livet!

Läste en artikel precis om hur vi lägger ut våra liv och våra familjer liv på internet. Mest av allt handlade den om FB. Tyckte den var jätte intressant och jag håller med om mycket i den. Det vi lägger ut på internet stannar där, precis som detta inlägget kommer göra. Jag har folk på min FB som skriver om allt. Allt från barn uppfostran, till mat till vin på kvällen till jobbiga vänner.  Som jag skrivit innan så gillar jag inte FB för jag anser att det är en falsk fasad som skrivs. Du väljer vad som ska skrivas för att få gillande eller kommentarer. Men problemen stannar helst inom dig och aldrig på FB för då är du jobbig. Jag hade utan problem kunnat stänga ner FB i kväll och ta bort mitt konto. Problemet är att inbjudningar nu skickas via FB, och vänner skriver där när de vill något. (inte jätte mycket mer för de vet jag är lite seg på att svara på fb..) Innan var det skolan som tvingade en att vara inne, det var det lättaste sättet för en att kommunicera med alla samtidigt. Har märkt att fler och fler väljer att sluta skriva på FB eller ta bort sina konton.
Jag har valt att inte skriva vad jag heter och var jag bor i bloggen för att jag vill vara anonym. Därför skriver jag aldrig min pojkväns namn eller min familjs namn och jag lägger inte ut bilder på oss. Jag vill inte bli dömd på vad jag heter, ser ut eller bor. Min blogg handlar om det enkla livet på gott och ont. Det finns mycket jag inte skrivet här men det finns mycket här som inte ens min släkt vet om för det är mitt sätt att få ventilera vardagen utan att dömas. Mitt liv är som alla andras, en berg och dalbana. Jag dömer mitt liv på mitt sätt, jag lever mitt liv på mitt sätt, men du är välkommen att läsa om det här. Men för min skull, min familjs skull, vår framtids skull väljer jag att vara anonym.