Igår kom min syster och hennes son hit för en promenad. Efter promenaden stannade de kvar på middag. De var jätte mysigt, killen laga middag och jag gosade med sötnosen och syrran läste. Vid ett tillfälle höll killen sötnosen och han tittade glatt på när killen gjorde mat. De såg så underbart ut... Sån lycka min kille utstrålade och en sån familjekänsla jag fick... Det är så vi skulle ha haft det.... sötnos som är överallt och ingen stans och vill vara med i allt... Vi som gosar, visar och lär.... en familj... De såg så underbart ut.... Men vi har inte detta, vi har ingen familj... vi har inget barn som vill ha vår uppmärksamhet hela tiden, som försöker lära sig stå och som blir arg när han inte får dra ner mina blommor... Vi har inte detta... vi har ingen familj... vi har inget barn.. vi har bara en dröm som vi inte vet om den kommer bli sann...
With tears in my eyes...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar