bio som vi sällan ser nu för tiden.  Men nä de blev inte som jag tänkt....

På lördag ska jag äntligen få gosa med bebis!!!!! okej, fick inte gosa för nära på han då jag är lite små snörvlig. Men jag få gosa i alla fall!! Längtar!!!
Sen på kvällen ska vi till killens släkt och äta middag!

Sen på söndag ska vi till Danmark om jag inte får tag på de där massage tiderna som jag verkligen behöver. Då tiderna bara finns torsdagar och söndagar så är de svårt att få tid. Jag jobbar sent på torsdagar så måste bli söndagar och killen jobbar var annan söndag (om han ej är inbeordrad för då jobbar han mer... vilket är lite väl ofta...) .... Ställde in tiden vi hade sist för att gå på IVF träff, men jag måste verkligen ha den nu. Min rygg känns inte bra och mer och mer huvudvärk gör sig på mind...... Sen den här Danmarks utflykten skulle vi nu ha gjort sen i julas, men eftersom jag antingen var på akuten eller va hemma med smärtor så fick den vänta och sen har vi inte haft tid eller möjlighet att åka. Så om det inte blir på söndag så vet jag inte när det blir av! Ska bli mysigt och trevligt! Men tyvärr missar jag IVF träffen som är då och det tycker jag är synd. Man får lära sig så mycket av att prata med andra som förstår och är i liknande situation själv. Men jag får satsa på mars träffen i stället.

Stör mig på mitt snörvlande. Har varit små förkyld nu i tre-fyra veckor, men jag mår ju bra i hela kroppen. Kan ha små ont i halsen i bland men inte mer än så. Inget jobbigt i sig. Det är bara det att näsan rinner lite. Problemet är att jag kan inte avgöra om jag har en förkylning i kroppen eller om det bara är för att det är kallt ute och jag lätt fryser på jobb och hemma. Sen att jag är trött hela tiden och jag vet att jag kan få små ont i halsen av det. Så vad är det? Förkylning eller mig kropps respons på att jag är trött och fryser hela tiden?  Störigt att jag inte veta!
Suck klockan är lite över nio och jag känner mig mega trött....

Trötta styrke kramar till er alla <3

Lusten att gråta

Lusten att gråta bara kom över mig under min rast idag. Var inne och kollade FB gruppen och även om där inte stod något dåligt eller något jag behövde bli ledsen för så bara kände jag för att stört gråta. Nu kunde jag inte de, då jag blir väldigt röd i ansiktet när jag gråter och min rast snart var slut. Men behovet av att gråta är kvar, men nu kan jag inte längre....

Fick förresten mitt armband i måndags som jag beställde för ett tag sen. Väldigt fint, jag är hel nöjd!

Jag är trött och känner mig hel slut, så det får bli ett kort inlägg i dag.

Släppa saker

Jag har hela tiden en massa måsten efter mig som jag måste lära mig att släppa för att kunna leva i nuet. Antar att det blivet så för att orka med vardagen som barnlös och allt annat som går i mot en i livet. Men insåg idag att det håller mig tillbaka så mycket från verkligheten att jag oftast inte känner att jag kan njuta av livet heller. Visst det är inte lätt att njuta av livet i detta kämpandet. Men jag måste i alla fall försöka lite mer. Skrev ju igår om saker jag måste ändra för att må bättre och jag visste där var något jag glömt men kom inte på vad det var, men nu vet jag. Jag måste släppa det här med att utbilda mig till förskollärare. jag vill verkligen bli förskollärare och jag stör mig på mig själv att jag inte gjort det tidigare. Men samtidigt har jag fått så mycket erfarenhet av att jobba i stället som jag har mer nytta av när och om jag sen börja studera. Men just nu är det inte läge för mig att börja plugga. Jag vet jag har skrivet om detta innan, men tja... nu skriver jag om de igen!
Jag vill plugga på distans, jag vill plugga för att få bättre lön, lättare att få fast jobb, bättre kunskap med mer. Men om vi stannar upp en sekund och vänder på steken. Jag har just nu fast jobb, jag har en lön som är okej, jag är bra på mitt jobb (hörs ego, men jag upplever att jag är bra på mitt jobb i alla fall). Vi behöver pengar just nu, inte ett csn lån till. Varför går jag då och mår dåligt över att jag borde börja studera nu? Jag kan studera om 10-20 år. Men just nu behöver jag må bra, inte ha mer press på mig. Jag måste släppa detta, jag måste bli "fri" från min egen börda. Detta hördes djupt! Men jag behöver pengarna mer just nu än en utbildning. Jag ger mig inte så lätt, vilket med min dyslexi gör att jag pluggar mer än 100 % när jag studerar för att klara av och verkligen förstå det jag läser. Behöver jag ha det över mig just nu? När vi försöker få barn? Vad är viktigast, att kunna få barn själv eller blir bättre på att ta hand om/lära andras barn? Jag väljer att få egna barn! Inget är viktigare för mig just nu än att få egna barn så jag måste släppa detta. Jag tycker faktisk om att plugga, jag tycker det är kul att lära mig. Men förtillfället gör det mer skada än nytta. Så jag har nu boxat av mig min frustration på boxnings säcken en stund och insett att jag måste för min egen skull släppa detta. Skulle jag sen hitta en bra distansutbildning så kanske jag hoppar på den. Men de valet gör jag då. Just nu måste jag tillåta mig själv att må bra så jag kan bli mamma <3


Varje saga har ett slut
och jag hoppas att vårt har ett lyckligt <3


ps, hitta boken mina föräldrar gjort till mig med bilder på mina första år i livet. Jag hoppas innerligt att jag en dag får uppleva den lycka jag ser på dessa bilder. Jag har fått en underbar uppväxt och jag hoppas jag en dag själv får ge mina barn det. Det var tufft att se bilderna så klart, de påminner ju en om vad man kanske aldrig får.
Men jag hoppas nu och föralltid <3<3<3

Livet!

Nu är det dags för mig att förändra mitt liv! Jag ska boosta mig in för nästa IVF! Har ingen aning om det heter boosta, han uttalade det så när vi var på Wallmarks. Men om det stavas så vet jag inte så ni får ha överseende med det. Jag ska i alla fall försöka få min kropp att må bättre inför nästa IVF. Med start från och med måndag! Jag har börjat smått men fixar inte att hålla det. Så idag har jag bestämt mig för att jag ska fixa det nu! Jag vill maxa min chans att bli med barn och är detta vad jag ska göra så gör jag det! så från och med måndag så ska jag:

• Inte äta godis (lite på helgen går bra om vi är bort bjudna, annars är det popcorn som gäller här hemma, han sa att choklad inte var så farligt. Men jag ska försöka att inte trycka i mig för mycket choklad har en tendens att göra det)
• Inte dricka läsk (är jag bort bjuden så går lite läsk bra)
• Inte dricka kall drycker tex. ta inte det kallaste vattnet i kranen (har jag börjat med)
• koka grönsaker till maten
• undvik kall mat
• dra ner på mjölkintaget
• gå en promenad på helgen (gärna i veckan med)
• inte ta med jobbet hem i huvudet
• sortera bort saker som är energitjuvar (tex sluta läsa böcker om pedagogik på fritiden)

Har för mig att det var något till men det har jag glömt! Jag ska fixa detta för jag SKA bli med barn! Vi SKA bli föräldrar!!!!!

Jag börjar med detta på måndag, och än är det lördag så i kylen står läsk, på vasken står nybakad kladdkaka och i kylen står kola och stelnar. Det  är faktiskt alla hjärtans dag! Har även bakat bröd, så något nyttigt har jag gjort i köket idag!
Men för att klara av min kommande månads utmaning till mig själv måste jag börja lite smått i helgen med att sortera bort saker som får mig att må dålig. Exempelvis ska jag läsa ut boken om skapande i förskolan så jag inte har den över mig sen. Har två böcker till jag gärna vill läsa om olika saker i förskolan. Men tyvärr tar de energi av mig och därför får de stå på paus nu. Att få barn kommer i första hand!!

Förresten kom jag på en sak. Jag fick veta att man oftast har värre mensvärk efter skrapning. Men min har faktisk varit lite mildare. Det var i natt som jag hade ganska ont i livmodern (tror det var den) för det gjorde inte så ont i äggstockarna som det brukar men mitt på magen gjorde det väldans ont. I vanliga fall brukar jag be killen ha sin hand på min mage när jag har mens eftersom han är så varm om händerna och det lindrar smärtan.  Men det gjorde väldigt ont när han la handen på magen. Bara jag rörde mig, vände mig eller gick så gjorde det ont. Men nu känns det bättre i alla fall. Inte behövt ta lika mycket Alvedon som i vanliga fall.

Men nu måste jag gå och göra mat för min mage skriker på mat!

Den eviga kampen<3