Rubriken beskriver ungefär min helg i känslor.
I lördags var vi och träffade min syster son. Så sjukt söt! Jag visste att jag skulle börja gråta när jag höll han, hade känt det på mig hela tiden. Och mycket riktigt började jag stört böla när jag fick hålla han. Stackaren fick fullt av min tårar på sig! En underbar känsla att få hålla han, samtidigt så jobbigt. Redan i fredags kväll började jag känna hur jobbigt det skulle bli och i bilen dit var det väldigt jobbigt. Men jag fick hålla han en bra stund, även om han sov så gott som hela tiden. Han är så liten! Tre veckor var han i lördags!
Tycker verkligen inte om att gråta inför andra och absolut inte stört böla. Det var både syrran och hennes kille där, mina föräldrar, min mormor och morfar och syrrans killes bror. Så jag var ju inte själv direkt... Kommer nog bli fler... många fler tårar de närmaste tiden.....
Men i vilket fall så var det underbart att träffa han hur jobbigt det än var. Han är ju helt underbar den lilla sötnosen! Men det var en sak som gjorde mig väldigt ledsen, jag vet att det inte var illa menat och jag menar verkligen inte att göra någon ledsen eller illa till mods av att skriva detta. Men när jag fick höra kommentaren "de har de gjort bra" så brast jag inombords. Som sagt vet jag att det inte var menat dåligt till oss på något sätt eller viss. Men jag kände mig hemsk.... efter som vi inte kan "göra det bra"... Vi lyckas ju inte bli gravida... nä vi gör det inte bra... allt vi vill just nu är att ha barn... och sorgen över att vara barnlösa växer sig starkare för var dag som går.
När vi körde där ifrån vill jag gömma mig i ett mörkt rum och gråta, men vi körde raka vägen till kilens släkt där vi skulle äta middag. Där är ju killens kusin barn som också påminner om ens barnlöshet så klart. Visst är hon större, 2½ år, men namnet hon har var de vi tänkt ha om vi fick en flicka och sen är hon ju ett barn så klart. Fick anstränga mig allt vad jag kunde för att inte börja gråta under kvällen. De var inte lätt....
Väl hemma sen satt tårarna som fast frusna. Även om jag kände mig deppig och översvämmad av känslor så kunde jag inte gråta. Så när jag vakande i söndags var deppigheten kvar och hade någon börjat prata om barn med mig då, så hade jag nog rasat samman. Hade aldrig fixat att gå på den IVF träffen som jag ville på. Nu fick jag i efterhand veta att den blivet inställd, men jag hade aldrig klarat av att gå. Hade antagligen gråtigt mig igenom tiden.
I stället blev det en utflykt till Danmark med älsklingen. Självklart kunde jag inte koppla bort allt med barn när vi var där, och man blev ju lite nedstämd när man såg alla barn, barnvagnar och gravida med mera. Men jag hade en jätte mysig dag med killen och det kändes extremt skönt att komma i från vardagen lite. Att slippa tänka på allt här hemma. Sen tror jag det är bra för oss att komma iväg tillsammans och göra något, vi behöver det. I all denna kaos så behöver vi komma ihåg att vi är ett par med, vilket känns som det glöms i allt ibland. Så tack älskling för en mysig tur i Danmark! <3<3<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar