Varje år har bostadsföreningarna i området en barnfestival nedan för oss. Där finns ansiktsmålning, live musik, glass, tipsrunda, korv med bröd och massa annat kul för barn. De är precis nedan för vårt fönster och musiken hörs i hela lägenheten. De är musik som Emil i Lönneberga och annan musik som passar stora som små. Har jag inte fel för mig brukar de ha en teater eller något sånt för barn sen. Men just nu hörs "klappa händerna när du är riktigt glad" i hela lägenheten. Vart enda år sen vi flyttade hittar har jag tänkt att vi kan vara med nästa år med vår lilla bebis... Detta året tänker jag i stället att vi aldrig var med och vi kommer aldrig vara med. Nu flyttar vi snart och vi har inte varit med ett enda år. Vi kunde aldrig gå ner med vårt lilla barn.... Aldrig har det tagit i mot som i år att höra musiken och se alla barnen springa där nere... Det skär av sorg i hela kroppen.... Vart år har jag varit hemma av någon konstig anledning när denna festen är. Var år har killen jobbat men i år var han ledig, men då jobbar han extra... Så nu sitter jag här själv och mår skit.... Tänker ta fram mina två små strumpor som våra tvillingar skulle haft och sätta mig i soffan med en film och bara må dåligt. En cola, choklad och chips får också följa med...
Tår fyllda kramar till alla kämpande<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar