....

Stormen har satt sina spår! Min pojkvän hittade ett par träplattor från vår balkong nere på marken, vi bor på fjärde våningen! Vi har haft sten koll och flyttat alla som har haft möjligheten att blåsa ner, men tydligen missat några. Tur ingen blivet träffad!

Siter och väntar på övriga medlemar i gruppen till exmensarbetet. 12 skulle vi ses... 12.30 är den nu... vet en kör en lång sträcka för att ta sig hit och så som vägen är förstår man att det tar tid. En annan kommer tydligen inte nu heller och en annan kunde inte... och den tredje surar för något!? hallå!! nu har jag väntat och väntat och folk kommer inte! Jag exploderar snart för att folk inte kan höra av sig i tid! Blir vi inte godkända på måndag exploderar jag för jag vill bara vara klar med detta skitet nu! varför kan vi inte gör vad vi ska så att vi klarar det och sen kan vi i lugn och ro ta examen på torsdag! Jag håller tummar och tår och önskar i från djupet av mitt hjärta att vi klarar detta... pallar inte att behöva göra om examensarbetet. Det enda positiva är att vi inte kan sänka oss på måndag bara höja oss. Men eftersom vi inte vet om vi är godkända kanske det hade varit en bra ide att plugga så att vi kan göra vårt bästa och om inte annat så i alla fall bli godkända!!
Suck.. tror jag får ta det som det kommer men hade vart skönt att klara det så vi slipper göra om det... Men verkar inte vara så många som är intresserade av det....


Andra saker som gnager inom mig och en del  av mig har tappat hoppet på några saker. Har get upp om en hel del känner jag och jag väljer att inte tänka på andra saker för då får jag halvt panik. Vissa säger att det man inte vet han man inte ont av. Jag håller då inte med! Jag vill veta och jag vill veta nu..

Stormen beskrev mina känslor ganska bra, total kaos, vackert med snön, jävligt blåsigt, åska och ett yrväder. Total kaos precis som jag känner mig...