Foglossningar?

Skulle ju kolla barnsaker i lördags. Det gick inte så bra då vi kom iväg mycket senare än tänkt eftersom jag inte mådde bra. Så de blev en kort runda på Emporia i ca 30 min. Men! Fy bubblan vad jag har fått ont i typ korsryggen och sen går det ut i sidorna mot höfterna och ner mot skinkorna och benen. Det slutade med att jag haltade fram och gjorde snygga grimaser av smärta. Fick sätta mig ner en runda för jag klarade inte av att gå. Har haft ont på vänster sida innan när jag gått men trott att jag har haft en nerv i kläm. Men detta var riktigt hemskt. Sen kunde jag knappt böja mig eller lägg upp fötterna på typ en pall. Igår gick jag inte något så de känns bättre idag. Men ringde mödravårdscentralen och fick en tid till min barnmorska idag. Så får vi se om hon kan hjälpa mig och om det överhuvudtaget är foglossningar eller om det är något annat.

Jag hoppas ju att mitt illamående ska bli bättre snart så jag kan gå tillbaka och jobba när min sjukskrivning är slut. Men! Om jag ska ha så här ont när jag går kommer jag omöjligt kunna jobba! Gå i trappor är typ omöjligt och jag jobbar på andra våningen och vi går i de trapporna minst 3-6 gånger per dag. Gå ut på en promenad är ju uteslutet. Gå runt på gården kommer aldrig gå och sitta ner är omöjligt på en förskola. Om du lyckas sätta dig ner får du oftast resa dig igen lika snabbt för att hjälpa någon. Så nä, med denna smärtan kan jag inte jobba. Hoppas barnmorskan kan hjälpa mig med det idag.

Ut över illamåendet och mina smärtor så har mitt tandkött börjat blöda när jag borstar tänderna. Så som jag kräks så är jag inte så sugen på att få veta hur mina tänder kommer se ut sen. De är dåliga i vanliga fall och dyra att laga så undra hur de är nu . Men de tar vi då!

Men det bästa av allt detta är att de är okej. För visst är det jobbigt att må illa och ha ont så du knappt kan gå. Men det är värt varenda sekund av det. Jag skulle inte byta det för en sekund. Vi har gått igenom en hemsk resa och den är inte riktigt slut än. Den har varit tuff och jobbig, full med tårar, sorg och smärta. Den har varit dyr och krävande och den har satt livet på paus. Men jag hade gjort om allt igen, för att få sitta här nu och vara gravid med vårt älskade barn. Alla som kämpar får inte känna den glädje som jag och min sambo får känna. Hur mycket de än kämpar så får de aldrig uppleva den glädje vi känner över att ha lyckats. Då menar jag även att de inte kommer få barn via adoption eller andra sätt som man kan bild familj på. All kommer inte få den glädjen att få ett barn på ett eller annat sätt. Vår kamp är förhoppningsvis över. Men jag kommer aldrig glömma vår tuffa kamp och jag hoppas innerligt att alla ni som fortfarande kämpar för att få barn på ett eller annat sätt lyckas. Jag hoppas att er kamp snart är över! Ingen borde få gå igenom en så hemsk resa som vi och så många andra människor gör. Jag hoppas att tekniken går framåt och att fler kan få rätt hjälp. Det fungerar inte att tänka positivt eller att åka på semester, så ska man se att man blir gravid. Som många verkar tro. Om det va så lätt hade ingen idag varit ofrivilligt barnlös!

Många kramar till er som fortfarande kämpar! Jag håller tummar och tår för er! <3<3<3