Som sagt är livet inte lätt och jag vet att jag har fått kämpa en del för att bara vara 23 år. Att redan ha varit på väg in i vägen tre gånger, fått celiaki, laktosintolerant, vitaminbrister, IBS, ryggproblem, tvångstankar, dyslexi, magbrock, pco, med stor sannolikhet endometrios och oförklarlig barnlöshet... Det är väl inte så konstigt att man mår skit rent ut sagt?! Men jag har alltid lyckats kämpa mig vidare, jag har alltid lyckats klara av det. Säger inte att det varit lätt för det har det inte varit. Jag har förändrats, mitt liv har förändrats och mitt humör har förändrats. Jag vet att mitt liv aldrig kommer kunna bli som jag hoppats på för det är försent för det. Men jag hoppas att jag en dag ska kunna få vara lycklig och må bra. Att jag en dag ska ha en liten sötnos som kallar Mamma, när jag sitter och skriver eller vad jag gör. Min största dröm har alltid varit att få barn och det är tufft att se den tas i från en. Men jag är envis som en åsna och alltid varit, det är enda anledningen till att jag inte redan har gett upp. Vill jag något som gäller mig själva och jag bestämmer mig för att klara det så brukar ja klara det med. Nu kan jag tyvärr inte själv fixa så att jag blir med barn. Men jag vill försöka hitta hoppet igen och tron på att jag en dag ska få bli mamma. Har sakta men säkert börjat inse att jag kanske inte blir mamma på det sättet jag alltid trott. Men jag antar att jag någon gång måste inse att det är okej för mig, även om tårarna kommer direkt.
Jag har lovat mig själv att nästa år dra ner på godis och läsk och försöka må bättre. Försöka vara mer positiv. Självklart kommer jag ha dagar då jag bara gråter och tycker att livet är värdelöst, men att jag även har dagar då livet är bra. Jag ska försöka vara mer positiv till jobbet eller rättare sagt till det på jobbet som får mig att må dåligt. De som får mig att må dåligt ska jag försöka glömma och bara låta vara. För jag orkar inte med det. Det gör mig för negativ mot mig själv. Sen ska jag söka in till högskolan till förskollärarutbildningen och beroende på barn situationen så börja där. Jag vill gärna bli en bättre pedagog, men inte för min egen skull utan för barnens skull. Jag vill kunna hjälpa alla att få en bra start i livet. Sen tror jag att det hade varit bra för mig att börja plugga även om man får ta csn lån, för i framtiden har jag lättare för fast jobb. Jag har en plan för nästa år som jag hoppas ska hjälpa mig på traven att må bra igen. För jag vill må bra, men mest av allt vill jag ha barn.
Igår var första gången på länge jag orkade göra något här hemma mer än sitta vid tv. Jag har länge vilat göra om i våra garderober och igår gjorde jag det. Det tog ett par timmar och killen har mängder av kläder att sortera som ligger i vardagsrummet. Men de blev bra i alla fall. Det kändes skönt att ha gjort något annat än bara se tv. Tror jag ska börja läsa en bok lite senare i kväll så att jag gör något ja inte gjort på ett tag. Jag vill må bra och små steg är bättre än inga steg.
Jag vet att jag är deprimerad, och jag har förstått att många som är i denna situationen med banlöshet börjar på antidepressiv medicin. Det är inte så konstigt för det är hemskt att behöva gå igenom. Men jag vill verkligen inte gå på tabletter och sånt. Jag vill verkligen inte det, jag har bestämt mig för att klara mig utan det. Kan inte säga hur det blir i framtiden, men jag hoppas verkligen att jag klarar mig från att behöva ta det. Det är inte de att jag tycker det är fel, utan jag har tagit så mycket huvudvärkstabletter och vitamintabletter och saker att jag inte vill ta mer än nödvändigt. Är trött på mediciner, och jag tar sprutor för att kunna få barn med mera och det räcker för mig just nu.
Som jag började med är inte livet lätt, men jag hoppas att den en dag blir lättare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar