orken...

Var på inflytningsfest igår hos en av mina bästa vänner. Väldigt trevligt och kul även om ja bara vågade dansa till en låt eftersom de gjorde ont i äggstockarna. Sen sov jag hos mina föräldrar tills idag. Var även en snabb titt hos syrran som precis har flyttat.
Men åter till rubriken... Jag har hållit skenet uppe länge nu... och nu i kväll tror jag att de bara sprack... Jag är stressad och utmatad och de gör ont i äggstockarna och jag är livrädd att något är fel. Hostade till i natt (en förkylning har även bitit sig fast!) och de gjorde så jävla ont i höger äggstock att jag trodde att den gick sönder. Men det la sig snabbt som tur va. Men alla säger till mig att tänka Positivt, inte om vi får barn utan när vi får barn.  Ta det lugnt så ska du se att de går eller så får man höra att man inte ska hoppas på förmycket, det är ju inte jätte stor chans första gången. Men ärligt talat kan ingen bara stanna upp och Lyssna på vad jag har att säga! Detta är svin jobbigt både fysiskt med alla sprutor och äggplock och saker man inte får göra. Smärta i äggstockarna och man vet inte riktigt vad man ska ta sig till. Sen även psykiskt, att gå igenom detta är inte lätt. Känslan av att inte kunna få barn är inte lätt att ha! Det tär på en dag in och dag ut. Du ser alla andra få vad du saknar och de enda du kan göra är att låta bli att tänka eller ta det för nära dig för att inte bryta ihop. Detta är fan inte lätt!! De är svårt att låta bli att stressa, jag har ett jobb att sköta samtidigt som allt det andra. Ett jobb där stressen för mig är väldigt stark just nu, samtidigt vet jag att jag inte borde stressa för de är inte bra för hela den här processen. Men hur fan ska jag kunna låta bli!?
Sluta säga till mig hur jag ska tycka tänka och känna och bara stanna upp och lyssna på mig!
På gymnasiet fick vi lära oss de tre H:na som man skulle använda när någon gick igenom ett trauma, de var Håll i, Håll om och Håll tyst! Detta är vad jag skulle behöva nu, låt mig må dåligt så jag kan få må bra, låt mig gråta och sörja att vi måste gå igenom detta. Låt mig samtidigt få vara glad och hoppas att embryot inom mig har fastnat och att vårt barn börjar utvecklas inom mig. Låt mig bara få vara allt på mitt sätt....