Torsdag

Jag skulle behöva en film som jag kan gråta till. Någon som har ett bra förslag?

Ljuset för bebben har stått tänt hela dagen igår och idag... Allt känns så overkligt... jag hade dig, men jag förlorade dig.....

Valde att stanna hemma resten av veckan från jobb... Känns taskigt till mina kolleger men känner att man går på i 190 hela tiden och inte stannar upp och sörjer och tar in allt som hänt. Känner att man måste de också, man måste få vara och bara må dåligt utan massa krav. Annars stannar man inte upp förens väggen är där... och då är de svårare att komma tillbaka....
Under tiden ja skrev detta fick ja ett sms från min ena kollega, hon skrev att hon saknade mig. Svarade att jag saknar henne med och undrade om allt gick bra på jobb. Hennes svar?
Skit i jobb... vila och ta det lugnt... se film... ät vad du vill och mys med din kille! De är en bra arbetskamrat! Tack så mycket!<3

Killen och ja pratade igår när han kom hem från jobb... Vi är glada att vi valt att berätta för våra släktingar och närmaste vänner om vad vi går igenom. Även om de är svårt när de frågar hur de har gått och man måste förklara att vi fick missfall. Men det känns skönt att kunna vara ärlig och i stället för att gömma oss och inte prata om det så har vi ett stöd från våra nära och kära som betyder mer för oss än ja tror de förstår. Tack ska ni för allt ert stöd <3<3<3 Tror de flesta inte vågar berätta för att de skäms eller är rädda för att bli kritiserade och jag förstår dem. De är inget lätt att gå igen de som vi barnlösa måste gå igenom. Jag upplever att de finns många som inte har kunskap om det (precis som jag inte hade innan) och det är synd. Alla borde få ha kunskap om detta eftersom de kan drabba alla.  Som jag sagt innan så skäms inte jag... Vi har inte valt detta... och jag är inte rädd att berätta om det..... Men det gör det inte mindre jobbigt... Men vi har i alla fall fått en förståelse från vår omgivning som jag hoppas alla som berättar för sin omgivning får..

Kram till alla barnlösa <3