Även om jag mår dåligt och är väldigt ledsen, så har jag några positiva nyheter med. Killen hälsade på sitt nya jobb igår och han verkar tycka det ska bli bra och spännande. Chefen hade inget problem med att han behövde gå till läkaren nu när vi höll på med IVF. Så det var väldigt skönt att veta. Definitivt nu när nästa försök blir nästan direkt när han börjat. Jobbet verkar i alla fall väldigt lovande enligt mig! Ser fram i mot att träffa killen mer och ha ett mer gemensamt liv.
Sen idag blev jag erbjuden en av de 4 tjänsterna som söktes internt hos oss. Så jag är från och med 1/4 fast anställd/tillsvidare anställd på förskolan jag är på idag och inte i kommunen. Känns skönt! Sen fick jag även veta att jag tydligen är kraftigt underbetald så jag fick väldigt bra löneökning! Väldigt mycket tack för det!
Men hur glad jag än är för detta så kan jag inte riktigt glädjas.... Känns taskigt och jobbigt med det andra och ärligt talat så känner jag mig helt förkrossad.... Ville så gärna börja, det kändes så rätt..... Jag vill blir gravid och få vår underbara lilla bebis... Jag vill bli mamma och få en familj med pojkvännen. Är det så mycket begärt? Tydligen..... Snart är det 4 år sen vi började försöka... länge..... men än har vi inte fått någon bebis, även om vi varit en bit på vägen förra året. Så har vi ännu inte blivit en familj...
Längtan är stor<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar