Fredag!

Äntligen är det fredag!!! Har haft ont i rygg/nacke/huvud hela veckan och det är skönt att det äntligen är helg! Tyckte jag behövde läsk (och det är helg) så handlade faktiskt det! Sen fick ja ett ryck och bakade cupcakes, så de väntar snällt i kylen på mig! Mums!

Till något helt annat så tror jag att alla känslor ja stängt inom mig denna veckan är på väg att rinna över nu. Känner mig gråtfärdig men kan inte riktigt gråta.. Höll på att börja gråta på jobbet idag, fick kämpa för att hålla tillbaka tårarna... Diskussion/ berättande om utflykter till olika ställen och att få något ifrån suvenirbutiken på vägen hem handlade det om. Inget konstigt alls med detta!  Men för mig är detta en stor sak... för jag har alltid sätt framför mig när vi är på tex Kolmården eller liknande hur mysigt de kommer bli att gå där med vårt/våra barn. Att prata om djuren och skratta och ha roligt och sen kanske köpa något litet i affären till barnet/barnen på vägen hem som minne. Sånt som jag har lyckliga minnen av som liten. Men jag vet inte om detta någon gång kommer inträffa, om jag kommer få gå där med mitt/mina barn eller inte...
Det kändes tufft och jag kände hur jag bara ville gå där ifrån och gråta... Men de kunde jag så klart inte så det var bara att hålla det inom mig...

Hur går man framåt i livet med tankarna att man kanske aldrig ska få bli mamma? Aldrig få höra ens barnet komma springande mot dig av glädje och skrika MAMMA!  Hur ser man framåt? Var hittar jag motivationen?  Visst kan jag ha den i bland, men den försvinner oftast väldigt fort igen...
Denna kampen om att bli mamma...