Acceptera att framtiden inte blir som jag tänkt!

Acceptera att framtiden inte blir som jag tänkt!

Det är mitt nya motto!

Tankarna har gått åt alla håll och kanter idag! Vet inte vad jag vill och det gör det svårt att komma fram till något! Kan tänka mig att söka in till lärarutbildningen på distans och jobba samtidigt. Jag får då en utbildningen som alltid kommer att behövas och jag kan få jobb i de flesta kommuner. Felet är ju bara att distansutbildningarna till att bli förskolelärare har så duma krav och jag lever inte upp till dem. Så som det ser ut nu måste jag så fall börja på heltidstudier i klassrum. Något jag inte är så intresserad av! Den som ligger närmast hatar jag verkligen! De behandlade en som skit när jag gick där för tre år sen och jag är inte intresserad att gå dit igen. Tyvärr verkar det vara enda möjligheten för att jag ska bli förskolelärare. FAN! säger jag, hade en plan som inte gick som tänkt direkt!

Jag trivs på kundservise det gör jag verkligen. Men jag känner mig ibland rastlös där då jag inte tycker om att sita still hela dagarna och stirra i en skärm. Men jag tyckte ändå om att jobba på kundservice. Men nu när jag varit tillbaka på förskolan igen så känns det mer som jag passar in där. Det är den jag är och alltid varit. Så hur gör jag nu? Min rygg är sur och mitt huvud med för att jag jobbat på förskolan igen. Men min kropp i övrigt är ganska glad för att den får vara fysiskt utmattad igen och inte bara psykiskt. Finns Alltid butiker att jobba i, men att stå upp hela dagen är nästan värre enligt mig för ryggen än jobba på förskolan. GAA!! detta var jobbigt! Paniken kryper bara jag tänker på den skolan jag absolut inte vill gå på men som verkar vara enda altternativet.

Vad kan jag annars jobba med? Några ideér?? Utbildningen jag precis har gått var inte alls som jag hade förväntat mig. De prislovade den lite mer än den var värd! Jag har lärt mig mycket så klart, men inte riktigt de jag trott och absolut inte i den bemärkelsen!

Har skrivet några saker som jag ska göra/kolla de närmaste 3-4 månaderna! Efter var sak har jag sedan skrivet ett motto/anledning till varför jag ska göra dessa saker.

En av mottona som kom fram är: Acceptera att framtiden inte blir som jag tänkt!
Anledningen till att denna kom fram är att jag har svårt att acceptera att mitt liv aldrig kommer bli som jag tänkt. Jag hade klara och tydliga mål när jag tog studenten för 4½ år sen (gammal jag kände mig nu helt plötsligt!?) men ingen av dessa mål har uppfyllt. Det har och är svårt att acceptera, men livet blir aldrig som man tänkt, det förändras från dag till dag, både till det bättre och det sämre. Men jag har svårt att acceptera allt detta. Det är inte så jag vill ha det.... jag har blivet deprimerad, på väg att gå in i väggen två gånger och pallar helt enkelt inte ens med de små lätta saker jag gjort för. Men så är väl livet, aldrig som man tänkt. Men det tär på en, mitt började gå nerför när jag blev gluten och sen dess verkar det fall sakta men säkert. Men visst jag har en envishet som fan ibland men också ett hjärta som är lätt att såra.

Men jag är trött på detta nu, jag vill med må bra! Jag kommer att ha upp och ner dagar precis som alla andra! Livet är inte perfekt och vi lär oss var dag. Just nu måste jag lära mig att släppa de som skulle ha hänt och gå vidare för framtiden är ännu ett oskrivet blad!

Den väg vi väljer är för alla olika!