Räddsla

Jag är rädd.... Jag är rädd och orolig för att där inte är något inne. Att jag inte har en bebis i magen... Jag mår riktigt dåligt över det.... det tar knäcken på mig.....
I fredags på jobbet böjde jag mig väldigt mycket då jag satte nummer nära golvet. Vilket gjorde att skärpet trycktes in i magen på mig. Fick efter ett tag väldigt ont i magen och det höll i sig hela kvällen. Mådde så dåligt över tanken på att jag kanske hade orsakat något så jag inte visste var jag skulle bli av.
Vet att mina bröst förra gången var väldigt ömma innan testet, vet inte hur tidigt innan men jag vet att det var någon dag innan i alla fall. Men jag känner inget i mina bröst denna gången. Visst det är några dagar kvar med det gör mig orolig. Jag är lite mörkare runt bröstvårtorna än jag brukar vara. Sen tycker killen brösten är lite fastare än vanligt, men det tycker inte jag. I mellan åt ser de fastare ut, men bara i bland. Visst känns det i bland som något händer i dem, men undrar om jag inte inbillar mig. Har inte haft mer yrsel eller blodsocker fall...
Där i mot har jag haft ont i svanskotan nu i helgen och då har jag nästan inte gjort något alls. Det har även strålat i/runt svanskotan eller möjligen tarmen. Svårt att avgöra när man har ont lite här och lite där. Det känns väldigt ofta som om min mens är på väg så är väldigt orolig att jag ska börja blöda. Hade hemsk huvudvärk flera dagar i veckan, typisk mens huvudvärk, men den har i alla fall lagt sig. Jag mår inte bra.... Förra rundan/försöket kunde jag koppla bort det på jobbet, men denna gången kan jag inte. Tänker på det hela tiden och allt jag vill är att gråta av förtvivlan att inte veta... Ena sekunden känns det som där är något och nästa känns det som där inte är något. Gjort ont på framsidan idag, som jag hade ett sår ungefär.... tror det är livmodern som gjorde ont. Det ända jag kan hoppas är för att den gör plats till bebisen.
Jag är rädd... så rädd att där inte ska vara någon bebis där inne. Rädd att om där är en bebis att vi ska få missfall igen... Att vi ska behöva förlora vårt barn igen.... Jag är rädd att jag inte kommer klara av förlossningen på grund av smärtorna i svanskotan. Den smärtan efter äggplocket, hur blir det då efter en förlossning? Jag är rädd att jag inte klarar av det och barnet inte överlever, eller att jag inte överlever... Men jag klarar det mesta, så länge jag kan få vårt barn. Min största rädsla är att vi inte har något barn i magen eller att vi har det och förlorar det... Jag är så rädd att min tårar rinner och jag inte riktigt vet var jag ska bli av... Snälla snälla snälla låt där vara ett friskt och kry barn där inne. Som vi kan få älska och se växa upp! <3

Denna väntar tar i sönder mig.... snälla låt det bli fredag snart så jag kan få veta om vi väntar vårt barn!!<3<3<3

I hopp och förtvivlan <3