Tårar...

Tårarna strömmar ner för mina kinder...

Syrran har gett mig förslag på ett program att se och jag såg första avsnittet idag. Jag kan knappt beskriva vad jag känner, sorg, glädje, rädsla, lycka, olycka, panik och ångest. Mina tårar faller ner längst kinderna och min näsa bara rinner.

Jag längtar så tills jag vet. Snälla låt det bara bli den dagen! Jag skulle kunna sitta och böla hela dagarna, varför är livet inte rättvist? Varför ska allt ta sån tid?

Det är min värld,
Jag ser den genom mina ögon,
Men jag är inte där,

Jag är inte närvarande,
Jag ser det som i en dimma som bara flyter förbi,
Paniken ni inte ser,
Ångesten ni inte känner,
Rädslan som driver mig till vansinne,
Jag är här, men jag är inte här...