Som tur är inget av de livs farliga
vilket jag är väldigt glad och tacksam för!
Undrar där i mot när läkaren ska
höra av sig? Har tusen frågor och noll svar... ringde i måndags
men de hade inte ens fått in informationen från läkaren som gjort
undersökningen... Förhoppningsvis hör de av sig i början på
nästa vecka.
Vi kom igång med examensarbetet idag,
väldigt skönt att ha börjat och jag tror detta kan bli bra! Så
länge vi får ett godkännande att vi får använda oss av detta så
att vi kan börja.
Känner lite att jag är frånvarande ifrån mig själv. Kan man säga så? Känns som jag i mellan åt bara går på autopilot. Jag vågar inte tänka så mycket på Pco och framtiden. Känner mig lite
tom inför framtiden ärligt talat. Har
svårt att se fram emot något, känns bara tomt när jag tänker på
framtiden... Det är jobbigt och svårt, har alltid kunnat se fram i
mot saker. Men jag ser inte fram i mot något.
Pojkvännen och jag diskuterade att åka
till USA nästa höst om vi inte har fått barn tills dess... och om
vi har pengar så klart. Att ha något att se fram i mot. Visst hade
det varit kul, men tja de var allt typ.
I mellan åt känns allt bra och som
jag/vi fixar detta. I nästa stund vill jag bara gråta. Jobbigast är
det när folk runt om en pratar om barn, graviditet och frågar om
det ändå inte är dags för oss snart. Samtidigt känner jag mig
tom som om jag har get upp.
Ingen sa att livet skulle vara lätt...
Don't forget to smile, when you feeling down.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar