...

Jag vet knappt var ja ska börja... Var gång jag börjar se positivt på något, se framåt eller vågar tro... Så slutar de med sorg... Detta var fösta gången på väldigt länge jag vågade tro att vi ska bli föräldrar... Jag vet inte hur ja ska våga tro det igen. Om vi blir gravida på någon av de andra försöken, så kommer ja inte våga tro på det och känna glädjen av det förens jag får se min bebis.... Har tänt ett ljus här hemma för min lilla bebis... skulle ha gjort det igår men var helt slut så somnade till på soffan och sen gick vi och la oss kl 21. Egentligen vill ja ha ett ljus format som ett hjärta, men de har ja inget, så de fick bli ett som jag tycker är väldigt fint i stället... (Min mamma skicka en bild på ett hjärtljus hon tänt för vår bebis. Den var väldigt fin! Tack så jätte mycket! <3)

Killen och jag sörjer väldigt olika, jag måste gråta och få vara ledsen och försöka förstå. Medan han knappt gråter men är ledsen ändå. Vi pratade om detta igår, hur vi tar det olika. Killen har lättare för att se framåt och fråga om jag tillexempel orkar att börja nästa behandling direkt. Medan jag mer gråter hela tiden.... Han sa själv att han inte har känt vad jag har känt och därför är det inte lika svårt för han att se framåt som det är för mig, även om han är ledsen. Jag måste ge han stor beröm för allt han gjort för mig igår när jag mådde så dåligt och bara gråt. Stort tack till dig älskling för att du är den du är och att du är min<3 Att du orkar hålla modet uppe när jag känner att mitt har fallerat.<3 Älskar dig<3

Idag ringde vi våra läkare för att berätta vad de sagt till oss igår när vi var inne på sjukhuset... En ny plan för nästa försök är skriven och ska skickas hem till oss. Ny medicin är också utskriven och bara att hämta... Hade tydligen fått en nya sorts spruta denna gången. Ingen aning om vilken eftersom de var killen som pratade med dem. Men ska hämta ut de på fredag så får se då... Har ingen aning om hur ja ska räkna för att kunna gissa när min mens kommer. Så allt ja kan göra är att hoppas att den kommer nästa veckan.... För kommer den senare så får vi antagligen vänta till januari eller februari eftersom ultraljud och äggplock krockar med julledigheten.....  Så nu är vi här igen, mer väntande... Förra gången såg jag fram i mot att börja... nu kan jag inte se fram i mot jul ens... Klart jag vill testa och hoppas på en graviditet och ett barn. Men just nu mår jag bara dåligt för att vi har förlorat vårt barn vi hade i magen....
Laddade ner graviditetsappen förra torsdagen... Tog bort den igår... klarar inte av att ha den kvar.... Jag hade precis börjat tro på att jag var gravid och då togs det i från mig... Varför??? Hur är det okej??
Känns som jag kommer bli den där mostern/fastern/vännen/grannen som aldrig fick barn utan som bara lånar de andras barn när vi ses och sen lämnar tillbaka de igen med tårar i ögonen när det är dags att gå.... Hon som aldrig blev mamma.....

Ska se om jag hittar lite hopp i godiset vi köpte igår men som jag aldrig orkade äta.....

Tack för allas stöd, det betyder väldigt mycket för mig/oss!<3<3<3<3<3

Älskade barn!

Min sorg för dig är stor och även saknaden av dig<3 Vi hade börjat diskutera namn till dig, namn du aldrig får höra... Du finns i våra hjärtan och kommer alltid att göra! Kärlek till dig för alltid! <3<3<3

Många kramar från din mamma <3