Igår satt killen och jag och pratade och diskuterade julklappar till kusinbarn på min sida. Samtalet gled då in på att vi kunde ge en specifik julklapp till hans kusin barn. En någorlunda korrekt mening han sa var: De blir ju bra nu till nummer två. (inte exakt men något i still med det)
Jag började tänka och fattade noll, vadå nummer två? då slog det mig... de väntar ju barn... De är fortfarande väldigt tidigt och vi fick veta ganska fort eftersom vi pratat mycket och de vet hur vi kämpar med att få ett barn och de har kämpat med att få sitt andra efter upprepande missfall. I vilket fall som helst så började jag stor gråta. Jag hade glömt, antagligen förtryckt det inom mig, att hon var gravid. Jag visste det ju egentligen... Jag blev så ledsen och nedstämd att höra det så jag bara gråt.... Jag är glad för dem, men de känns tungt för oss....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar