Sista sprutan togs igår. Vi var bortbjudna så fick ta och köra hem vid 21:30 för att kunna ta den 22:00. Några som var där visste redan om det men vi berättade för de andra med eftersom vi behövde gå så tidigt. Jag fick tårar i ögonen men lyckades att inte gråta. Vi berättade vad som händer och allt det där. Ett par berättade att de tagit bort sina preventivmedel i juni eller juli och att de nu försöker får barn. Men att de inte försöker försöker utan blir det så blir det. Jag blev väldigt ledsen av hela alltet. Jag har nästan hela tiden kunnat skärma av mig från det hela, men nu går det inte längre. Fler och fler blir med barn eller börjar försöka blir med barn. Medans vi måste få hjälp. Nu är vi mitt uppe i processen och på måndag är det äggplock. Känner mig orolig att där inte finns några ägg.. har ju hört av två läkare innan att jag inte haft ägglossning och inte kommer få min mens än. Sen har mensen kommit någon dag senare... det är klart man blir ledsen och orolig. Detta är jobbigt och krävande och jag antar att jag igår krasade min mur lite. Känns tufft att behöva gå igenom allt detta medan andra (inte alla så klart) lyckas få barn pang bum.... Det gör en ledsen och man undrar varför man har fått detta problem, eller vad man ska kalla det.... Är orolig för måndag att det inte finns några ägg... finns det inte det eller att där inte blir några embryo så krasar hela min värld......
Ut över de orolighets momenten är jag fortfarande väldigt irriterad i underlivet och jag vet inte vad jag ska ta mig till...
Varför kan livet inte bara få flyta på ibland?.......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar