Släppa saker

Jag har hela tiden en massa måsten efter mig som jag måste lära mig att släppa för att kunna leva i nuet. Antar att det blivet så för att orka med vardagen som barnlös och allt annat som går i mot en i livet. Men insåg idag att det håller mig tillbaka så mycket från verkligheten att jag oftast inte känner att jag kan njuta av livet heller. Visst det är inte lätt att njuta av livet i detta kämpandet. Men jag måste i alla fall försöka lite mer. Skrev ju igår om saker jag måste ändra för att må bättre och jag visste där var något jag glömt men kom inte på vad det var, men nu vet jag. Jag måste släppa det här med att utbilda mig till förskollärare. jag vill verkligen bli förskollärare och jag stör mig på mig själv att jag inte gjort det tidigare. Men samtidigt har jag fått så mycket erfarenhet av att jobba i stället som jag har mer nytta av när och om jag sen börja studera. Men just nu är det inte läge för mig att börja plugga. Jag vet jag har skrivet om detta innan, men tja... nu skriver jag om de igen!
Jag vill plugga på distans, jag vill plugga för att få bättre lön, lättare att få fast jobb, bättre kunskap med mer. Men om vi stannar upp en sekund och vänder på steken. Jag har just nu fast jobb, jag har en lön som är okej, jag är bra på mitt jobb (hörs ego, men jag upplever att jag är bra på mitt jobb i alla fall). Vi behöver pengar just nu, inte ett csn lån till. Varför går jag då och mår dåligt över att jag borde börja studera nu? Jag kan studera om 10-20 år. Men just nu behöver jag må bra, inte ha mer press på mig. Jag måste släppa detta, jag måste bli "fri" från min egen börda. Detta hördes djupt! Men jag behöver pengarna mer just nu än en utbildning. Jag ger mig inte så lätt, vilket med min dyslexi gör att jag pluggar mer än 100 % när jag studerar för att klara av och verkligen förstå det jag läser. Behöver jag ha det över mig just nu? När vi försöker få barn? Vad är viktigast, att kunna få barn själv eller blir bättre på att ta hand om/lära andras barn? Jag väljer att få egna barn! Inget är viktigare för mig just nu än att få egna barn så jag måste släppa detta. Jag tycker faktisk om att plugga, jag tycker det är kul att lära mig. Men förtillfället gör det mer skada än nytta. Så jag har nu boxat av mig min frustration på boxnings säcken en stund och insett att jag måste för min egen skull släppa detta. Skulle jag sen hitta en bra distansutbildning så kanske jag hoppar på den. Men de valet gör jag då. Just nu måste jag tillåta mig själv att må bra så jag kan bli mamma <3


Varje saga har ett slut
och jag hoppas att vårt har ett lyckligt <3


ps, hitta boken mina föräldrar gjort till mig med bilder på mina första år i livet. Jag hoppas innerligt att jag en dag får uppleva den lycka jag ser på dessa bilder. Jag har fått en underbar uppväxt och jag hoppas jag en dag själv får ge mina barn det. Det var tufft att se bilderna så klart, de påminner ju en om vad man kanske aldrig får.
Men jag hoppas nu och föralltid <3<3<3