Sorry om jag skriver lite sällan just nu, men känner att jag behöver en paus. Så det ska dröja mellan mina inlägg tyvärr.
Just nu är jag väldigt fundersam på min framtid och vad jag ska göra. Ska jag plugga vidare till förskolelärare eller inte? Hur påverkar det om vi blir gravida så fall? Om jag väljer att börja plugga hur påverkas vi då? Tja, vi kan inte lägga undan till IVF, adoption eller hus. Om jag väljer att inte göra det så får jag svårt att byta jobb och jag kommer inte få högre lön. Men vi kan spara undan. Men den stora frågan är nog om jag kommer klara av att jobba med barn om vi inte lyckas få barn? Problemet är att jag inte kan svara på den frågan eftersom det kan bara tiden utvisa.... Jobbigt läge det här. Det är så mycket som påverkas... Har mejlat i väg frågor till utbildningen så får se vad de svarar om jag överhuvudtaget har behörighet att söka den...
Till nästa sak!
Var hos Wallmarks förra veckan och han tror det handlar om månader och inte år innan jag blir gravid! De är sjukt skönt att få höra! Även om de inte är en garanti så är det ändå något positivt! Han sa även att min kropp behövs "laddas upp" alltså få mer energi och att det är de som är vårt största problem. Eftersom Pco:n verkar vara ok och endon värkar inte vara i vägen. så är det energin i kroppen som är problemet.
När jag fick min celiaki, eller innan jag fick min diagnos rättare sagt. Så var jag väldigt dålig och jag har aldrig fått tillbaka min ork och energi efter det. Så det kan vara de som förstör för oss och det är också det han försöker ordna upp nu. Så nu hoppas vi det blir en graviditet så snart som möjligt! <3
Har ett tag känt att det är något annat än bara kontakten med barn som jag mått dåligt över. För jag klarar kontakten nu men det är liksom något annat som känns jobbigt. När jag var hos Wallmarks så pratade vi om att jag snart måste börja jobba eftersom jag är utförsäkrad. Han undrade varför jag är sjukskriven för sorgereaktion och inte för att jag mår dåligt över vår barnlöshet? Då slog det mig, något som jag antagligen vetat men valt inte ta till mig. Nu när jag mår bättre efter de som har hänt så känner jag ju att det är något annat med och inte kontakten med barn bara. Det är själva barnlösheten jag mår dåligt över. Vilket jag vet egentligen. Men det andra har tagit överhand. Så nu när jag mår bättre från min sorgereaktion så känner jag smärtan och sorgen som är kvar för själva barnlösheten. Kändes verkligen som det där låste jag inte lyckats få upp inom mig låstes upp. Nu förstår jag mina blandade känslor av att må bättre och kunna umgås med barn, men ändå inte bra samtidigt. Invecklat? De tycker jag med! Jag vet ju att jag mår dåligt över vår barnlöshets, men har inte kunnat sätta fingret på att det är de som gör att jag mår dåligt samtidigt som jag mår bättre för de jag blev sjukskriven för. Därför jag vill börja jobba igen men känner mig så stressad av tanken på det. Det är inte de att där är barn längre som får mig att må dåligt utan att vi inte kan få barn som gör mig stressad och gör att jag mår dåligt. Nu blev det väldigt rörigt.... Hoppas ni hängde med på något invecklat sätt!
Men just jag behöver bara få vara lite och ta det lugnt. Så ett tag fram över kan de bli väldigt dåligt med uppdateringar så ni vet.
Jag önskar er alla lycka till! <3<3
För framtiden!!<3<3<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar