23 års kris!

Andra har 30, 40 eller 50 års kriser. Jag har 23 års kris!!
Ni tycker säkert jag är knäpp men jag menar allvar. Har känt mig jätte deppig sen jag fyllde år i onsdags. Känt som om inget är värt att stiga upp på morgonen för. Alla mina hopp och drömmar har blivit krossade. Jag kan inte ändra tillbaka tiden och jag vet att alla tycker jag är ung i nu och så vidare. Och ja visst de är jag men när du verkligen tro att dina drömmar ska slå in i den åldern du alltid velat men att det sen bara ställs på enda så spelar det ingen roll hur många som säger till en att man är ung i nu. För tiden har passerat! Jag känner mig tjock, ful och jag trivs inte alls i min kropp. Känner mig verken vacker eller snygg och jag hatar mycket med mig själv. Det spelar ingen roll vad andra säger för det är i slutendan hur jag känner som är viktigt för mig. Ingen kan förstå hur det har påverkat mig att få mina drömmar krossade, hur det har krossat mig. Saker kan visst de hända sen, men inte så som det var tänkt och lovat att det skulle. Allt vi gör har en följd, en konsekvens vi inte kan bli av med. Alla val vi gör följs av en kosekvens även andras val påverkar en så klart. Jag vill få tillbaka lusten att må bra igen. Men jag har ärligt talat inget att se fram i mot. Jag kan inte se fram i mot barn eftersom processen tar en evighet och vi har ingen aning om hur det kommer gå eller om det ens kommer fungera. Jag ser inte fram i mot sommaren för jag kan inte hitta något att se fram i mot. I bland känns allt bara så hopplöst. Jag känner mig så omständig, jobbig och krävande. Alltid är det något fel på mig, aldrig kan jag bara äta som alla andra. Jag lyckas fan inte ens bli gravid medans personer som inte önskar sig barn lyckas bli det. Man känner sig väldigt värdelös måste jag ju ta och säga! Ni som inte är i min situation kan aldrig förstå, men allt tär på en och att fylla år och inse att tiden för mina drömmar har "gått ut" fick nog min bägare att rinna över. Självklart finns det mer än vad som skrivs här. Jag har alltid varit en drömmare om framtiden. Men framtiden verkar så avlägsen och jag kan inte se de jag engång såg längre. Självklart önskar jag en framtid med lycka, glädje och familj. Men livet är inte en dans på röda rosor eller hur? Ord har tappat mening med tiden, ord som aldrig kan få tillbaka sin innebörd...

Jag bestämde mig igår för att försöka se framåt igen och ändra vissa saker i mitt liv så att jag kan försöka må bra igen och kanske en vacker dag känna mig fin i mig själv med. Men det är en lång process och som sagt kan jag inte få tillbaka vad som tagits ifrån mig... Saker som för evigt har lämnat ett ärr i mitt hjärta. Saker som för någon annan är inget, men som för mig är guld värt.

I hopp om framtiden! <3

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------


Var hos läkaren i förra veckan efter som jag var sjuk igen.. Hade fått ett virus och det enda jag kan göra är att väna ut det. Fick utskrivet hostmedicin, den var jag tacksam för!

Läkaren som tagit prover angående magsår ringde också förra veckan och jag har inget tecken på magsår!? Alla prover var bra så hon visste inte vad som är fel på mig. Så jag kommer få en remiss för att göra en gastroskopi för att se vad det är som irriterar min mage.

Påsken var trevlig och den firades först hon min mormor och morfar med släkten. Tackar för en väldig trevlig kväll där! Dagen efter firade vi med min pojkväns släkt, tack för en trevlig dag där med. Sen igår så tog vi och körde runder lite till olika affärer och vi fick köpt två blommor till balkongen. Jag fick även köpt två linnen och två BHar. Sen tog vi en tur ut och hälsade på pojkvännens kusin med familj. Söta kusinbarnet var ny vaket och inte riktigt med på noterna när vi kom. Men när vi skulle köra (5-10 min senare) så fick jag en stor kram och hon släppte inte så jag fick dra mig undan. Söta tös! De hade varit hos ett par vänner här om dagen och hon hade tyckt att en av de vuxna liknade mig så hon hade gått och kallat henne för mitt namn hela kvällen! Goding! Hon är döpt till ett namn jag egentligen hade tänkt döpa mitt barn till om det blev en flicka. Men jag får väl komma på en ett annat namn. Tydligen var gång de ska åka till deras mormor och morfar (min pojkväns faster) som bor grannar med mina svärföräldrar så frågar hon tydligen efter mig! Smälter lite när jag ser henne!

Men nu ska jag göra mig klar för att sova!
Livet är inte lätt och det förväntar jag mig inte heller att det ska vara. Men ibland känns det som inget är lätt eller bra, utan som man bara har ner gångar....

Älskling.... Tack för att du orkat med mig dessa deppiga dagar! <3<3<3