Är det bara jag som tycker att det känns tabu att vara sjuk? Man ska inte prata om det och gör man det så är man konstig, utstöt och väldigt jobbig. Är det bara jag som känner så? Hur ofta hör du någon berätta att de är sjuka eller mår dåligt av något? Jag hör det nästan aldrig! Jag vet om att visa mår dåligt eller är sjuka men man får absolut inte pratas om det!
Men varför? Vi som mår dålig, är sjuka eller har allergier, är vi verkligen så jobbiga? Är det så tabu att må dåligt idag!?
Jag har INTE valt att bli gluten och jag har absolut INTE valt att ha problem att få barn! Gluten kan jag säga och måste säga när de kommer till mat. Men känslan av att vara besvärlig finns ju där ändå. Om inte när folk säker till en att man är jobbig eller man ser på deras ansiktsuttryck att man är besvärlig.
Men när det kommer till att ha problem att få barn så är det en helt annan fråga. Jag tyckte det var jätte jobbigt att berätta för min familj att vi har svårt att få barn. Inte för att jag har några problem med min familj, så fall tvärt om de finns där och stötar mig/oss genom allt! Tror inte man kan få bättre stöd från sin familj än jag har och jag tror inte många har en så underbar familj heller! <3 Kom ifrån ämnet, tillbaka till det! Det kändes jobbigt att säga det eftersom jag känner mig dålig, för att vi har svårt för att få barn. För att något är (som det ser ut än i alla fall) fel på mig. Jag kan inte få det bästa som går att önska sig! Det är fel på mig...
Det känns så fel att prata om det för man ska helst inte nämna att man har svårt att få barn. Herre gud du är ju jobbig då!
Berättade om en annan sak för några av våra vänner (de vet inget om barn) i våras. Inte en ända gång har de frågat hur jag mår. INTE en! Jag frågar alltid hur de mår och de berättar alltid när något är fel med dem och man ska alltid tycka synd om dem. Men mig frågar de inte hur det är med! Det jag berättade var också tabu och man ska hålla tyst om det för annars blir man ett problem. Jag blev ett större än jag redan var innan...
Berättade om barn för mina två närmaste vänner under sommaren. De tröstade och fanns där för mig. Vi ses inte ofta med jag vet att de alltid finns där för mig och de frågar alltid när vi ses och pratar hur det är med mig och om vi har fått veta något. De är ÄKTA vänskap!
Jag vet inte om jag skäms eller inte för att det är fel på mig, jag har ju inte själv valt det. Men jag skulle ALDRIG få för mig att berätta det för exempelvis min klass i skolan. Gud vilket samtalsämne jag hade blivet. Nä tack de står jag över! Jag skiter ärligt talat i vad de tycker, men det känns jobbigt att veta att jag är jobbigare än vad jag redan är med mina allergier med mera.
Borde man inte kunna prata öppet om sånt här? Om sjukdomar och andra saker? Livet är inte en dans på röda rosor även om internet, facebook, instagran och allt annat visar en bild av att livet är perfekt så är det inte det. Inte skriver jag ut på FB att jag inte mår bra. Enligt min FB ser det ut som jag har världens bästa liv utan några bekymmer. Vad har hänt i världen? Vi ska alla vara perfekta, se smala och vältränade ut. Vi ska gå på alla dieter som finns och samtidigt äta allt vi vill. Du ska sminka dig tills din hy är dränkt i smink och dina ögon har fått en ny glans. En docka är det bästa du kan se ut som, helt perfekt utan finnar och flammiga kinder. Glöm inte att du ska vara rik och ha en bra utbildning, dyra kläder, utlandssemester vart år gärna fler gånger om det går. Du ska bo i stan men leva på landet för att det är det bästa. Du ska lämna barnen på förskolan från morgon till kväll för du måste ju jobba heltid och gärna några timmar till för att vara bäst och nå din bästa lön och befordran. Samtidigt ska du vara hemma mer med barnen och umgås med dem och dessutom ska du gärna ha gäster hela tiden. Men glöm inte att du måste vara tillgänglig för jobbet hela dygnet, något kan ju gå fel eller hända och då måste du veta! Glöm inte heller FB, instagram och twitter eller vad allt heter, att du ska lägga upp och gilla hela tiden och inte missa något. Men du måste även ha tid över att ta det lugnt och vad du än gör stressa inte!
Och folk undrar varför fler och fler blir utbrända!? Tja, man undrar hur man ska hinna med allting.
Mitt liv är nog ganska utan för dagens samhälle. Jag är allt annat än perfekt, min hy är inte så snygg mitt hår och jag är totala ovänner. Min kropp... tja vi skippar det... Kläder, allt annat än dyra och inte det senast modet. FB med mera, jag är bara in för att vi pratar om skolan över FB. Tycker inte om att vara inne där annars. Barn har jag inga och jag vill absolut inte jobba heltid och tycker om att inte alltid ha gäster på besök eller vara bortbjuden. Jag vill bo på landet där jag trivs och inte i storstan där man bara blir stressad. Jag lever nog inte upp till normerna men de är runt om en hela tiden och det finns ingen plats att må dåligt någonstans.
Jag önskar att man inte skulle behöva skämmas över att man har svårt att få barn eller att man har allergier. Men dagens samhälle tillåter inte det.
Desto fler jag har berättat för desto bättre har jag mått för det har varit lättare att slippa hålla allt inom sig. En förhoppning är att det någon gång ska vara okej att inte må bra och att man inte är perfekt och har drömlivet! Man ska inte behöva må dåligt för vad andra ska tycka men det är precis så vi lever idag!
Vad långt mitt inlägg blev, inte tanken! Men allt blir inte som man tänkt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar